Tid på Ks
Orolig, lite rädd och nedstämd. Alla säger att det kan vara något bra besked, men bra besked brukar de lämna per telefon, bra besked brukar inte man bli akut kallad till överläkaren, eller?
Känner inte att jag har någon att prata med, känns inte som om någon förstår, fast hur kan någon förstå o andra sidan, jag förstår ju knappt själv.
Dokumentären jag bad några av mina vänner att titta på verkar ingen ha sett. Pappa och min moster såg första avsnittet men pappa såg aldrig det andra. Vet inte om någon av mina vänner såg den, fast jag bad dem. Det hade varit lite lättare att förklara om de sett den, för den förklarade ganska bra.
Kanske kan man inte begära det av vänner, men det hade varit skönt om de sett den, då hade de kanske förstått lite mera. Det är svårt för mig att förklara allt. Jag vet knappt allt själv.
Jag kämpar på, sitter på jobbet och försöker inte tänka, samtidigt som jag vill hem och bara sitta och glo på mina tuttar och säga farväl.
Jag vet att det är för tidigt att säga så, men en del av mig förbereder sig på det värsta.
Jag är livrädd för smärtan av operationen och jag är livrädd för att få fula och för hårda bröst. Jag sörjer att jag aldrig kommer få känna hur det är att amma ett barn. Jag sörjer mina bröst, min kvinnlighet, min kropp. Jag kanske kommer bli stympad, det är fakta och det är inte sen, det är inte längre på framtiden utan faktiskt kanske nu.
Jag är chockad men inte förvånad, jag har hela tiden vetat att detta var oundvikligt. Jag har antingen 38 % eller 90 % risk. Det är fakta och inom snar framtid vet jag säkert vilket av det, de är.
Ingen vill måla fan på väggen och det vill ju inte jag heller, men för mig finns tankarna ändå att det faktisk är ganska mörkt och att det nu kommer ske, det är nu jag kommer få veta om jag ska operaras i vinter eller ej. Det är snart alltså.
Ska jag bära på cancer? Jag- cancer, nej det får inte vara så, att jag kanske har cancer det har jag vant mig med att leva med men att jag HAR cancer är en helt annan grej.
I morgon ska jag till min överläkare, i morgon kl 10.00 ska jag gå in hos henne och få veta mera, i morgon.
Önskar att jag hade en famn att kryp upp i när jag kommer hem, jag skulle vilja ha en kram, en puss och en famn. Någon som bara höll om mig.
Men jag måste göra detta ensam, även detta måste jag göra ensam.
Funderar på att ringa min moster. Hon kanske förstår. Hon har ju varit med om lite och hon är kvinna. Men vet inte vad jag ska säga, det är ju inget hon kan göra. Kanske bättre jag ringer när jag vet mera. Känns fånigt att ringa och oroa folk när jag ändå inte vet riktigt vad som händer.
Jag vet ju inget, jag har inte lämnat blodprov så de kan inte säga än att jag har cancer, jag kommer nog bara få veta att jag nu kan lämna blodprov och få veta för att de hittat mutationen i BRC1A och/eller BRC2A. Det är vad jag tror. Min magkänsla säger så.
Men jag kan ju inte ringa runt och få tröst för min magkänsla, alla jag pratat med säger ju precis det jag säkert själv skulle säga, vänta med att måla fan på väggen, vänta och se vad de säger innan du mår dåligt. Men min magkänsla är väldigt stark på detta.
Fan vad jag vill ha en man att krypa ihop med i kväll. Jag vill kramas, gråta vara lite liten och bara bli lite omkramad och ompysslad. Bara känna någons värme och tröst.
Vill inte vara ensam ikväll.
Men jag ÄR ensam i kväll, jag kommer klara det, men ibland är det mer ensamt en andra dagar och i kväll kommer det vara ensammare än på länge. I kväll skulle en varm famn vara den bästa medicinen.
Sinnesro
Stefan Liv R.I P
Sinnesro
Ett Brev
Det kom ett brev igår. Från Karolinska.
“Bästa A….
Som du kanske minns skulle vi försöka driva den genetiska utredningen vidare i din familj. Vi har därför tagit sparat material från din mormors sjukdom och gjort en analys av de två kända bröstcancergenerna , BRCA1 Och BRCA2. Vi har nu upplysningar som jag tro kan vara av värde för dig, och jag föreslår att du kontakter Ärftlighetsmottagningen snarast för att boka in en tid för att diskutera detta.
Många vänliga hälsningar
Brita Arver
Överläkare.”
