Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Chrissie, hur mår du?
Jag?
Jag har det ganska bra?
Lite ensamt kanske
men man börjar ju bli van
Jag känner igen folket
omkring mej
men jag känner inte nån
mer än jag känner dej
Och vem känner dej?

Chrissie
hur är det med längtan
som i alla fall jag
sopar undan var kväll
Jag väntar på chansen
jag tänker ta den
jag gör en bok
som Ulf Lundell
Och det är nog bra
att jag får vänta
för jag har aldrig väntat
inte ens på mej själv
Å Chrissie...

Chrissie, hur mår du?
Nej
jag har det egentligen
inte så bra!
Jag väntar på solen
för här är mörkt
natt som dag
Men du ska veta
att jag lever
ja, jag lever
men jag lever mindre
än jag gjorde förut
Chrissie, vet du nån väg ut?

Chrissie, jag tänker
alltsom oftast
ja nästan var dag
Jag hoppas vi träffas
och begrundar det som var
Och Chrissie är det din tur
eller min tur
att låtsas det är maskerad?
Har du lärt av dina misstag?
Inte jag...

Sinnesro

Det börja som det brukar, kvinna och man
Och vi lovade att alltid respektera varann, oh-oh
Men sen hände nåt jag ångra i tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Det som varit byggt av oskuld, heligt och rent
Låg i sönderslagna spillror
Fördärvat, försent, oh-oh
För jag gjorde nåt jag ångra i tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Ja, jag gjorde nåt jag fick ångra i tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Jag sa till alla barnen: "Mamma är här.
Hon ska hjälpa och försvara alla dagar som är," oh-oh
Men det blev varannan vecka sedan tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Det händer att dom ringer och vill komma hit
Jag får gömma mina känslor och resonera en bit, oh-oh
För det blev varannan vecka sedan tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Ja, jag har dom varannan vecka sedan tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Här är vi då tillsammans: kvinna och man
Vi kan tråckla våra revor så gott som vi kan, oh-oh
Så om du ville dela några enkla dygn
Med nån som har hjärtat fullt av stygn

Jag försöker vara ärlig
Om det nu går
Och jag bär dom som en krona
Varje stygn, varje sår, oh-oh
Så om du ville dela några enkla dygn
Här är jag med hjärtat fyllt av stygn

Sinnesro

Börjar känna mig starkare och starkare igen, skönt. Jo har varit super gullig idag, kommenterat massvis med kort på min facebook och sen skrev han att han ville jag skulle komma till msn, men eftersom jag inte har msn på jobbet så chattade vi på facebook chatten istället. Han verkar verkligen sakna mig och det kändes mysigt. Han sa att han mår mycket bättre nu och att jag hjälpt honom till det, att det jag sagt har hjälp honom och fått honom att tänka till. Nu vet jag inte riktigt vad av allt jag sagt han tänker på mig det glädjer mig att jag påverkar honom till det positiva. Kanske att jag bryr mig hjälper honom.

Vi bokade in en träff tisdag och onsdag samt pratade lite om att kanske åka någonstans på min semester. Han skrev att han varit off och att han mår bättre nu och inte har lika mycket stress men nu skulle han prioritera mig och vi skulle mysa massor.
Det kändes bra och vi hade ett bra samtal. Han är inte kär i mig just nu men han kanske kan bli det senare när han vågar lita på mig och jag sa att jag inte var kär i honom heller och att jag är rädd för att bli lurad och kränkt osv. men att jag tycker om honom och att jag tycker om honom mer än han tycker om mig och att jag är lite svartsjuk för att jag inte vill att han ska vara med andra.
Jag känner fortfarande att jag inte litar på honom, men det sa jag inte, känns inte som om han är helt ärlig, men samtidigt så verkar han så rak och ärlig så det blir lite klyvigt. Han säger att han skulle bli så glad om jag litade på honom och att han kommer säga till om han skulle vara med någon annan osv. Men ibland kommer tankar om hur M var, han pratade så himla gott om mig och hur bra allt var och vaggade in mig i en falsk trygghet, allt var planerat och hans lögner kunde pågå i veckor innan lögnen hade ett syfte. Så det är svårt för mig att tro på folk och speciellt när jag inte får en helhet av en story.
Jag är hela tiden på min vakt. Jo har varit och testat sig så vi kan sluta med kondom, säger han och det är ju bra om det är sant, sen kommer tanken. Varför har han varit och testat sig nu? Skulle vi inte göra det ihop? Har han varit med någon? Jag kan verkligen få allt snurrigt i min skalle…

Jo ska ringa mig i kväll och vi ska ses på tisdag och onsdag och han frågade om han fick sova hos mig då bägge dagarna så vi kommer nog ha jättemysigt. Det är nog bra när vi får ses och jag kanske kan få svar på lite funderingar.
Jag sa att jag försöker lita på honom och han blev glad av det.
Vi får se vad som sker. Vi ska vara varandra trogna och vi ska vara raka och ärliga. Vi ska ha mysigt och kul och det är det som är det viktigaste. Jag tror att jag kommer känna mig bättre efter vi setts
Bäst vore om R hörde av sig. R äger mitt hjärta och det har inte förändrats.
Jo triggar igång gamla svek känslor och på ett sätt är kanske det bra, för med honom kanske jag kan reda ut lite. Jag vet inte men det känns bättre idag när han jagar mig lite och jag inte behöver jaga honom. Sen att vi ses för att ha sex är ju inte så konstigt vi har ju mest en sex relation.

