Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

I går hörde R av sig! Underbara fina, goa, snälla R!

Jag satt på med morgonkaffet och bloggade, kollade mailen och facebook då en ruta i ena hörnet av datorn hoppade upp med texten att jag fått ett meddelande på Facebook av R! Mitt hjärta bultade dubbla slag, jag skyndade mig , fingrarna skakade och jag log så hela ansiktet blev ömt.

Hans ord va så varma och ärliga, dom var försiktiga och rara. Jag svarade så fort jag kunde i hopp om att hinna få svar, han svarade, jag svarade på hans svar och jag fick svar igen, jag svarade och fick åter igen ett svar, men sen blev det mitt sista brev som blev slutet av samtalet denna gång.
Vi skrev flera brev till varandra, hans ord va så varma och jag kände hur mycket han tycker om mig.
Han skrev att han skulle in på kåken i 3 månader en vända men sen lovade han att sköta sig. Han hälsade till mina katter, han kom ihåg namnen på dom och han mindes till och med namnet på min gamla bil som han undrade om jag hade kvar.
Han frågade hur det va med mig och vad som hänt. Han berömde mina fotografier och skrev att jag alltid är fin men de nya korten såg proffsiga ut.
Jag frågade om han tänker på mig och han skrev “klart jag tänker på dig pussis”
Hans ord va så ärliga och fina, jag kände verkligen att han fortfarande har känslor för mig.
Vi kommer nog mötas en dag. Jag försökte ställa så många frågor jag kunde , försöka få fram allt jag kände med få ord och utan press. Jag tror jag fick fram det viktigaste. Det var ju ont om tid, viste ju inte hur länge han skulle vara kvar vid datorn. Men vi hann skriva ett par brev och jag hann få veta att han är inne till november ungefär och då kommer han iaf få vara nykter i 3 månader som han skrev och komma ut med nya krafter.
Med andra ord så är han ute och dricker igen och det är väl därför han är med den där Kattis igen, för de verkar ju dricka ihop.
Jag försöker vara tacksam över att hon ser till att han har tak över huvudet när han super. Försöker vara tacksam att jag slipper vara en del av hans missbruk utan vara den tjejen som han verkar vilja ha ett nyktert och fint förhållande med. Men jag saknar honom så otroligt mycket att ibland är det svårt.
Han super med Kattis men den dagen han blir nykter så hoppas han på att få vara med mig. Kanske kan det vara så? Jag får den känslan. Jag hoppas det är så.

Jag skrev att det va tufft utan honom, men att jag och katterna mår bra. Jag skrev hur mycket jag tänker på honom och hur glad jag va att höra ifrån honom.
Jag erbjöd mig skriva och hälsa på honom på kåken om han ville och jag försökte ge honom styrka och kraft att bli nykter och att jag ställer upp med stöd och allt om han behöver.
Det var svårt att skriva fort och rätt på samma gång och jag hade inte tid att tänka på hur jag borde eller skulle skriva utan jag bara skrev, precis de orden som föll mig in.

Tänk att vi satt på varsin sida av en dator skärm och skrev till varandra live.
Att vi efter alla dessa månader fortfarande tänker på varandra och har så starka känslor för varandra. Den 29 mars 2010 försvann han in i sitt missbruk. Över 16 månader senare har vi fortfarande känslor kvar och hopp om att ses en dag igen.
Jag frågade någon gång i maj när jag var så trött på allt om han ville rymma med mig bort från allt, och nu svarade att han ville det, han skulle bara in 3 mån först en sista vända.
Mitt hjärta är varmt och saknaden är stor. Ingen är som han. Jag älskar honom verkligen!

Sinnesro

Gjort något jag ångrar, gjort något jag inte borde, något som inte är bra, det skrämmer mig.

Jo va hemma hos mig i tisdags, vi hade mysigt men han lyckades övertala mig att ta några privata bilder som jag nu ångrar. Jag har kläder på mig men inte han och de är privata.
Han har lovat att ingen ska få se dom och han har lovat och lovat. Jag vet inte hur han fick mig att gå med på det, jag litar ju inte på honom. Eller jag tror inte jag litar på honom. Det känns inte ok.

