Fredag
Ovanlig överskrift va? Nåja jag vet inte vad jag ska döpa denna blogg, blir nog en påse gott och blandat.
Killen min kompis dejtat verkar vara en psykopat av stor grad. Hon skickade ett gulligt sms att hon tyckte det var tråkigt att det blivit som det blivit och att hon inte ville de skulle skiljas som ovänner och att det inte var meningen att snoka, att hon tyckte om honom osv. Ett jätte gulligt sms, men fick ett elakt sms tillbaka att han inte tycker om sådana som snokar med stora bokstäver och att massa annat elakt men att hon ska få sina pengar , hon skrev då att han kan sätta in pengarna på kontot och då ringer han upp henne och skäller ut henne för att hon inte litar på att han ska betala tillbaka och sen att han inte vill ha med henne att göra och att hon ska sluta trakassera honom med sms! Hon har liksom bara skrivit gulliga saker till honom och sen att han kan sätta in pengarna på kontot, inte ett ljud om att hon inte litar på honom och sen undrar man ju hur han tänker om han tycker hon snokar och trakasserar honom för att hon slog på hans namn på facebook och sen skickade ett förlåt sms.
Killen är ju helt väck i skallen! Av värsta elaka sorten, men självklart förstår jag hur hon känner, man blir så ledsen och kränkt när någon man tycker om behandlar en så illa.
Så jag stöttar och tröstar så gott jag kan.
D hörde av sig idag. Han skrev som vanligt bara hej och sen efter jag svarat hej så frågan han vad jag gjorde och när jag sa att jag var på väg till jobbet så skickade han lite spydigt såklart..
Jag skrev att man är ju tvungen att jobba för att få ihop pengar till räkningarna. Blev liksom lite irriterad då jag faktiskt hade kommit med förslaget att vi skulle ses igår eller ikväll och han skulle kolla upp det men hörde inte av sig och det sa jag också. Men han skyllde på att han haft mycket med hunden?! Vet inte om han skojade lite där, svårt att avgöra på sms. Men vi kanske ska ses i helgen men jag vet inte. Om han bara kan bestämma några timmar innan så kommer det nog inte bli nåt. Men han hade ju ändå inget pojkväns material eftersom jag faktiskt tror att han fortfarande är kriminell.
Men jag blir ändå irriterad när folk inte förstår att man måst jobba och att vill man ses så kanske man ska boka in något eller åtminstone höra av sig lite mera än några timmar innan och tro att det funkar.
Kanske klagar jag och ställer för höga krav, men med R var det inga problem iaf.
Jag har ingen lust att inte kunna boka in med mina vänner för att en kille KANSKE behagar höra av sig och sen blir det att jag får sitta ensam för killen aldrig ringer, det är det värsta jag vet och kan inte killen boka in mig dagen innan eller några dagar innan då får han räkna med att jag är uppbokad. Så är det bara.
Jag vill inte vara någon plan B utifall det inte händer något roligare oavsett om det är vänner, killar eller familjen min.
N ringde i går men då var jag hos vänner och grillade, sen när jag ringde honom vid 23.00 tiden så var han ute med sina vänner så han skulle ringa mig idag, men nu när han ringde satt jag på jobbet, så jag ska ringa när jag slutar, han är go men han låter ju så sävlig i telefonen, låter som om han håller på att somna eller som en som går på heroin. Han låter ju inte speciellt rolig i telefonen, men men.
Fick sms av L idag, han undrade om jag levde! Han har ju inte svarat på mina senaste meddelanden så jag trodde han åkt till landet eller nåt, men nu hörde han av sig. Något skumt är det iaf för vi har hörts varje dag jättelänge och sen när det började dra ihop sig mot en dejt så backade han och hade så mycket att fixa och sen var han borta i en vecka och sen hörde han av sig som vanligt ett par dagar och sen försvann han igen ett par dagar till och nu får jag ett sms där han är typ som vanligt igen, men inga pussar och sånt längre.
Hm skumt ju, jag förstår mig inte på killar.
Även J har hört av sig lite, han svara på min virus varning på facebook och lite annat, så det är kul Han dissar mig inte även om han inte skriver noveller till mig precis.
Var hos terapeuten idag , berättade lite vad som hänt och att R hade hört av sig. Hon är ju inte lika positiv till R längre. Hon förstod honom och stöttade oss bägge under hela första 6 månaderna men nu är hon skeptisk, men hon förstår inte all teknik och sånt med facebook. Hon tror han har fler tjejer som han hör av sig till, men det tror inte jag. Det är den där Kattis och jag, det är jag övertygad om. Sen kan jag hålla med om att det är taskigt att han håller ”mig vid liv” om han nu inte menar något. Men jag hoppas ju att han faktiskt menar nåt när han skriver att han saknar mig.
Jag känner mig trots allt stark, jag skiter i killarna och deras konstiga beteenden, de som hör av sig får svar men jag pallar fan inte svansa efter dom. Vill de träffa mig kan de anstränga sig.
Nu får faktiskt folk höra av sig till mig och anpassa sig lite efter mig, om de nu vill träffa mig.
R anpassade sig jämt och gjorde allt för att vi skulle ses, han var så söt och jag är övertygad om att han skulle göra det igen om vi blev ett par.
Antingen får folk visa mig att det finns killar som är bättre än R eller så väntar jag på R.
Men J skulle jag kunna vara vän med och ha lite mys med medans jag väntar. Han är kul.
Sinnesro
Petter - Längesen
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart
Du var gammal
Jag var äldre
Och nu sågs vi igen
Gått så lång tid så länge sen
Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit
Utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp
Trotts min väg vart lång kantats med gupp
Jag stått utan för din port så många gånger
Så många brev många sånger
Minns varje ord varje rad jag skrivit
En längtan så stor
Minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse
Att jag satt något spår
Som har haft betydelse
Aldrig besvarad aldrig tillmötes
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår
Sen sommar till höst
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår
Vi står där vi stod
Minns det som igår
Första gången du log
Som om jag snubblade pladask
På marken och bara dog
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart
Jag var ung du var yngre
När vi sågs första gången
Rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskat
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än inte fattat än
Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag
Det började korresponderas
Mina förhoppningar dom väcktes
För att sen raseras
Du flyttade utomlands någon annanstans
Gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram
Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart
Ååå
Nu står du där på gatan
Sargad av tiden
Huden är grå
Din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt
Tar tag i din hand
Vi brister ut i ett skratt
Det var så länge sen
Men det finns där än
För passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor
Det består i en takt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Sinnesro
Inte bara jag.
Han har varit ganska skum sista tiden men sagt att han mått dåligt och min kompis har varit förstående och en tröstande flickvän.
Han har varit dum vid några tillfällen med sedan bett om ursäkt och hon har förlåtit honom och allt har varit bra efter det.
I förrgår pratade de om tillit då han ville låna pengar för 3 gången under deras korta relation, (ca 1 mån) hon berättade hur lurad och sviken hon har blivit under alla år och hon berättade hur svårt hon har att lita på folk och han förstod henne och de skulle vara ärliga och raka med varandra.
Men så igår tog hon upp en fråga som fick honom att helt enkelt dumpa henne rakt av. Han har nämligen sagt att han inte har någon facebook, men hon har sett att han vist har det, så igår frågade hon och då blev han skit sur och sa att han inte orka tjafsa med henne och sen slängde han på luren och efter ett tag kom ett sms att han inte ville träffa henne mer eftersom han inte gillar att hon snokar istället för att fråga rakt ut, hon svarade såklart att det var ju just så hon gjorde, frågade rakt ut men att han då slängde på luren. Men han ville inte träffa henne mera då han inte gillar hennes stil!
Hon erkände inte riktigt för mig hur ledsen hon blev, men jag hörde på rösten att hon var ledsen.
Det som stör mig lite är att hon liksom dels slängde några elaka kommentarer till mig, så som att hon inte vill vara en ”stalker” som jag, och att man gör fel som snokar och att han hade rätt att bli arg. Varför börjar hon blanda in mig?
Och Skitsnack tycker jag, självklart får och måste man snoka lite när man dejtar folk. Lite koll måste man väl ha. Är det inte normalt att titta efter folk på facebook? Det är väl det facebook finns för, för att leta upp folk man känner?! Och sen måste man i dagens samhälle kolla upp lite vem man dejtar om han står skriven där han säger att han står skriven eller heter det han heter osv. Ute på nätet finns en hel del idioter och man ska nog inte lita 100% på allt och alla. Jag menar inte att man ska förfölja folk och vara värsta spionen men lite måste man nog kolla upp folk när man dejtar.
Jag har ju själv varit med om att min dåvarande pojkvän som nästan bodde hemma hos mig hade ytligare en tjej han bodde med alltså en sambo och dessutom en flickvän till i Borlänge och sen ytligare älskarinnor och alla dessa tjejer levde han på och lånade pengar samt knullade runt med.
Jag har även dejtat en man som sa att han bodde i Göteborg men i själva verket bodde i Gävle och var gift samt hade två barn. Listan går att göra lång, men på den tiden fanns inte facebook och internet va inte så stort som nu. Men jag står ändå fast vi att det är helt normalt att slå på facebook en killes namn när man dejtar. Men hon tyckte att jag har fel och hon ångrar sig att hon tittade efter honom för man ska inte snoka.
Så länge någon har rent mjöl i påsken borde man ju inte bli arg att någon kikar efter än på facebook, kan jag tycka.
Sen stör det mig att hon så lätt kan döma och klaga på ”mina killar” och hur förlåtande jag är när hon faktiskt är exakt lika dan själv.
Men självklart så vet jag att det är lättare att tycka och ha åsikter om andra än att se sig själv.
