Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Vaknade i morse trött såklart, sovit dåligt. Föst hostade jag mig blå sen kom en grym värk i höger ben, någon sorts Ischias, det gjorde grymt ont. Försökte massera mig själv i ryggslutet, gick upp och gick, stretchade, masserade benet, ryggen, rumpan, provade allt och till slut somnade jag. In i drömmarnas land tillsammans med dig, minns inte så mycket idag, minns bara dig Mins en grå munkjacka som du hade i drömmen och jag mins din värme.
Klockan ringde 4.55. Lyssnade på nyheterna i sängen, det är en trudelutt som de ha på p4 och p3 som får mig att tänka på dig, varje gång så suger det till i magen. Även denna morgon.

Väldigt sugen på att skicka ett sms till dig eller ett nytt meddelande på facebook. Jag känner ett stort sug efter att kontakta dig. Borde kanske ta det lugnt och vänta in dig, men tror jag snart måste skicka något på något sätt. Måste diskutera detta med min terapeut. Nu tror jag inte att jag klarar av att vänta mera, måste höra av mig till dig. Saknaden är för stor, rädslan att du tror jag glömt dig eller att jag skulle get upp, den rädslan börjar ta över nu och det gör att jag får panik. Mår verkligen inte bra idag heller, vad händer. Kanske är det för att det är en vecka sedan mitt besök hos terapeuten, en veckas abstinensen kanske eller så är det bara att saknaden tagit kontrollen över mitt inre just nu. För jag håller verkligen på att längta ihjäl mig efter dig.
Grym morgon ångest, hoppas det släpper snart.

Blev besviken på en nära vän igår, jobbigt att känna besvikelse på just henne. Hon brukar inte göra mig besviken, men igår gjorde hon det. Hon var kanske p dåligt humör eller bara måndags trött, för hon kläckte ur sig en så jävla dum kommentar.
”Jag fattar inte hur du orkar umgås med så många nyktra alkoholister” Vad fan menar hon med det? Jag blev irriterad och sa att jag uppskattar nyktra människor men då började hon älta återfallsrisker osv. Men jag stod på mig och sen är det inte speciellt många fd missbrukare jag umgås med, så jag vet inte vad hon menade. Det är ju bara du, pappa, brorsan, min killkompis  ”O” och min svägerskas syster som är fd missbrukare i min omgivning och ärligt talat skulle jag gärna ha fler! Då blev hon tyst.
Jag förstår ärligt talat inte vd hon menare. Är det bättre som hon som umgås med aktiva missbrukare som inte ens insett hur illa de dricker. Eller små nazister som vissa är? Är det bättre människor, är de pålitligare? Nä, jag skulle inte tro det.
Är det några människor jag trivs med så är det folk som är nyktra. Är det någon jag älskar mer än livet själv så är det Du och min familj.

Jag vet inte om det är jag eller om det är folk jag umgås med, men det är så många som jag anser stör mitt mående, som tar energi av mig och som behandlar mig som om jag var mindre kunnig eller mindre ”frisk” Fuck them!
Känns som om jag vill ta paus från alla ett tag, nästan alla iaf.
Om jag gick min högsta önskan uppfylld så skulle jag vilja fly med dig. Bort från allt och alla.

Jag saknar dig så enormt mycket, så rädd att jag inte ska få ha dig hos mig igen. Rädslan gör mig galen, jag klarar inte av tanken. Måste skingra tankarna , orkar inte ha denna morgon ångest.

Sinnesro

Såg att du var inne på facebook i helgen, i lördags la du upp en ny bild, du var så snygg och nu ser du ut som den killen jag såg sist, nykter och frisk. Du såg verkligen ut som den killen jag föll för igen. Dina ögon lös härligt blåa och mitt hjärta slog dubbla slag när jag såg den nya snygga bilen. Men det gjorde lite ont att du inte passade på att skriva till mig när du ändå var inne på nätet, men du hade säker dina skäl. Men jag får ändå panik och blir rädd när du inte hör av dig.
På söndagen var bilden borta, vet inte varför du tog bort den, vet inte vad du gjorde mer på facebook för du skrev inte till mig och jag ser inte om du skrev till någon annan, inte något till dom jag brukar kika på.
Det var skönt att se att du ser ut att må bra, men det är så jobbigt att inte få vara delaktig, att inte få hjälpa och stötta. Jag vill ju vara vid din sida.
Vad gör du och vart är du? Jag tror att du har permission ibland och att det är då du kan komma åt facebook, jag tror kortet du la upp i lördags är taget hemma hos din syster. Men jag vet absolut ingenting, jag bara spekulerar och funderar. Vet inte ens varför jag sitter och spekulerar, för vad spelar det för roll vart du är och vart korten är tagna. Varför du inte skriver till mig och hur ofta du har permission, inget spelar ju egentligen ingen roll, men jag funderar och spekulerar varje dag, hela tiden vänder jag och vrider jag på allt och spekulerar vad som sker och inte sker i ditt liv och jag drömmer och tänker tillbaka.
Jag är nästa säker på att du fortfarande är kvar på behandlingshemmet och att du är hos sin syster någon helg ibland på permission. Jag tror att du inte kan/får kontakta mig förrän du är tryggare i din nykterhet.
Men du kontaktade mig för tre veckor sedan och det betyder att jag finns kvar i ditt hjärta. Det är egentligen det som är vikigast. Jag måste påminna mig om att du faktiskt skrev till mig, helt frivilligt kontaktade du mig, det ska jag vara tacksam över och inte glömma. Du har känslor kvar för mig och du tänker på mig.
Men det är jätte jobbigt för mig att inte få stötta och hjälpa dig. Jag vill ju vara hos dig och finnas för dig, jag vill stötta dig.
Jag är rädd och ensam utan dig. Det gör ont när jag inte får vara den som tröstar dig.
Men jag antar jag ska vara tacksam att du gör detta på ditt sätt och att du är nykter, din nykterhet är viktigast. Hur sjukt det än kanske är så önskar jag att du bjuder mig till ditt behandlingshem så jag får vara en del av din behandling, jag skulle vara så stolt över att få vara det. Vill hjälpa, vill vara delaktig, vill vara ditt stöd.
Jag saknar dig, saknar dig så det gör ont. Orkar inte leva utan dig.

Sitter på jobbet, vill bara hem och gråta, ingen bra dag, det är värre idag än det var igår. Vet inte varför, vet inte om jag drömde mer i natt eller om det har med din bild på facebook. Kanske är det bara en dålig dag, vad vet jag. Men det gör ont och jag saknar dig. Jag vill vara i din famn nu.

