Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Så var vårens shoppingresa till Ullared och Gekås över.
2600 kr fattigare och 127 varor rikare.
Hade en toppenresa med mina vänner, super kul. Men jag hade helt klart kunnat shoppa ett par timmar till.
Vi kom dit vid 12 och bussen åkte ca 17.30 igen. Jag lämnade varuhuset Gekås 16.45. Jag älskar att shoppa på Gekås.  Eftersom jag kom hem mitt i natten och skulle upp och jobba idag så har jag inte hunnit packa upp utan det blir kvällens aktivitet.
Här är lite av vad jag kommer ihåg jag köpt. Smink, sminkredskap, nagellack, nageldekor, spa grejer, jeans, 3 toppar, rengöringsmedel, en jacka, födelsedagspresenter till 3 vänner och 2 barn, kökshanddukar, stekpanna, sockerkaksform, plåster, tandborstar, tandkräm,  3 st deodoranter, dagkräm, hårspray, hårskum, hårspännen, hår klämmor, sport bh, c-vitamin, diskhandskar, kattmat, hundleksaker till mina vänners hundar, biltvätts grejer, pärmar, ja som sagt 127 grejer blev det och vi hade så kul och trevligt.

Eftersom det är exakt 1 år sedan jag och R hade våran sista helg ihop så var det ett måste att hitta på något denna helg som kunde få mig att tänka på annat.
Jag saknar honom så otroligt mycket och jag hoppas så att han snart hör av sig igen. Jag älskar honom så otroligt mycket fortfarande, även fast jag inte sett honom på snart exakt på dagen 1 år så älskar jag honom så enormt mycket och som mitt liv ser ut nu så är han värd att vänta på, jag har inget annat för mig så jag kommer vänta ett tag till.

Nästa helg fyller han 30 år. Ska skicka ett födelsedagskort till honom. På kortet står det: ” Vill bara önska dig en fin födelsedag” Sen tänkt jag skriva, tänker på dig massor. Tusen kramar A.
Hoppas kortet kan få honom att höra av sig igen och ge honom kraft att kämpa vidare för sig och för oss.

Fan vad jag längtar efter honom. För ett år sedan låg jag i hans famn, jag var världens lyckligaste och jag njöt av alla minuter med honom. Allt vi gjorde alla minnen.
 Vi hade ” Earth hour” förra året tillsammans, så mysigt.  Allt påminner om honom.
Allt var så härligt och underbart och minnena är det finaste jag har.

Så helgens shopping var bra, jag behövde shoppa bort lite ångest och frustration för saknaden är olidlig.
Men nu är jag åter igen i ångest, frustration och saknad. I kväll när jag får packa upp kanske det blir lite kul igen, men sen är det nog bara träningen som kan få mig att tänka på annat, för annars är R i mina tankar ständigt.

I morgon blir det kurs och sen Body pump på kvällen så osäker om jag hinner blogga i morn.

Blir snart galen, ingenting händer!
Kan inte R ge mig ett livstecken? Kan inte det hända något i mitt liv?
Tack gode gud att jag har Ullareds resan att se fram emot.

Jag är så frustrerar och uttråkad, livet suger och ingenting händer. Inte ett spår av R.
L skriver inget och J får jag ingen respons av även fast jag kommenterat han på facebook vid flera tillfällen. 
Mitt liv är så odramatiskt och tråkigt, det händer ingenting.
Om R ändå kunde ringa igen. Det är snart två månader sedan han ringde, vart tog han vägen?
Vad fan hände?

Försöker hålla mina vänner på lagom avstånd, blir bara besviken och sårad när jag släpper in dom för nära har jag upptäckt. Jag drar mig lite undan för jag orkar inte bli mera besviken. Det är ett fåtal som jag törs släppa in numera men även dom jag litar på har jag märkt att jag inte berättar allt för.
Mina två killkompisar A och F är underbara, de är fan de som lyssnar och förstår bäst. A träffar jag ju på jobbet och kollegorna har nog börjat undra, men det bjuder jag på.