Hur som helst så lider jag med henne och tröstar och stöttar så gott jag kan. Trots att hon inte varit den bästa att stötta och lyssna på mig sista året, men nu vänder hon sig till mig, nu duger jag igen för nu behöver hon mig. Men jag tänker trots det försöka vara en god vän. Jag kan inte vara lika dum tillbaka, även om vi aldrig kommer bli lika bra vänner igen.
Men det är alltså inte bara jag som träffar idioter och jag tycker faktiskt denna kille varit jävligt dum mot henne, han har dessutom redan hunnit låna massa pengar av henne. Jag hoppas hon får tillbaka dom så hon inte blir så lurad som jag blivit av några x.
Hon har inte gjort något fel, hon har gjort massa för honom och stöttat honom i allt, men en liten rak fråga fick hon inte ställa till honom. Nä en skitstövel är vad han är.
Att folk tycker R är en idiot må så vara men jämfört med många andra så är han en ängel och han har faktiskt aldrig varit elak eller lurat mig, det han gjort är att försvinna i ett återfall och lämnat mig ensam och utanför. På ett sätt har han ju faktiskt skonat mig från att bli inblandat i hans missbruk. Så jag kan inte vara arg på honom. Han insjuknade i sin sjukdom och besparade mig allt skit som den sjukdomen drar med sig. Men självklart har jag lidit av att bli lämnad och ensam saknat och hoppats, många timmar har jag gråtit, det säger jag inget om. Men det är inte bara jag som förlåter och försöker, det är inte bara jag som träffar fel killar och det är inte bara jag som blir sviken.
Lättare att döma mig än att se sitt egna liv. När det kommer till kärlek är vi nog alla lite dumma men jag kollar iaf upp folk lite så jag inte står helt förvånad och lurad.
Man kan inte skydda sig mot att bli sårad men när man träffar en ny kille kan man testa lite vart han sätter gränserna och om han ljuger. Men man kan aldrig få några garantier och man måste lita på sin pojkvän, men innan det blir pojkvän kan man ju vara lite försiktig.
Och om killen blir sur för att man kollar på facebook om han finns så…ja då har han något skumt i ryggsäcken…
Sinnesro
Det finns hopp
Men jag kan inte sluta att le, han saknar mig!
Många av mina vänner tycker nog att allt är bättre än R verkar det som, de pushar mig att dejta D igen. Trots att han suttit inne i 8 år och trots att det lutar åt att han fortfarande är kriminell. Jag vet att mina vänner vill väl och att de inte menar illa, man jag vill ändå njuta lite av denna glädje och att den mannen jag älskar saknar mig.
D hörde av sig igår och han vill träffa mig igen och jag har väl tänkt att träffa honom igen, men han kunde inte bestämma när. Så jag vet inte när och hur vi ska ses. Han kan tydligen inte bestämma två dagar innan.
Han skickar sms men jag fattar inte hans sms, han skriver liksom bara hej och sen inget mera eller en :o) och inget annat, så det är lite svårt att kommunicera med honom och han ringer aldrig. Det är bara korta och märkliga sms och jag vet inte när och hur han kan och vill ses. Så jag är lite skeptisk och hans konstiga sms gör mig förvirrad. Men han hör av sig och det är kul. Jag skrev till honom igår att han får höra av sig när han vet om och när han kan ses. Men han har ännu inte sagt om han kan i morgon bitti och jag var tvungen att boka tvättstugan idag så eftersom han inte sagt nåt så fick jag chansa. Frågan är ju varför han inte kan bestämma när vi kan ses och frågan är ju varför han bara vill smsa?! Killar är konstiga och men det är ju lite enklare och skönare när man inte bryr sig lika mycket.
Jag är av och nu är det upp till honom.
L har inte hört av sig sedan i helgen och den turkiska killen som skrev att han ville träffa mig i helgen har inte svarat sedan dess så…ja
Men nu blir jag lite irriterad. D frågade igår om jag ville träffa honom igen och när,han ville träffa mig då men jag jobbar ju så jag sa att jag ville träffa honom och att jag kunde torsdag förmiddag eller fredag kväll. Han skrev då att han inte viste om han kunde då men skulle höra av sig när han viste. Idag frågar han mig när vi ska ses, jag skriver då att det var ju upp till honom, han skulle ju tänka. Ja just det skriver han då och frågar om vi ska ses i kväll.
Hm om man säger att man får välja mellan a och b så väljer han alltså c. Hur tänker man då?
Han verkar vilja ses med kort varsel och bestämma samma dag och då blir det svårt.
Det här med dejting är fan inte lätt. Suck.
Men egentligen skiter jag i allt det där, de får vara hur dom vill, är det någon som är bättre än R så får de fan ta och visa det, annars hoppas jag på R iaf. Rätt eller fel, skit samma, ska det vara nåt att ha så ska de väl ändå vara bättre än R. Annars så kommer jag inte sluta hoppas på R. Det finns ju hopp…
Sinnesro
Han saknar mig!
I morse när jag slog på datorn så möttes jag av de vackraste jag sett på länge.
Orden jag saknar dig från min älskade R! Mitt hjärta slog dubbla slag och mina ögon fylldes av tårar. R har hört av sig! R saknar mig! Min älskade R!
Han hade skrivit ett privat meddelande till mig, där tackade han för gratulationerna jag hade skrivit på hans födelsedag och efter det orden Saknar dig.
Sen hade han gillat en länk som jag lagt upp på facebook. Låten som jag lagt upp i bloggen under och sen hade jag skrivit texten ♫ I've been crushed, beaten down And I'm frozen to the ground Like a fool, I've trusted you Still I'm hopelessly in love♥ ♪
Kanske tog han åt sig, han gillade det iaf. Låten är ju grym och denna version är så vacker.
Känslan av att han varit inne på min profil och kikat i natt gör mig varm i kroppen och även om nästan ingen annan verkar glädjas med mig så är jag glad, så jävla glad. Kan inte sluta titta på hans ord och på länken som det står att han gillar. Han som är min underbara R. Jag är kär och glad. Han saknar mig och det är en underbar känsla. Han har hört av sig! Han tänker på mig och han saknar mig.
En underbar vårdag och jag känner mig så glad idag.
Igår hörde D av sig också, han är söt och kallar mig pinglan, tror inte han är så super intresserad av ett förhållande kanske men jag tror jag ska träffa honom igen.
Kanske är det de jag behöver, lite sex och lite kul, utan krav och utan massa komplicerade förhoppningar. Släppa loss och se vad som sker.
Jag vill inte fastna i ”väntar träsket” igen även om jag innerst inne hoppas på R än, hur mycket folk omkring mig kommer hata mig för det. Jag älskar honom och just nu har jag hopp igen. Hata mig, slå mig, men så är det.
Kanske är det därför jag bara är 100% ärlig i min blogg och bara till ett fåtal vänner, resten lindar jag in det lite för och berättar lite i taget. Problemet är att jag glömt vem som vet vad, det är svårt att ljuga och man ljuger olika för alla.
Men jag tror ärligt att alla vet att jag älskar R med hela mitt hjärta än, det går liksom inte att undvika. Jag älskar så satans mycket när jag älskar så ingen kan undgå det. Men ingen kan säga att jag inte försöker.
Idag orkar jag inte bry mig om nåt, idag är det en bra dag. Jag mår så jävla bra idag och jag njuter av solen, jag njuter av våren och jag njuter av livet. Allt känns så bra idag. R saknar mig och ingen kan ta det ifrån mig. Inte idag. Idag bara njuter jag av de vackra orden Jag saknar dig!
Sinnesro
My heart is Refusing me
And I'm frozen to the ground
Like a fool, I've trusted you
Still I'm hopelessly in love
I never thought that I would be this helpless
I can't believe I'm giving in for you, I
I've been crushed, I've had enough
Now I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
(Eh x 11)
My heart is refusing me
(Eh x 11)
Me for you
And you for me
It was us against them all
But slowly it came to me
What was underneath it all
I never thought that you could be this reckless
I can't believe you're doing this to me, oh
Strip me down
I'm naked now
And I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
(Eh x 11)
My heart is refusing me
(Eh x 11)
Yeah eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh
Yeah eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh
And I wanna leave but I'm lost
(Now I can't) break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
Eh eh eh eh eh eh eh eh (oh) eh eh eh eh
My heart is refusing me
Eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh (oh, oh, oh, oh, yeah)
I've been crushed, beaten down
Still I'm hopelessly in love
Sinnesro
Påsk helg med dejt
Två lediga dagar bakom mig. Helt okej dagar.
Fredagen åkte jag till Pappa efter jobbet och fick lite påskmat. Sen åkte jag hem och sov. Så trött hela tiden så jag somnar som en stock så fort jag lägger mig.
Lördagen så blev det ett Body Pump pass på förmiddagen och sen blev det faktiskt dejt.
D hörde av sig på fredagen och vi bokade in en promenad kl 15.00 på lördagen och han höll sitt ord och kom dessutom i tid.
Jag viste nästan ingenting om denna man. Jag viste att han kom från söderort och att han var 29 år, men inget mer. Vist inte ens hur han såg ut.
Vi var ute och gick jättelänge i skogen och vi hade super trevligt, han var lätt att prata med och vi skojade mycket, han var verkligen artig, trevlig och mysig att vara med och när jag tvingade honom ta av sig solglasögonen så drunknade jag i ett par så otroligt vackra och snälla ögon. Omg vilka ögon!