Helgen var okej, var och rensade min kompis sambos förra lägenhet och sen åkte vi på tatueringsmässan på kvällen, försökte som vanligt shoppa bort sakanden av dig.
Söndagen blev det Ikea och även där försökte jag shoppa bort saknaden av dig med en ny lampa, men det hjälpte inte så jag åkte och gosade lite med gudbarnen mina och tog en fika, hjälpte tillfärlligt med deras kramar men sen blev det hem till ensamheten igen. Stack iväg på ett al-anon möte på kvällen, det hjälper alltid, man får ett lugn och sen den berömda sinnesron så när jag kom hem blev det en sen middag och sen somna i sängen med tv´n på.

Sov dåligt i natt, drömde mardrömmar, och hostade mycket, blir inte av med hostan efter förkylningen.
Drömde att min lapptop blev stulen på tunnelbanan, alla dina kort, allt var borta, jag fick panik och vaknade, så skönt att det var en dröm. och sen drömde jag att du och jag var i någon konstig hinderbana, med massa monster och sen du och jag som skulle ta oss igenom en hinderbanan. Det var jätte läskigt och jag var så rädd att tappa bort dig i de mörka tunnlarna.
Jag drömmer så mycket konstigt och jag drömmer alltid om dig.
Vissa dagar gör saknade så enormt ont och idag är det en sådan dag igen.
Längtar tills på torsdag då jag ska till terapeuten, måste höra med henne om jag inte snart kan och får skicka ett litet sms till dig. Men jag vill inte förstöra för dig så jag måste höra med henne så jag inte förstör ditt mående. Din nykterhet är ju viktigast, utan den finns det ju ingen framtid för dig eller för mig.

Fan vad jag saknar dig älskling. Trycket över bröstet vill inte släppa idag.

Sinnesro

Det är så kul med ny bil och så roligt att glida om kring i den, men så fruktansvärt trist och ensamt! Jag vill ju dela detta med dig, jag vill ju njuta av denna bil tillsammans med dig. Åka på utflykt och bara glida omkring med dig i våran nya bil. Vill ringa dig och berätta om bilen, du vet ju inte ens om att jag köpt ny bil. Det känns så konstigt att inte få dela min glädje med dig.

Längtar efter att få komma och hämta dig med nya bilen, det skulle vara så kul. Du och jag på en åktur…vart du än i Sverige är så kommer jag och hämtar dig så fort du ber mig. Inget annat spelar någon roll.

Vissa dagar får jag panik av att vänta, jag är nära att bara åka och leta reta på dig, kidnappa dig eller vad fan som helst. Jag får panik. Orkarkar inte mera, vill inte vänta mera. Vill att du ska vara hos mig NU! Jag vill att vi ska ses NU.
Vad ska jag göra för att få dig höra av dig igen.

Sitter och läser ditt meddelande om och om igen. Kan aldrig få för mycket av dina fina ord.

Helgen är nu här, ska försöka sysselsätta mig till max, för då hinner jag inte sakna dig lika mycket. Det är allt jag kan göra, hålla mig borta från minnen och saknad. Sysselsätta mig och släppa taget, väntar ju på något gott det vet jag ju så jag kan vänta i evigheter om det är det som krävs. Men det skulle vara lättare att vänta om jag hade ett datum att räkna ner till.

Det är så satans ensamt att inte få dela allt som händer med dig att inte få skratta med dig, dela allt skvaller och allt som händer med dig.
Delad glädje är dubbel glädje, ensam glädje är bara jävligt ensamt!

Tålamod och sinnesro varför kan man inte köpa det på burk?

Sinnesro

Älskling, nu har jag hämtat våran bil.
Den är jätte fin och så skön att köra, men lite läskig, den är ju helt ny och allting går så mycket lättare, servo och grejer du vet. Men du kommer gilla henne. Hoppas jag snart får komma och hämta dig med den, det skulle vara så kul.

Är du snäll kan du få ha en liten Bajen vimpel i den, men då måste jag nog ha en Dif vimpel också hihi.

Hostade hela natten, till slut fick jag gå upp och ta hostmedicin med morfin i, den hostmedicinen får du inte ta, men jag kan ta den och den hjälpte faktiskt men smakade skit. Somnade efter att ha tagit medicinen men vaknade i morse nästan utan röst. Skrek jag mig hes efter dig i natt?
Som vanligt drömde jag om dig, men jag minns inte så mycket av själva drömmen, jag minns mest känslan av att du håller om mig, UNDERBAR känsla.

Saknar dig så grymt mycket!

En kille på jobbet var så himla go idag, han är ofta gullig mot mig och han bryr sig så mycket om mig, jag blev så varm och rörd av att han bryr sig. Han är gift och lycklig så det är inget sånt alltså. Han frågade om dig och hur det går, och sen retade han oss för att du var bajare. Jag bestämde mig att vara ärlig och sa att vi låg lite lågt nu eftersom du var på behandlingshem för din alkoholism. Hoppas det inte gjorde något älskling, att jag sa sanningen, jag skäms inte för sin sjukdom och jag hoppas att inte du gör det heller. Du gjorde inte det förut iaf.
Det är svårt att ljuga och hitta på nån dum förklaring när folk frågar hur det går med kärleken. Med dom jag inte känner brukar jag kunna undvika frågan lite snyggt, men folk som jag känner lite och som jag tycker om så är jag ganska ärlig. Men bara mina absolut närmaste vet hela sanningen, eller iaf nästan hela sanningen. Jag hoppas det är okej med dig.  Du ska veta att jag ALDRIG skämts över dig eller din sjukdom. Jag är stolt över att du bett om hjälp och är på behandlingshem och vad som än hände när du var aktiv missbrukare så finns det inget jag inte hjälper dig med.
Men du behöver inte berätta för mig vad du gjort och inte gjort under den tiden du söp, det du gjorde när du var aktiv behöver jag inte veta. Vill du prata om den tiden och vad du gjorde då så självklart lyssnar jag och stöttar dig. Men det är inget jag behöver veta. Jag älskar dig, men hatar din sjukdom och vad du gjorde då har ingen betydelse för mina känslor för dig. Bara så du vet.

Träffade en vän i går efter jobbet, hennes pojkvän påstår sig känna dig, tydligen ganska väl dessutom. Kändes konstigt, fick en konstig känsla i kroppen liksom.
Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men eftersom han är nykter alkoholist så är det ju inte omöjligt, men sedan hur väl han känner dig och när ni iså fall var vänner, det vet jag inte riktigt och jag vet inte ens om jag tror på allt. Han har tydligt sagt att hon varit din sponsor, men jag vet inte om det är sant och i så fall när detta skulle ha varit? Jag har egentligen inte med det att göra, det är ditt tidigare liv, innan mig, men om det är så kanske du vill träffa honom, kanske är det ett par vi kan umgås med om du vill?
Du ska veta att det finns massor med vänner till mig som är nyfikna på dig och jag är säker på att du kommer få massa nya vänner som inte super och jag kommer få massa nya vänner genom dig. Jag är absolut inte orolig över det och egentligen skiter jag i det fullständigt för jag skulle klara mig alldeles utmärkt utan någon annan, bara dig!
Men jag vet att du haft en sponsor som du saknade, kanske är det han? Iså fall vet jag vart han är, det är en av mina äldsta vänners pojkvän. Skulle inte det vara lite märkligt, nästan läskigt om det var så?