Det känns som om han har manipulerat mig sedan dag ett och att han leker med min hjärna. Det skrämmer mig, jag kan inte förklara vad han gör och hur han gör. Men han har en förmåga att få mig i underläge och han får mig att bli rädd att bli lämnad, att inte bli omtyckt eller nåt. Han har gjort att jag har blivit rädd att förlora honom, men samtidigt inte men han får mig att känna gamla känslor , han får gamla demoner att kommer tillbaka.

Allt hade varit okej om det inte vore så att vi blir osams titt som tätt. Jag slåss med mitt nya starka jag och mitt gamla rädda jag och i dessa olika jag så står jag i mitten och är förvirrad.
Jag tycker om Jo och vi har mysigt och privata bilder är det ju många som tar, inget märkligt. Men han får mig att bli osäker. Han lovar ju att vi ska ses och att han ska stanna men han stannar aldrig så länge som han sagt och vi bråkar lite varje gång för att han gör mig besviken.
Efter mycket om och men fick han ju dessa privata bilder och han var så nöjd och jag kan hålla med om att bilderna blev bra även om de är väldigt privata och jag är livrädd att någon ska se dessa.
Men självklart så kommer nu nästa förslag och när jag säger nej så blir han liksom lite sur, och det gör mig i obalans, jag vill inte att han ska vara sur på mig, jag vill att han ska tycka om mig och att jag ska vara hans favorit tjej.
Trots att vi pratat om att jag aldrig vill ha frågan om trekant så kom den frågan i går på msn. Han vet ju att jag levt med en sexmissbrukare som gjorde mig väldigt illa och som tryckte ner mig och manipulerade hela min skalle så att jag nästan trodde det var mig det va fel på som inte gillade trekanter och parsex och andra böjelser.
Jag säger inte att det är fel och alla får ha sin egen sexualitet och böjelser. Men jag blev så nertryckt av denna man och så manipulerad att jag började tvivla på mig själv och tro att det var mig det va fel på . Han förklarade för mig att om jag inte ställde upp så kunde det inte hålla mellan oss och att han viste att vi skulle göra allt en vacker dag osv. Mellan alla sexkrav kom ju självklart hopp om hus och förlovning, barn och alla mina drömmar så han kunde sin sak och han manipulerade min skalle totalt. Men jag gick aldrig med på något och jag slängde ut honom till slut.

Jag säger inte att Jo är som idioten M men han sätter igång mina gamla känslor.
Jag har berättat för honom redan innan vi träffades att om han va intresserad av en sådan tjej så är inte jag den rätta och att jag inte är intresserad av porr och trekanter. Mycket gillar jag i sängen men bara han och jag inga andra ska vara med. Han förstod och sa att jag absolut skulle slippa sånt för det är inte hans grej och han gillar inte sånt och dessutom har han basillskräck så han kan inte knulla runt osv. Men nu visar det sig att han och en kompis till honom har knullat med tjejer tillsammans hela livet och att han är sugen på en trekant osv. Jag blev så besviken och ledsen för han vet vad jag står och alla gamla känslor kom över mig och jag mådde piss.
Jag fick inte en chans att förklara han bara skrev att jag skulle skita i det och att det bara va en fråga och att jag inte behövde göra en så stor grej av det. Att jag skulle lugna ner mig och glömma att han frågade. Han sa att mitt nej är ett nej och att han respekterar mig. Men känslan var helt över mig, alla gamla känslor av att inte duga att inte vara tillräcklig att inte räcka till kom över mig. Jag blir inte av med känslan och eftersom han sedan bara loggade ur sig från msn så blev känslan ännu värre när jag trodde han va sur. Jag försökte ringa men han svarade inte, skickade sms och frågade vad som hände men han skrev att han va tvungen att dra, vi hörs.
Han ignorerade mig inte och det hjälpte lite men ändå är de sjuka gamla känslorna över mig och jag kan inte släppa den.
Nu är jag livrädd vad han ska göra med bilderna, tänk om han visar dom för någon. Vad har jag gjort? Det är inte så farliga bilder, som sagt jag har kläder på mig så tro inte att det är värsta grovporren nu, men det är ändå privata bilder. Dom är för han och mig bara och nu känns det inte bra. Jag är rädd att han ska visa dom för någon och jag är rädd för att han ska lyckas få mina gamla känslor at få övertaget.