Efter promenaden skjutsade han hem mig och i bilen när vi sa hej då så kysste han mig och det var ganska så härligt med en liten kyss. Men mer blev det inte, hans hund klarar inte katter så han kunde ju inte följa med upp och det var ganska bra, för jag har lite svårt att säga nej då jag känner det lite som ett krav, svårt att förklara men det känns liksom som om jag är tvungen, jag vet ju att det ABSOLUT inte är så och att jag bestämmer över min kropp, men jag tycker det är svårt ibland att känna vad jag vill och inte vill och jag har svårt att stå på mig om de tjatar. Men nu gjorde jag det lätt för mig och det var riktigt skönt.
Jag vet inte vad jag tycker och känner. Viste inget om honom innan dejten.
Men efter 3 ½ timmars promenad med hans lilla chiwawa vet jag mer.
Han är Jugoslav. 29 år, ensambarn. Kom till Sverige som 10 åring med sin Mamma och Pappa. Typ lika lång som mig. Ganska söt, bra klädsmak, luktade gott, rökfri, dricker sällan. Körkort och fin bil. men så kom vi till det här med jobb. Han jobbar inte och har suttit inne i 8 år.
Självklart fd kriminell, eller kanske håller han fortfarande på. Oklart.
Efter dejten fick jag massa sms och han va gullig, men sen har jag inte hört nåt. Inte ett ljud sedan i lördags kväll. Kanske är det lika bra, han är nog inte mannen som är den som vill ha familj nu precis. Han har ju bara varit ute 1 år.
Men hans ögon var grymt fina och jag har iaf varit på en dejt. Men tveksam till om han är intresserad och tveksam till om jag är så himla intresserad, men jag kanske kan bli, Men bör jag verkligen prova?
När jag kom hem hade J önskat mig glad påsk och L skrivit ett gulligt meddelande, han hade varit på landet och fiskat med sina föräldrar i veckan.
Däremot inte ett spår av R. Och jag kan inte sluta tänka på honom. Jag blir galen, jag saknar honom, jag saknar allt kul vi gjorde och jag saknar hans skratt.
Undrar vad han gör och hur han mår, när jag pratade med honom i januari lät han inte lycklig. Det lät som han saknade mig faktiskt. Men alla runt om mig verkar tvivla på det, fler och fler säger åt mig att inse att han inte vill ha mig, att han inte är intresserad och att han gått vidare för länge sedan.
Kanske har de rätt, men det vi hade var äkta!
Jag vill uppleva äkta kärlek igen och kanske är det bara R som kan ge mig det?
Jag försöker dejta, jag försöker verkligen, men än har ingen visat mig tecken på att de verkligen är intresserade av mig. Än har ingen fått mig känna igen. L & J var nära men de ville inte försöka. De försvann när jag började få känslor.
Så fort jag börja känna igen så försvinner killarna. Kanske blir de rädda för min kärlek?
Nåja nu dejtar jag iaf lite igen, få se vad som händer.
Kanske ska dejta en turkisk kille nästa helg. Får se om han fortfarande vill när helgen närmar sig.
På söndagen var jag hemma på dagen och målade om min byrå jag har i köket och sen var jag hos min bästa vän och hennes sambo på grillning. Nice.
En helt okej dag men ett grymt återfall på R igår,vet inte vad det va men det gjorde så grymt ont i går. Vissa dagar är ju värre en andra.
Men jag kämpar på.
Sinnesro
Öppna upp ditt fönster
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
Låt honom veta
än finns en väg tillbaks
Låt honom veta
att han är den enda du vill ha
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
Låt honom veta
än finns en väg tillbaks
Låt honom veta
att han är den enda du vill ha
Ropa ner i gränden
högt så han hör
Ropa att den kärlek
är inget man förgör
Ropa att den kärlek
aldrig kan ta slut
Ropa honom in igen och om han inte hör
spring då ut
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär
Ropa ner i gränden
högt så han hör
Ropa att den kärlek är inget man förgör
Ropa att den kärlek aldrig kan ta slut
Ropa honom in igen och om han inte hör
Jag säger om han inte hör
spring då ut
Står han ej att finna
sök som besatt
Säg till hans vänner att de ska hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
Ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär
Står han ej att finna
sök som besatt
Säg till hans vänner att de ska hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
Ack, vad som händer är han alltid det finaste som hänt
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
Ropa ner i gränden
ropa högt så han hör
Ropa att den kärlek är inget man förgör
Nej, det är inget man förgör
Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset och min älskling
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
Sinnesro
Dejting Träsket
Långfredag. Jobbar 7 timmar idag sen ska jag till pappa och hans särbo på lite påskmat.
Sen återstår det att se vad helgen har att erbjuda. Hade ju hoppats på en dejt, men jag vet inte hur det blir. Har verkligen gjort en chansning.
N, han som bara är 24år men som håller kontakten med mig trots ålder och att vi inte setts än, han ska iaf fira påsken med sin familj och trodde inte han skulle hinna träffa mig. Men han ringde igår och han är alltid så trevlig och go i telefonen.
Sen gav jag ut mitt nummer i går till en främling. Han har skrivit några gånger till mig men vi har absolut inte hunnit chatta eller berättat så mycket om varandra precis, jag har bara sett en suddig svartvit bild på honom då han har solglasögon på sig, så jag vet inte ens hur han ser ut. Men han fick mitt nummer och han messade igår samt skickade en bild och han va verkligen super söt och dessutom både rolig och trevlig på sms. Vi skulle boka in en dejt på lördag och jag skulle messa när jag kom hem, jag gjorde det men fick inget svar, så nu vet jag ingenting.
Sen har jag blivit kompis med en super söt turkisk kille på facebook, så vi får se vart det leder.
Men dagens status är att R är fortfarande frånvarande, L har inte hört av sig och J är kvar i Thailand och svarade inte ens på min påsk hälsning och nu har inte D svarat mig så våran dejt i morgon vet jag inte om den blir av.
Jag vet egentligen inte om jag har lust att dejta, men vad har jag för val? Jag måste komma över R och jag måste träffa folk.
Men dejting är något som verkligen inte är min grej, så många dejter som gått åt helvette genom åren, jag tror fan att jag varit med om det mesta.
Det vanligaste är att killen ”försvinner” redan några dagar innan, men även att de super sig as packade på första dejten eller helt enkelt inte dyker upp på avtalad tid och plats är vanligt.
Till det ovanliga är att man kommer till dejten och då får jag veta att killen är döv och kan inte ens läsa på läpparna så vi får sitta och skriva på lappar genom hela dejten, eller det mest förnedrande är nog när min dejt ska gå till baren och köpa en öl till oss och sen inte kommer tillbaka utan jag ser honom en kort stund senare gå hem med en annan tjej.
En annan lite mer vanlig grej är ju att killarna förväntar sig sex efter någon timme på dejten och sen blir skit sura när jag säger nej.
Några dejter genom åren har självklart varit lyckade men har slutat med att de försvinner eller dumpar en efter mycket om och men, gärna då via sms.
Men det vanligaste är att de försvinner eller inte dyker upp. Vissa har kört med att han glömde telefonen på jobbet och inte kunde höra av sig osv men vill ses helgen efter men sen försvinner under veckan.
Jag har under de 25 åren jag dejtat varit med om en hel del och därför blivit väldigt tacksam om de är så pass reko att de iaf skriver ett sms att de inte tror att det är någon ide att vi ses mer.
Nu är inte alla ”dejter” varit en riktig dejt med restaurang osv., nä dom dejterna är sällsynta. Vet inte om jag någonsin varit på restaurang på dejten och killen har betalat. Hm får nog tänka till lite, nä jag tror fan inte det, förutom med R.
Vi fikade, gick på långpromenad och sen gosade vi och prata i timmar innan vi gick på restaurang.
Men bortsätt från R så har det dejterna mera varit en fika eller en öl. Några killar har varit ett hångel på dansgolvet och sen har man bytt nummer och sen är ju många sådana man chattat med på nätet länge men när det drar ihop sig mot att ses live så fegar de.
Några dejter har varit hemma hos killen, jag har blivit bjuden på köttbullar och makaroner och annan romantisk mat he he. Men det var när jag var yngre. Nu hoppas jag killarna är lite mera mogna och fantasifulla.
Men en sak ska ni veta, att jag har dejtar en del i under åren som gått och jag kan lova er att jag varit med om det mest kostiga dejter och blivit sårat så många gånger att jag är väldigt skeptisk och misstänksam när det kommer till att dejta killar. Jag vill tro på folk men jag har svårt att gå på att vissa saker, jag har fått så många lögner att jag har svårt att tro på killar som inte svara i telefonen eller inte hör av sig när de lovat.
R är den enda killen som inte ljög och svek mig, men det slutade med att han försvann och svek mig iaf.
Men så länge jag andas hoppas jag så jag får väl ge mig ut i dejting träsket ytligare en gång och se vad som sker, det börjar ju inte så bra då spa helgen med L verkar vara helt bortglömd och L försvunnen och hundpromenaden i morgon med D ser ju uppenbart lite mörkt ut. Nu har det gått 12 timmar sedan jag messade honom och inte ett svar än…
Hoppas på en dejt med unga N nästa helg då, för denna helg verkar det se mörkt ut.
Sinnesro
Träningen Mars 2011
13 mars Core 1 timme
14 mars Body Pump 1 timme
18 mars Bowling 1 timme
23 mars Gymmet 1 ½ timme
26 mars Promenad 4 timmar
28 mars Body Pump 1 timme
29 mars Gymmet 1 timme
Sinnesro
Ett liv?
Missförstå mig inte, jag uppskattar verkligen alla kommentarer och råd.
Har fått rådet att skita i R, inte hänga upp mig på honom och att glömma honom.
Jag har fått rådet ryck upp mig och rådet skaffa mig ett liv.
Men ingen har en förklaring på hur man gör.
Vänner, bekanta och även några bloggläsare (eller om det är samma anonyma läsare) Har gett mig sådana råd.