Idag bestämdes leverans tiden exakt. På torsdag klockan 9.30 skjutsar Pappa mig till Bilia så jag kan hämta min nya fina Ford Fiesta. Önskar så att du va med, men det får bli en överraskning den dagen vi ses igen att jag kommer med ny bil.

Lite separations ångest för min gamla bil, mycket för att du och jag delar minnen från den bilen. Men jag jobbar på att släppa taget.

Var hon min terapeut idag, så skönt efter 45 min med henne, hon får mig lugn och hon får mig att må bra. Hon tycker jag ska låta dig vara och ge dig tid att höra av dig igen. Hon tror att du snart kommer höra av dig igen om det inte är så att du vill vänta tills hela behandlingen är över. Det kan ju vara så att du vill vänta tills du är stabil. Vad vet jag, jag kan bara spekulera. Men du ska veta att jag spekulerar mycket, väldigt mycket. Vänder och vrider olika teorier och känslor fram och tillbaka. Det är ett under att jag inte grubblat ihjäl mig.
Men jag försöker släppa taget, lev och låt leva. Jag försöker verkligen. Jag vill må bra och jag vill att du och jag ska kunna må bra tillsammans.

Några bekanta är spårlöst försvunna. En msn kompis har jag inte hört ett ljud ifrån på flera veckor och hon är aldrig online. Vet inte vad som kan ha hänt, kanske vill hon inte prata, kanske har hon fullt upp med sitt men tänk om det hänt något. Lite konstigt är det, hon var online lite varje dag och nu har jag inte set henne på flera veckor. Skumt.
Sen är min vän O som bor på ett behandlingshem borta, han har tagit bort mig på facebook, han har inte varit på msn på över 1 vecka och hans telefon nummer har upphört. Är det inte skumt?!

Min bror och hans familj är jag mer och mer övertygad om att det är något skumt med, något stämmer inte. Dels det här med att hon inte hör av sig alls till mig och inte gjort sedan februari nästan och sen att min bror sagt att han vill att jag ska rycka upp mig och att de beslutat att de inte tänker höra av sig till mig. Det är inte riktigt min brors stil, och numera har vi ju lite kontakt, mest kommenterar han på facebook lite små gulliga kommentarer och ibland har vi lite telefonkontakt. Men hans fru har inte hört av sig alls.
Dessutom verkar de ha ekonomiskt jobbigt vilket är väldigt underligt då jag vet att de borde ha grymt bra ekonomi med tanke på deras inkomster och att de nästan bor helt gratis. Något stämmer helt enkelt inte och det oroar mig samtidigt som jag är glad att jag inte behöver vara en del idet. Det är inte mina problem och jag behöver inte försöka hjälpa dom De är inte mig de ber om hjälp till och eftersom de inte ens pratar med mig så kan jag inte ens försöka hjälpa dom. Även om jag är orolig för dom så är det ganska skönt att inte bli inblandad. Något är grymt galet i den familjen och jag är grymt nyfiken på vad fan som händer.

Jag har iaf bestämt att försöka släppa kontrollen och inte leta efter spår efter dig på facebook. Du hör av dig när du hör av dig och jag ska inte höra av mig till dig, ska iaf klara av en vecka till. Ska inte pressa och stressa dig, jag har ju sagt att jag finns kvar här för dig och du borde våga tro på mig, jag har ju visat att jag väntat snart fem månader på dig.
Tänk vad tiden går….snart fem månader utan dig, hur överlever jag?

Sinnesro

Berättelsen nedanför säger en hel del om medberoende och hur det kan vara. Självklart inte allt., men den beskriver en bit av medberoendet. Det finns mycket andra saker också men berättelsen är så bra och fick mig att tänka på så mycket att jag kopierade den, författaren av texten vet om det och hon har skrivit att man fick låna den om man hanterade den varsamt, därför har jag den precis i sitt ursprungliga skick. Inte en bokstav ändrad.

Många tankar snurrade när jag läste texten. Jag känner igen mig mycket i berättelsen när det kommer till min pappa och min bror men jag känner att jag inte är där med dig vilket mycket säkert beror på dig. Du höll dig borta helt från mig när du var aktiv missbrukare, jag hade säkert fallit in i ett stort medberoende om du hade utnyttjat mig, men det gjorde du aldrig, du har inte lånat ett öre eller bett mig om något, du höll dig helt ifrån mig medans du drack, jag ville att du skulle höra av dig, jag ville vara med dig även om du drack men när jag läste denna text insåg jag hur bra det var att du inte tillät mig. Du är underbar, du bryr dig så mycket om mig, jag känner det och jag är så tacksam över det, även om det var min högsta önskan då så är jag enormt tacksam över att du är friskare än jag.

Men nu kan du väl höra av dig, nu kan jag väl få vara med? Snälla.
Två veckor utan ett livstecken, jag vet att det är lite jämfört med de fyra månaderna du var borta. Men jag saknar dig så enormt.

I går var jag på Al-anon möte igen, går nästan varje söndag. Trivs med dom där. Det var jag som öppnade denna gång också, så nu har jag gjort service två gånger, tror du skulle vara stolt över mig om du viste. Dessutom köpte jag en tändare till gruppen, så trött på tändstickorna som man bränner sig på och för din skull så köpte jag en grön. Hoppas det kan göra någon andlig kraft till dig så att du hör av dig fortare.
Längtar så efter att få hålla om dig.

Som vanligt drömde jag om dig i natt, jag stod utanför ett behandlingshem, det påminde om det hemmet du bodde på förut, men ändå inte. Jag hade blommor med mig och jag var orolig att blommorna skulle bli förstörda för det var jätte kallt ute. Det var massa snö och du stod där och log mot mig i solen, vi kramade om varandra och du hade blonderat ditt korta hår men du var trots det lika söt och fin som sist. När jag vaknade var saknade som vanligt ännu värre.

Jag känner en kvinna. Vi kan kalla henne Engla. Engla är en kvinna som sedan barnsben har lärt sig att åsidosätta sina egna behov. Hon är en kvinna som har fått lära sig att hennes egna känslor inte är lika mycket värda som andras.. Hon har lärt sig att hennes uppgift är att ta hand om de svaga och hon har växt upp i den känslan och vetskapen, och det formar henne än idag.

En dag såg Engla en flicka som höll på att drunkna i Vanmaktens sjö och utan att tänka sig för kastade sig Engla ut i de skrämmande vågorna för att försöka rädda den lilla flickans liv.. Hon fick tag i den livlösa kroppen och hon trampade vatten tills fötterna domnade bort. Och hon höll den trötta flickkroppen tätt intill sin egen för att värma den, och hon lyfte flickans huvud över vattenytan, och hon kämpade tills fingertopparna blödde för att rädda livet på den lilla flickan.. 