Tankarna snurrar, jag vet att de letat efter material ett bra tag nu och de har inte kunnat göra en analys av min mamma som dog 1986 för det fanns inte tillräkligt med material för att göra en analys, en nu verkar de alltså lyckats med min mormor som dog 1979.
Ringde nu på morgonen och de vill att jag kommer in snarast, men de hade inte fått tag i min läkare som fick resa iväg hastigt, men de hoppas att jag ska kunna komma redan i morgon.
De är verkligen angelägna om att jag kommer in så fort som möjligt. De prioriterar mig verkligen och det känns både bra och läskigt.
Nu är det alltså förmodligen igång. Snart kommer jag förmodligen få veta med alla säkerhet om jag redan bär på cancer.
Jag hat alltid skjutit detta på framtiden, sagt att jag vill ha mera bevis innan jag opererar mig och sen liksom tänkt att detta är ett beslut jag ska ta sen. Men nu verkar sen börja komma ikapp mig.
Kanske är sen här nu?
Kanske ligger jag på operationsbordet om 6 månader? Herregud, jag kanske har cancer. Känns overkligt, jag har ju liksom hållit hoppet uppe med mina 38 % risk och nu kanske jag snart kan få veta om det är 90% risk. 38% risk är ju liksom lite mera hoppfullt.
Försöker ta en dag i taget, jag vet ju inget ännu. Men jag känner att tankarna finns där. Hur mycket jag faktiskt tycker om de brösten jag har, att jag vill ha min egna kropp med känsel och lust kvar.
Jag vill vara hel.
Samtidigt förbereder jag mig på en operation och om jag kommer kunna dölja ärren med någon snygg tattoo eller nåt. Kanske pierca bröstvårtan, jag kommer ju ändå inte ha någon känsel, och har jag lite känsel kvar kanske piercingen kan hjälpa till med den sexuella lusten, vad vet jag?! Jag försöker hitta fördelar och hopp i allt, jag är sån. Måste ha en plan B. något hopp, något bra att tänka på i allt elände.
Nu väntar jag på ett telefonsamtal om när jag ska få träffa överläkaren och sen får jag vänta på vad som sker i det samtalet. En sak i taget.
Sinnesro
Those who fly solo have the strongest wing.
Efter en super nice träff igår med I så känns det riktigt bra. Vi har varit vänner sedan ca 2006 men bara på nätet vi har stöttat varandra i svåra stunder men aldrig setts. Jag har ju alltid velat ha förhållande och allt det där och han har absolut inte velat binda sig. Så vi har bara varit internet vänner.
Men nu var det dags att ses i verkligheten och det ångrar jag inte. Jag ville få bort Jo och jag vill inte bli kär i någon som inte är kär i mig samtidigt som jag faktiskt vill ärligt vänta och se vad som sker med R så nu var det alltså rätt läge att träffa snyggingen bakom tangenterna för lite mys.
Wow vilken man alltså. Snygg som attan, söt och go och vi har ju alltid kunnat prata om allt och det kunde vi live också. Vi pratar döden, ensamheten, och andra allvarliga saker men även tv teknik och skit om vänner m.m. Vi babblade på som om vi alltid setts och sen hamnade vi närmare och närmare och till slut kom kyssen och hånglet som är så satans mysigt, det pirrar och kroppen fylls av hormoner som bara pumpar.
Efter ett tag gick tog han mig i handen och ledde mig in i sovrummet. Oj oj oj vilken omgång jag fick kan jag säga. En riktigt dominant kille som verkligen kunde ta för sig och inte fan va han blyg kan jag säga, det gick hett och tufft till men han va varsam och öm och väldigt bra på sin sak. Kondomen tog han på direkt på ett eget speciellt och erfaret sätt. Han knullar alltid säkert och det märks, han kan sin grej och sätta på kondomen blev liksom som en del av sexakten.
Efter sexet så gick vi och duschade tillsammans, pussar och kramar och sen satte han på sig en one piece dräkt och han var så grymt cool och sexig i den att jag gick igång som fan.
Vi la oss i soffan och mös, han höll om mig och jag låg med huvudet på hans bröst, vi låg och pratade någon timme om allt och inget men sen kunde vi inte hålla oss så vi gick igång igen. Lika hårt, hett men skönt även denna gång.