Men….
Hur skaffar man sig ett liv? Vad är ett liv?
Hur glömmer man någon man älskar? Hur rycker man upp sig och går vidare? Och vart ska man gå?
Jag tycker jag har provat allt. Men jag kan inte glömma R och jag tycker mitt liv är ensamt och trist. Men tro mig jag försöker verkligen känna glädje och lycka. Jag försöker vara tacksam över att jag har två armar och två ben, att jag har ett jobb och mat på bordet osv. Jag försöker, men R försvinner inte från min skalle och hjärtat, jag saknar honom så mycket fortfarande.
Men jag saknar även någon som kan få mig att älska igen och att känna glädje, hopp och tro igen.
Skaffa dig ett liv! Okej men hur gör jag och vad är ett liv? Jag andas och lever varje dag men är det ett liv? Jag tränar, är med vänner, jobbar och tar hand om mitt hem, men är det ett liv?
Vad är ett liv och hur skaffa man sig ett?
Självklart sitter jag inte och glor ut i tomma intet och surar och gråter hela dagarna, jag skrattar och lever på. Men i denna blogg tar jag av mig masken och känner och skriver min insida och mina tankar och känslor.
Jag har haft dagar då jag gråtit hela dagen, haft dagar då jag har velat ta slut på detta liv. Jag har månader då jag gråtit varje dag en stund och sörjt och saknat. Men jag har haft dagar då jag skrattat och haft vanliga dagar, jag är med vänner och jag kämpar på. Men varje dag har jag tänkt på R.
Jag har inte varit hemma från jobbet en enda gång under detta år som jag mått som sämst. Jag har bitit ihop och kämpat mig igenom en dag i taget.
Vist har jag gråtit på jobbet många, många gånger och vist har jag tyckt synd om mig själv och tyckt livet varit orättvist. Jag står för att jag många gånger haft offer koftan på mig. Men ibland går det inte att stå ut, ibland rinner bägaren över.
Jag har spelat teater och kämpat på hela mitt liv, inte gråtit, inte sörjt utan bara förträngt mina mörka känslor och tagit hand om andra och varit glada, pigga vännen som ställer upp på allt och alla. Jag har spelat teater sedan jag var 12 år och nu när jag närmar mig 40 år kommer allt ikapp mig.
Det du inte gråter och bearbetar i livet kommer förr eller senare ikapp dig.
Jag vet att jag kanske framstår som patetisk och jobbig, men att bita ihop och gå vidare har jag gjort i hela mitt liv och min kropp och själ klarar tydligen inte av det längre lika mycket. Jag orkar inte svälja min gråt, kan inte trycka bort mina känslor.
Men kanske är det bra. Kanske måste allt ut och bearbetas.
Men jag orkar inte älska R mer, orkar inte gråta mera, orkar inte sakna mera. Men hur gör man?
Ett tipps till er lite yngre men självklart också till alla i alla åldrar…
Bit INTE ihop och gå vidare. BRYT ihop och gå vidare.
Kanske kan ni slippa må som jag gör nu då senare i livet.
Kanske hade jag kunnat hantera denna sorg om min ryggsäck inte var så full?
Kanske hade min kärlek till R bleknat fortare om jag hade hanterat mina andra sorger och förluster?
Kanske hade mina känslor inte varit så starka om fler människor hade behandlat mig bra i livet. Kanske hade inte R varit den enda om fler hade sett mig i livet.
R har hitintills varit den enda som jag känt mig sedd av. Kanske är det därför jag inte kan sluta att älska honom?
Sinnesro
Har du en famn för mig?
På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig
Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Det regnade idag och det finns en mening med de
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Jag tror att jag har valt nått som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig så har du dina !!!! skäl !!!!
Men älskling flyg till mig jag vill att du ska se
Att det regnade idag och tackar dig för det
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Överallt på jorden finns människor som vet
Att regnet alltid faller i tid och evighet
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig???
Sinnesro
Jag gjorde det!
För en gång skulle får man lite utdelning på sitt kämpade ihop med facket, detta visar sig att man trots allt ska vara medlem i facket och att man ska meddela dom om allt som man tycker är fel. Säger man inget, händer inget. Man måste skvallra till facket om man vill ha en förändring.
Detta gjorde jag för ca 1 månad sedan och nu kom utdelningen, arbetsgivaren har gått med på att höja våra löner med 500 kr. Nu tar ju arbetsgivaren åt sig ärna och vill verka super duktiga och snälla men jag och även mina kollegor vet hur hårt facket har bråkat med dom för att få detta, men skit samma, arbetsgivaren får väl ta åt sig äran om de nu tror att vi går på det, huvudsaken är att jag får mina pengar i mitt lönekuvert.
Kul att se att det lönar sig att vara med i facket och kämpa för ens rätt.
Annars inte mycket nytt. L är borta sedan i fredags, inte ett ljud. R är ju fortfarande borta och jag har inte sett ett spår av honom.
Provade Zomba i går. Skitkul faktiskt och jag skulle gärna gå fler gånger, kostade bara 50 kr igår för att det var påsk annars är det 129 kr per gång, så jag tror tyvärr inte att jag kommer gå så mycket på just den ”kursen”. Men det finns Zomba på mitt gym också så jag ska vara lite på och boka in lite pass, för det var riktigt kul, dessvärre svårt att få plats i grupperna på mitt gym. Zomba är super populärt.
Annars är livet tomt och trist, saknar ömhet, saknar någon som tycker om mig.
Sinnesro
Musik
Texterna säger ganska mycket så jag tror inte jag behöver förklara mera….
Lyssna, njut och känn. ♫
I dag ska jag på mitt första Zomba pass. Det ska bli riktigt spännande och jag hoppas att jag kommer ha lite träningsvärk i morgon för du va det ett tag sedan det gjorde ont i muskerna, fick lite lite träningsvärk efter Body pump passet i lördags. Jag börjar alltså bli starkare och starkare och jag känner faktiskt att mina arm muskler är större, men det är för mycket kött på armarna för att det ska synas än. Men det är på gång. Nu längtar jag faktiskt efter lite träningsvärk igen. Får öka vikterna i nästa pass. Men i kväll blir det Zomba tillsammans med en kompis på gymmet hon går på, det kommer ju kosta extra för mig eftersom jag inte har kort på det gymmet, men det kan det vara värt ibland, kul att träna ihop med någon och Zomba har jag alltid velat testa men varit lite feg att prova själv och på mitt gym är dessutom Zomba passen alltid uppbokade.
Ska bli enormt kul att skaka rumpan till glad musik. Tror jag behöver det.
Annars händer det inte myckett i mitt liv. L har inte hört av sig, R har jag inte sett ett sår av sedan 1 mars och J hör heller aldrig av sig.
En kille som jag chattat med på nätet lite då och sedan i julas typ, tror jag nämnt han någon gång i bloggen, vi har iaf kontakt lite än. Han är bara 24 år och heter N. jag har varit lite skeptisk eftersom han är så ung och ärligt talat lite skeptisk för att han är syrian faktiskt. Det känns liksom som om han kan få så mycket bättre än en tant som mig. Invandrar killar brukar ju bara ha super snygga tjejer. Men kanske är det en fördom?
Nu hade han väldigt mycket i påsk men vi kanske ska försöka hinna ses på en prommis i vårsolen.
Jag känner bara att jag vill göra något, träffa någon och fika i vårsolen. Vad som helst bara det händer något kul. Så trött på att inte ha något att göra och inte få någon uppmärksamhet eller närheten av kärlek.
Ärligt talat så sakar jag sex och hångel mer än någonsin, det är inte mänskligt att vara utan närhet så mycket oms jag.
Jag tycker jättemycket om mina vänner och bekanta men jag är så uttråkad och trött på att göra samma hela tiden, jag har fikat, varit på krogen, gått på bio osv i 38 år. Jag börjar trötta på det.
Men bättre en inget.
Hoppas iaf på att jag också en vacker dag ska få hångla, ha sex, laga mat ihop, gå på promenader i vårsolen, skaffa barn, bygga hus, påta i trädgården, planera sommarsemester, boka resa, köpa ringar, planera bröllop och mysa i soffan med någon jag älskar och som älskar mig.
Sinnesro
Du har alltid en plats inom mej
Ser du stjärnorna ikväll
Jag tänker på dej varje stjärnklar kväll
Från idag så e vi många mil ifrån varandra
Även fast du här intill
Jag brukar se dej då o då
Det händer att
Våra blickar möts ibland
Du har någonting som tänder tusen eldar i mej
O jag vet inte hur man släcker dom
För varje gång du ler mot mej
Så blir känslan allt för sann
Du har alltid en plats inom mej
Även om vi sagt farväl
Även om vi inte ses nåt mer
Så du, jag älskar dej
Varje gång som du ler
Jag undrar hur du lever nu
Finns det nån annan i ditt liv
Finns det någon som du pratar långt in sent på natten med
O som älskar varje andetag
O om du undrar hur jag mår
Så ska du veta allt det här, att
Du har någonting som tänder tusen eldar i mej
O jag vet inte hur man släcker dom
För varje gång du ler mot mej
Så blir känslan allt för sann
Du har alltid en plats inom mej
Även om vi sagt farväl
Även om vi inte ses nåt mer
Så du, jag älskar dej
Varje gång som du ler
Varje gång som du ler
Du vet att jag älskar dej
Varje gång som du ler…
Sinnesro
Svar på fråga
Har även fått en fråga som jag självklart ska svara på.
Frågan:
Vad stark du e som skriver detta..
Du skrev om självskadebeteende(vilket jag har ett stort intresse för. Har själv varit fri i ett halvår efter att ha haft det i 3 år.) Har det bildat ärr på utsidan? Döljer du isfall dom, eller visar du de öppet?