Han är iaf väldigt snygg och luktar så gott att det blir farligt.
Han älskar en annan och jag älskar ju R så det är ju inget mellan oss, men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken ibland.
Jag  saknar ju sex enormt mycket. Nu är det ju snart tre månader sedan jag fick sex och innan dess va det ju ännu längre sedan. Det är idag exakt 1 år sedan jag hade sex med R senast.
Måste tänka på annat. Min kropp skriker efter närhet och sex.
Det blir ännu värre när man har pms, det är sjukt men jag tänker sex hela tiden när jag har pms.
Jag älskar sex, det är så underbart att få vara med någon man tycker om och bara njuta och släppa allt och bara ha tok skönt sex, det finns inget bättre.

Får träna istället.
Bokat in två Body Pump pass, och bokningen är bindande så nu finns det ingen återvändo.
Skulle vilja träna något i morgon också men hittade inget pass och jag har ännu inte vågat gå loss på gymmet ensam. En sak i taget, kanske är det lättare efter man har haft sin instruktör och fått allt beskrivet och en ordentlig genomgång av allt, just nu känner jag mig bara dum och vilsen på gymmet.

Ska iaf köpa lite snygga träningsgrejer i Ullared så kanske det blir lite kul. Även om jag går på en kommunal simhall och tränar och det är alla typer av människor där så är jag nog den som klär mig slappast. Jag har ett par gråa stora träningsmjukis byxor med ordentligt gällivarehäng, ett blått linne och en vanlig bh. Så nu måste jag iaf köpa en bra tränings bh och sen skulle jag behöva ett par tränings handskar för jag får valkar i händerna redan, kan ju bero på att jag tränar med ringarna på men jag tar aldrig av mig min mammas ringar. Aldrig.

Livet går, jag gråter inte varje dag längre, jag överlever en dag i taget, men sakanden är så satans jobbig. Ett år utan R och ändå minns jag hans kyssar och hans röst som om det vore igår.

Sinnesro

Idag gör det ännu ondare, armarna. Fy fan vad träningsvärk kan göra ont alltså. Men om det fortsätter så här kommer jag ju snabbt få fina muskler på min kropp. Så fort värken är lite mindre är det dags för ett nytt pass, hoppas på att kunna gå på något pass i morgon kväll. Body Pump eller Core. Men idag kan jag knappt röra mig, AJ va ont det gör!

I morgon ska jag träffa min Moster, vi har inte träffats så mycket efter att min mamma dog för 25 år sedan, trots att vi alltid bott i samma stad. Något blev väldigt fel när mamma dog och hela hennes sida av familjen försvann från oss.
Första året efter min mammas död höll moster och morfar mfl. Kontakt, men sen försvann de mer och mer. Jag vet inte varför men tror de blev arga när min pappa skaffade sig en ny kvinna.

Jag och min bror var bara barn och vi förlorade allt.
Som barn hade jag allt, mamma, pappa, bror och lagom stor släkt, jag stod väldigt nära alla. Varje sommar var vi på morfars landställe och min äldsta kusin var som min storebror. Vi umgicks jämt min familj, min morfar och min moster och hennes familj. Sen efter min mamma dog miste jag allt. Mamma dog snabbt av bröst cancer, pappa blev deprimerad och började dricka, min lillebror började tidigt sniffa lim och dricka alkohol, sen försvann min moster och hennes familj, och även min morfar tog avstånd. Så från att haft den bästa och tryggaste barndom med all kärlek ett barn kan behöva så stod jag där helt ensam. Så sedan jag varit 12 år har jag klarat mig själv.
Min morfar gick så långt så han skrev av mig och min bror från sitt testamentet.

Åren gick och min kusin och jag höll kontakten någorlunda till och från under de första åren men inget annat från de andra och efter ett tag miste även min kusin och jag kontakten.
Men tack vare facebook har jag nu fått upp kontakten med bägge mina kusiner och min moster.

Självklart är jag fortfarande besviken på det som skedde, vuxna borde inte svika barn och det ligger på de vuxna att hålla kontakten med barnen. Så enkelt är det. Men nu är det som det är och nu har vi kontakt igen, ingen mening att bråka om det gamla och jag behöver min moster för att få uppgifter som kan hjälpa läkarna att genforska och hjälpa mig med min cancerrisk.
Sen vill jag veta mera om min mamma och min släkt. Så jag är tacksam att vi fått upp kontaken och förlåter det gamla även om jag aldrig kommer glömma.