Hoppas jag hinner bli frisk i urinvägsinfektionen. Ska till vårdcentralen i morgon bitti. Håller ju fan på att kissa på mig hela tiden. Suck.

Om bara några timmar går jag på semester, ska bli skönt att vara ledig så länge.
Måste skriva packningslista till nästa helg då jag ska till Karlstad. Ska bli mysigt att komma iväg, speciellt om jag får två härliga dygn med Jo innan. Om ändå R kunde ge mig ett livstecken också då skulle sommaren vara fulländad.

Ska försöka blogga så mycket som jag hinner, men det blir väl kanske inte lika mycket som tidigare, men jag ska försöka.

Ha en bra sommar så återkommer jag så fort jag får lite dötid vid datorn med en uppdatering.

Sinnesro

Du springer aldrig ifatt,

när jag väl är där

jag vill inte tänka framåt

men är livrädd att fastna här

nu kan det vara för sent

att säga som det är

 

Vi testar nya vägar

som aldrig tycks ta slut

vi har försökt att fånga den andra

men aldrig nått ut

jag vill ha en sista chans

så jag säger det rakt ut

 

Jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

 

Jag vet att det är svårt över telefon

men när jag har dig nära

vill du därifrån

jag vet att du har tänkt

men berätta hur du mår

 

Jag försöker träffa andra

men det är inte så lätt

jag har försökt att tänka bort dig

på alla sätt

det är dags att lägga på

men att stanna känns så rätt

 

Och jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

jag vill ha dig nu

som jag hade dig förut

Sinnesro

Svartsjukan har nu lagt sig, vet inte om allt hade med min pms att göra eller om det är så att det blev för många små mottgångar på en gång som gjorde att jag såg svart.
Jo skulle inte vara med mig om han inte tyckte om mig och ett av bevisen var ju att han på sin lediga dag som han kunde träffa mig om jag inte hade jobbat satt hemma på facebook och hade ångest och hatade kvinnor och allt som har med tjejer att göra typ.
Jag är övertygad om att han drev med den där tjejen och att de inte har något ihop, ju mera jag läser det och ju mera jag tänker på hur han är så ser jag ironin. Jag känner honom, han älskar att driva med folk osv. Dessutom mådde han så piss så ragga på en tjej var nog det sista han ville göra, mera spotta på en…
Är han med en annan tjej så kommer det fram och då kan vi inte ha sex utan kondom och det vill vi ju bägge så snart som möjligt börja med.

Som ni såg så fick jag ju en ganska elak kommentar på inlägget från igår, och den kommentaren gjorde faktiskt lite ont. Inte kanske personligen men för att vi tjejer aldirg bara kan få njuta och ha skönt utan jämt ska tänka på rätt och fel, fult och fint och vad andra ska tycka och tänka.

Jag tror inte Jo tycker mindre om mig för att jag tycker om att ha sex med honom och för att jag trivs och har skönt med honom. Jag hoppas att iaf att han inte gör det och jag tror inte det.

När jag var yngre så var det fortfarande tabu för tjejer att han onani, det var bara killar som runkade, vi tjejer vi rörde inte ”där nere”.
När jag började bli ”könsmogen” och när jag började komma i puberteten (vilket jag gjorde ganska tidigt) och känna lust så tog jag självklart på mig själv där nere, det började i sömnen och jag skämdes och blev så äcklad över mig själv, när jag gjorde det i vaket tillstånd så var skammen ännu större men njutningen vann ändå och jag onanerade och utforskade min kropp. Men jag skämdes och äcklades av mig själv så njutningen förstördes och det var verkligen en kamp inom mig.
När jag blev äldre, över 20 år så började det bli mer och mer öppet med kvinnans sexualitet och det mer och mer ”okej” för en tjej att ha lust. Stringtrosan började säljas i vanliga butiker och när jag var vid ca 25 års åldern började sexleksaker finnas i mera  kvinnliga affärer och tillgälligheten ökade och inte bara i så ”fula” butiker som tidigare. Vi tjejer började mer och mer prata öppet om sex, kåthet och det blev liksom mer okej för en tjej att vara kåt och att tjejer också faktiskt onanerar och att det är bra och fint och inte fult.
Min skam över min tonårstid försvann och jag började våga njuta och onanera mera. Jag tror jag var 25 år när jag fick min första riktiga orgasm.
Jag hade inte vågat njuta tidigare för jag var så van vid att det var fult.
Jag kommer dock från en familj där  nakenhet är naturligt och där det pratades ganska öppet om sex, mens osv. Det var ännu värre för de tjejer som kom från mera pryda familjer.
Jag är inte gammal, jag är född på tidigt 70 tal så det är inte länge sedan, dessutom kommer jag från en storstad. Jag kan bara tänka hur det är och har varit för våra kvinnor genom tiderna. 

1921 fick vi kvinnor rösträtt i Sverige, det är inte så himla länge sedan frågan är när ska våra kroppar och våra lust ska ha samma rättigheter?

Ett stort tack till Fanny som kommenterade och stöttade mig, jag blev rörd, glad och stark av din kommentar! Tack!