Kram
Svar:
Eftersom de flesta av mina ärr är över 20 år gamla nu så syns de inte så mycket längre. De har läkt bra och blekts med åren. Jag har några skärsårsärr på benen och armarna, samt ärr på knogarna eftersom jag skrapade upp dom mot väggar och asfalt. Jag brände mig även med cigaretter, men även detta har läkt bra. Men som sagt de flesta ärren syns inte längre, inte om man inte vet att de finns och vad det är. Några av de nyare ärren syns på armarna men ingen har någonsin anmärkt eller ifrågasätt verken mina ärr eller sår, verken när jag var ung eller nu när jag är vuxen.
Det är ju så att när jag höll på mest med mina självskadebeteenden i början på 90 talet och slutet av 80 talet så va det inte så känt, så ingen sa något om mina sår.
Att skada sig själv pratades det aldrig om och jag viste själv inte varför jag kände ett sådant sug efter att skada mig, jag trodde jag var helt ensam om detta och det var inte förrän som vuxen när det börjades prata om detta i media som jag började förstå vad jag som ung sysslade med.
Jag visade mina sår ganska tydligt som ung men ingen såg mig. Vid något tillfälle skar jag mig för djupt på en fest och alla tog det som ett självmordsförsök och det gick rykten i flera år om att jag försökt ta livet at mig på fyllan. Men annars va det ingen som sa något och ingen som såg. Ingen vuxen har någonsin ifrågasatt mina skador när jag var ung.
Idag vet jag att mina tonårsvänner märkte att något var fel och såg ett och annat jag gjorde men de vågade inte fråga eller säga nåt.
Nu när jag är vuxen är det nog ingen som förväntar sig att jag gör något sådant så jag klarar mig med enkla bortförklaringar när någon vid något tillfälle frågat vad jag gjort.
Men jag har även dolt vissa sår med kläder och armband eller så har jag skurit mig där det inte syns såsom på låren, höften, magen osv.
Hoppas du fått svar på din fråga och kom gärna med flera, jag svarar på allt, så gott jag kan.
Sinnesro
Åter i arbete
Efter en dags ledighet så är jag åter på arbetet.
Just nu skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bara jobba och sova. Dels för att jag behöver pengar då våra kära folkvalda politiker har sänkt min lön och höjt min hyra m.m. och dels för att jag lätt kunnat bara jobba och sova för att slippa vara, slippa tänka och slippa leva.
Tycker verkligen allt suger. Ingen dejt och L har inte ens hört av sig under hela helgen trots att jag skickade ett sms i lördagskväll. Inte ett ljud, inte ett livstecken. Mina känslor för L har nästan redan försvunnit. Jag orkar inte med fler komplicerade relationer. Ska det vara ska det vara bra redan från början, jag vill att det ska vara så enkelt och rätt som det va med R. ( Jaja, jag vet att han sedan försvann men innan va det bra)
Med R va det solklart, enkelt och total kärlek från början, inget strul och inga spel. Med R va allt klockrent. Precis så som det ska vara.
Jag kan bara älska på ett sätt och det är allt eller inget. Svart eller vitt.
Alltså en ensam helg med jobb och inte ett tecken från nån.
Men igår blev det lite fönstershopping i en galleria med en kompis och hennes två tonårsdöttrar. Ja det blev tom inköp av en vit skjorta och svarta tights. Summa 99 kr st.
Och sen blev det en bio.
”Water of Elephants” Helt okej film. Lagom romantiskt och lagom med action, absolut sevärd. Efter filmen blev det hem och sova eftersom jag skulle upp 5.00 i morse.
Sinnesro
Extra pass
Hade en deppig fredag kväll. L ringde aldrig. Jag blev självklart lite besviken och deppade lite över både L och R. Somnade ensam och ledsen.
Vaknade i morse skapligt tidigt, åkte och tränade ett Body Pump pass, kom hem, fortfarande nedstämd och inte ett ljud från någon.En hel helg utan planer, tomt och trist. Men så ringde de från jobbet och en kollega hade blivit sjuk så de behövde någon som hoppade in på ett nattpass. Tog det självklart. Behöver pengarna och hade ingen lust att sitta hemma och självömka en lördag.
På jobbet va flera av mina favorit kollegor, så det har blivit mycket prat och snack samt fotboll. Real Madrid- Fc Barcelona. Dubbelt betalt och trevligt sällskap, utmärkt.
Började tveka på att L kanske förväntade sig att jag skulle ringa, började snurra till det helt. Jag tycker helt klart att bollen låg hos honom och det sista jag skrev va att han fick ringa när han ville för min telefon är på dygnet runt. Men för att verkligen vara på den säkra sidan skickade jag iväg ett sms.
Men inte fått svar. Förstår mig inte på killar, men nu är bollen verkligen hos honom.
Jag ger upp alltså.
Kanske har han en förklaring, kanske inte, men jag känner inte det som om han är så intresserad av mig. Eller kanske vill han ta det långsamt, va fan vet jag. Men jag är rätt trött på att vänta på folk just nu. Jag vill inte vänta på ytligare en till som inte är redo. Nä nu får någon komma och ta mig helt enkelt!
Kanske är meningen att jag ska vara ensam tills R är nykter och redo? Vad är annars meningen med att jag hela tiden förblir ensam, hur mycket jag en försöker dejta någon ny.
Tur att jag är på jobbet för A på jobbet får alltid mig på bra humör, han är snygg, trevlig och gullig mot mig. Utan han hade jag deppat garanterat mera idag.
Synd att vi jobbar ihop annars hade vi kanske hånglat lite iaf….
Jag är så hångel sugen….jag blir snart tokig. Jag vill ha ett sexliv.
Jag har under över 1 år nu endast haft sex 2 gånger och det va samma dag, när J va hemma hos mig den 27 dec. Jag börjar bli desperat! Ska det vara så svårt att hitta en kille i detta land?
Sinnesro
Ingen Dejt
Pms och ingen dejt är ingen bra kombination kan jag upplysa om.
Inte blir det bättre av att jag har så grymt ont i mina ögon så det värker i hela pannan nu. Kötiden till läkaren upp till 20 veckor.
Är på skit dåligt humör, solen skiner och alla är på så jävla bra humör för att våren är här. Jag känner mig bara ännu mera ensam när alla jävla par är så lyckliga i solen. Jag vill också H Å N G L A!
Ingen dejt alltså denna helg heller, inget sex och inget hångel. Får väl vänta några veckor till.
Han skrev att han hade så mycket nu och att han vill att vår träff ska bli bra.
Han skrev: ”vi hinner nog me å träffs gumman d e bara de att jag känner mig så stressad av allt just nu, de e jobb å allt möjligt som stör mig lite nu faktiskt, jag vill ju verkligen träffa dig å då vill jag att de ska bli bra ,inte bara halvdant. om du förstår vad jag menar, men vi får snacka ikväll. Puss”
En del av mig tror honom och uppskattar hans ärlighet och att han vill att det ska bli bra. Jag tänker att det som sker, sker och allt har en mening. Nu har ju R några veckor till på sig att höra av sig. En annan del av mig tror inte på honom, att det där bara är en dålig ursäkt för att slippa ses. Nåja vi får väl se vad som sker, men det blir ingen dejt denna helg iaf och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra i helgen.
Men kanske är det en mening med att L och jag inte ses än, antingen är han inte redo eller så ska jag vänta på R ett tag till.
Men självklart blev jag besviken, jag hade ju hoppats på att han ville träffa mig denna helg. Även om jag försökt att inte hoppas, så blev jag ju ändå besviken. Ingen dejt, inget hångel, inget…. Åter en helg med inget att göra. Det suger!
Kanske ska jag kika om det finns något träningspass att gå på i morgon bitti, något vill man ju ha att göra en lördag.
Urk jag är så less på allt idag, saknar R jätte mycket och super besviken på att L inte ville träffa mig. Inget att göra och så grymt sugen på hångel och sex. Ont i ögonen, trött och ensam.
Bäst jag sluta skiva innan jag skriver något dumt, för jag är verkligen inte på bra humör idag!
Sinnesro
Lite om mig
Eftersom en del undrat lite om mig så tänkte jag ta lite kort om mig, fast jag är anonym.
Jag: Jag är Snart 38 år, bor ensam i en 2a i en storstad. Har två katter, körkort och bil. Jobbar heltid. Inga barn men vill gärna ha. 176 cm lång, väger ca 70 kg men vill gärna ner till 65 kg.
Röker inte, varit stor rökare men slutade för ca 5 år sedan om jag minns rätt.
Dricker sällan numera men drack varje helg när jag var tonåring, men aldrig någonsin provat en drog.
Familj: Har en lillebror som har egen familj sedan många år. Min lillebror är fd missbrukare och nu nykter och drogfri sedan ca 10 år. Pappa är pensionär och min mamma dog när jag var 12 år i bröstcancer. Min Pappa är fd alkoholist och nu varit nykter i ca 6 år. Han lever särbo med en kvinna sedan många år.
Sex: Blev av med oskulden när jag var nästan 16 år. Första kyssen när jag gick i 7an. Varit med om 1 grovt våldtäktsförsök som jag fick kondylom av . Har även blivit sexuellt ofredad vid tre tillfällen ganska grovt. Allt detta skedde i mina tonår.
Vågar påstå att jag kan ganska mycket om sex och sånt så fråga på om ni undrar något.
Jag älskar att ha sex men någon jag tycker om men dessvärre har ”one night stand” aldrig varit min grej men dömer absolut inte andra som kan ha det.