Men till sist kom Engla till en punkt när hon upptäckte att hennes egna krafter sinade och tog slut. Det blev alldeles för tungt för henne att bära upp de båda kropparna, och hon började själv att sjunka mot botten.. De båda sjönk tillsammans.. Då förstod Engla att det enda sättet att rädda livet på dem båda var att släppa taget om varandra. Den lilla flickan skrek skräckslaget och hennes livrädda ögonvitor lyste upp det mörka okända vattnet, medan Engla blundade  hårt och lösgjorde sig från flickans hårdhänta och ångestfyllda grepp.. Och när hon hade släppt taget om sin medmänniska så upptäckte hon till sin förvåning att flickan faktiskt kunde simma själv... (!) Hon plaskade förvisso hysteriskt till en början, men såsmåningom började hon att simma målmedvetet och båda tog de sig stärkta upp till vattenytan igen..

(Av detta kan man lära sig att se skillnaden på att hjälpa och att stjälpa. Engla ville ju inget hellre än att hjälpa den lilla flickan, och intentionen var allt igenom god, ingen kan säga något annat, men man kan inte rädda en annan människa genom att förinta sig själv och sina egna behov... och det kan ta tid att upptäcka..) 

Nästa gång Engla gick förbi Vanmaktens sjö så såg hon den lilla bleka flickan i vattnet igen... Flickan viftade febrilt med armarna och försökte få Engla att hoppa i och hjälpa henne igen, flickan ville ju inte vara ensam i den mörka otäcka sjön.. Hon ville ha någon som värmde henne, nån som tog hand om henne, och hon skrek högt högt.. Men den här gången hämtade Engla istället en livboj som hon kastade till flickan, och sen stod hon kvar vid strandkanten och väntade på flickan istället.. Resultatet av detta blev att flickan blev stärkt av att återigen upptäcka att hon faktiskt KLARADE AV ATT RÄDDA SIG SJÄLV, även i det djupaste mörker, och Engla blev stärkt av att upptäcka att hon faktiskt gjorde mer nytta när hon var stark och hel än när hon krampaktigt höll fast av kärlek... För så länge Engla höll flickan över vattenytan så behövde hon ju inte lära sig att simma själv..

Mitt råd till dig är: Fundera på vem den lilla flickan symboliserar i DITT liv? Finns det situationer när DU måste sätta DIG och DIN hälsa i första hand och isåfall VARFÖR? Vänd dig inåt ibland, och fråga dig själv vad som är rätt och vad som är fel för just DIG? LYSSNA på vad din intuition säger, LYSSNA på din magkänsla och ditt hjärta och låt dig inte vilseledas.. Döm inte dig själv för handlingar som du har gjort i ren okunskap, man handlar utifrån den vetskap man har, och lär sig därefter under resans gång av sina misstag..... 

Texten lånad av blogg: http://mammamija.blogg.se

Sinnesro

Lyssnar ofta på Europe I bilen och just låten ”superstitious” för texten är så passande.
Du ska fortsätta din väg mot nykterheten och jag finns kvar här och följer dig på din väg, bara ropa mitt namn så kommer jag.
Jag blir glad och stark av låten och i bilen kan jag rocka loss och skrika ditt namn hur högt jag vill.

Jag tycker om att köra min älskade gamla bil och skrika ditt namn och sjunga ut min längtan.

Mår bättre idag, inser att det inte spelar någon roll om du tagit bort mig eller ej, för du tycker om mig och du har hört av dig till mig. Oavsett om du raderat mig från alla nätverk och kontaktsätt så har du iaf kontaktat mig, så det så! Dessutom ser jag att det inte är bara du på msn som profilen har försvunnit på så, jag behöver nog inte ta allt så himla personligt jämt. Jag vet inte varför jag tar allting så otroligt personligt som om du gjorde allt för att bli av med mig, men tanken har aldrig slagit mig att du kanske gör tvärt om, du kanske gör allt för mig, precis som jag gör allt för dig. Kanske kämpar du i din nykterhet lite även för min skull också.
Jag vet att du var nykter på vita knogar sista tiden och jag tror att mycket berodde på mig, du ville så gärna klara av att vara nykter och att vi skulle fixa det, men det sket sig och vet du älskling, det är okej. Det är okej att misslyckas, det viktiga är att man försöker.

Jag försöker att inte sakna ihjäl mig efter dig och jag försöker att göra något bra av dagarna som går, jag försöker jobba med mig själv, så jag är stark och frisk när du är stark och frisk.

Idag beställde jag lite kul och fint pynt till mina naglar, ska ju inte bara jobba med insidan utan även utsidan. Så nu ska naglarna göras ännu finare och v 35 ska jag försöka komma igång med träningen igen.

Lite tatueringsplaner har jag också, men ska nog lugna mig lite. Har dock tre planer. En dröm jag har är att vi gör något ihop….sinnesro bönen kanske som vi skojade om förut. Sen skulle ju du skriva ”tillhör kriminalvården” men vi ändrade den texten till tillhör och sen mitt namn. Så härliga minnen, vi låg på din säng och skojade om tatueringar vi skulle göra. Sinnesro bönen var en av våra idéer och med tiden har jag verkligen sugit på den idén. Jag kommer nog att göra den när jag har pengarna. Men jag ska vänta på dig, kanske vill du vara med?

Så skönt att jag inte mår lika dåligt idag, i går fick jag verkligen ett återfall. Phu…jobbigt.
I helgen ska jag försöka ta mig i kragen och lämna in min mobiltelefon på lagning. Har dragit på det bara för att det ger mig ångest att lämna bort telefonen och att alla information kanske kan komma att försvinna. Har inte orkat tänka tanken, men i helgen ska jag försöka lagra så mycket info från telefonen som möjligt och sen åka till butiken och lämna in den för reparation. Ju fortare jag gör det, ju fortare får jag ju en hel telefon. Men det är jobbigt, jobbigt som fan.

Min bror ringde idag också, vi pratade på om min bil och lite annat. Han lät iaf inte alls som om vi skulle vara osams på nåt sätt så jag vet faktiskt inte vad den där familjen håller på med.
Men en sak är säker, jag hoppas att du vill fira jul med mig för jag vill inte fira denna julafton ensam som förra julen och min familj kommer jag nog dessvärre inte kunna fira med i år heller. Nu vet jag att det bara är augusti och att jag kanske inte behöver oroa mig för julen än, men tanken har ändå slagit mig redan och jag hoppas såååå att du vill fira denna jul med mig.

Jag ska försöka leva här och nu, men som du kanske märker är det jätte svårt för mig, men jag försöker…..