Min äldsta kusin och jag har alltid stått varandra närmast och även idag är vi som syskon, inget ont om honom. Han va själv ett barn. Jag älskar min kusin och har alltid gjort.

Var ute och åt med en manlig kollega från jobbet igår, super trevligt och det var riktigt kul att ha en man framför sig igen, det var ett tag sedan man tittade in i en mans ögon.
Han är olyckligt kär i en tjej och har dessutom en sambo så det är absolut inget mellan oss. Tyvärr kanske jag ska säga för han är både trevlig och super snygg. Men han är tagen.
Vi pratade mycket om allt och vi hade väldigt trevligt. Han anförtrodde mig massor som ingen annan vet och av någon anledning så lättade han på hjärtat om mer än vad han brukar göra för folk, sa han.
Jag har kanske den inverkan på folk ibland och det är jag stolt över.

Annars inget nytt om något, R har inte hört av sig, L skriver lite på facebook men mer som en oskyldig flirt för jag är osäker på om han verkligen är intresserad i verkligheten, men vi ger varandra lite värmande ord ibland iaf.
J svarar inte på tilltal, han skriver på facebook nästan varje dag men när jag gillar eller kommenterar något så får jag ingen respons. Inte ett ljud sedan januari. Så honom är det nog lika bra att glömma men jag skulle gärna träffa honom när han kommer hem, för vi hade trevligt och jag kunde vara med honom och ha trevligt på alla sätt med honom utan att bli så kär. Perfekt att ha en liten romans med i sommar om inte R kommer tillbaka och ingen annan dyker upp. Men vi får väl se, jag hoppas fortfarande på att R och jag ska bli ett lyckligt par en dag och att allt blir bra.

Nu har jag kommit igång med träningen lite mera, igår brände jag av ett tufft Body pump pass och satan vad skakis jag var i armar och ben i går efter passet. Idag fick jag knappt upp armen så jag kunde sminka mig och jag vågar inte tänka hur ont det kommer göra när träningsvärken sätter fart på riktigt. Men det känns bra, jag känner mig starkare mentalt.

Det var ganska många killar på passet och en va så snygg så klockorna stannar, självklart fick jag honom bakom mig så jag blev ju tvungen att ta i lite extra, ville ju inte vika mig framför honom, he he. Men eftersom det var mitt första pass så var min kropp ganska slut efter detta pass, armarna skakade och mina ben var svaga. Men nu är första passet gjort och det känns grymt skönt att vara igång  och jag är ännu mera taggad.

Nästa vecka ska jag få ögonbrynen och ögonfransarna fixade gratis, ska sitta som modell på en skola så jag får allt fixat. Skönt och kul.
Kommer även sitta sminkmodell mycket där i maj, ska bli spännande och lärorikt. Dessutom kommer jag få köpa sminket billigare och det är mitt favorit sminkmärke.
http://www.emitemakeup.com
Inom kort kan man äntligen se vart återförsäljarna finns och kan man inte ta sig till någon av dom så kan man ringa dom och få det hemskickat. Har fått en del frågor på min blogg om detta och nu har de äntligen fixat till sin hemsida.
Så vill ni prova ett grymt bra smink och en mascara jag personligen inte kan leva utan så gå in på
http://www.emitemakeup.com
Detta märke kommer även inom en snar framtid börja med en hudserie som jag är grymt nyfiken på att prova.

Fikat med min kompis idag blev inställt. Hon hade som vanligt inga pengar men ville fika ändå, när jag  ljög och sa att inte jag heller hade pengar så bokade hon av. Hon hade nog då med andra ord tänkt sig att jag skulle bjuda henne eller låna ut pengar till henne som vanligt, men nej, denna gång tänker jag inte bjuda henne, jag har bjudit henne så många gånger och hon bjuder inte tillbaka och låna ut pengar tänker jag ju absolut inte göra eftersom det tog henne två månader att betala tillbaka sist fast hon sa två dagar.
Nu är jag trött på henne och hennes översittarfasoner. Hon är jättego många gånger och hon har stöttat mig jättebra när jag var ledsen men hon liksom tittar ner på mig som om jag vore sämre och det är inte samma regler för mig som för henne själv.  Samt när hon pratar lyssnar jag och när jag pratar chattar hon på nätet samtidigt med massa killar och lyssnar inte alls.