Jag har varit med om otrohet flera gånger, men jag har även själv varit otrogen vid ett tillfälle. Jag har varit tillsammans med en sexmissbrukare och jag har blivit sol och vårad. Fråga på, jag svarar på allt.
Träning: Jag försöker träna 3 gånger i veckan och träningen blir blandad, provar på lite allt möjligt men har hitintills blivit mest Body Pump.
Sjukdomar: Lever med en kraftig förhöjd risk till bröstcancer, haft miljoner halsflussar och öroninflammationer. Svamp och urinvägsinflammation är också något jag haft många gånger.
Kraftiga mens och pms besvär även om jag äntligen nu börjar få bukt på det lite.
Självskadebeteenden: Skar och skadade mig och hade ätstörningar som tonåring. Återfallit lite i dessa beteenden som vuxen då och då, sista året flera återfall.
Utseende: Har många tatueringar och piercingar. 176 lång och ca 70 kg så jag räknas nog som normalt byggd. 40 i sko stolek. Folk brukar säga att jag har en snygg kropp och väldigt fasta och fina bröst för min ålder, 75 C är stoleken. Jag ser yngre ut än vad jag är och får ofta visa legitimation på systembolaget.
Har långt rakt hår som jag haft i olika färger, allt från blont till svart.
Fråga mig om vad som helst, ingen fråga är för dum och jag lovar att svara. Jag kan lite om mycket eftersom jag varit med om en hel del saker i livet. Ingen fråga är dum eller pinsam, jag lovar!
Sinnesro
Dagen börjar inte bra…
Enligt överenskommelsen skulle jag vara där vid 7.00 och få den fixad medans jag väntar, ca 1 timme skulle det ta och allt som allt kosta 575kr.
Trött som satan, åkte jag väg till bilverkstaden, när jag kom dit får jag veta att bilen inte blir klar förrän till eftermiddagen så efter jag suckat klart var det bara att ta och gå hem.
Morgonpromenaden var säkert nyttig men klockan 7 på morgonen var jag inte riktigt upplagd för en promenad. Men nu blev det så.
Hem och åt lite frukost. Kollade om jag inte kunde börja tvätta lite tidigare och det kunde jag så klockan 9.00 satte jag igång att tvätta i tvättstugan.
Klockan 11.00 ringer de från bilverkstaden och säger att min bil redan är klar så jag stressar klart i tvättstugan, slänger in tvätten i lägenheten och går hela vägen tillbaka till verkstaden för att hämta bilen.
Bilen är ren och fin och sommardäcken är på, solen skiner och det känns bra. Priset är bara att gilla eftersom jag inte orkar och törs göra allt det där med däckbyte ensam.
Eftersom mina kära converse skor var slut i går och skulle komma in idag, vill jag gärna hinna in till stan innan jobbet. Jag stressar hem, bär alla fyra vinterdäcken ner i källaren, puh vad tungt. Stressar upp i lägenheten rafsar åt mig allt jag behöver och går sen till t-banan.
Kommer in till stan lagom för att hinna köpa skorna i lugn och ro innan jobbet, pustar ut och är riktigt stolt över att jag hann med allt som jag hunnit med.
Kommer in i butiken och möts av beskedet att leveransen är försenad ! Mina skor har inte kommit, de kommer i morgon eftermiddag och de kan INTE lägga undan ett par till mig. Suck!
Jag jobbar 15-22 i morgon så frågan är om jag kommer kunna köpa dom i morgon. Kanske måste jag vänta tills måndag och då är ju frågan finns de kvar?!
Men ilskan av att stressat in till staden i onödan gjorde mig helt slut. Gick in på blodcentralen för att höra mig för om och när jag kan lämna blod igen efter tatueringen och eftersom jag fått kallelse för blodprov tänkte jag att jag iaf kanske kunde göra det.
Först sa de ja och jag fick sätta mig ner och vänta. Fick fika och det behövde jag verkligen efter all stress. Men sen kom de och sa att det inte var någon mening med att ta blodprovet då jag ändå inte kan lämna blod igen förrän i augusti, för efter man tatuerat sig måste man vänta 6 månader.
Så inga skor och inget blodprov.
Trött och tomhänt åkte jag till jobbet.
Hoppas dagen slutar bättre än den börjar.
Igår ringde L och vi pratade i telefonen i över 1 timme. Han var så söt. Blyg i början och han hade tydligen väntat på att jag skulle ringa först, så han fick mig att lova att det är jag som ska ringa idag. Han var super gullig och vi pratade om allt möjligt. Han påminner lite om R för de är lika gulliga.
L har grymt kort och dåligt minne så man får nog räkna med att man får påminna honom om ett och annat. Vi får se om vi ses i helgen. Han blev lite nervös och ville hinna städa innan jag kom så jag väntar och ser vad som sker. Bollen får ligga på honom hade jag tänkt, men han är duktigt på att slänga tillbaka bollen till mig och säga att han blir nervös om allt hänger på honom.
Vi får se, jag tänkte ringa honom när jag åker från jobbet.
Jag tycker om L och jag vill träffa honom men jag är lite rädd för att bli kär igen och jag är rädd för att åter igen bli besviken på allt. Jag märkte redan igår att jag rädd för att hitta fel, men jag har bestämt mig för att iaf dejta honom och se vad som sker, nu har vi flirtat och haft kontakt i ca 6 år räknade vi ut igår, så det är på tiden att vi ses.
Han får mig iaf att må bättre. Men jag försöker ta det lugn och inte stressa fram något.
En dag i taget.
Sinnesro
Kommentarer
Men ni som peppar mig och ni som skriver fina ord till mig värmer mitt hjärta mycket ska ni veta.
Jag förstår att jag kanske framstår som en idiot och allment dum i huvudet, men jag är helt och fullt ärlig i denna blogg och känslor är som de är, dom styr man inte över.
Jag kan förstå att det kan låta konstigt att jag inte kan glömma R och att jag hela tiden träffar killar med skelett i garderoben. Men det är absolut inte något jag väljer och jag söker inte efter det.
Någon skrev att jag borde träffa en bra man och det tackar jag för att ni tycker jag är värd en bra man. Men vad är en bra man? En man som är bra för mig, jo men vem är bra för mig och hur vet jag det?
Att en människa har en bakgrund betyder ju inte att det är en dålig människa nu och att jag tycker alla är värda en andra chans i livet betyder väl inte att jag är dum?
Vad är en bra man och hur vet man det? Ska man gå på utseende, ålder, bakgrund, arbete, eller föräldrar?
En som gör dig lycklig kanske inte gör mig lycklig och den du faller för kanske inte jag faller för, den du tycker är snygg kanske jag tycker är ful osv. Känslor är som de är och smaken är som baken, delad.
Jag förstår att det kan låta knäppt av mig att åter igen dejta en kille med ett dåligt förflutet, men tyvärr är det så att alla verkar ha ett förflutet på ett eller annat sätt. Och jag tar hellre en snäll och trogen fd knarkare än en otrogen elak ex polis eller advokat. Jag har hellre än snäll och fattig man än en rik och elak osv.
Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden eller vad jag kommer få för man om jag överhuvudtaget får en man. Men jag försöker glömma och jag försöker våga satsa och älska igen.
Det är fritt fram att uppvakta mig och än så länge har jag aldrig någonsin i mitt liv nekat en dejt.
Sen råkar det vara så att det är L som uppvaktar mig och det är L som har frågat mig om han får bjuda mig på Spa. Så kanske åker jag snart till Ö-staden på en Spa helg.
Han har verkligen uppvaktat mig och varit lagom ihärdig, vi har gett varandra tid och ro att få våra sår att läka, han har gått i sin terapi och jag har gått i min terapi. Han var den enda som skickade sms med bild på rosor på alla hjärtans dag och han är den enda som funnits vid min sida vecka efter vecka, vi har varit nyfikna på varandra till och från i över 7 år och nu ska vi försöka oss på en dejt.
Han skickade ett jättegulligt sms och frågade om han fick bjuda mig på Spa, och självklart sa jag ja.
Jag har aldrig någonsin blivit bjuden på något så fint som en Spa weekend. Ska bli så spännande och kul att få vara på ett Spa med en man. Tänk vad spännande och romantiskt. Första dejten på ett spa! Jag vågar inte tro att det är sant och vågar inte tro på det förrän jag är där, men som det ser ut nu kommer jag tillbringa helgen med en snygg och go kille i ett Spa!
Något inom mig får mig att ha lite dåligt samvete, som om jag sviker R, jag vet att jag inte bör känna så och att det är han som svikit mig, men jag känner ändå en liten känsla av svek inom mig. Som om jag var otrogen nästan. Men jag måste försöka tränga bort de känslorna, jag måste försöka igen.
R hör inte av sig och jag måste försöka leva mitt liv utan honom. L är en söt kille och han vill träffa mig och jag vill träffa honom och se vad som sker, självklart måste vi lära känna varandra och se om det klickar mellan oss och om vi är det vi söker. Men jag måste försöka leva vidare med mitt liv.
Jag vet vad jag vill ha och jag ska försöka hålla kvar mina krav även om jag blir kär.
Självklart vill jag ha en drogfri, nykter, trogen, snäll man som bekräftar mig, som respekterar mig och som behandlar mig bra, jag vill ha en jämställd man som kan tar hand om ett hem och som har bra värderingar och som tar ansvar för barn och hem. Men framför allt vill jag ha en man som JAG älskar och som älskar MIG.
Jag ska iaf göra ett tappert försök att dejta och prova kärleken igen. Kanske kommer jag aldrig älska någon som R igen, eller kanske kommer jag kunna älska någon ännu mera. Men R kommer alltid ha en liten plats i mitt hjärta och han är trots allt den finast människa jag någonsin träffat, än så länge.