Jag mår iaf bättre nu, även om urinvägsinfektion inte riktigt vill släppa, jag mår bra större delen av dagen men så får jag springa på toaletten och det är jätteobehagligt, känns som om jag ska kissa på mig hela tiden.
Har försökt med alla knep nu i ett par veckor, citron vatten i mängder, tranbärsjos, c-vitamin, och verkligen rensat urinröret så gott jag kunnat.  Väntat på mensen att den ska rena, för säga vad man vill om mensen men ibland rensar den ut massa skit som kan samlas av bad, sex, tvål osv. Men nu får jag nog ge upp och knalla ner till vårdcentralen med morgonurinen i en burk på måndagsmorgon. En liten odling får de göra och se om jag kanske behöver penicillin.

Det kan ju även vara en slidkatarr, det är ofarligt och man kan lätt få det om man inte haft sex på länge och sen börjar jag sex. Ph värdet förändras och då kan man få det, men jag tror inte jag har det för då luktar man verkligen rutten fisk där nere, och det gör jag inte trots att jag precis haft mens. Men annars är det ju en vanlig åkomma när man inte haft sex på länge och sen har det mycket.  Sist jag hade det var 2007 det var första och senaste gången jag hade det och hade inte hört talas om det då. Jag gick till gyn just för att det stank där nere och då frågade hon om jag va nykär haha, det är tydligen vanligt då eftersom man knullar som kaniner haha.
Men jag tror som sagt att det är någon lättare form av urinvägsinfektion jag åkt på.

Så skönt att inte vara så svartsjuk och orolig längre, jag är ju inte tokkär i Jo och det är inte så att jag tror vi skulle kunna ha en bra relation just nu. Han mår för dåligt för det just nu och jag älskar R fortfarande, men jag tycker om Jo och vi har det kul ihop när vi ses, jag vill inte förlora honom och klart jag känner att jag vill ha ensamrätt. Jag har ju självklart ett intresse av honom och jag bryr mig. Bara för att han är död på insidan som han säger så är inte jag det och jag tycker om honom.

Tror många av mina vänner är lite avis på att jag har en så ung, snygg och fin älskare. Vi har kul och han förstår mig. Han är klok, fin, rolig och vi har många djupa och intressanta samtal. Han är ju psykolog och pluggar till nevro psykolog så vi har ganska mycket att prata om, dessutom lider vi ju bägge av ångest osv. även om hans ångest är betydligt värre och uttrycker sig på ett litet annat sätt. Jag trivs med Jo. Jag tycker om honom och vist har jag känslor för honom, men det är fortfarande R som jag vill gifta mig med och som jag älskar.
Men det är jättejobbigt när jag blir så där svartsjuk och rädd, jag blir så rädd att förlora honom och att bli lurad eller bedragen, men det är gamla erfarenheter som spökar med min hjärna och Jo förstår det, han vet att jag flippar ur ibland pga. mina tidigare erfarenheter och svek.
Men jag saknar när han hade mer tid över till mig och jag tror hans tidsbrist som startat min rädsla. Hoppas det snart blir att vi kan ses mera och hoppas R snart för av sig igen, Allt är så mycket enklare då.

Sinnesro

Svar på elak kommentar.

Anonym om Önskar jag inte kände...:

Om du inte knullade med killarna så fort du träffade dom så skulle nog deras intressen för dig hålla i sig lite längre, men du verkar vara världens lättaste ligg.

Börja håll på dig och låt killarna uppvakta dig nån månad (i verkliga livet, inte via datorn!).

Och sluta tjata på Jo, ni är bara KK punkt slut, då är man inte tillsammans och han kan knulla med så många han vill och flörta med vem han vill!

Svar:
Ursäkta mig, men hur vet du hur snabbt jag knullar med killar och hur lätt ligg jag är? Jag kan garantera dig att jag knullat med färre än de flesta, så innan du dömer och kallar folk för enkla ligg så ska du nog tänka dig för. Sex handlar om så mycket mera och killar och tjejer har rätt till samma sexualitet.
Jag skriver öppet i min blogg, ja det gör jag men jag skriver inte allt och du har ingen aning om hur snabbt jag knullar med folk eller med hur många.
Det du skrev var faktiskt inte snällt skrivet.

Och jag tjatar inte ett dugg på Jo. Jag skriver av mig mina känslor i min blogg jag skriver inte till honom. Så ta det lite lugnt. Jag har inte tjatat på honom och vi har dessutom bestämt att vi ska vara trogna varandra och inte sätta in oss i ett fack med en titel så hur kan du skriva vad jag har rätt till eller inte?

Jo vill vara med mig är för att han hatar brudar som bara springer omkring och ska vara snygga hela tiden och knullar runt och det är just därför han tycker om mig för att jag INTE gör det. Han verkligen hatar unga, ytliga bimbobrudar som inte kan njuta och vara sig själva för att de har fullt upp med sitt utseende och ytligheter, status och använder killar som accessoarer. Han trivs med mig för att han kan prata med mig och vi är bra vänner. Han säger att han trivs med mig och mår bra av mig. Ligg kan han få lätt, han får erbjudanden av tjejer alldeles för ofta, så det handlar inte om det.

Varför ska folk vara så elaka och döma? Ingen dömer en kille som har sex men så fort en kvinna njuter av sex så kommer elaka kommentarer om att vi är lättfotade och gör fel.
Vi har väl samma rätt till sexuell njutning oavsett kön och sexualitet, eller?
Jag trodde faktiskt att det där men att en tjej är ett lätt ligg var förändrat i den yngre genrationen.