I morgon ska jag på ”parmiddag” och bio med A och R. Du kommer saknas av oss alla, du borde nämligen vara med. Men det får bli en annan gång, först ska du ta hand om dig och tillfriskna i din takt. Alla finns kvar och väntar på dig.. Men du ska veta att du var välkommen och att vi kommer sakna dig, jag får gå på grillningen och bion själv. Nästa gång hoppas jag att du kan vara med, längtar så efter at få gå på bio med dig. Det är tusentals saker jag längtar efter att få göra med dig. Listan går att göra hur lång som helst, jag vill leva hela mitt liv med dig. Jag gör allt för dig, för jag älskar dig.

Sinnesro

Sitter på jobbet, har ångest, vill hem och gråta, skrika.
Vet egentligen inte varför jag fick sådan ångest. Satt och klickade runt på msn och ser då att din profil är borta, vet inte varför står bara att sidan finns inte längre, den är privat eller också har den flyttats. Kontrollera att webbadressen är korrekt eller försök med en annan länk.
Har du bytt adress eller bara tagit bort mig? När gjorde du det och varför? Kanske tog du bort mig från msn samtidigt som du tog bort mig från facebook?!
Får panik och vet egentligen inte varför för du har ju kontaktat mig efter detta skett, det är jag ju säker på. Men det gör ont och jag får panik. Känns som om jag inte kan nå dig om jag skulle vilja det, men det kan jag ju, och det var ju du som kontaktade mig sist så du vill ju ha kontakt med mig.
Varför får jag panikångest, varför blir jag såhär?!
Måste skriva av mig ångesten, sitter på jobbet och måste försöka behärska mig. Snälla älskling skriv till mig igen. Jag behöver mera bekräftelse från dig nu, jag är rädd.

Fattar inte varför jag får en sådan ångest, vet ju inte ens vad det betyder att din profil är borta, det kanske inte alls handlar om mig. Det kanske blir så om man inte är inne på sin e adress eller msn på länge, inte vet jag, det finns säkert en förklaring, men det just nu känns det jobbigt.

Det har nog varit såhär länge utan att jag veta om det, men nu när vet ger det mig ångest. Känns som om du raderat mig idag, men jag vet att du inte gjort det. Jag bara vet att det inte är så, kan inte förklara men jag vet att du inte raderat mig idag. OM du raderat mig så gjorde du det för länge sedan. Du har skrivit till mig efter det och det är ju det som är viktigast, så varför oroar jag mig?
Snälla kan du inte lägga till mig snart på alla kontaktnät, så jobbigt att känna sig raderad. Kan inte allt bli som förr igen, jag saknar dig så mycket.

Timmarna går men saknaden består!!!

Sinnesro

Så har ytligare en dag gått utan dig. Försöker att släppa taget och inte gå in på facebook och kika lika mycket.
Försöker att inte trycka ner mig med mörka tankar, så som att du inte vill ha mig eller har träffat någon ny.
Jag fortsätter tro på dig och jag litar på dig. Du skrev till mig för att du tycker om mig, det vet jag ju, annars hade du ju inte kontaktat mig igen efter så lång tid.
Jag måste bara släppa taget och vara kvar i dom bra tankarna.

Min nya bil ska förmodligen komma nästa vecka. Ska bli lite kul med ny bil även om jag har lite svårt att ta farväl av min gamla. Skulle varit så kul om vi kunde hämtat bilen ihop och du kunde ha min gamla bil sen.
Åh varför kan jag inte sluta drömma och planera? Herre gud, jag är hopplös. Jag bör vara tacksam att du hört av dig, det är ju det viktigaste och att du är på behandling.
Resten är bonus. Men jag flyger iväg i mina tankar och drömmar ibland. Du är ständigt i mina framtidsplaner och drömmar. Jag bygger sandslott och förhoppningar, drömmer mig bort och det får mig att sakna dig mera och mera för varje gång.

Saknar dig så mycket. försöker hitta på massa saker med mina vänner, men du är ju min bästa vän så inte ens det är kul.
Även om jag mår mycket bättre nu när du hört av dig så saknar jag dig lika mycket.
Dagarna går men saknaden består.

Sinnesro

I går var jag äntligen hos min terapeut igen, underbara goa terapeut vad jag saknat henne.  De 45 minuterna gick alldeles för fort och jag hann bara ta en snabb resumé om vad som hänt under de veckor hon varit borta på sin semester.
Hon är iaf övertygad om att du snart kommer höra av dig igen och att jag måste låta dig få kontakta mig i din takt. Hon säger att du tycker om mig jätte mycket och det är så skönt att höra det.

Jag kände mig stark efter terapin igår, jag blir alltid så stark av henne. Sen blev det barnkalas hos mitt lilla gudbarn som fyllde 7 år och han blev jätte glad för alla play station 2 spel jag hade köpt. Efter massa tårta och underbara kramar från mina gudbarn så bar det av till nästa kalas. En god vän fyllde 36år. Kom hem vid 23.30 och somnade nästan på en gång.

Jag är så trött, mentalt trött, alla spänningar börja släppa nu sedan du hörde av dig. Jag skulle kunna sova som törnrosa tills du kommer och kysser mig, tänk va underbart det skulle vara. Åhhhh vill.

Var på massage idag innan jobbet, skönt, spänd i nacke och axlar och förmodligen även i käkar. Det tär på kroppen att sakna dig ska du veta. Men du är värd allt!

Annars jobbar jag på som vanligt och försöker arbeta så mycket jag kan med mig själv när jag är ledig och sen väntar på att du ska tillfriskna och komma tillbaka.
Undrar vart du är och hur länge du blir borta?
Din födelsedagspresent ligger fortfarande och väntar. Vi skulle ju fira din dag bara några dagar efter du stack ut. Men allt ligger och väntar på dig, precis allt.
Jag längtar så mycket efter att få fira din födelsedag och bara mysa med dig, skämma bort dig med kärlek.

Försöker få dagarna att gå, försöker fortfarande att stå ut fast du inte är hos mig.