Gillar inte att dessa gamla känslor kommer, gillar inte när jag får dessa gamla känslor om att jag inte duger och räcker till. Fan fan fan.

Sinnesro

Haft ett par underbara dagar med J. Han kom på tisdagen, vi åkte iväg och åt på restaurang , shoppade lite och gick i affärer och sen gick vi på bio och såg “Green Lantern”. Efter filmen åkte vi hem till mig, tittade på dvd och satt och pratade i timmar, gick och la oss och låg och pratade och jag kliade honom på ryggen tills han somnade. Vi hade så mysigt och trevligt.
Onsdagen ville han åka på utflykt till kommunen jag var uppvuxen i så vi åkte dit och jag visade honom mina barndomshem, skolor m.m. Sen åkte vi hem till min bästa vän A och hennes kille. Vi tog bilen in till stan tillsammans och gick på Europe och Takida. Så mysigt och trevligt hade vi alla 4a. Ibland stod vi och höll om varandra och J tog kort och la upp på facebook osv. Så det va absolut ingen hemlighet att han var hos mig i 3 dagar. Han loggade in oss på facebook på alla platser vi va under alla dagarna.
Efter konserten så åkte vi hem och kikade på film och åt chipps. Vi somnade i soffan, men efter ett tag vaknade jag och vi bytte rum.
Torsdagen åkte vi hem till min vän A och sen åkte vi och mötte upp hennes kille och lunchade. Tittade på båtarna i hamnen och bara mös i solen. Det var helt underbart att vara 4a och inte som alltid annars jag och ett par. Han fungerade så bra tillsammans med mina vänner och allt bara flöt på. Som om vi känt varandra hur länge som helst. Vi pratade massor om allt och han har så enormt mycket att berätta, han har levt ett helt annorlunda liv än vi andra. De är få som någonsin får möjligheten att prata med en kille som han, kan jag säga utan att gå in för mycket i hans privatliv.
På kvällen skjutsade jag och min vän A honom till tåget och avskedet blev verkligen något jag kommer minnas, han va så go och ville liksom inte gå, han höll om mig länge och pussade mig super mycket. Han är inte annars en kille som kramas eller pussas. Men nu släppte han inte taget om mig. Både jag och min kompis fick en bra känsla och att han snart kommer upp till mig igen.
Men jag har inte hört något sedan dess, tyvärr. Vi får se vad som sker.

Jo ringde ju självklart när J va hos mig, J hade ju loggat in oss från restaurangen när vi va och åt och sen gick det bara någon timme så ringde Jo. Han hade inte hört av sig på 1 vecka trots att vi haft flera samtal om att jag inte tycker om när han gör så, försvinner. Han slänger ut sig kommentarer om att han mår dåligt och sa ta livet av sig och sen hör han inte av sig på en vecka, jag tycker inte det är juste. Han frågade om vi skulle ses dagen efter och jag sa som det va att jag hade besök, sa dock inte vem och vilket kön och han frågade inte heller. Sa att vi skulle på konsert. Men att jag va ledig i helgen, men då kunde inte han ses, så han undrade om jag kunde ses på tisdag och jag sa att jag förmodligen kunde det men att vi kunde väl höras på torsdagen och bestämma mera, men han kunde inte prata på torsdag sa han så vi bestämde att han skulle ringa när han hade tid, men han har inte ringt än. Få se hur det blir, jag är mest arg och besviken på honom.