Jag förstår mig inte på henne och igår sa jag att jag var besviken på att ingen står upp för mig och försvarar mig när idioten M säger massa elaka saker om mig. Då sa hon inget. Hoppas hon tog åt sig för det var bl.a. henne jag syftade på men jag vågade inte säga det rakt ut, fattar inte varför men jag vågade inte. Konflikträdslan slog in igen. Så jag sa att INGEN försvarar mig och jag får aldrig någon chans att försvara mig själv eftersom fegråttan M inte vågar kontakta mig.
Hon sa innan att hon tyckte jag var lite överkänslig. Men då får jag väl vara det, fan!
Skrev ju ett brev till den andra tjejen igår men hon har inte svarat, men tydligen skickade hon ett brev till min kompis, är inte det skumt?! Varför skickar hon ett svar till henne och inte till mig när det var jag som skrev?
Jag skriver till henne och hon skickar ett svar till min kompis?! Jag fattar fan inte mig på folk alltså.
Just nu känner jag att jag skiter i alla. Jag orkar inte med mina vänner, så många idioter som jag inte orkar ha i mitt liv.
Varför svarar hon inte mig men skriver till min kompis. Suck.

Dags att rensa upp bland många av mina vänner. En och annan vän som uppenbarligen inte är så mycket till vän, några får jag helt enkelt avveckla och vissa får jag nog bara acceptera är kompisar och inte vänner. Man måste lära sig att ha kompisar till olika saker helt enkelt och just nu behöver jag någon som är en vän, som kan stötta, förstå och trösta och tro på mig. Men dom är fan inte lätta att hitta, jag har ett fåtal.

Nu är det träna som gäller och spara pengar.
Jag vill ha massa pengar på sparkontot så jag kan göra saker när jag kommer på vad jag vill göra, jag vill inte att pengar ska hindra mig den dagen jag får ett tillfälle att göra något jag vill. Sen vill jag träna, träna och träna.  Orkar inte vara med folk så jag tänker sysselsätta mig ensam.

Sen ska jag snart till Gekås och det ska bli så grymt kul att shoppa loss.

Samlar mod till mig att ringa R snart igen, om det nu är en bra idé kanske ska jag vänta på att han ringer?
R har ju bara två vänner på sin nya facebook sida det är jag och en fd flickvän till honom, några av mina vänner trodde att han kanske hade en relation med henne också, vilket min magkänsla inte sa. Och YES jag hade rätt, hon har nämligen en pojkvän! Och det är inte min R utan en Tommy. Så skönt att få det bekräftat iaf. En sak mindre att funderna över, men ärligt talat har jag aldrig funderat över det, jag har inte trott att de haft något ihop. Men ändå skönt att få det bevisat så inte hjärnspökena kan vakna till liv.
Hoppas att R snart hör av sig, vill bara rymma från allt tillsammans med honom. Trött på allt, vill bara dra ifrån allt ihop med honom.

Satt och grät som vanligt till tv programmet ”ett barn i minuten” . Gråter konstant till det programmet, dels gråter jag så fort jag ser ett barn födas, det spelar ingen roll vad det är för program så fort barnet tittar ut så börjar jag gråta, deet är som att trycka på en knapp.
Men till detta program gråter jag hela tiden. Jag gråter för de är så gulliga mot varandra, att de är så kära i varandra, de är två, de har någon hos dom som älskar dom. De har varandra och de ska få ett barn ihop, det är så vackert och jag blir så ledsen för det är min högsta önskan och den önskan är så långt bort.
Så efter 1 timmes träning blev det 1 timmes tårar sen somnade jag tillsammans med mina katter.

Idag blir det tandhygienisten sen middag med en killkompis från jobbet.
Full rulle denna vecka, då slipper man tänka.