Jag har aldrig påstått att jag vill gifta mig med Jo, men jag är rädd att förlora honom och jag tycker om honom och vill att han håller det han lovar och bara för att vi inte är ett tillsammans med titel flickvän/pojkvän så ska vi väl fortfarande hålla det vi lovar och visa varandra respekt, eller hur?

Varför vill du döma mig och trycka ner mig för? Du vet ju inte hur snabbt, hur ofta och med hur många jag knullar.

Tänk att vi tjejer alltid ska få skulden när det kommer till sex, det är alltid vårat fel. Vi klär oss för utmanande, vi har sex för tidigt och för ofta och med för många. Jag har då aldrig någonsin hört en kille blivit dömd för att han sex med en tjej för tidigt eller med för många eller för ofta. Hur ska vi bli jämställda när kvinnans sexualitet och lust alltid ska dömas och kritiseras? Vi är väl alla människor med en sexuell lust och med samma rättigheter till våra kroppar?

Döm inte mig för du vet inte alls hur länge jag dejtar och hur snabbt, hur ofta eller hur många jag har haft sex med.
Tack för dina råd men jag är inget ”lätt ligg” och det är inget fel för dom tjejerna som vill vara ”lätta ligg” med killar som är ”lätta ligg”…

Om vi slapp känna skuld och skam när vi har sex så skulle vi kunna njuta och ha så mycket skönare…tro mig!

Sinnesro

Önskar jag inte kände, önskar jag inte saknade, önskar jag inte brydde mig.

Hade en underbar kväll med min lillebror igår, vi var och tränade, pratade massor om allt men undvek de känsliga ämnena som bara får oss att glida ifrån varandra. Vi hade bara trevligt och pratade om ”rätt” saker.
Först var vi och tränade i två timmar och eftersom min bror är typ byggare så fick jag ett träningspass som heter duga, men det var skitkul att träna ihop med honom. Så synd att han bor så långt bort, vi skulle kunnat träna grymt bra tillsammans.
Efter träningen åkte vi hem till mig och snackade lite och duschade osv. efter träningen. Sen bar det av att handla mat som vi sen svullade i oss framför tv´n. Mycket prata om ditt och datt. Hans fru ska lyfta sina bröst och jag blev superchockad för hon har alltid varit en stark motståndare till sånt. Sen berättade han lite annat skvaller om familjen och vi pratade gamla minnen och om mamma osv. Vi hade verkligen trevligt. Men jag försökte att inte öppna mig för mycket och säga något som gjorde mig sårbar eller att vi skulle bli osams. Han frågade hur det gick med kärleken och jag berättade lite kortfattat om Jo, att vi ses men att vi kanske inte är tillsammans, men vi ses och har det bra så får vi se. Jag sa att jag tänker på R fortfarande, men inget mer sa jag. Jag sa bara att Jo inte va alkis eller narkoman och att han inte suttit på kåken och att jag hoppas att R fick bra vård, mer än så behöver ju ingen veta.
Kvällen i går va bra och jag kände mig lite starkare. Jag hade kul med min bror och jag har saknat honom. Men det gör ont att jag inte längre får följa med han och hans familj på fotboll, hockey och konserter så vi gjorde förut, att vi inte kan umgås så mycket som vi en gång gjorde, jag önskar att jag inte brydde mig och var tacksam för det jag fick, men jag saknar den tiden som va och jag saknar min lillebror och hans barn, men nu är det som det är och jag och brorsan ska sen 1 september igen och göra samma sak, träna och mysa och bara vara han och jag.

I morse när jag satte på datorn såg jag att jag hade fått svar från Jo, han skrev ” Tack! Kram på dig med” Dom orden värmde och jag blev glad och alldeles varm. Men sen såg jag i loggen hur han skrivit med en tjej och det gjorde ont, han var ganska otrevlig mot henne i början men sen tycker jag det mera blev ragg. Jag kanske missförstår men så uppfattade jag det, även om de kanske skämtar så gör det liksom ont. Han borde ju inte vara så dum så han raggar öppet på facebook när han vet att jag ser, men man vet ju inte.
Så här va samtalet på loggen på facebook.

Japp! blivit portad från alla platser & utkastad från alla mottagningar...Problem barn + hypokondriker va!

Hon: låter jobbigt
Han: känns värre än vad det låter
Hon: men varför e allt så jobbigt... du får ta börja leva ditt liv o ha roligt i stället nu när det är sommar Han:Intressant! att det är så enkelt för dig att säga så!
Hon: inga problem är lätta men man får kämpa sig upp
Han: Du utgår från din verklighet, du har inte samma perspektiv...Dessutom är du tjej & kan aldrig förstå mig! Hon: Vi säger så
Han: Japp! vi säger så eftersom mina självmordstankar är orsakade av människor som du!!
Hon: jasså så jag får dig att vilja ta livet av dig... det finns ett ställe som kallas psyk lägg in dig där
Han: Haha...Du ska få smisk!
Hon: ‎=) jag väntar
Han: Ops! Nu vart jag jätte *** mm ’

Hon: hahahah du e sjuuuuuk... kom jag ska hjälpa dig mot dina psykiska besvär men snälla döda inte mig bara =) Han: Nu får du sluta! innan jag får byxor fyllda av vaniljsås haha
Hon: haha söööök hjälp
Han: Jag har väl tydligen redan gjort det nu...Västerås en fin stad, har du bott där hela livet?
Hon: Ja nästan jag har bott i norrköping i 5 år oxå