Han skriver elaka saker på facebook om allt och alla och sen skriver han att han ska ta livet av sig osv. Så elakt att göra folk oroliga och sen bara skita i allt och alla.
Jag vet att han lever för han är inne på dejtingsidan Badoo var och varannan dag.
Jag tycker inte han är just och det tänker jag berätta för honom igen.
Han flörtar med mig och vi börjar prata, han säger att han är ute efter ett förhållande och att han vill ha barn osv. Vi dejtar och han är super go, men när jag börjar få känslor så vill han bara vara kk, och han hör av sig mindre och mindre och lovar saker han sen inte håller. Kryssningar, restauranger, drinkar, semester allt han sagt att vi ska göra, inget av det har han gjort med mig. Sen säger han alltid att nästa gång han kommer så ska han stanna längre, flera dygn osv., men varje gång så stannar han bara några timmar och knullar och sen måste han åka. Nästa gång blir det bättre, nästa gångs osv. Men det blir bara värre och värre och han sviker mer och mera, nu har vi nästan ingen kontakt alls. Nu hörs vi max en gång i veckan och bokar in en träff, det är allt.
På hela min semester då vi skulle ses och göra så mycket har vi träffats två gånger och varav den ena gången va han här och fika och sen somnade han för han hade ätit så mycket ångestdämpande medicin för han mådde så dåligt. Det var våran semester ihop då vi skulle göra så mycket.
Som sagt jag är bara arg och besviken på honom, han gnäller på att folk gör honom illa, men dom som är snälla mot honom behandlar han som skit så jag tycker inte han ska yttra sig.

Min kompis S som svek mig mest av alla när jag mådde som sämst mår inte så bra och det är nu till mig hon vänder sig för tröst och stöd, hon ringer mig minst 3 gånger per dag. När jag mådde dåligt hade hon inte tid mer än max 10 minuter i veckan.
Men när jag försiktigt försöker pika henne utan att såra henne så märker jag att hon inte alls förstår hur mycket hon svikit och sårat mig.
Idag närjag försökte förklara att jag inte blivit sedd sedan jag var 12 år och att R va den första som verkligen såg mig och fick mig att inse hur det känns att bli sedd, blev hon arg då hon menar på att alla mina vänner som stöttat mig alla år har jag inte ansett att de sett mig??!! Hon lät verkligen arg och jag orkade inte gå in i diskussionen. De är få av mina vänner som haft tid och ork att se mig för den jag är och verkligen lärt känna mig. Det är nog bara A som någorlunda vet vem jag är.
S avbryter alltid och börjar prata om sitt, hon har inte tid och ork att sitta och lyssna och försöka förstå, hon avslår av sig allt med försvaret att hon inte vet hur det är eftersom hon inte varit med om det själv.
Jag är övertygad att hon har någon variant av adhd då hon aldrig kan sitta still och lyssna utan far och flänger och avbryter hela tiden. Hon vet inte mycket om mig, hon vet inte vem jag är och vad jag känner och tycker för hon tar sig inte tid att lyssna och se mig och när det blir för jobbigt och jag mår för dåligt försvinner hon och är borta helt i månader.
Hon tycker att hon är en bra vän och att hon stöttar, men hon lyssnar inte och hon tar sig inte tid, att vara en bra vän är inte att lyssna 5 min då och då och säga åt personen att söka hjälp. En bra vän lyssnar länge och mycket även om det är jobbigt och tufft.
Jag lyssnar på henne minst 3 timmar per dag och jag försöker förstå och jag lyssnar och lyssnar ,analyserar och vänder och vrider på allt. Så har hon aldrig gjort för mig. Men jag hoppas att hon ser och lär och förstår nu när hon själv går igenom en kris, men idag när hon blev arg på mig för att jag inte kände mig sedd av någon så förstod jag att hon förmodligen inte alls ser och fröstår hur hon är och hur hon varit. Tråkigt.
Ibland ekar hennes ord som hon sa till mig förra sommaren och jag har lust att slänga samma ord på henne, men jag vill inte såra henne så som hon sårade mig, jag vill inte vara så som hon.