Sinnesro

Igår öppnade jag mitt första möte och jag startade dessutom sinnesro bönen. Jag höll inte i mötet men jag var den som fixade allt innan mötet. Nästa söndag ska jag också öppna så jag har kvar nycklarna, det känns bra att öppna, då gör jag service men jag slipper ha så mycket högläsning, det är nog det som jag tycker är jobbigast på 12 stegs möten, all text. Jag kan läs stegen och traditionerna men alla annan text tycker jag är jobbig, jag har svårt för högläsning pga. min dyslexi och jag har svårt att höra texterna helt, då mina tankar är någon annan stans hela tiden, jag försöker lyssna och förstå men det är svårt.
Igår hade vi stegmöte i steg 5 och det blir då ganska mycket text, men jag slapp läsa, så skönt. Läste istället två steg och två traditioner. Det är skönt att det inte finns några måsten och att det är en så mysig och bra grupp som jag känner mig trygg i. Här känner jag att jag kan vara mig själv och bara göra det kan känner mig redo för.
Man känner igen sig så väl i andras delningar och många verkar känna igen sig i mina delningar. Det är en kvinna som alltid kommer fram till mig efteråt och säger massa kloka ord och att hon känner igen sig i mig, jag tycker om henne. Jag tycker om alla men R är nog den jag skulle vilja ha som sponsor när jag kommer så långt. Jag tycker verkligen om henne och hon har levt med en blandmissbrukare och haft missbrukande föräldrar så hon har lite samma bakgrund som jag.
Mötet var bra igår jag fick stöd och kraft att vänta på dig och att släppa taget. Du måste få göra detta i din tid, jag skrev till dig att jag finns kvar här och om du inte ville det skulle du säga det till mig. Jag håller det jag lovar och väntar på dig.

Jag önskar jag fick vara en del i din tillfriskning men du verkar vilja göra din behandling själv och på ditt sätt och det respekterar jag. Men saknaden av dig är olidlig ska du veta, jag vet att din nykterhet måste komma först och att jag måste ha tålamod och behålla mitt lugn, mitt förstånd förstår detta men mitt hjärta skriker efter dig och vill ha dig hos mig, mitt hjärta stressar och pressar, ger ångest och panik, för jag älskar dig så mycket och är så rädd att mista dig.

Så nära att skicka ett sms till dig nu, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Gör jag verkligen rätt som väntar, tänk om du inte kommer åt Internet och tror att jag dissar dig. Tänk om du vill ha ett sms. Hur ska jag veta vad som är rätt??
På Måndag ska jag till terapeuten, hon bara måste ha ett svar, eller bäst vore om du hörde av dig innan! Panik, tänk om du väntar på mitt svar. ...!!!

Är det ingen där ute som vet vad som är rätt? Ska jag vänta eller skicka sms?

Med ett genomsnitt på 3 besökare per dag och 3 st som kommenterat på flera månaders bloggande så är väl inte oddsen jätte stora att någon kommer ge mig svar, men kanske släpper abstinensen av att blogga iaf.

Fan vad jag saknar dig. Jag döööör!!!!
Fredag och jag sitter på jobbet, sen hem till ensamheten, skulle vilja åka direkt till dig nu. Vill ha dig hos mig.
Ber till högre makter, vad är rätt och vad är fel?
Du skrev till mig på facebook och då svarade jag ju där, men tänk om det var ett sms som du ville ha eller tänk om jag kan få prata med dig NU om jag sänder ett sms, tänk om du svarar på en gång….
Men kanske är du inte redo för den kontakten utan bara vill ha lite försiktig kontakt på facebook, kanske har du inte tillgång till mobilen.
Jag tror du fortfarande är på behandlingshem.
Jag blir galen av min velighet. Men om man skriver på facebook till någon så borde man ju förvänta sig svaret där.
Du kontaktade mig och det är det som är det viktiga, du ser mitt svar när du vill och kan se mitt svar.
Jag ska iaf vänta tills min terapeut kommer tillbaka, jag har ju lovat henne att låta dig få läka i lugn och ro.
Jag släpper detta över helgen och tar tag i detta på måndag. Du behöver nog din tid.
Har jag väntat i 4 månader kan jag nog vänta ett par veckor till.
Men idag har jag lite abstinens. Sms abstinens helt enkelt!

Sinnesro

Så var fredagen den 13e här, men jag hoppas den dagen bringar mer tur än otur, väntar fortfarande på ett svar från dig. Idag är det en vecka sedan du kontaktade mig.
Kanske har du inte tillgång till Internet eller kanske har du bara inte kunnat svara. Vad vet jag, men jag väntar otåligt på nästa meddelande från dig. Längtar så.
Kanske borde jag skicka ett sms, men du skrev ju till mig på facebook så kanske vill du ha svaret där, hm väntar och ser vad min terapeut säger, jag har ju lovat henne att inte pressa dig mera.

Idag berättade jag för min vän S att du hört av sig, hon trodde aldrig du skulle göra det så det var så skönt att få säga det. Har ju försökt i 2 dagar att lägga fram det på ett bra sätt, men eftersom hon verkligen undviker att prata om dig eller mitt mående trots att jag lagt fram flera trådar för att du ska komma upp på tal eller mitt mående eller något som berör ämnet. Det har helt enkelt inte gått att få ämnet på tal, helt omöjligt, så idag sa jag rakt ut. – Jag mår i alla fall mycket bättre nu när R hört av sig, eller jag kanske glömt säga det?!?! Snacka om att hon blev snopen och sen lät hon lite putt över att jag inte sagt nåt. Det kan ju hon klura på…

Hon sa att hon var glad för att du hört av sig och hon sa faktiskt att hon aldrig trodde du skulle göra det, så jag sa bara att det var skönt att få bekräftat att jag hade rätt, att jag ska nog lyssna lite mera på min magkänsla. Sen sa jag att jag betydde mer för dig än många tror. Det var så skönt och jag var så otroligt stolt över dig. Du har tagit mod och kraft att höra av dig till mig efter 4 månader, det måste ju betyda att jag betyder mycket för dig, annars skulle du ju skitit i mig vid det här laget.
Fan vad jag är stolt och glad! Du anar inte hur mallig jag är över dig. Du kanske tror jag är arg, besviken och skäms eller nåt och jag antar du har ångest och mår piss över det som hänt. Men du ska veta att jag älskar dig lika mycket än och jag är mäkta stolt över att du är på behandlingshem och har frivilligt kontaktat mig efter 4 månader! Jag har inte varit arg en sekund, vist har jag varit ledsen och kanske lite besviken att det blev som det blev ibland, vi som skulle ha en så underbar vår och sommar ihop men älskling du ska veta att jag inte är arg, och jag älskar inte dig mindre, snarare tvärt om. Klarar vi detta klarar vi allt och jag är så grymt stolt över dig! Ingen kvinna kan ha en så underbar man som du! Jag hoppas att jag får bli den kvinnan igen.

Efter jag äntligen fått skryta över att du faktiskt hört av dig till mig så började hon prata om annat och jag hakade på, jag hade ju fått det viktigaste sagt. Så med ett leende på mina läppar fortsatte samtalet.