Sinnesro

Så var det efterlängtade träningsvärken här, känns i magen efter Core passet i onsdags. Känner jättemycket för att träna men dessvärre kommer det dröja ett tag innan jag kan träna igen, trist. Passen jag vill gå på och mitt liv krockar. Har bokat upp mig för mycket. Har inte fått in någon bra rutin så jag vet när jag ska och kan träna, men det kommer väl såsmåning om, antar jag.
 I värsta fall får jag helt enkelt lyfta skrot på gymmet, bättre än inget. Kanske gör det på söndag. Borde träna på söndag, vill träna på söndag.
Känner mig super taggad till att träna. Core passet var super kul och jag kände verkligen musklerna jobba.  När man har träningsvärk så känner man sig så mycket snyggare och smalare. Man känner sig liksom tränad eftersom musklerna känns. Ha ha, sjukt men sant.

Så var det dags för ytligare en helg, jobbar sent i kväll men sedan ledig lördag och söndag.
I kväll blir det inte mycket gjort eftersom jag jobbar, det blir väl hem bara och slappa framför tv, kan dessvärre inte träna då det inte har öppet så sent på fredagskvällarna, annars hade jag gärna gått på ett Body pump pass eller ett Core pass vid 20.30 tiden.
Lördag blir det upp skapligt för jag ska iväg på melodifestivalens genrep i globen och efter det blir det födelsedagsfest på östermalm hos en kompis samt melodifestivalen på tv.
Söndagen är inte så mycket inbokat förutom Al anon mötet kl 18.00 som jag planerar att gå på. Ska försöka träna lite också är tanken men fanns dessvärre inget pass ledigt. Får träna på egen hand, men tror faktiskt jag ska försöka göra det.
Måndag är det jobb igen.

Idag ska jag starta mitt nya liv. I kväll kl 20.00 ska jag gå på första träningspasset.
Dessvärre kunde jag inte boka in mig på passet via internet, eftersom det självklart ska strula och min inloggning inte fungera. Ringt till felanmälan och de jobbar på problemet, men jag får väl hoppas att det finns en plats kvar i kväll när jag kommer, just nu står det att det finns 7 platser kvar….hoppas.
Om allt nu fungerar och jag får plats så är tanken att jag ska gå på ett Core pass efter jobbet kl 20.00.

Nu snurrar huvudet. Tankarna är i ett virr varv.
Först gick jag inte på myspace och kikade och då var min vänförfrågan hos R borta, jag kan ju inte den där sidan så bra så jag råkade då skicka en till förfrågan. Pinsamt. Sen kommer ju tankarna, varför ignorerade han min vänförfrågan? Och kommer han tycka jag är jobbig och knäpp nu som skickade en till? När ignorerade han min vänförfrågan?
Nu får jag kontrollbehovs panik, varför har jag inte skrivit upp när jag addade honom och när jag var inne och såg att vänförfrågan låg kvar, nu har jag ingen aning om när han ignorerade den, kanske någon gång de senaste 1-3 veckorna. Men mitt kontrollbehov vill veta exakt när.
Tankarna snurrar, kanske ignorerade han den bara för att han inte använder myspace, ha n har inte använt den sedan 2007. Så kanske var det inte personligt mot mig?
Jag tar allt så personligt, det är så jobbigt. Jag tar verkligen illa upp, som om han hatar mig.
Kan inte förklara känslan, den är bara så jobbig.
Sen kommer de goda positiva tankarna, herre gud vi är ju vänner på facebook och där har han bara mig och en till som vän. Det betyder väl mer än att han ignorerar mig från en sida han inte använder.
Vi är ju vänner på facebook och han har ju ringt mig. Han sa att han verkligen tyckte om att höra min röst igen, han sa verkligen och äntligen. De orden borde ju betyda mer än ignorera myspace, men min hjärna bara snurrar och mitt i allt detta ringer telefonen. Radiumhemmet…
De har idag haft en konferens på radiumhemmet om mig. De pratade om mina risker och dna analysen och de försöker leta fram mera bevis på att jag har cancer så att det ska vara lättare för mig att operera mig och våga fatta beslutet. Det börjar dra ihop sig mot ett operations beslut….
Fan vad jag skulle behöva R nu. Jag behöver hans stöd och råd, hans famn och hans kärlek. Vart är han??