När jag mådde dåligt och gick ner massa kg så fick jag höra att jag började se äcklig ut och det inte va snyggt, men hon har själv nu gått ner betydligt mera än vad jag gjorde.
När jag grät som mest förra sommaren sa hon att jag skulle söka hjälp och när jag förklarade att jag ju redan går i terapi varje vecka sa hon att det inte räcker att jag skulle lägga in mig.
Hon sa att det inte var normalt att vara så ledsen över en man osv.
Hon sa att jag skulle rycka up mig, gå vidare, skärpa till mig, va glad över att jag har vänner , arbete och bostad osv.
Nu sitter hon och gör precis tvärtom själv, och hon blir så arg på folk som säger exakt det hon själv sa till mig.
Jag hoppas hon lär sig något, men jag börjar bli tveksam och kanske kommer jag säga något lite mera rakt snart, för hon är inte juste.

Annars rullar semestern på, alldeles för fort. Jag har inte gjort så mycket samtidigt som jag gjort massor. Inga stora resor och äventyr men samtidigt har dagarna varit fulla med småsaker, shopping, stranden, fika, middagar, konserter, gröna lund och promenader och ditt och datt. Dagarna har bara rullat på och snart är det jobb igen, Hoppas få träffa J och Jo i veckan innan arbetet börjar,

R syns inte till och jag har nu inte hört från honom på snart 3 månader….Han verkar vara med den där Kattis igen, Hon har gjort sin facebook sida öppen igen och jag såg att Rs mamma skrivit och ville att DOM skulle komma ner så,.,,,vi får väl se om han hör av sig igen.
Jag tänker fortfarande på honom varje dag. Han finns i mitt hjärta.

Sinnesro

Va och tokshoppade smink igår, kan ju inte leva utan EMITE mascara. ( http://www.emitemakeup.com/)

Semestern rullar på och jag är redan inne på andra veckan.

Jo mår jättedåligt så vi har knappt setts.
Vi sågs förra tisdagen, då va han här i ca 8 timmar och vi hade maraton sex i massor och hade mysigt och skoj, men även denna gång var han tvungen att åka då han hade släktingar på besök. Självklart blir man alltid lite besviken för man hoppas ju på att få ett dygn ihop någon gång så som han så ofta lovat. Men besvikelsen kommer liksom inte då när han åker, den kommer senare när man sitter och tänker och lägger ihop alla små besvikelserna och till slut blir det som en svart stor häffaklump av besvikelser som liksom bubblar inom mig.
Vi pratade lite på torsdagen på msn men han var upptagen och sen på torsdagen när jag pratade med honom var han jättedålig i ångest och hat. Han ville ta livet av sig och allt var kaos. Men eftersom han ville vara för sig själv så var jag tvungen att respektera det och låta honom vara och han lovade att höra av sig.

På fredagen åkte jag till Värmland där jag skulle mysa och njuta av att bara vara. Innan jag åkte skickade jag ett gulligt och omtänksamt sms till Jo att jag finns på telefonen dygnet runt och att jag tycker om honom precis som han är. Men han svarade inte.
Resan till Värmland gick bra förutom långa köer utanför Västerås pga. Vattensamling.
När vi kom fram väntade te och mackor och vi pratade lite men sen blev det mest nyheter eftersom när vi kom fram hade precis det tragiska i Norge skett. Herre gud säger jag. Det finns inte ord.

På kvällen gick vi ut i Karlstad och åt och sen fortsatte jag och min kompis G till Koriander för lite party. Killarna i Karlstad är verkligen söta, unga och goa och bartendern va så trevlig att vi hängde i barnen och drack drinkar hela kvällen.
På lördagen blev det att gå i Karlstads alla affärer och kika sen blev det Bomstadaden och Hammarön. Sen blev det dubbel citronmarinerad lax till lunch och till middag älg och kantareller. Obeskrivligt gott.
På söndagen fortsatte jag ensam min resa i Värmland till en annan vän, C i Kristinehamn. Lite otur med vädret men massa god mat och mys blev det såklart och vi var och kikade på Göta Kanal och en slussning. Fick även se Picasso statyn och innan vi åkte hem igen så blev det en båttur på Vänern.