Åter igen gick vi och duschade ihop och åter igen åkte den snygga one piece dräkten på. Sen låg vi i soffan och bara mös, hans arm runt mig och min arm runt honom och jag låg så skönt på hans bröst. Där kan jag ligga mycket. Han är så fin och mysig och närkontakt och mys verkar absolut inte vara något problem. Men som sagt vi är bara kk. Inget annat, och eftersom han jobbar 6 dagar i veckan så får vi väl se hur mycket vi kan ses, men vi bor ganska när så jag kan vara där på 20 min typ. Han är en bra älskare och jag är gärna med honom, vi har det bra ihop och jag tror inte han är som Jo, och nu kan jag nog släppa Jo. Jag har en ny älskare som förhoppningsvis är lite mera respektful och ger mer än han tar.
J ska jag självklart träffa om han kommer upp till mig nånting innan han dra utomlands igen.
Jag är singel och gör precis vad jag vill med vem jag vill och för första gången i mitt liv så leker jag verkligen. Jag njuter och har det skönt och kul. Har tokbra sex med snygga killar och på ett bra och sunt sätt. Inte med alkohol, inte med främlingar men ändå leker jag och släpper loss. Nu ska jag ha kul och leka av mig och njuta av mitt liv och bara ha kul medans jag väntar på R.
Inte bli kär i någon inte bli sårad och inte bli utnyttjad, nu ska jag lära mig säga ifrån och ställa krav, våga vara mig själv och suga åt mig all bekräftelse av andra och mig själv.
Ett problem finns dock, svartsjukan och att inte bli kär eller för betuttad.
Skickade ett sms vid lunch till I och tackade för igår och skrev hur jag jobbar nästa vecka om han ville ses. Men inget svar än, lite orolig, lite magont, lite nervös, men ändå okej. Men det är alltid jobbigt när man inte får svar. Rädslan att inte duga finns ju där, rädslan att han inte vill ses mer, rädslan av att inte räcka till att inte duga.
Men samtidigt så känner jag mig trygg, vi har ju hållit kontakten sedan 2006 så varför ska han försvinna nu?
Han lovade ju hjälpa mig köpa ny större tv och jag fick en lång beställning när jag ska ner till Ullared och shoppa och han hade faktiskt lust att haka på någon gång, as kul ju.
Så jag har lovat köpa kallingar och massa kläder till honom, och mer beställningar kommer att komma. Så nog verkar han ha för avsikt att ses igen.
Men att inte få svar på ett sms på ett par timmar är svårt för mig. Blir nojig ganska fort. Jobbigt och något jag måste jobba med.
Men nog mår man bra av ett bra skott i råttan. Fan va man mår bra av sex alltså, hormonerna, närheten, ömheten, wow alltså vad sex gör gott med kroppen.
Jag mår bra av sex och närhet. Jag blir stark och jag mår, men av osvarade sms blir jag nojig.
Men måste ta det lugnt, andas och vänta.
Tur att jag J kanske ska komma i slutet av sep. Vi ska höras nästa vecka och kolla.
I morgon blir det träning, äter ju kortison men ska prova att träna iaf.
Fick ju åter igen en allergi av nya kläder suck så åter igen blev det massa medicin och akuten. Men mådde snabbt bättre. Tack o lov att de inte lagt ner alla närakuter.
Så nu ska jag ha det bra, ensam men må bra, jag ska njuta av livet och träna och göra precis det som faller mig in. Jag klarar mig, jag är stark, jag mår bra och jag ska klara av detta.
Om man träffar två eller fler blir jag inte lika kär och nojig, då kan jag hantera mitt bekräftelsebehov och bli lite lagom förtjust. Sen får man se vart allt leder till. Men jag vill inte bli så sårbar, jag vill inte vara beroende av ens närhet och kärlek när jag inte kan få det. Nej nu ska jag må bra och bara ha det gott, träna, bry mig om mig själv och vara med dem som får mig att må bra. Kräva respekt och vänskap av alla. Inte ta skit. Ta hand om mig själv.
Sen i vinter får vi se om R hör av sig och vad som sker då. Jag älskar honom med hela hjärtat men jag tänker ha kul och må bra medans jag väntar och hoppas.
Jag är ensam men jag är stark och jag mår bra ändå!
Sinnesro
Anonym
Fick ett mail idag, ett anonymt. Jag misstänker det var från en kvinna som blivit sårad, bränd sviken och kanske sol och vårad av samma man som jag en gång blev sviken av.
Förr hade jag en annan blogg, en där jag inte var anonym men trots det skrev jag ganska öppet.
I den bloggen skrev jag om relationen jag hade med en kille som sol och vårade och manipulerade mig till max. Han stal pengar och levde ett dubbel liv med ytligare en sambo och ytligare en flickvän samt flertal älskarinnor. Detta var 2007.