Hur skulle ni tolka det? Överdriver jag? Även om vi inte är ett par så vill inte jag att han är med andra. Jag vill inte vara en i mängden och jag vill vara den han vill vara med, även om vi inte behöver vara ett par offentligt. Kanske driver han bara med henne, han brukar ju älska att driva med folk och göra lite psykologiska tester osv. men jag blir ändå osäker på honom.
Om han söker andra tjejer och har mig medans han väntar på den rätta tjejen så kommer ju jag bli grymt sårad. Även om jag väntar lite på R så tycker inte jag riktigt att det är samma sak som att vara ute och knulla runt och söka efter en tjej som är bättre än mig. Eller?
Jag vet inte om det är så att jag överdriver och bara är paranoid för att jag vill ha honom för mig själv och att han helt enkelt är ärlig mot mig och att jag är känslig eller om det är så att jag är grundlurad.
Jag blir galen, och inte kan jag prata med honom heller, han ska höra av sig när han mår bättre, han mår piss nu och det syns ju lite i texten, han är ju ganska hatisk. Hoppas att få träffa honom på onsdag iaf så kanske vi kan reda ut lite och kanske kan han bevisa för mig att det är mig han tycker om. Så här svartsjuk orkar jag inte vara. Jag måste göra något. Men vad?
Kanske är det inte så farligt men jag blir rädd att jag är en i mängden, om han är med flera så kan ju jag lika gärna också träffa andra och om han aldrig någonsin tror sig kunna bli kär i mig så….ja vad fan gör man då? Men ärligt vill jag ha honom som pojkvän? Jag tror inte det är det, jag är nog bara rädd att bli lurad och sviken, för vi skulle aldrig kunna ha en flickvän/ pojkvän relation så som jag vill ha en relation. Urk varför är jag så svartsjuk då?

Om ändå R kunde ge mig ett livstecken, han vet jag vill ha en relation precis så som jag vill ha en relation. Men han måste vara nykter såklart.
Han älskar jag med hela hjärtat och han skulle aldrig hålla på och svika och göra mig svartsjuk. Han är den ända mannen jag aldrig va svartsjuk på, jag litade på honom till 100%, men så hade vi den bästa relationen jag någonsin haft också.
Jag vill bara ha ett hopp så jag har något att tro på och hoppas på. Allt känns så tungt nu.

Sinnesro

Känner mig inte alls i form. Ledsen, arg, deppig, trött och helt enkelt jävligt otrygg.
Jo hör nästan aldrig av sig, mer än nödvändigt iaf, inga sms eller spontana telefonsamtal, han kommenterar inget på facebook eller kontaktar mig om inte jag skriver eller ringer honom.
Han hörde av sig i söndags, jo det gjorde han, så kanske kan jag ej klaga, men det är ju inte någon överdriven kontakt vi har mellan träffarna.
Jag förstår att han har mycket att göra men förut tog han sig tid att prata och messa mig ibland, men de senaste veckorna är han ganska frånvarande. Men han har tid att vara med vänner, åka på kryssningar och sitta och skriva på facebook, men han har inte tid att skriva några rader till mig och det gör ont.

Jag känner mig ful, tjock, oattraktiv, värdelös, bortglömt och bort prioriterad och det gör att jag inte alls mår bra. Känns inte alls så där kul och jag känner mig inte alls sexig och attraktiv så som han fick mig känns förut. Jag börjar jämföra mig med hans bimo tjejkompisar, han pratar ju med dom, men inte med mig, så alltså betyder dom mer än jag, eller?
Hur ska jag veta att han inte knullar alla dessa brudar? Jag blir mer och mer osäker på allt.
Han kan ju lika gärna vara gift och ha en hel familj, vad fan vet jag egentligen. Han står ju skriven hemma hos sina föräldrar så, han kan ju egentligen bo vart som helst och med vem som helst. Vi är bara typ kk även om vi inte sagt det rakt ut och vi inte kallar våran relation för något, men vi är ju inte tillsammans iaf, det är ju helt klart och det var han ju noga med att säga när jag blev sne över att han aldrig hör av sig.
Även om vi bara har någon sort sexuell relation så sårar det mig och han får mig att känna mig så obetydelseful och oviktig. Saknar han inte mig? Undrar han inte vad jag gör eller hur jag mår? Är han inte rädd att jag försvinner eller tröttnar? Bryr han sig inte ett skit? Jag skulle ju fan va både död och begraven innan han ens skulle upptäcka att jag va borta.
Jag kanske överreagerar och kanske ställer jag för höga krav, men det är så jag känner. Även om jag inte är hans flickvän så är jag ju hans vän och är man vänner så bryr man sig väl om varandra, eller?

Dessutom tycker jag att han gjorde lite falsk marknadsföring, då han skrev att han ville ha förhållande och frågade om jag ville ha barn och om han fick bjuda ut mig på krogen osv. Sen har han ju pratat om restaurangbesök och kryssningar, att han ska köpa skor till mig och gud vet allt. Men jag har inte sett något av detta.
Det är så mycket snack och så liten verkstad. Sist vi sågs så skulle vi ha ett helt dygn tillsammans och hinna med så mycket. Han var hemma hos mig i 6 timmar, sen skulle han ut med en kompis. Om det blir så även nästa gång blir jag vansinnig, en gång ingen gång men om det händer flera gånger är det fan inte okej.
Problemet med mig är att jag glömmer inte, jag memorerar alla små besvikelser och sen lägger jag ihop allt till en stor sak och blir skit sårad. Så även om en sak är en baggis så blir 1+1=2 osv. ja ni hajar.

