Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Mår fortfarande piss, deppig som fan. Börjar helt enkelt ge upp R. Börjar inse att han inte vill ha mig, att han lever med den där Kattis, nykter eller inte vet jag inte, men de verkar ha en relation och han verkar bytt nummer eftersom mitt sms inte kommit fram på snart en vecka. Dessutom har han inte hört av sig sedan slutet av januari, så jag måste kanske ge upp och inse att han inte vill ha mig.
Det gör bara så förbannat ont och det är så satans jobbigt att ge upp något man hoppas på så länge.
Jag trodde på honom när han hörde av sig igen, jag trodde han ville träffa mig igen. Trodde att allt gick att lösa. Jag kanske fortfarande är speciell för honom, men han hör inte av sig så jag måste försöka gå vidare. I över 1 år har jag hoppats och väntat.

I all denna depp händer såklart allt småskit också. Tappade ut ett kg kaffe på golvet i förrgår, höll på att bryta ihop.  Jag fumlar och tappar saker hela tiden och jag glömmer bort saker och vart jag lägger saker, saker försvinner bara och jag har inte en aning om vart jag lagt dom. Jag är totalt förvirrad och tappat greppet om allt känns det som.
Idag strax innan jag skulle till jobbet så kom jag på att ”busskortet” förmodligen hade gått ut, slängde mig i panik in i bilen och tog bilen till jobbet, när jag kom till jobbet inser jag att jag glömt plånboken hemma och när jag sätter mig vid min arbetsplats skar jag mig i fingret så blodet bara rann. Klockan 6.30 sitter jag och känner hur orken rinner ur mig, jag ger upp, jag orkar snart inte bry mig om nåt.

Bråkade dessutom med min idiot till chef i morse, man får ju inte ens ställa en fråga utan att hon blir som en rabiat kärring. Hon är så satans snål så hon skriker när hon skiter, nu bråkar hon om 30 min övertid hit och dit och påstår att hon bjuder oss på massor med timmar, vilket är rent skitsnack.  När jag jobbar över vill jag ha övertid är det så märkligt? Men hon tycker jag är snål eftersom det är ofta som hon bjuder på några minuter ex när vi är på kurs och kursen slutar lite tidigare då behöver inte jag ta komp. Utan hon bjuder på det! För det första går vi på kurs ca 1 gång per år och dessutom är det massa tid som arbetsgivaren inte ger mig betalt för men som jag inte tjafsar om, men övertid är väl ändå övertid. Suck vad jag hatar min chef ibland.

Känns som om allt är emot mig.

Mitt liv är i kaos just nu och har varit ett tag, jag har tappat lusten till allt och jag orkar ingenting, vill bara sova och glömma allt. Gråter och skriker, får ångest och är frustrerad.
Måste släppa R och försöka förändra mitt liv nu, jag orkar inte mera. Jag måste kanske ge upp nu.

Tränar ca 3 gånger i veckan, har mest blivit Body Pump och Core, börjar orka mer och mer, men ännu har jag inte känt att jag fastnat i träningen, jag känner inte suget av träning och jag längtar inte efter träningen men jag går dit och det går bra. Det är ju kul när jag väl är där.

Frågade L i går rakt ut om han vill träffa mig och om vi ska prova dejta igen och det ville han, så vi ska försöka ses igen. Får se när det blir av och hur det går.
Jag känner att jag bara måste försöka gå vidare nu och L är jag fortfarande nyfiken på. Jag bara måste få träffa honom och se om det är något. Han har varit speciell för mig i så många år nu och vi har aldrig träffats, så kanske är det dags att träffas och se vad som sker.

För att få en kick och en ny start ska jag köpa ny mobil telefon, plantera om mina blommor och göra fint hemma, kanske lägga nytt golv i hallen om pengarna räcker. Dags för en förändring nu. Jag måste.
Idag efter jobbet ska jag åka hem och hämta min glömda plånbok, sen åka och köpa blomjord och lite nya krukor.  Sen ska jag plantera om alla blommor och göra fint hemma. Det får bli dagens projekt.
En dag i taget.

Sinnesro