Kalla mig dum, korkad eller vad du vill, men jag är en kvinna som älskar med hela hjärtat på gott och ont. Jag menar inget illa och jag vill inte att någon ska tro att jag är helt puckad, men jag är helt ärlig i denna blogg och mina känslor är mina känslor och det kan jag inte råför.
Jo jag kanske är helt medberoende och helt körd och kanske hittar jag aldrig kärleken, men jag gör så gott jag kan och jag försöker att inte ge upp.
Men mitt hjärta styr jag inte över. Vi får se vem jag faller för i framtiden om jag faller igen.
Sinnesro
Nyfiken igen
Börjar bli nyfiken på kärleken igen och sex! Vill dejta L. Vill ge L en chans, om han nu vill ge mig en chans. Önskar jag kunde åka till Ö-staden nu! Sugen som fan på honom.
Trött på att R inte hör av sig och inte ger mig något ärligt och rakt svar.
L skrev igår ett meddelande till mig och sen skrev han öppet i min logg på Facebook att han önskade att jag var där, han kallade mig sötnosen och avslutade med en Puss. Helt öppet på min logg och det kändes bra. Han vill att folk ska se att han tycker om mig och det gör mig glad.
Kanske blev han lite orolig och sotis för det var flera av mina kollegor av manligt kön som hade skrivit massa på min sida igår. Kanske väckte det L till liv? Killar är ju lite lustiga men de verkar gilla jakten och konkurrensen.
Det va samma med J, när vi träffades på krogen var han ursöt, dagen efter skickade han gulliga sms, på första dejten höll han handen och pussade mig hela tiden och var ur gullig, men dagen efter va han lite mera off och hålla handen va tydligen ingen hitt längre.
Det är bara med R som före och efter va lika underbart, han var exakt lika söt och gullig jämt. Men annars har killar ständigt gjort mig besviken genom att vara en person innan och en person efter.
Jag hoppas L inte är sådan, han har varit gullig i så många år nu och de senaste 5 månaderna har han varit en pärla, nästan perfekt, en goding, en sötnos. Så otroligt fin att jag helt enkelt inte kan släppa honom. Jag måste få träffa honom.
2 timmar med bil bort bor han. Distansförhållande men ändå inte tok långt bort. R bodde 1 timme med bil, det fungerade super bra. Motorväg hela vägen så…Vad har jag att förlora?
Igår var jag så bitter på allt, trött och bitter på kärleken, jag blev faktiskt lite arg. Jag kände att jag måste ge upp R, han har fått över 1 år på sig nu. Vem kan begära mera? Jag blev arg på alla killar som svikit mig och jag blev arg på alla killar som jag låtit behandla mig så som de gjort.
Men så i morse hade L skrivit så gulligt till mig att jag kände mig nyfiken igen.
Jag vill nog iaf chansa igen. Så nyfiken på denna sockersöta kille…..
Sinnesro
Jobbarhelg
Fullt med snygga killar på jobbet hela helgen. Tre snyggingar i samma rum och trevliga är de också och de luktar så gott. En är jätteupptagen, en är ny separerad och en ja vad säger man. Upptagen med 1 och ½ kanske man kan säga.
Ibland får jag för mig att de flirtar lite med mig, men ibland inte. Vet inte. Men är det något jag absolut inte vill är att strula med någon på jobbet.
Kan ju knappt höra ordet Uppsala utan att mitt hjärta börjar blöda igen, hur skulle det då vara att ha ett x på jobbet. Nä den plågan undviker jag.
Några få saker har jag lärt mig genom åren för att slippa bli sårad.
Aldrig en relation på arbetet
Gå aldrig hem från krogen med någon, kolla om de åtminstone kan använda en telefon innan de får knulla. Kan de inte ens skicka ett sms innan de fått knulla kommer det inte göra det efter.
Va aldrig älskarinna, de lämnar aldrig sin flickvän. Kan de ha bägge så har de det.
En avstängd telefon är inget bra tecken. Måste inte betyda det värsta, men …nä inget bra.
Det är svårt att lita på folk, vänner, killar och även familjen sviker.
Tror inte att någon i min närhet är fläckfri förutom mina katter, alla runt om mig har svikit eller gjort mig besviken, vissa betydligt fler gånger än andra.
Vissa har svikit värre en andra, vissa kommer jag alltid att kunna förlåta, men vissa saker vet jag faktiskt inte. Frågan är väl bara hur man ska kunna lita på någon och om man bör lita på någon?
Jag litade på R, den enda jag någonsin känt mig trygg med. På en timme förändrades det. Han försvann på en timme.
29 mars 2010 mellan 18-20 så tog han steget, bort från mig och till alkoholen. Vad som hände sen vet jag inte. Men frågan är om jag någonsin kommer kunna lita på någon och känna mig trygg med någon igen?
Sinnesro
Tungt
Försöker släppa taget, försöker glömma, men det är svårt. Saker påminner mig hela tiden om hur bra allt var och hur kära vi var.
Ingen har någonsin varit så fin mot mig och ingen har någonsin visat mig en sådan kärlek. Kommer jag få uppleva något liknande igen?
Det tog 37 år att hitta någon så fin som behandlade mig så bra och som var så kär i mig. Kommer det ta lika lång tid att hitta det igen eller kommer jag aldrig få uppleva det igen?
Jag är rädd, rädd för att aldrig få bli älskad, rädd för att ingen vill ha mig, rädd för att åldras ensam, rädd för att bli sårad igen, rädd för att inte våga igen.
Sinnesro
Provar lyckan.
Eftersom jag inte fått utdelning i kärlek, inte på v75 och har som max vunnit 300 kr på Lotto med joker på över 10 år så börjar jag även nu med postkodslotteriet.
Man måste ju chansa för att vinna och så länge jag andas hoppas jag.
För att slippa tänka och alla minnen som ständigt dyker upp i min skalle så åkte jag och köpte blomjord och massa krukor igår efter jobbet, sen åkte jag hem och planterade om ALLA blommor i hela lägenheten, superfint blev det och jag tror mina gröna små vänner blev tackamma över ny jord och fina nya krukor. Försöker hålla mig till svarta och vita krukor i hela lägenheten, det blir enklast och fräshast så.
När alla blommor fått sin årliga vår vård så blev det ju fan jord och blad i hela lägenheten, så det blev till att dansa runt med dammsugaren och sen när allt var städat, nytt och fint så tog jag kvällsmackan i lugn och ro innan jag somnade utpumpad framför tvn.
Drömde massor om J faktiskt i natt, drömde att jag passade hans bostad när han var i Thailand och att jag skulle åka till honom och höll på att packa, sen fick jag ett mail från en tjej som var hans flickvän och undrade vem fan jag var. Skum dröm.
Inte ett ljud från R, J och faktiskt inte något från L heller inte sedan i går vid lunch. Vi brukar ju höras via facebook ca 2 gånger per dag. Vi skriver alltid till varandra och har haft den kontakten enda sedan hans återfall i november. Vi har väl haft någon veckas uppehåll lite då och då men nu har kontakten varit tät länge igen.
Får se vad som sker, bollen ligger hos honom. Jag hoppas han vill ses snart. Skulle vara nice att få åka till Ö-staden och strosa i vårsolen hand i hand med någon och skapa nya minnen och hopp.
Blir jag sårad igen så blir jag men då får jag iaf gråta över en ny, det är kanske bättre det iaf, då har jag ju provat ytligare en gång.
Den som lever får se, så länge jag andas hoppas jag ju på lite tur i livet.
Sinnesro
Minnen
För mycket minnen som gör ont. För mycket minnen som påminner om R.
Det hugger i hjärtat lite varje dag. Platser, dofter, väder, tidpunkter, ja allt påminner om R.
Jag kan inte fatta att jag var så lycklig och sen förlorade allt och inte ens fått en chans att få ett svar på vad som hände och vad som nu händer.
Om jag ändå viste att han inte tänker på mig mera, om jag viste att han absolut inte vill ha mig. Om jag viste att det inte va någon mening att hoppas, kanske skulle det vara lite lättare att släppa och gå vidare då?
Jag fattar inte att minnena gör så ont fortfarande, det är över 1 år sedan han bara försvann.
Jag har fått två meddelanden på facebook och ett telefonsamtal på 1 år, och ändå finns han så nära mig varje dag i mitt hjärta. Varför bleknar inte minnena? Varför läker inte såren?
Lite bättre har det såklart blivit, första 6 månaderna var ju värst, men jag trodde inte det skulle göra så här ont när det gått över 1 år.
Spåtanten jag var hos för ca 1 år sedan sa att mitt liv skulle vända i maj 2011. Jag hoppas det stämmer för jag orkar inte må såhär.
Jag tänker på honom hela tiden fortfarande!
Sinnesro
Att göra lista i April
Plantera om alla blommor
Vår Städa
Tvätta fönster
Köpa ny mobiltelefon
Sommardäcksbyte och tvätta bilen
Sinnesro
Inge bra
Mår fortfarande piss, deppig som fan. Börjar helt enkelt ge upp R. Börjar inse att han inte vill ha mig, att han lever med den där Kattis, nykter eller inte vet jag inte, men de verkar ha en relation och han verkar bytt nummer eftersom mitt sms inte kommit fram på snart en vecka. Dessutom har han inte hört av sig sedan slutet av januari, så jag måste kanske ge upp och inse att han inte vill ha mig.
Det gör bara så förbannat ont och det är så satans jobbigt att ge upp något man hoppas på så länge.
Jag trodde på honom när han hörde av sig igen, jag trodde han ville träffa mig igen. Trodde att allt gick att lösa. Jag kanske fortfarande är speciell för honom, men han hör inte av sig så jag måste försöka gå vidare. I över 1 år har jag hoppats och väntat.