Ser på facebook att han mår dåligt och är djupt nere igen, men jag vet inte vad jag ska skriva och göra, han vill ju bara i fred när han mår dåligt.
Funderar på att skicka ett privat meddelande typ” Ser att du mår dåligt och tänker på dig, önskar det var något jag kunde göra, du vet vart jag finns. Kram”
Men samtidigt så bryr han sig ju inte när jag mår dåligt så varför ska jag va så jävla snäll mot alla? Men jag tror att han ska få ett meddelande iaf. Jag vill inte vara lika ego som alla är mot mig.
Det blev ett meddelande ” Ser i din logg att du mår dåligt och jag tänker på dig massor. Önskar det var något jag kunde göra, du vet vart jag finns. Vet ju att du vill vara ifred när du mår dåligt så det är bättre du hör av dig när du orkar. Du finns i mina tankar. Bamse Kram till fina du”

Kanske är han inte värd det, jag menar han skiter ju i hur jag mår verkar det som men som sagt, jag kan inte vara så ego.  Samma gäller min vän S som svek mig i över 1 år när jag mådde som sämst men nu ringer hon mig minst tre gånger per dag för att hon är ledsen och har kärleks bekymmer. Jag lyssnar och stöttar och jag kan inte svika henne så om hon svek mig, jag kan bara inte vara så elak. Jag hoppas att de uppskattar mig och de kanske gör samma för mig någon gång.

Nu ligger bollen tydligt hos Jo, nu tänker jag inte höra av mig mera. Han har sagt att han hör av sig så då får jag väl tro det.

R är borta fortfarande och glädjande nog verkar han inte finnas i den där Kattis liv heller, inte om man läser hennes logg på facebook iaf.
Jag hoppas och ber till högre makter att han är på ett bra behandlingshem och att han hör av sig när han mår bra igen, för jag älskar honom och saknar honom. Ingen är i närheten av honom.

Sinnesro

Efter en underbar dag i solen med bästa vännen A, sitter jag nu på jobbet och är irriterad och besviken på det mesta. Tänk att det vänder så fort ibland…..

Haft en underbar dag med min bästa vän A, vi tog bilen och åkte till en Sigtuna, en jättefin liten hamnstad. Vi gick och strosade i solen och hade det jätte bra.

Blev lite rädd och orolig på morgonen då jag såg att Jo var på facebook och fick för mig att han kommit hem och skitit i att höra av sig till mig, men efter en dag med min underbara vän A så kändes allt så bra och jag kände mig stark och säker på att Jo och jag kommer ha en bra tid ihop och att R kommer kontakta mig när han mår bra.

När jag kom hem och gick in på facebook så såg jag att Jo åter igen varit inne på facebook, han hade skrivit lite nytt samt tagit bort den förra statusuppdateringen och därmed även min kommentar där jag önskade honom en bra semester i England och frågan om han shoppat mycket och han får höra av sig när han kommer hem.  Inget svar hade han skickat till mig utan allt vara bara borta, kände mig dissad och bortglömd, blev arg och besviken. Varför svarar han inte och varför tog han bort allt? Vad det för att dölja mig eller varför raderar han det? Har han kommit hem redan eller sitter han på facebook och skriver massa på sin Englands semester? Det är ju inte skrivet från telefonen och åä och ö finns ju med iaf. Skit samma ska han ljuga och hålla på kan han fara åt helvette! Så besviken och ledsen. Jag trodde jag var speciell för honom, trodde han tyckte om mig.
Nu vet jag ju ännu inte om han är hemma men det känns inte bra i maggropen. Jag har börjat tvivla och det är aldrig bra när man gör det. Jag säger inte att han ljuger jag säger bara att han får mig att tvivla och det gör mig orolig och misstänksam. Jag hoppas jag har fel.

På väg till jobbet ringde jag till N och skulle höra hur han hade det, men han svarade inte och han har inte ringt upp fast det gått över 3 timmar. Ringde L och det var garanterat ett misstag, han var tog flummig och även om han sa att han var nyvaken så är det ändå inte skäl nog till att vara så satans flummig som han var i telefonen, han var inte okej. Nåt hade han tagit eller så va han skit full, han svamlade och pratade snurrigt och frågade samma sak flera gånger och efter vi pratat typ i 20 min frågade han om det va A han pratade med. Han var tok snurrig, han är långtifrån okej. Det var nog sista chansen jag gav honom.

När jag kom till jobbet så var min hårdisk helt död så jag fick byta plats och jag bara kände tålamodet tog slut på allt och alla.
Efter en så fin dag i solen så blev allt förstört igen av att jag låter killar påverka mitt humör, jag är rädd att bli lämnad och sviken och jag blir besviken när folk åter igen sviker och ljuger.
Jo kanske inte ljuger men det är ju knappast så att jag ligger på hans prio 1 lista och L ljuger garanterat för han var påverkad, inte bara lite nyvaken.