Jag som skulle börja träna och starta nytt liv, jag som hade så mycket energi. Nu är jag bara matt, trött och förvirrad…

Sinnesro

Nu har jag gjort det, jag har köpt mitt träningskort!
Nu kan jag börja träna för fullt. Bokat in en instruktör om en månad för en genomgång av alla maskiner osv. Det ingår ju i köpet så jag tog det även om jag kan de flesta maskiner och dessutom mest kommer gå på pass, men det skadar inte med en genomgång med en Pt. Kanske blir man taggad och peppad efter ett träningspass med en Pt.
Nu är kortet köpt och det känns så himla bra. Nu kan jag träna när jag vill och hur mycket jag vill (nästan) i ett helt år. Tanken är att träna Body pump, Core, Zomba, Step och får jag någon med mig så ska jag även köra Box.
Jag är så grymt sugen på att börja träna nu, tror jag ska försöka ta ett kvällspass i morgon kl 20.00 Ett Core pass, det kan ju vara lagom att starta med och jag jobbar ju till 20.00 så om jag går lite tidigare borde jag hinna.

L skrev till mig idag, ett gulligt och fint meddelande men han svarade inte riktigt på mina frågor och han sa inget om det jag skrev, att han alltid kommer vara speciell för mig och att vi kanske kan ses när han känner sig trygg i sin drogfrihet. Frågan är alltså om han ens är intresserad av en relation med mig?

J har ändrat sin status på facebook till Singel så nu är ju frågan vad han var när vi sågs?! Jag trodde han var singel hela tiden, det stod på facebook att ”det är komplicerat” men han skojar ju om allt så jag trodde det va ett skämt, men nu har han ändrat till singel så kanske va det inte ett skämt ?!

R har jag inte sett eller hört nåt om, så jag hoppas än på att han är inom vården och att det går bra för honom och att han snart hör av sig igen. Inga nyheter är bra nyheter heter det ju.

I lördags gjorde jag det, jag ringde på Rs telefon, den var avstängd.
Hjärtat slog i 220, jag skakade och svettades, nervös var bara förnamnet, men när telefonen var avstängd kom ett lugn. Det kändes ändå bra, kanske är han då på ett hem.
Telefonen var avstäng mitt på dagen en lördag, då är han ju antingen på ett hem eller ute och dricker. Jag hoppas ju på att han är på ett hem, jag tror nästan att han är det. Jag ber till de högre makterna att det är så.
Nu har jag iaf ringt. Det kändes bra efteråt, även om jag ringde med hemligt nummer så var jag enormt nervös, och livrädd att få veta något jag inte ville veta. Men att telefonen var avstäng anser jag som något bra. Han är nog i någon sorts vård. Än finns det hopp.

Nu känner jag mig lite tom, alla rädsla och nervositet jag hade när jag slog siffrorna i hans telefonnummer tog massa energi. Nu känns det ganska bra. Jag bara älskar honom med hela mitt hjärta och jag skiter i allt annat, han är mannen i mitt liv och jag ska vänta ett tag till.

Men jag har lovat min terapeut att hålla alla möjligheter öppna och så länge jag har dörrarna öppna för annat så får jag vänta på R.

Annars är jag rätt irriterad på de flesta, har börjat inse att jag är en reserv kompis för många och det stör mig, jag har insett att många av mina vänner faktiskt inte är så snälla och det gör ont att inse att jag låtit folk behandla mig lite hur som helst genom åren och gör det fortfarande.

Jag har ex en vän som åkt till Turkiet varje sommar de senaste tre åren, jag har gråtit i hennes famn och sagt hur mycket jag saknat Turkiet och hur mycket jag vill åka dit men att jag inte vill åka ensam, hon har inte sagt ett ljud utan sen bokat resa med hennes nya bästis.
Jag har accepterat att hon vill åka med henne och låtit det vara så. Jag är inte säker på att jag vill åka med henne heller så…men det vet ju inte hon om.
Nu har hennes nya bästis blivit tillsammans med en kille och då säger hon rakt ut ”Jag ska höra med henne om hon kan och vill åka till Turkiet i sommar, men om hon ska vara med sin kille och inte vill åka så kan ju vi åka till Turkiet!”
Hon säger detta rakt ut, jag blev alldeles paff, kunde inte få fram ett ljud och sen sa jag bara lite hackigt att jag ska till Turkiet i höst så jag vet inte om jag kan åka i sommar också.
Det förvånar mig hur man kan vara så ärlig och säga så, jag är hennes plan B. Även fast alla har planer B lite här och där så är det ju inget man säger rakt ut till folk. Eller?