Men vi kom ändå i luven på varandra, jag tillåter ju inte lika mycket längre, så det kommer nog bli en hel del duster med många.
Hon masserar och jag har länge försökt att komma på en massage men hon har aldrig kunnat när jag kunnat och tiden rinner iväg så nu tog jag upp det igen och försökte boka in en dag. Men hon kunde inte boka in något utan tyckte vi skulle ta det mera spontant. Hon är väldigt mycket för spontana saker, kanske lite extra mycket med mig just för att jag gillar att planera, jag får den känslan iaf. Så nu tyckte hon åter igen att vi skulle ta det spontant, men jag svarade faktiskt då att det fungerar ju inte att ta det spontant, vi har ju försökt i över ett halvår. Hon blev direkt sur och börja säga att hon inte viste att jag var så angelägen om en massage, men när jag stod på mig och sa att vi pratat om det många gånger och att flera av mina andra vänner också ville komma men att hon alltid varit fullbokad, började hon prata om att man måste boka tid precis som med en läkare och att hon inte kan sitta och ringa runt och fråga vem som kan och vill komma. Ja precis sa jag, men du vill ju inte boka, du säger ju att vi ska ta det spontat. Jag stod på mig och fortsatte diskutera, jag vek mig inte. Hon säger ju mot sig själv och jag tänker inte bara ta emot hennes dumma förklaringar.  Men till slut så mumlade hon bort allt och sa att vi fick lösa det där och att det säkert ordnar sig, det brukar det ju göra.
Jag gav upp, hon inser inte sina egna fel och brister och hon är inte intresserad av att komma hem till mig eller träffa mig, så då skiter jag i det. Jag tänker inte tjata för att träffa henne, jag har andra vänner. Så idag smsade jag en annan vän som också är utbildad massör. Få se om jag får BOKA en tid hos henne.
Fick precis ett sms av henne och tid är nu BOKAD för ögonbrynsfärgning och sen massage redan nästa vecka!

Nu jävlar ska jag förändras, fuck vad jag ska förändras, jag ska fan stå upp för mig och dig mer!
Du och jag mot världen baby!

Sinnesro

Ditt meddelande på facebook gav mig energi och lycka, så här bra har jag inte mått på fyra månader. Vist är väntan på nästa meddelande olidlig, men jag försöker verkligen ta en dag i taget och inte stressa iväg i tankarna. Du måste nog få ta den tid du behöver och nu när jag vet att du fortfarande tänker på mig så borde ju väntan inte vara lika olidlig, jag ska bättra mig, men ibland blir saknaden sådär galet jobbig så jag nästan ringer dig. Men jag ska låta dig vara, du behöver din tid att läka.

Men av all positiv energi har jag nu gjort om mitt kök, köpte kakeldekor igår och idag fixade jag, det blev ett helt nytt kök och jag är övertygad om att du kommer tycka det är skit fint. Jag blev iaf super nöjd. Skurade och fixade hela köket så det bara glänser, så fint. Hoppas du snart kan komma och se hur fint det blev.

Efter att ha gjort köket fint, så installerade jag spotify i min dator, så nu ska jag fixa spel listor med massa bra musik.
Energin är underbar och jag är så tacksam för att du gav mig nytt hopp och ny energi. Längtar så tills du hör av dig igen.

Har en riktigt god vän som stöttar mig hela tiden, varje dag och varje panik ångest attack har hon funnits till hands. M är underbar, hon är en riktigt god vän. Hon lärde mig ett citat av Thåström som jag älskar.
”Det e ni som är dom konstiga,  De e jag som är Normal!”
Är det inte bra så säg!

I min ”upprensning” av mina vänner kommer nog bli svårt och jobbig men det finns några vänner som verkligen har ställt upp och som jag kommit närmare under den senaste tiden är A och A samt M och P. Dessa har verkligen visat sig vara enormt fina vänner, om jag någon gång tvivlat så vet jag nu att de är några jag absolut kan lita på.
Undrar hur du har det med vännerna nu om du är nykter, antar att många är glada men att många säkert är besvikna och tycker du är tråkig som lagt av.
Hoppas du vet att jag finns här och ställer upp på dig. Hoppas du känner min kärlek och att du vet att jag finns här. Jag är så rädd att du inte ska veta det. Hur ska jag få dig att förstå?
Har du fått mitt svar på facebook än och har du läst alla sms jag skickade förut?
Vet du hur jag känner, vet du att jag finns kvar?

Tack gode gud att min terapeut kommer tillbaka på måndag och jag har en tid samma dag. Hon prioriterar mig verkligen och det känns så skönt.
Måndag kl 15.00 ska jag äntligen till henne, och då hoppas jag att hon kan ge svar på hur jag ska vara för att hjälpa dig på bästa sätt och hur jag ska göra för att fortsätta mitt egna tillfrisknande.

I går satt jag och skrev av de finaste av dina sms, det blev många sms som jag skrev av och när jag var klar var jag helt slut mentalt, jag var varm och röd, hjärtat slog och jag höll på att svimma av all kärlek som jag kände.
Dina sms är så otroligt varma och fina och jag vet att du var kär i mig, vi hade det så fint och bra ihop och saknaden av dig värker inom mig. Jag har aldrig älskat någon så som jag älskar dig och när jag läste alla dina sms så kände jag att jag bara måste få dela mitt liv med dig. Ingen är så underbar som du och jag bara måste få uppleva det igen och få vara i din famn igen, jag bara måste. Du är mannen i mitt liv och jag tänker vänta på dig hur lång tid det än tar för dig att må bra igen. Jag önskar bara att jag kunde få säga det till dig. Jag vill att du ska veta.
Önskar att hade lite mera kontakt med dig men är tacksam för att du tagit kontakt med mig och måste försöka njuta och vara tacksam över de framsteg vi tagit, en sak i taget, en dag i taget. Lev o låt leva.
Varför har jag så svårt att njuta och se framstegen, varför är jag så rädd än? Så rädd att inte du vill ha mig.

Vänner är lustiga ibland, skulle ju fika med min vän S idag och hade ju kaxat upp mig för att säga ifrån och stå upp för mig själv och inte tillåta att bli nertryckt. Dels upplever jag det som om hon alltid trycker ner mig och visar mig väldigt dåligt med respekt ibland och dels tycker jag att hon dömer min kärlek till dig och utgår från att du inte vill ha mig och att jag är för naiv och korkad för att inse det.
Så nu skulle jag minsann försöka kaxa upp mig och sen när hon skulle börja gnälla om att du inte vill ha mig så skulle jag säga att du minsann hade hört av dig.
Men det blir ju aldrig som man planerar. Hon var super glad och inte alls gnällig och nertryckande och jag fick ingen bra chans alls att visa min styrka och kaxighet som jag byggt upp. Jag fick förvisso fram att jag tyckte att det var tråkigt att P var så dömande och fast i sin åsikt om mig och dig innan hon ens hört min story. Men min vän S lät förvånad och började sen prata om annat, så va det ur världen. Men jag fick det sagt iaf och det är ju ett framsteg för mig.
Sen kommer det märkliga, inte en enda gång under nästan 2 timmar på stan, lunch och fika fick jag ett tillfälle att säga att du faktiskt hade hört av dig och att du vist tänker på mig och tycker om mig! Hon frågade inte en enda gång om dig eller hur jag mår eller om min terapi, nej inget sades så jag fick inte ett enda bra tillfälle att slänga fram mitt triumf kort att du faktiskt skrivit till mig! Men det kommer väl fler tillfällen, jag skulle ringa henne i morgon när jag vaknat så kanske blir det tillfälle då.