Kom hem sent på måndagen och inte ett ljud på hela helgen från Jo.
Var grymt orolig hela jävla tiden men försökte acceptera det jag inte kan förändra och jag var ju tvungen att bara försöka lita på att han inte skadar sig själv.
När jag kom hem skickade jag ett sms till honom, men fick inget svar. Såg dock att han levde då han både varit inne på Facebook och Badoo under måndagen.
Han kom in på msn någon timme senare och kontaktade mig då direkt, så då kändes det bättre. Men han var kort och han lovade att ringa dagen efter istället. Vilket han inte gjorde. Jag ringde honom istället för att höra vilken tid vi skulle ses på onsdagen.
Jag hade verkligen sett fram emot att ha ett helt dygn med honom, onsdagen var planerad sedan en vecka tillbaka och jag hade längtat. Jag har semester och vi skulle göra så mycket och vi skulle ha så kul. Jag försökte glömma all besvikelse och ladda upp nya förväntningar och förhoppningar.
Vi pratade på tisdagskvällen , han mådde piss och satt ensam på krogen och drack öl. Det hjälpte mot ångesten sa han och jag var väl mottligt road av den kommentaren. Men han lät gladare nu och inte självmordsbenägen iaf. Jag berättade att jag köpt mat som vi skulle ha och att jag tänkte laga rabarber paj till oss från rabarberna jag fått från Karlstad.
Vi bestämde att jag skulle ringa och väcka honom på onsdagen vid 12 -13 tiden och att vi sen skulle ses.
Storstädade och fixade på onsdagsmorgonen så att det skulle vara så lite katthår som möjligt eftersom han är allergisk, jag bakade paj och sen gjorde jag som vi bestämde och ringde och väckte honom, men efter bara någon minuts samtal så sa han att han var så trött att han undrade om vi kunde ses nästa vecka istället?! Jag blev så arg och besviken, allt bara rann ur mig. Jag frågade om han skojade och sen beskrev jag hur dissad jag kände och hur jävla taskig han är nu osv. Han la då på luren och jag blev helt tokig! Men efter 20 min ringde han upp och sa att han skulle komma till mig så kunde vi prata.
Han va hos mig 14-18 och sov i nästan 1 ½ timme av dom. Inte en puss fick jag, vi pratade massor om hans ångest och hat men han påstår sig vara obotlig och ingen kan göra något. Han var så hatisk att jag nästan blev rädd och jag blev arg på hans hat då han riktar sitt hat mot folk jag tycker om.
Trodde han skulle avveckla våran relation men det gjorde han inte men han tryckte dock upp i mitt ansikte ett flertal gånger att vi inte är tillsammans och att han inte vill ha någon flickvän.
Jag förklarade att han kan gömma sig bakom titeln “ vi är inte tillsammans” hur jävla mycket han vill men jag bryr mig om honom ändå och kommer fortsätta att göra och respekt ska vi visa varandra trots titeln “ vi är inte tillsammans”.

När han gick var jag mentalt slut. Jag orkar inte, inget jag säger verkar hjälpa och han vill inte söka hjälp. Han gör inget åt sitt mående och han vill inte ens försöka. Han bara äter lugnande och ångest dämpande och sen sitter och spyr ut sig hat och elakheter.
Jag tycker om Jo, men han sårar mig och jag är för gammal för att bara sitta och vänta på att han ska ha tid och vilja att träffa mig. Jag måste träffa andra.
Jo är inne på dejtingsidan Badoo nästan varje dag, han är på krogen minst en gång i veckan även om han jobbar så är han dock på krogen. Jag har ingen aning om vad han gör och han chattar ju uppenbarligen med andra tjejer hela tiden så varför ska jag sitta och vänta på att han ska vilja träffa mig? Han sårar mig när han väljer att prata med andra tjejer istället för mig och när han väljer bort mig. Jag har semester nu, mer en halva semestern har nu gått och jag har fått sammanlagt 12 timmar tillsammans med honom, varav han sov nästan 2 timmar. Jag kan inte ha det såhär. Tiden rinner ifrån mig. Han har fått 3 månader och det blir bara värre och värre och mindre och mindre tid tillsammans. Även om vi sagt att vi ska vara trogna så måste jag börja dejta andra. Han är ju inte mig trogen när han raggar nya tjejer på nätet hela tiden och sen skyddar sig bakom titeln “ vi är inte tillsammans”.
Det är svårt, för jag tycker om Jo men jag måste försöka. Varför ska jag vara så trogen och snäll när ingen är det mot mig?