I all denna depp händer såklart allt småskit också. Tappade ut ett kg kaffe på golvet i förrgår, höll på att bryta ihop. Jag fumlar och tappar saker hela tiden och jag glömmer bort saker och vart jag lägger saker, saker försvinner bara och jag har inte en aning om vart jag lagt dom. Jag är totalt förvirrad och tappat greppet om allt känns det som.
Idag strax innan jag skulle till jobbet så kom jag på att ”busskortet” förmodligen hade gått ut, slängde mig i panik in i bilen och tog bilen till jobbet, när jag kom till jobbet inser jag att jag glömt plånboken hemma och när jag sätter mig vid min arbetsplats skar jag mig i fingret så blodet bara rann. Klockan 6.30 sitter jag och känner hur orken rinner ur mig, jag ger upp, jag orkar snart inte bry mig om nåt.
Bråkade dessutom med min idiot till chef i morse, man får ju inte ens ställa en fråga utan att hon blir som en rabiat kärring. Hon är så satans snål så hon skriker när hon skiter, nu bråkar hon om 30 min övertid hit och dit och påstår att hon bjuder oss på massor med timmar, vilket är rent skitsnack. När jag jobbar över vill jag ha övertid är det så märkligt? Men hon tycker jag är snål eftersom det är ofta som hon bjuder på några minuter ex när vi är på kurs och kursen slutar lite tidigare då behöver inte jag ta komp. Utan hon bjuder på det! För det första går vi på kurs ca 1 gång per år och dessutom är det massa tid som arbetsgivaren inte ger mig betalt för men som jag inte tjafsar om, men övertid är väl ändå övertid. Suck vad jag hatar min chef ibland.
Känns som om allt är emot mig.
Mitt liv är i kaos just nu och har varit ett tag, jag har tappat lusten till allt och jag orkar ingenting, vill bara sova och glömma allt. Gråter och skriker, får ångest och är frustrerad.
Måste släppa R och försöka förändra mitt liv nu, jag orkar inte mera. Jag måste kanske ge upp nu.
Tränar ca 3 gånger i veckan, har mest blivit Body Pump och Core, börjar orka mer och mer, men ännu har jag inte känt att jag fastnat i träningen, jag känner inte suget av träning och jag längtar inte efter träningen men jag går dit och det går bra. Det är ju kul när jag väl är där.
Frågade L i går rakt ut om han vill träffa mig och om vi ska prova dejta igen och det ville han, så vi ska försöka ses igen. Får se när det blir av och hur det går.
Jag känner att jag bara måste försöka gå vidare nu och L är jag fortfarande nyfiken på. Jag bara måste få träffa honom och se om det är något. Han har varit speciell för mig i så många år nu och vi har aldrig träffats, så kanske är det dags att träffas och se vad som sker.
För att få en kick och en ny start ska jag köpa ny mobil telefon, plantera om mina blommor och göra fint hemma, kanske lägga nytt golv i hallen om pengarna räcker. Dags för en förändring nu. Jag måste.
Idag efter jobbet ska jag åka hem och hämta min glömda plånbok, sen åka och köpa blomjord och lite nya krukor. Sen ska jag plantera om alla blommor och göra fint hemma. Det får bli dagens projekt.
En dag i taget.
Sinnesro
Tappar Hoppet
Känner att jag börjar tappa hoppet och det gör ont. Väldigt ont.
Börjar tappa hoppet om att få tillbaka R, börjar ärligt tappa hoppet om allt, att någonsin finna kärleken och få en familj.
Vägrar acceptera denna ensamhet, börjar tvivla på livets innebörd.
Allt jag ser är par, lyckliga par. Alla har någon utom jag. Alla mina vänner är par, på stan går alla hand i hand. Stora magar i solen barnvagnar som liksom hånler mot mig.
Lyckliga par hånglar i vårsolen, hand i hand går de där så stolta och kära. Jag känner mig precis som när jag var mobbad i mellanstadiet, ensam i ett hörn på skolgården, osynlig och värdelös.
Det känns som livet rinner ifrån mig och meningen med att leva blir mindre och mindre.
Snart är allt hopp över, vad gör jag då?
Osynlig och värdelös, meningslös, tom, trist och onödig. Det är jag…..
Jag kan snart inte bara leva på hoppet, jag behöver mer för hoppet börjar sina…
Sinnesro
Depp
Vaknade deppig, en natts sömn med massa drömmar om R gjorde ju mig inte lyckligare.
Känner mig tom och ensam.
Trött på detta skitliv och vet inte vad jag ska göra för att förändra det.
Skrev och frågade L om vi kunde ses när han kom hem från sin resa, fick svaret “Kanske det”
Skickade en hälsning till J som fortfarande är i thailand och han hade iaf gillat det inlägget på facebook.
Slängde iväg några sms till i gårkväll till några vänner och till några fd flirtar som aldrig blev nåt. Men det hjälpte inte.
Besviken på allt, på livet, på kärleken, på ensamheten, på vänskapen, på allt!
Vet inte vad jag ska göra, inte lust med något.
Ledig i fyra dagar nu. Vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Orkar inte må såhär. Orkar inte leva utan hopp.
Ska gå och träna Body Pump om två timmar. Ingen lust med det heller, men dit ska jag. Sen måste jag städa för två vänner kommer på middag hos mig i kväll, ett par.
Hade så gärna haft en parmiddag med dom eller åkt på en resa med dom, för jag trivs verkligen med dom. Men nu har jag ju ingen partner så vi får ha middag vi tre och skippa resan.
Hon är polis och han pluggar till elektriker, dom är så mysiga och jag hoppas de kan få mig på bättre tankar. Men just nu vill jag bara gråta, gråta och gråta
Jag hatar mitt liv och jag hatar att ingen älskar mig!
Det är svårt att lev när hoppat börjar svika.
Sinnesro
Det gör ont
Huvudet värker, tårarna rinner, fast jag försökte vara beredd så gör det i afså satans ont och jag är så ledsen.
Han verkar fira sin 30 års dag med den där Kattis.
Hon skrev i morse:
Det gjorde så ont, tårarna rullade ner på min kind , hjärtat slog och jag ville kräkas, jag såg framför mig hur han låg i sängen och hon stod vid fotändan och sjöng för honom som ett jävla lyckligt par!!
Det gjorde så satans ont. Jag vill ju vara den han firar med, jag vill vara den tjejen han pussar och älskar, jag vill vara vid hans sida. Jag älskar ju honom.
Efter ett par timmar av tårar och sen tvättstugan, så träffade jag en vän, hon sa att hon kunde ju sjungit för honom per telefon också, det framgår ju inte att de faktiskt ses. Han kan ju fortfarande vara på nåt hem eller fängelse eller vad som och hon sjöng för honom i telefonen. Då kändes det lite bättre men jag mår fortfarande illa och jag känner hur hoppet sakta rinner iväg igen.
Måste nog inse att han inte vill ha mig.
Men han verkar å andra sidan inte vara nykter då en nära vän till henne frågade om han hade ont i håret? För mig är det bakfylla? Är någon nykter alkoholist brukar man inte skoja om bakfylla på det sättet…eller?
Kanske är han fortfarande aktiv? Eller ute och dricker igen? Eller vad fan betyder allt??
Jag blir galen snart, varför hörde han av sig om han inte vill ha med mig att göra? Om han nu inte vill ha mig och om jag nu inte betyder något och han är lycklig med den där jävla Kattis, varför kontaktade han mig då igen??? Varför skapade han en hemlig facebook sida, varför addade han mig och varför ringde han mig? Jag förstår inte???
Efter ytligare ett tag kom paniken och jag sände iväg ett sms till alla möjliga killar bara för att få lite uppmärksamhet, för att kunna gå vidare. Ett svar fick jag iaf, syrianen den unga, han var utomlands men skulle ringa när han kom hem.
L skickade massa kramar och min vän A lovade att gå ut på krogen med mig så jag fick ragga.
Jag skickade även ett sms till Rs telefon men den är avstängd.
Mår inge bra alls, orkar inte mera nu.
Vart är han och vill han?
Saknar honom så…
Sinnesro
My love 30 år
Undrar vart han är och vem han kommer fira sin födelsedag med?
Livrädd för vad den där Kattis kommer skriva på facebook i morgon. Så nervös och rädd för jag vill inte veta att de firar ihop. Jag vill INTE att de firar ihop. Jag vill att de INTE ens har kontakt.
Kortet borde ha kommit fram till hans syster idag, men frågan är när han får veta att det finns ett kort från mig till honom.
Tänkte prova ringa honom i morgon, kanske även skicka ett sms?
Vad ska jag skriva?
Grattis på födelsedagen R. Hoppas du får en bra födelsedag på alla sätt. Tänker på dig massor. Tusen kramar A.
Jag skulle så gärna vilja fira honom, presenterna jag köpte till förra födelsedagen ligger i min klädkammare. Han försvann ju bara någon dag innan hans födelsedag förra året. Jag ville så mycket fira honom och köpt fina presenter. Allt han önskade sig va en picknick i vårsolen med mig, men jag hade köpt lite snygga kläder och lite annat, det är så länge sedan och jag har inte orkat titta på det så jag har glömt vad jag köpte. Jag hoppas han en vacker dag får dom. De ligger och väntar på honom iaf.
På nåt sätt så har liksom tiden stannat i mitt liv sen den dagen han försvann. Allt väntar på honom….
Jag önskar min älskling grattis på sin födelsedag med hela mitt hjärta och ber till högre makter att jag snart får hålla om honom och gratta honom personligen. Men jag kan bara hoppas och be.
Grattis Älskling, jag saknar dig.
Sinnesro