Det är många vänner jag skulle vilja vara mindre beroende av, låter kanske sjukt men eftersom jag har haft så mycket fritid att ta död på emellanåt genom åren och nu när jag saknat dig och behövt något att sysselsätta mig med medans jag väntar på dig så har jag ju behövt alla vänner men jag har nu med mitt arbete med mig själv insett att alla vänner inte är bra för mig och alla vänner behandlar inte mig okej och det är dags för mig att börja rensa upp bland mina vänner och ställa krav samt säga ifrån till de vänner som behandlar mig fel. Det är många vänner jag trott att jag behöver men ärligt talat är det nog många jag skulle klara mig utan, det är inte okej att ständigt kritisera mig eller trycka ner mig.

Ibland skulle jag bara vilja rymma med dig, bort från allt och alla och starta ett nytt liv. Bara du, jag och katterna. Du förstår mig bättre än någon annan och vi hade så himla kul ihop. Du blev min bästa vän och du fattas så mycket.

I morgon ska jag ta tag i det här med min mobil, en vän från ”Jakan” vet hur jag kan föra över alla sms från min telefon till min dator och när det är gjort kan jag lämna in min mobil på lagning. Hoppas att de kan laga den.

Får ta en sak i taget, en dag i taget. Otåligt väntar jag på ditt nästa meddelande. Längtar och saknar, men försöker ta det lugnt, försöker men det är inte lätt.

Sinnesro

Så var man tillbaka på jobbet igen efter tre veckors semester.
Semestern blev inte som jag hade hoppats, då du inte var hos mig, men jag gjorde det bästa jag kunde av semestern och sista dagen var bäst, då hade jag ju fått ditt meddelande på facebook så det var helt klart det bästa som hände på min semester.

Nu gäller det att inte kväva dig med min kärlek, helst vill jag ringa skicka sms eller rent av leta upp dig så jag får krama om dig. Men jag förstår att det måste gå i din takt nu. Du har skrivit till mig och jag får glädjas till det, nu får jag helt enkelt vänta på att du svarar på mitt svar. Tror inte du ens sett mitt svar än, vilket gör mig frustrerad, vill ju att du ska se att jag tycker om dig och inte är arg. Har väntat så länge att jag bara dööör av saknad.
Men å andra sidan har jag kunnat vänta i 4 månader så ska jag väl klara av att vänta lite till. Det är bara det att jag längtar ihjäl mig efter dig.

Var och fixade mina naglar idag innan jobbet, min nagelspecialist är mammaledig så jag går nu hos en vikarie, och hon är absolut inte lika bra, suck. Jag är verkligen inte bra på att ta förändringar. Varför blir alltid saker sämre när det sker förändringar? Nåja min nageltjej kommer tillbaka så småningom. Men mina naglar är inte alls så fina som de var när vi sågs sist.

Sen åkte jag till jobbet, första dagen efter semestern och jag får jobba med en ny vikarie som jag inte trivs så bra med. Hon babblar på och jobbar segt. Frågar hur det går med kärleken och försöker snoka och jag har ingen lust att dela med mig av mitt liv till henne, inte just nu iaf, känner henne inte och storyn om oss är för komplicerad för att förklara för vissa.

Självklart vet många av mina vänner hur det står till, de vet om din sjukdom och att du var ute på återfall och allt det där. Men jag vill ju inte blotta mig för alla. Vissa har visat sig vara riktiga vänner medans vissa av dom jag trodde var mina närmaste vänner visade sig att vara dömande, egoistiska och empatilösa och absolut inga bra vänner. Jag måste nu komma ihåg vilka som var mina vänner och vilka som inte va det.
S och P kan jag stryka direkt, de har sagt riktigt elaka saker som att du inte vill veta av mig och att du förmodligen ljugit och lurat mig och att jag måste inse att jag är dumpad och lurad. Jag har hela tiden känt att din kärlek är äkta och det har varit jobbigt att försvara min känsla och min kärlek till dig. Sen när S tyckte jag skulle kräva en psykisk utredning för jag inte var frisk och borde sjukskriva mig och lägga in mig så kände jag bara SUCK!
Sen har ju min bror och hans fru svikit enormt och det kommer jag aldrig glömma. Sen om det var min bror eller hans fru eller bägge som kom med den dumma idén om att sluta höra av sig, vet jag ju inte. Min bror försöker hålla lite kontakt via facebook och små sms men det är inte mycket. Men hans fru har ju inte ens skickat ett sms eller nåt.

Min högsta och enda önskan är att vi ska klara av det här älskling och att vi ska visa dom alla.
Våran kärlek ska övervinna allt!! Jag ber verkligen till alla högre makter som finns eller inte finns, jag ber till allt. Bara din och min kärlek får vinna alla motgångar så ska jag aldrig klaga eller be om något mer, bara du får tillfriskna och bli min igen!

I morgon ska jag förmodligen träffa S och luncha innan jobbet, jag är lite nervös för jag ska försöka säga ifrån. Jag vet att hon har snackat skit om mig till P, om oss och jag tycker hon gjort fel. Sen ska jag berätta att du har hört av dig och det ska bli så kul att kasta det i ansiktet på henne, hon är ju en av dom som inte verkar tro på våran kärlek. Hon har trott att jag är knäpp och du en Casanova typ och jag har hela tiden sagt att du är för bra för vara elak med flit men hon har mest suckat och sen svikit genom att inte längre ha tid med mig.
Dags för mig att rensa upp bland mina vänner och fortsätta jobba med mig själv så jag har kraft och mod att säga ifrån när folk är dumma och sen be till gud att du tillfriskar och snart är i min famn.

Det svåra är nu att hålla mig lugn, vänta på att du ska höra av dig igen. Men på måndag ska jag träffa min terapeut och det ska bli så skönt att få prata med henne och få råd.
Tänk att hon fick rätt, hon måste vara den bästa av terapeuter. Henne ska jag tro på.
Hon har hela tiden trott på oss och på dig och att du skulle höra av dig till mig,
Hon har hela tiden varit övertygad att du skulle höra av dig innan hon kom tillbaka från semestern. Tänk så rätt hon hade, hoppas hon fortsätter att ha rätt.
Jag tänker lyda hennes råd till punk och pricka!
Måste försöka ge dig tid att få höra av dig i din takt, inte stressa och pressa. Din nykterhet måste gå först, så jag väntar och finns här. Nu har du iaf hört av dig och kallat mig baby, samt skickat med lite minnen, det bara kan jag bara tolka på ett sätt. DU MINNS MIG VIST!

Sinnesro