Sådana här saker sker lite då och då. Jag har även insett att ansvaret på att ses och umgås mycket har legat på mig, när jag inte hittar på massa saker och anordnar fester, förfester, bioträffar och allt annat så händer inget. Ingen frågar mig, ingen ringer och ingen hittar på något om inte jag gör det. Ju mindre jag ringer runt, ju mindre ringer min telefon.
Jag har tagit på mig allt och gjort allt för andra, men vem gör saker för mig? Det är dags att folk får ringa mig, söka mig och boka in en träff för att träffa mig, jag orkar inte vara allas plan B och jag orkar inte vara någon jävla lektant som anordnar och fixar allt.
Jag vill att folk engagerar sig i mig så som jag engagerar mig i folk.

Jag tänker börja ställa krav och skita i att folk blir arga. Jag klarar mig. Jag är allmänt trött på många av mina vänner, kanske är det mig det är fel på men då får det vara det, jag tycker inte dom är snälla och jag tycker inte att de lever som de lär samt att jag ska alltid finnas där och lyssna men när jag behöver någon så är det ingen som orkar lyssna.
Självklart gäller inte detta alla, men tyvärr ganska många och nu är det dags att jag börjar reagera och inte låta folk behandla mig hur som helst.

Just nu är dagarna en transportsträcka till okänt mål.
Jag är så uttråkad och rastlös och ingenting händer och ingenting är kul.

Kan inte R höra av sig på nåt sätt till mig.
Allt jag sett och hört på snart fem veckor är en jävla Hammarby klacks film. Ett livstecken förvisso men svårt att tolka och veta vart han står när det gäller mig.
Den där Kattis har inte skrivit något och ingen av hennes vänner har skrivit nåt som jag kan tolka handla om R, förut kom det ju kommentarer om dom och till dom men nu är bara riktat till henne och R nämns inte, vilket är skönt.

Svarade ju på Ls meddelande i går och skrev ärligt och rakt att han alltid kommer vara lite speciellt för mig och jag skrev även att vi kanske kan ses igen när han mår bättre, men än har jag inte fått något svar än.

J hör inte av sig och det är trist, för han var trevlig och vi hade kul ihop och ändå blev jag inte tok kär, så han skulle jag väldigt gärna träffa igen i sommar när han kommer hem om inte R hör av sig.
Jag blir galen av denna ensamhet, jag är så uttråkad.

Kan inte riktigt få grepp på allt. Känner mig skapligt stark trots allt men ändå lite rastlös och nere.
Kan inte sluta analysera.
Först när jag ser att han varit på facebook blir alldeles varm och hjärtat slår, jag får nästan en känsla av rädsla, vet inte vad jag blir så rädd över men förmodligen blir jag rädd för att se något jag inte vill se, så första känslan blir rädsla när jag ser att han varit inne på facebook.
Sen blir jag glad att han lever.
Efter ett tag blir jag lite besviken att han inte hört av sig till mig om han nu har haft tillgång till internet, sen kommer alla frågor. Vart är har? Varför lägger han upp en video på klacken bara? Betyder det nåt? och har han sett mina meddelanden?
Efter mycket analysering, kommer jag att fram till att han behöver ju inte varit inne på facebook utan kanske satt han och tittade på Hammarby videos och sen ville spara en länk och då är ju facebook bäst, om man inte har en egen dator att spara det på.  Så kanske satt han inte i en sådan situation då han kunde höra av sig till mig, kanske får han inte höra av sig till mig eller kanske är det jobbigt för honom att höra av sig till mig av flera skäl? Vad vet jag?!
När jag pratade med en tjejkompis så säger hon direkt att han har haft tillgång till internet och valt att inte kontakta dig, det kan bara betyda att han inte vill ha kontakt med mig.
När jag pratar med en killkompis så skrattar han bara, en kille tänker inte så, han kanske sitter med en kompis och tittar på fotbollslänkar och lägger upp en länk, tanken att höra av sig till mig mitt i allt bara för han kan komma åt internet en stund, tänker han förmodligen inte ens på.  Allt är inte alltid så personligt mot mig. Jag måste sluta analysera och ta allt så personligt och negativt. Att han är ute på internet och inte skriver till mig betyder inget. Kan finnas miljoner förklaringar till det.
Han kan vara på ett behandlingshem och de har fått tillstånd att titta lite på nätet eller vad som helst. Det är ju egentligen ingen stor grej han har lagt upp en videofilm på Hammarbyklacken , det är allt.
Jag tar allt så stort och personligt.

