Semesterbokning

Jaha då är man där igen, man ska försöka boka in semester när man inte vet ett skit om livet och om man kommer vara ensam eller ej.
Ångest redani februari när semesterlistorna kommer på jobbet för man har ingen aning om när man ska vara ledig och om man har någon att vara ledig med, så man får helt enkelt chansa på ett par veckor och hoppas på det bästa.

Nu är sommaren här och snart är det alltså min tur att gå på semester, ensam i år igen. Den 18 juli är min första lediga dag.
Lite tid kanske jag får vara med Jo men han har inte sagt så mycket och när han mår dåligt så försvinner han ju in i dimman av ångestdämpande medicin så då är det ju inte så mycket att umgås med.

Men nu har jag iaf bokat in lite kul.
22 Juli bär det av till Karlstad och sen den 24 juli fortsätter jag ensam därifrån till Kristinehamn som också ligger i Värmland. Där är min kompis hos sin mamma och pappa på deras jättefina ställe. Vi åker nog hem måndag kväll eller tisdag morgon. Troligtvis sent på kvällen den 25 juli.
Sen har jag ingenting bokat på flera veckor men den 19 aug åker jag och en tjej till från jobbet med grabbarna på jobbet på en fotbollsresa till London. Det är bara grabbarna och sen hon och jag, de andra verkade inte så intresserade men huvudsaken är att jag har någon att dela rum med.
Det är vad som är bestämt hitintills. Lite att se fram emot iaf.
Mycket hänger ju sen på vädret är det fint så kommer jag bo på stranden då jag bor med gångavstånd till ett stort strandbad och ytligare ett stort strandbad bara 10 min med bil från mig, så får jag bara med mig någon så kan jag alltid bo på stranden.
Tyvärr är jag inte mycket för att ligga ensam på stranden, vet inte varför men det är en av mina manier att jag hatar att göra vissa saker ensam.
Men jag har blivit bättre även på det.

Ska ringa brorsan i morn och boka in en träff, hur nu det ska gå, han jobbar och jag har semester så det kan bli lite svårt att synka men det ska nog fixa sig.
Nervös att träffa honom, så mycket tjafs som inte är utträtt och så mycket känslor och svek som vi inte pratat om. Jag vet att mycket beror på hans fru men han är vuxen och måste stå upp för sin familj ibland och vad han tycker och tänker. Han har ju tappat kontakten med alla gamla vänner nästan och nästan helt tappat kontakten med sin egna familj. Jag kan och vill inte förlåta det dom gjort mot mig de senaste åren, de har verkligan svikigt mig och varit riktigt taskiga, så nej jag vill inte förlåta, jag kan gå vidare och självklart vill jag ha kontakt med min bror, men jag vill inte förlåta och glömma allt igen, denna gång gick de över gränsen.
Jag älskar min bror och kommer alltid att göra, men jag tänker inte glömma detta, även om det är hans fru som är ”boven” i dramat så borde han någon gång ha en egen vilja och styrka.
Hur kan de lämna mig efter allt jag gjort för dom, allt som jag ställt upp och hjälpt dom med under alla år, men nu när de har det bra och inte behöver min hjälp mer så dumpar de mig på soptippen och de gör de när jag mår som sämst och är som svagast. Nej det kommer aldrig bli som förr igen. Det kan kanske bli bättre men det kommer aldrig bli som förr.

Sinnesro

Kommentarer
Postat av: Emma

Hejsan! kolla gärna in min blogg hehe :)



KRAM!

2011-06-28 @ 00:12:40
URL: http://emmamostads.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0