Nu hade en tjej googlat och hittat min gamla blogg och ville att jag skulle berätta mera, hon behövde mitt stöd.
Här är hennes brev:
Vänta med att kontakta dig.
Det var jag som bad dig skriva din mailadress i bloggen.
Jag googlade efter att hitta något intressant som kan användas till min fördel om M.
Ursäkta om jag river upp gamla sår för dig. Men det här är väldigt viktigt.
Jag kan vara en älskare flickvänn dotter huligan biker eller kollega. Vill ej ge ut min identitet den behålls hemlig ett tag till,
Men har du emotiell lust eller tid att berätta om vilka tidsperioder du hade med m. att göra vad du vet om han idag och hur länge sen det ev. var du inte hörde något.
Hur han talade med dig. Hotade han dig ? Gav han dig osynliga hot, försökte få dig att tro du var/är paranoid?
Var det han eller du som gjorde slut, vad gjorde han emot dig när ni bröt.
Vet du vad ham gjort mot sina andra ex när de gjort slut. har han skadat någon försökt "göra livet till ett helvete"
Och då är jag inte intresserad om biten utav att han är skyldig pengar och ni/du inte får tillbaka för det har jag redan fattat.
Det här mailkontot har jag skaffat som en säkerhet för mig så användarnamnet är inte kopplat nått till mig eller nånannan.
Hoppas du vill svara på det här. det skulle betyda mycket för mig.
Varmaste kramar en Person med stora frågetecken
Här kommer mitt svar:
” Hej
Oj oj oj. Ja vad säger man, låter som idioten har sårat och bråkat med ytligare en bra tjej / person.
Jag har absolut inga problem att prata om det som varit och jag hjälper dig gärna. Har bra kontakt med en annan tjej som han bodde ihop med ett tag, hon och jag är bra vänner idag och vi har även tillsammans haft kontakt med en tjej till men eftersom hon valde att ta tillbaka M.. i våras så bröt vi då med henne så inte M.. kunde ta kontakt med oss.
Ja du vart ska man börja. Jag vet en hel del om M…...
Vi kan börja kolla om det är rätt person Född ……., två barn, men en tjej som heter ….. Han var sedan gift med en …. som vad jag vet lever idag med skyddad identitet. Jag och en annan av M.. x har försökt spåra henne men det går inte. Den tjejen var super go, jag pratade några gånger med henne när hon levde med M... Önskar verkligen att jag hade lyckats hitta henne men tyvärr så har hon skyddad identitet som vi fattade det.
Jag har känt M.. sedan vi bägge var ca 15-16 år. Han var min ungdomskärlek, men han var redan på den tiden duktig på att såra och manipulera. Men han har dock blivit betydligt sjukare och värre med åren. Han har en syrra som heter… och han mamma heter … och hans Pappa är en ….heter ….. Inget ont om M... familj som är jätte fina även om hans mamma skyddar honom in i döden och låter han bete sig precis som han vill. Hon vet om ganska mycket om vad han gjort tjejer men hon verkar ta hans parti i allt.
Vi har varit vänner i olika perioder sedan dess (1989 ) och ibland även haft sexuella relationer, och ibland har vi inte haft någon kontakt alls.
Men 2007 ville han verkligen vara seriös med mig och pratade förlovning osv. Så jag gav honom en chans då jag var ensam och sårad efter en kort relation. Du kan nog läsa ganska mycket i min blogg om du går tillbaka till åren 2007 och början av 2008.
Jag har även publicerat vissa sms exakt så som dom är skrivna.
Historien är jättelång och allt han sagt och gjort mot mig och andra tjejer är kommer ta timmar att skriva ner. Men du får gärna ringa mig, självklart får du vara anonym om det känns bäst för dig, inga problem.
Jag har ingen kontakt med M.. sedan 2008 men han hatar mig och sprider fortfarande lögner om mig och har hotat mig genom andra. Han kallar mig psykot ….. osv. och att vi alla kommer ses på min begravning.
Han har aldrig slagit mig under alla åren jag känt honom, han har slagit sönder min dator och sånt men aldrig använt fysiskt våld mot mig.
Det är mycket snack på den mannen men tack o lov är han en feg råtta och allt snack om att han känner massa folk är skitsnack, han har lurat och bedragit folk i så många år så han har inga vänner kvar typ och alla dessa tuffa kompisar som han säger han har, ingen eller få har hört talas om hans namn.