R har addat mig på facebook i mitten av januari och sen veckan efter gillade han min status, sen gick det nästan två veckor och sen ringde han mig och nu har det varit tyst i fyra veckor.  Det är mer än vad han gjort och vad som hänt på 9 månader  tidigare och allt detta har hänt på ca 2 månader. Något betyder det ju. Jag betyder något för honom, men kanske är han inte redo för mer just nu, kanske är han rädd eller kanske sitter han i en väldigt dålig situation. Vad vet jag? Jag kan bara vänta och se vad framtiden har att ge. Men mina känslor är blandade och förvirrade, jag är rädd men jag har mer hopp nu är jag hade förr. Om jag ändå inte analyserade allt i minsta detalj och tog allt så personligt mot mig.

Idag fick jag ett meddelande av L. Ganska gulligt och sött, med massa pussar och allt. Han är så söt och go. Men ingen antydning till att han vill ses. Bara allmänt om vädret och om jag har planer inför sommaren osv. Men han hör av sig än iaf. Han är lite speciell för mig. Men han har en tuff droghistoria bakom sig och tog som sagt ett återfall som höll på att kosta honom livet i november så jag försöker hålla mig borta ett tag till….. men om R sviker mig igen så kommer jag inte klara av att hålla mig borta längre. Det är R som får mig att hålla mig i skinnet.

Hur kommer det sig att det finns tre killar i mitt liv, en alkoholist, en heroinist och en mördare?! Men J hör inte av sig längre, inte ett ljud sedan januari.  Så det är bara L och R som håller hoppet uppe hos mig. Ingen annan ringer eller skriver… Så vi får väl se vad som sker.
Försöker låta livet ge vad livet har att ge, ta dagen som den kommer och försöka att inte tänka så mycket, men det är svårt.

Skulle köpa träningskort idag men eftersom det är sportlov nu så var det ingen mening med att ens försöka ta sig in. Jag väntar tills efter sportlovet tror jag.

Haft en bra dag och känt mig stark, satt och bloggade om min kraft och min styrka sen så gick jag in på Facebook och ser att R varit inne vid 15 tiden och lagt upp ett videoklipp från en Hammarby match, han har inte skrivit nåt och inte gjort något mer, men han lever och han har varit vid en dator idag....

Förvirrad.

Han har ju bara mig och en till som vän till på sin facebook sida...så vill han visa att han lever eller la han bara upp den utan anledning?

Bara ett videoklipp på Bajen publiken från någon gamla cup match....Inte ett ord bara videoklippet, jag vet inte vad han vill säga med det, men han lever iaf och har kommit åt internet idag.

Hjärtat slår, tankarna snurrar. Vill bara hem och skrika rakt ut eller nåt.

Förvirrad, vet inte vad jag känner och tycker, har han läst mina meddelanden nu då eller?
Är han hos den där Kattis nu eller? Han kom ju åt internet idag iaf, men varför skriver han inget?
Åh jag blir så förvirrad, men antar att jag måste sluta analysera.

Så fort jag känner mig stark och börja släppa taget så dyker han upp. Det slår aldrig fel. Det är precis som om han vill påminna mig om honom, att jag inte får glömma, inte får gå vidare.

Trots förvirringen och att hjärtat slår och mina kinder är varma och röda så känner jag mig stark än.

Vad händer?

Sinnesro