R syns det inte ett spår av och nu har den där Kattis gjort sin logg på facebook hemlig så nu får jag ingen info därigenom. Men hans namn har inte synt där och inte en antydan om att hon har en sambo eller kille, innan hon stängde av loggen så, jag antar att det inte är så allvarligt mellan dom och att jag helt enkelt får vänta och se om R hör av sig igen.

Kontaktat J och han kanske ska komma upp och hälsa på mig snart. Skulle vara så kul att träffa honom igen. Är ju 7 månader sedan vi sågs typ.
Messade honom och fick svar på mindre än 5 min. Han ville verkligen komma upp och hälsa på, så det ska bli kul. Hoppas nu bara att det blir av.
Jag har två semesterveckor kvar och inga planer, Jo och jag skulle ju åka iväg men han verkar inte alls vara sugen på det längre och jag vet inte alls när och om han vill ses, så jag måste nu boka in annat. Jag tänker inte sitta ensam hemma på min semester. Redan haft för många ensamma och tråkiga timmar på min semester. Hur denna dag ska bli vet jag inte än, skickat runt lite sms men ännu ingen planer, så det blir väl blogga och städa idag, som det ser ut.

I går tvättade jag och sen var jag på gröna lund med en vän. Det var en varm och mysig kväll, skönt att bara gå och strosa och prata med en god vän.
Det är sådana här kvällar man skulle vilja ha med en man men min bästa vän A och jag hade en underbar kväll.

Jo satt och pillade på min dator i onsdags och jag blev lite nojig när han satt och kollade på adresser jag varit inne på, jag vet inte om han bara rullade på listen och pillade lite eller om han verkligen kikade och läste det han såg. Livrädd att han ska hitta min blogg för denna blogg är privat och det hoppas jag han respekterar. Men samtidigt så vet han ju inte ens om att jag bloggar så varför skulle han memorera denna adress? Men nu är adressen raderad från rullgardinen och jag ska vara mera försiktig hädanefter.

Om han hittat denna blogg och om han läser denna så blir det grymt jobbigt för både han och mig och jag hoppas han slutar läsa. Respekt!

Jo ville vara ifred men sa att han hör av sig och att jag vet att han gör det, så jag antar väl att han hör av sig och att vi ses sen, när det passar honom. Det är väl lite det som stör mig att han hör av sig när han vill och vi ses när han orkar. Jag då? Jag har semester nu, inte sen. Det är nu jag har semester och det är nu jag kan hitta på massa saker och ha en sommar ihop med honom, snart börjar jag jobba igen och sen är det 1 år kvar tills nästa semester….Men han hör av sig sen…..ingen vet när.
Nu börjar jag iaf boka in nästa vecka. Skiter i honom, kan och vill inte han boka in en träff så får det vara, för varje dag som går blir det färre och färre obokade dagar. Jag kan inte hålla alla dagar öppna för honom längre för då slutar det med att jag sitter ensam hela min semester.

Nä nu är det jag som tänker bli ego. Nu skiter jag i om jag gör fel eller är dum. Att vara snäll och lojal har ju uppenbarligen inte fungerat, så nu tänker jag bli ego och skita i moralen och snällheten.

Here i come!

Sinnesro

Ibland blir jag bara så jävla ledsen och besviken på allt och mår bra piss av allt jag gått igenom och jag har så enormt svårt att våga lita och tro på någon igen, alkohol och droger gör det ännu svårare att lite på folk.

Många fd missbrukare och runt om är så ego och ser bara det svåra i deras liv och hur duktiga dom är som inte knarkar, men det handlar inte bara om det. Vi runt om har blivit sårade miljoner gånger och vi kämpar varje dag med dom ärren men ingen säger att vi är duktiga....
Jag orkar inte oroa mig för allt skit och jag orkar inte bli sårad och lurad igen. Jag vågar snart inte leva för att jag är så trött på att bli utnyttjad och sviken....