Oj vad jag svamlar och pratar osammanhängande. Men jag vet inte vart jag ska börja och det finns så mycket att skriva om den idioten.
Jag slängde ut honom i slutet av Oktober 2007 efter bara 3 månader då hade jag fått nog av hans bullshit. Han kunde nog inte fatta det och började slänga skit på mig som bara den, men ändå försökte han smöra ibland och ville att vi skulle knulla osv. Mina pengar lovade han om och om att han skulle ge mig, men jag fick aldrig några pengar, det kom bara massa lögner och tomma löften per sms. Men han ville fortfarande att vi skulle ses över ett glas vin och knulla. Han verkade aldrig fatta att han gjort fel och att jag var arg.
Vet att han lagt ut min mailadress på någon porrsida men mer än så har han inte gjort vad jag vet, sedan han bytte nummer och jag skickade kronofogden efter honom.
Han har inte kontaktat mig, men skrivit till min vän som han bodde med samtidigt som han bodde hos mig. Men han svamlade mest om att han älskade tjejen som han nu eller iaf i somras var tillsammans med. Det var hon som han lever med idag och jag samt min vän ”M” som träffats och pratat, vi tre hade mycket att säga varandra men efter att hon valde att gå tillbaka till honom har vi ej haft någon kontakt.
M... är expert på att manipulera och få en att tro att det är en själv det är fel på. Att man är paranoid eller” koka kanin varning” som han alltid sa till mig.
Han är expert på att trycka ner en på nåt sjuk sätt så man tappar greppet och börjar tvivla på sig själv.
Hans sexuella idéer om trekant och allt annat slutar han aldrig och tjata om och jag är övertygad att han fått tjejer att göra massvis med saker som de egentligen inte ville. Jag är enormt tacksam att jag aldrig gick med på något så som parsex och trekant då det aldrig varit min grej.
Men han är duktig på att manipulera och få folk att göra saker de egentligen inte vill.
Han kör samma snyft historier till alla, om hur han förändrats gått i terapi, hur han vill ha hus, rött med vita knutar och förlova sig osv.
Men han är sällan eller aldrig trogen.
De tre månaderna vi var tillsammans så vet jag i dag (det viste jag ju absolut inte då) att han bodde ihop med min nuvarande vän och att han sen hade någon flickvän i Borlänge som han hade någon hund med tror jag och sen hade han 5-10 älskarinnor på detta.
Så vad han en säger så är han inte trogen någon, det har han aldrig vart.
Han kan klara av att hålla sig ”normal” någon månad eller två men sen klarar han ej mera.
Men han är enormt duktig på att göra en svag och tvivla på sig själv, han kan manipulera den bästa till månen och tillbaka.
Vad du än varit med om så är det inte ditt fel och du är inte ensam! Han är duktig på sin sak, han kan lura vem som helst. Du är inte ensam.
Jag förstår att du är rädd. Men vill du ha stöd och hjälp så finns jag här. Jag kommer aldrig mera ha kontakt med honom och jag förstår att du har svårt att lita på folk, men jag hoppas att du snart vågar lita lite på mig.
Hör av dig snart igen så ska jag berätta mera. Ring om du vill, du kan ringa med hemligt nummer om det känns bättre. Säg bara till så får du mitt nummer.
Jag berättar allt, fråga så svarar jag, jag lovar.
Va rädd om dig gumman (för jag antar du är en tjej)
Inget är ditt fel och han är sjuk, väldigt sjuk.
Kram”
Nu väntar jag på ett svar och undrar va fan den där idioten nu har gjort. Jag trodde han bodde ihop med hon som valde att gå tillbaka till honom i våras.
Men han måste ha gjort något extremt igen eftersom denna tjej, som jag misstänker är en tjej tar kontakt med mig genom google för att få stöd och hjälp.
Självklart har jag raderat det som kan visa hennes eller min identitet då vi bägge har rätt och vill vara anonyma.
Men är det inte väldigt intressant? Den där jävlen fortsätter att förstöra livet för tjejer. Intressant även hur vi faktiskt kan gemensamt hjälpa varandra om vi är öppna och vågar ta kontakt. Internet är ett otroligt hjälpmedel.
Nu har jag kontakt med tre av hans offer….Jag tänker stötta och hjälpa dom så mycket jag kan.
Sinnesro
Starkare & Stolt
Jag har mått dåligt extrem dåligt men även om jag mått dåligt så vågar jag påstå att jag aldrig sårat någon annan mer än mig själv. Och framförallt har jag försökt allt för att må bättre. Jag har inte varit rolig och jag har inte varit lätt att trösta men jag har lyssnat och jag har försökt. Man kan inte kräva underverk av någon men man kan kräva att man försöker och lovar er att jag har försökt det mesta.