Åter igen sitter jag på jobbet och vill hem och gråta för att jag tappar hoppet om allt. Jag ger upp och orkar inte mera. Jag kämpar och kämpar, försöker och försöker men allt blir bara värre. R är borta och Jo vill inte ha mig.
Allt bara känns deppigt och jag känner mig oviktig och värdelös som satan.
Hatar när jag mår så här och hatar att folk kan få mig att må såhär.
Jag trodde på Jo och jag litade på honom och trodde jag var betydelseful för honom och viktig, men jag tvivlar nu, jag är nog bara en kul grej någon gång varannan vecka när han har tid och lust.
Kanske målar jag fan på väggen, Jo har ju egentligen inte gjort så mycket fel, men jag känner mig ändå bortglömd och oviktig. Jag hoppas verkligen att han hör av sig snart eller att R kommer tillbaka för nu är jag less på det här och jag saknar tvåsamheten och jag vill ha hus och familj och planera en framtid och en semester med någon. Jag är trött på ensamheten.
Just nu vet jag inte ens vad jag ska göra på lördag och med vem.
Jag har snart 1 månads semester och av dom har jag 4 dagars sällskap som det ser ut nu. Kul, näää!

Sinnesro

Jag blir trött på mig själv och mina egna tankar. Nu har jag triggat igång min egna svartsjuka.
Inbillar mig att Jo kanske är med massa andra, strö mig på alla snygga tjejer som skriver på facebook och på folk jag ser han har på msn.  Det är inte många som skriver på hans facebook och han tar ju inte bort det vi skriver till varandra och han har flera kort på mig på sin sida, men jag är ändå rädd att jag är en i mängden och att jag bara är tidsfördriv. Jag vill betyda mer och jag vill vara viktigare.
Men varför? Håller jag på att bli kär i honom iaf nu? Eller är det för att R inte hört av sig på två månader som jag desperat lägger känslorna på Jo istället?
Jag vet inte vad det är men jag saknar Jo mer och mer och jag blir mer och mer rädd att förlora honom och då kommer ju även svartsjukan.
Hur kan en så snygg ung kille vilja ha gamla mig när han kan få hur många snygga unga tjejer som helst?!
Blir jag lurad?
Han hörde av sig mer förut, han ville chatta och han liksom uppvaktade mig mer för en månad sedan, har han tröttnat nu?

Förvirrad och trött, jobbar natt och blivit helt dagblind, glömde bort att jag skulle till terapeuten i dag kl 13.00 kom på det kl 15.00, hur pinsamt är inte det? Ringde och bad om ursäkt på hennes telefonsvarare. Nu går hon på semester så vi ses inte förrän i höst.
Fan va dåligt jag mådde över att glömt bort tiden, tog lång tid innan jag kunde släppa det. Jag glömmer bara inte sånt, jag har koll på sånt, hur kan jag bara glömma? Vad händer med mig?

Inte ett spår av R. Snart gått 2 månader. Han borde visa ett livstecken snart. Men vart är han? Vad gör han? Har han glömt mig? Är han med någon annan? Inget tyder på att han är med den där Kattis men jag tror de fortfarande har kontakt ibland. Kanske har han gjort samma med henne och bara dragit eller så är han på behandlingshem. Vem vet?

Fan nu saknar jag två stycken och är orolig och svartsjuk på två stycken. Det går verkligen bra för mig?!

Sinnesro

I always needed time on my own
I never thought I’d need you there when I cry
And the days feel like years when I’m alone
And the bed where you lie is made up on your side

When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?

When you’re gone
The pieces of my heart are missing you
When you’re gone
The face I came to know is missing too

When you’re gone
The words I need to hear to always get me through
The day and make it ok
I miss you

I’ve never felt this way before
Everything that I do reminds me of you
And the clothes you left, they lie on the floor
And they smell just like you, I love the things that you do

When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?

When you’re gone
The pieces of my heart are missing you
And when you’re gone
The face I came to know is missing too

And when you’re gone
The words I need to hear to always get me through
The day and make it ok
I miss you

We were made for each other
Out here forever
I know we were, yeah

And all I ever wanted was for you to know
Everything I’d do, I’d give my heart and soul
I can hardly breathe I need to feel you here with me, yeah

When you’re gone
The pieces of my heart are missing you
And when you’re gone
The face I came to know is missing too

And when you’re gone
All the words I need to hear will always get me through
The day and make it ok
I miss you

Sinnesro

Är på dåligt humör idag, ledsen, arg, besviken, ensam och bara så trött på allt.

Jo ringde igår, han var som vanligt snäll och go men berättade att han ska åka till England ca 1 vecka och åker förmodligen på onsdag så vi kommer inte hinna ses denna vecka.
Jag blev så himla besviken för jag har verkligen saknat honom. Men självklart vill jag att han ska åka och ha kul med sin familj det är inte det, det är bara det att han åker när jag är ledig och kommer hem när jag börjar jobba igen så nu kommer vi inte ses på super länge och det känns jättejobbigt.
R finns det inte ett tecken av och jag längtar grymt mycket efter honom och värre blir det när Jo inte kan träffa mig.
Jo sa vi skulle ses nästa vecka, men jag tror tyvärr att han kommer komma hem lagom när jag börjar jobba så vi kommer nog inte ses förrän jag börjar min semester, då har det gått nästan 3 veckor sedan sist vi sågs och det känns inte alls kul.

Jättemånga jag känner bl.a. min bror och mina brorsöner har varit i Göteborg på Metallica som jag alltid älskat, men jag blev inte tillfrågad, jag hade ingen att åka med så jag fick stanna hemma och det gör så ont. Jag är liksom inte välkommen känns det som, vi som alltid gick på konserter ihop men nu bokar de alltid utan att höra med mig. Det gör ont.
Men den 14e ska min bror komma över och sova hos mig, få se hur det går. Känns konstigt efter allt som hänt.