Jag känner mig oälskad och misslyckad.... Har bara lite dåliga dagar igen Sorry...

Känner mig så otroligt bortglömd och bortprioriterad. Jo har inte haft tid att knappt prata med mig på nästan två veckor. Han har jobbat, varit på krogen och sen stack han till England. Han hörde av sig i söndags med några sms och berättade att han var hemma igen och han ville ses, inga kramar och pussar precis men ändå ganska gulligt, när jag skrev att jag längtade efter honom så sa han att han också gjorde det osv. Dessvärre kunde han baea på torsdagen, den enda dagen denna vecka typ som jag inte kunde. Men vi bestämde att ses nästa vecka och att Han skulle ringa senare när han slutat jobbet, men han ringde inte, han ringde inte heller dagen därpå. På allt detta hade han raderat några grejer på facebook som jag hade kommenterat och sen skrivit några kommentarer som man kunde dubbeltolka om man ville och det kändes inget kul att läsa.
Ringde honom idag och redde ut allt och jag kände mig bara dum och fånig som visade bekräftelsebehov, svartsjuka och äganderätt när vi faktiskt inte är tillsammans. Men som jag sa till honom, jag vill inte sitta här som en plan B hora om han knullar andra.
Han sa att han inte knullade andra och att han förstod att jag började vara intresserad av honom och att min svartsjuka och beteende inte var okej, för det va obefogat, han har hört av sig och han har skitmycket just nu och är super stressad.
Vi pratade om att ses nästa vecka och att jag absolut inte behöver skämmas för detta samtal nu för det är helt okej att jag säger vad jag tycker.
Men jag skämdes, jag skämdes som en hund. Tårarna kom men även ett generat skratt när jag berättade för mina närmaste vänner om samtalet.
Jag kände mig lugn igen och det kändes bra, han är rak och ärlig och han knullar inte andra.
Jag går in på facebook och surfar runt, ser att Jo lagt upp lite nya saker på sin logg och ser då att han varit på n kryssning med viking line!!! Jag vet inte när men bilderna las upp i natt och tröjan han har påsig är den tröjan han hade på sig sist vi sågs och då ha han att den va ny…. När fan var han på kryssning och hur har han tid med det? Vi skulle ju åka på en kryssning men han har ju knappt haft tid att komma hem till mig och knulla. Vad är detta? Är det något jag ska ta personligt? Har han varit med någon annan? Alla vet ju hur det är på de där knullbåtarna och han ser dessutom skitbra ut och är 26 år. Han kan ju fan få vem han vill. Tankarna snurrade, magen vände sig och svetten kom, det kändes inte alls bra och massa gamla känslor kom upp, svek, lurad, bedragen….
Någon gång de senaste tre veckorna har han alltså varit på en kryssning. Kanske inte någon katastrof, men när jag sitter här obekräftad, oälskad, pms, ledsen, osäker, och känner mig ful , tjock och så satans bortglömd så gör det så ont att han åker på kryssning och jag vet inte ens om det.
Vi skulle ju åka, vad tog dom planerna vägen, allt fint han sa förut, vart har det tagit vägen? Vad hände och varför duger jag inte till flickvän?

Ringde R, tårarna rullade ner för mina kinder och jag bara kände att jag måste fåtag i honom, jag bara måste få tag e den enda mannen som förstår mig och som kan älska mig, vart är han? I ett desperat behov av hans kärlek ringer jag alla tre numret jag har till honom, alla dessa nummer var avstängda, ett nummer hade helt upphört för inkommande samtal.
Jag kan inte nå honom, jag har skrivit på facebook, haft skype på så mycket jag kan och googlat hans namn miljoner gånger, han finns inte.
Jag saknar honom, jag behöver honom. Ingen är som han, ingen har någonsin varit så kär i mig som han och jag vet att han fortfarande tänker på mig ibland, men vart är han?????

Varför sitter jag här ensam med tårar på min kind om och om igen?


Sinnesro