Även dom dagarna jag velat dra täcket över huvudet och bara tycka synd om mig själv och sakna R så har jag gått upp och gett mig ut bland vänner och även om jag bröt ihop bland folk, så kom jag iaf ut och jag försökte och för varje gång så fick jag lite mera kraft även om det va pyttelite så försökte jag ändå.
Jag sökte hjälp och gick i terapin och jag letade upp ett al-anon möte och tog modet till mig att gå dit ensam. Jag provade att läsa självhjälps böcker, jag gick och spådde mig. Ja jag provade det mesta för att få hopp, kraft och livskraft och gör fortfarande, man får aldrig sluta jobba med sig själv, det är en färskvara.
Jag säger inte att jag var rolig och att det gick fort och självklart tyckte jag synd om mig själv, massor. Det får man göra, det är självklart att man ska gråta, tycka synd som sig själv och bryta ihop, men man måste också slicka sina sår och försöka få tillbaka lite kraft och mod, man måste försöka, sakta men säkert mår man sen bättre. Jag bröt ihop och sen byggde jag sakta upp och jag tror det är det bästa man kan göra. Men man måste våga erkänna sin svaghet och sin sorg och man måste våga be om hjälp och prova olika metoder. Vissa dagar är man lite starkare och vissa dagar vill man bara dö, men man får mer och mer kraft och man tar små, små steg upp ur den mörja gropen och en vacker dag så börjar man sakta se ljuset igen.
Att sitta år ut och år in och bara gnälla hjälper ingen och har man dessutom barn så har man ett ansvar gentemot sina barn, att överleva och ta hand om sig själv och sin familj. Men för att kunna ta hand om sin familj och vara ett stöd och en bra förälder till sina barn så måste man ta hand om sig själv och ha ett liv.
Det bästa sättet att ta hand om någon är att ta hand om sig själv!
Jag är stol över att jag vågade gå och vågade säga ifrån, jag vågade säga ”nej så här behandlar man inte mig!” Både till min vän L och till Jo. Det känns bra och det känns skönt att jag är på g nu, jag börjar förändras och jag börjar tycka att jag är värd mer än att behandlas illa!
Sinnesro
En vän mindre
Hon har mått psykiskt dåligt så länge jag känt henne ca 10 år och vi har pratat mycket om det i alla år som gått. Jag har försökt på alla sätt, tro mig. Alla tips och råd man kan ge har jag gett i alla år som gått. Jag har erbjudit mig mitt hem, skjuts till sjukhus, tips om terapi, olika möten så som acoa, al-anon osv. Erbjudit mig att följa med henne på kurser i meditation, yoga, och anda träningar. Men hon har inte tagit emot något av allt jag sagt eller erbjudit. Men vi har pratat och pratat, tröstat och gråtit ihop i många år. Sedan hon fått barn har vi tappat kontakten lite, då hon dels mått sämre och dels inte haft tid. Vi har setts ibland och hon sa ofta att hon mådde så dåligt att hon ej kunde ta hand om sitt barn och hon kände hur barnet led av hennes psykiska hälsa, jag stöttade henne och försökte ge henne stöd och hjälp.
Men istället för att ta tag i sin hälsa så skaffade de sig ett barn till. Men hon mår fortfarande dåligt och lider av ångest, panik och gråter floder. Nu har det varit såhär i så många år att alla är frustrerade, hon gör ingenting åt saken, försöker inte ens, utan bara beklagar sig år efter år.
Nu sitter hon i en villa med man och två barn, bil, körkort, mor och farföräldrar, men känner sig så ensam och deprimerad. Så jag åkte dit för att fika och prata.
Jag hade varit och köpt lite finare te som present till henne eftersom hon behöver pyssla om sig själv lite.
När jag kom stod dörren öppen men ingen var där, så jag gick in och ropade hallå, men ingen kom och mötte mig i hallen. Hon stod kvar i köket och matade sin dotter som satt i barnstolen och jollrade så sött.
Jag klev in och sa hej. Hon kom fortfarande inte fram, jag berättade om presenten jag köpt och hon tackade, men kom fortfarande inte fram, jag började bli lite irriterad, kände mig inte ett dugg välkommen, men gick fram till henne och bokstavligen tog en kram av henne. Sen ställde jag presenten på diskbänken.
Vi började prata om allt som har hänt sedan sist vi sågs och jag hjälpte henne mata hennes lilla söta baby.