När jag kom till jobbet så strulade som vanligt datorerna och jag bara tappade humöret helt, allt bara känns så jävla jobbigt och trist.

Jag längtar efter att få träffa Jo och jag saknar ihjäl mig efter R, och ingen finns där när jag behöver dom. Jag känner mig så satans ensam och oviktig och det gör ont när dom tankarna tar över.

Jag och en kollega skulle följa med grabbarna på jobbet på en fotbollsresa men de bokade för få fotbolls biljetter så dom räckta inte till oss, så då sket vi i dom och bokade en egen London resa men istället för fredag kväll till söndag dag så är vi i London torsdag dag till söndag dag så vi får mycket mera tid i London. Jättefint hotell centralt har vi bokat också så det kommer bli jättemysigt. Så nu känns livet lite roligare igen.

Men jag saknar Jo mycket mer än vad jag ska göra och det är jobbigt att jag börjar få mera känslor än vad jag vill.
Han kan inte ge mig allt jag vill ha, jag måste acceptera det och se vår relation för vad den är. Vi ses och har kul när vi kan och vi försöker ses en gång i veckan. Så är det.
Skulle vara väldigt skönt om R kunde ge mig ett livstecken så mina känslor kommer i ordning. För just nu känns R så långt bort och alla mina känslor måste ta vägen någonstans och då hamnar dom på Jo och han känner inte för mig på det sättet.
När jag frågade honom för någon vecka sedan varför han inte blir kär i mig så sa han att det finns 200 själ till det men att det var bäst att jag inte viste om dom.  Hur ska man tolka det?

All min bra självkänsla och självförtroende som jag skrapat ihop de senaste månaden känns borta idag. Jag känner mig fet, ful och värdelös, vill hem och gråta.
Försöker prata med några vänner, men ingen har tid, alla bara pratar om sig och sitt och jag får bara lyssna känns det som. Jag känner mig så grymt ensam just nu…

Sinnesro

Det va ett tag sedan jag uppdaterade här, försökt att inte vara så mycket vid datorn på mina lediga dagar och stängt av tankarna och känslorna.

Jo och jag träffades i onsdags, vi hade super trevligt och hade maraton sex, tre gånger. Kanon!
Vi tog inte så mycket kort och höll på utan lyssnade på musik och pratade mest. Han visade all sin musik och han sjöng även för mig. Så mysigt och han mådde så bra, det var riktigt kul att se honom så glad och frisk.
Han skulle ut med några vänner på kvällen så han drack några öl hemma hos mig och vi hade super trevligt. När han åkte blev det tyst och tomt och jag saknade honom mer än vad jag brukar, det blev riktigt jobbigt.
Även Torsdagen saknade jag honom för mycket, jag hade inget att göra och det var för tomt. Stack till stranden och solande lite och då kändes det bättre. Men jag sakande honom och det kändes inte bra att jag kände så mycket.

Fredagen var jag på Ikea och sen shoppade jag mat på Willys sen på kvällen kom en kompis till mig och vi satt och pratade och kollade på film.
Såg ”En sorts kärlek”, en annorlunda film men bra. Den var holländsk så det tog ett tag att vänja sig vid språket men handlingen var bra och tårarna sprutade på mig. Bröstcancer film liksom så ni kan ju ana vad jag grät. Filmen fick med ganska mycket moraliska bitar och även annat, dels bröstcancer, otrohet, kärlek, och döds straff, så hjärnan fick verkligen något att jobba med efteråt och man kan diskutera en hel del, rätt, fel osv.

Igår var jag hos min kusin på dagen och hans familj och vi hade så mysigt i värmen sen åkte jag hem till en kompis och hennes pojkvän på middag och Yatzy.
Haft ett par helt okej lediga dagar.

Saknar Jo mer och mer efter varje gång vi ses, men när jag inte sett och hört från honom på ett par dagar så lägger sig den värsta saknaden, som tur är.
R har inte hört av sig och det finns inte ett spår av honom på nätet. Tänker på honom och saknar honom såklart. Ingen är som han. Hur mycket jag än försöker så är R en annan dimension.
Men Jo får jag mer och mer känslor för, jobbigt då han inte är kär i mig, han tycker om mig och det vet jag och jag tror faktiskt att han är trogen även om jag självklart är lite orolig.
Vi är ju inte ett par och jag tror inte att han vill det eller kommer vilja det. Vi har det bra som vi har det, vi träffas och har det kul och han tycker om mig för att vi kan prata säger han och han har rätt, vi har det bra som vi har det. Det är bara mitt behov av mera som ställer till det, sakanden av allt som R och jag hade, den dagliga kontakten och den äkta kärleken jag så tydligt kunde känna.
Jag saknar att vara någons allt, att vara någons bästa vän och flickvän. Jag saknar att bygga ett liv och en framtid med någon.
Jo är jättefin och vi har jättekul och mysigt ihop men vi är inte ett par på det sättet. Jag betyder inte så mycket för honom och jag är bara en liten bit i hans liv.
Han ger mig jättemycket och vi har det bra ihop, jag ska inte klaga på det, men jag saknar ändå tvåsamheten och allt jag hade med R.
Men jag har det jävligt bra nu, om det inte vore för att jag saknar honom mer och mer och dessutom börjat bli lite sotis ibland, vill ha honom för mig själv lite och rädd att förlora honom.
men jag försöker njuta av det fina och hoppas att R snart hör av sig igen. Jag älskar ju R än.

Sinnesro