Hon mådde precis som vanligt jättedåligt och grät och hade ångest och allt var så jobbigt och svårt. Hon frågade mig åter igen hur jag fick tag i min terapeut och jag berättade åter igen att det faktiskt bara var så enkelt som att ringa ett samtal till min vårdcentral och OM det inte har någon på just den vårdcentralen hon har närmast så kan hon gå till en annan i närheten, själv pendlar jag mellan tre olika vårdcentraler beroende på vad jag söker för. Detta har jag berättat för henne ett antal gånger de senaste två åren. Men hon har fortfarande inte ringt, men gnäller fortfarande på att hon mår dåligt och att hon skulle behöva få hjälp.
Jag tröstade henne och gav henne råd samtidigt som jag tog hand om hennes dotter som jollrade på min axel.
Efter ett tag kom hennes man hem för att luncha så vi satte oss alla tre och pratade och fikade. Jag frågade om de hade kontakt med några andra och de svarade att de inte hade kontakt med någon av de andra som vi umgicks med förut för hon mådde så dåligt och orkade inte umgås med folk. Så hon har tappat kontakten med nästan alla och de kan inte bjuda över folk för deras barn måste sova på kvällarna. Jag fattade inte riktigt vad de menade då alla mina vänner har barn och de har alltid massa parmiddagar och roligheter för sig. Men jag sa inte så mycket. Hon förklarade hur dåligt hon mådde och hur jobbigt allt var så jag sa att hon måste börja ta hand om sig själv, hon kan inte ha det så här längre. Då blev hon rasande och skrek att hon kände sig påhoppad, jag sa fort att det absolut inte va min mening men hon mår ju inge bra och hon kan ju inte ha det så här, hon måste ju försöka förändra situationen.
Men hon fortsatte skrika att hon har två barn att ta hand om så det går inte. Hon ska städa, laga mat och ta hand om två barn osv. När jag sa att alla mina vänner har ju barn det har inte hindrat oss från att umgås så skriker hon att de kanske är superföräldrar men att hon mår dåligt. Ja sa jag men om du mår dåligt så måste du ju ta hand om dig själv vännen, sa jag och då blev hon helt galen och skrek att detta var anledningen till att de inte orkade umgås med folk som inte har barn för vi fattar ju fan ingenting och sen sprang hon in i sovrummet och smällde igen dörren och låste in sig.
Där satt jag i hennes vardagsrum, jag var så arg. Tankarna snurrade, vad fan gör jag nu hon har låst in sig i sovrummet!
Bara för att jag inte har barn så är jag inte dum i huvudet, jag fattar väl att det är mycket att stå i med två barn, men mår man psykiskt dåligt och inte orkar nåt så måste man väl ändå söka hjälp, om inte annat för barnens skull?!
Och kan man inte ta hand om ett barn kanske man inte ska skaffa ett till, eller?
Hon har ju fan mått piss i snart 10 år och gör ingenting åt saken mer än gnäller och nu har hon två barn som behöver henne men då kan hon inte söka hjälp för hon har två barn och de kan inte träffa folk för de har två barn och hon har inte sovit en hel natt på tre år för hon har två barn osv osv. Hon var helt jävla hysterisk och hon skyller allt på barnen och att jag inte fattar nåt för att jag inte har barn.
Sen kom hennes man ut ur sovrummet och förklarade för mig att jag inte har barn! Herre gud det vet jag väl. Sen förklarade han hur mycket det är med två barn.
Jag bara glodde på honom sen sa jag , snälla rara jag är fan inte dum i huvudet bara för att jag inte har barn, men din fru mår ju piss och ber mig om hjälp, vad fan ska jag säga? Ni kan ju inte ha det så här, eller hur?! Men det är ju bara jobbigt med barn så…ja vad säger man sa jag och sen tog jag på mig skorna och tänkte gå då hörde jag henne skrika från sovrummet att hon inte hade sagt åt mig att jag måste åka hem men att hon har ett barn att söva!!
Jag tog mitt pick och pack och sa att jag ville gå och att hon måste nog lunga ner dig en smula och sen gick jag bara.
Det var så skönt att stå upp för mig själv och bara gå. Jag har försökt så gott jag kunnat att hjälpa henne i alla år, men hon var bara otrevlig och rent av elak mot mig så nu ger jag upp. Hon kan sitta där och tycka synd om sig själv och vara ensam. Det är ju hon som inte kan ses och vill ses och det är hon som har skaffat två barn och vägrar söka eller ta emot hjälp.
Jag har erbjudit mig att resa bort en helg med henne så hon får ladda batterierna och jag gett henne telefon nummer till terapeuter och massa annat, jag har gett henne boktips och jag har kommit med miljoner förslag och hon har inte provat ett enda.
Hon har en bra man, ett fint hus, två underbara barn, de har bägge körkort och bil, de har massvis med barnvakter och stor familj, och de kan lätt åka iväg hem till folk eftersom de bägge har körkort, men de kan inte göra något för att må bättre för de har två barn att ta hand om. De är tydligen de enda som har två barn i hela världen?!
Jag blir så trött och jag blev så arg. Hon bara gapade och skrek att jag inte förstår ett skit bara för att jag inte har barn. Men jag förstår mycket väl och ansvaret ligger på henne hur hennes familj ska må. Mår inte hon bra kommer inte hennes barn göra det heller och barnen klarar sig utan henne en helg så hon kan ladda batterierna eller 45 min i veckan så hon kan gå i samtal. Men istället sitter hon hemma och gråter och tycker synd om sig själv.
Jag har många vänner som har barn och de hinner både blogga, vara på facebook, vara med vänner, träna och vara super bra och underbara föräldrar till sina barn.
Är det några barn som mår bra så är det dom som har föräldrar som fortfarande lever och har ett liv. Mina vänner är underbara föräldrar och förebilder och de skulle aldrig någonsin kasta i mitt ansikte att jag skulle vara sämre eller dummare för att jag inte har barn.
Mina vänner behandlar inte mig såhär, därför är hon inte längre min vän!
Sinnesro
Träningen Augusti 2011
19 Aug Långpromenad i London 8 timmar
24 Aug Body Pump 1 timme
27 Aug Yogaevent 8 timmar
29 Aug Spinning 45 min + Body Pump 1 timme
Sinnesro
Du är min andra del.
Men dagarna som gått känns som det blivit år.
Vinter efter höst, efter sommar, efter vår,
Almanackan visar dock att tiden går.
Men inom mig står tiden still,
Ett sår som inte läkt finns fortfarande till.
Tiden läker inga sår.
Det spelar ingen roll om det blir höst eller vår.
Det är dig jag behöver för att bli hel,
Jag är trasig och sårad, du är min andra del.
Sinnesro
And the road to life? Yes it goes up, and down.
Jepp, det är precis så det är, upp och ner.
Jo har fortfarande inte hört av sig, men han lever och sitter på facebook nästan dygnet runt, lägger upp låtar och skitsnygga bilder på sig själv. Det gör ont även om det inte på något sätt är katastrof, jag blir liksom bara ledsen och besviken på att ytligare en kille gör precis så som han själv sa att han aldrig skulle göra. Jag känner mig lurad av allt han lovade och jag känner mig arg över att han sitter och beklagar sig över hur folk behandlar honom när han själv behandlar mig såhär.
Jag är svag för hans ögon, han yttre gör mig knäsvag men hans inre gör mig förvirrad och orolig. Om hans insida är så svart som han säger så borde vi alla vara rädda.
Men jag tror det är mest snack och det gör mig också irriterad. Man ska inte ropa på vargen liksom. Han som vet hur ont det gör att bli kränkt och sårad, varför gör han då såhär mot mig? Vad har jag gjort honom? Jag känner mig så lurad, det gör ont och jag är besviken.
Ordet ”sen” är så enkelt att säga, ”sen” kan vara om 2 minuter eller om 2 år, ordet ”sen” är inte tidsbegränsat, man säger ”jag ringer sen” för att hålla dörrar öppna eller för att fegt dra sig undan?
Vad betyder ”sen”?
Nu har Jo sagt att han ska ringa mig sen i två veckor, men han ringer ju inte. Fegråttan.
Pratade med J idag, goa, ärliga J. Han lovar inget han inte kan hålla och han säger inget han inte menar. Han ska komma till mig på söndag men kan bara stanna tills på måndag. Ärligt och rakt frågade han om det var okej för han måste hem för hantverkare håller på med hans badrum.
Absolut okej, jag är glad att han kommer och 1 dygn är ju mer än jag fått av Jo på flera månader så, absolut är det okej att goa J kommer söndag vid lunch och åker hem på måndagen.
Han ville jag skulle göra ananaspaj som jag gjorde i vintras, han gillade den och sen ville han gå på bio på söndagskvällen och kanske hyra film också. Vi planerade och pratade i 40 minuter hur vi skulle mysa och kolla film, äta ute eller äta tacos, vi får se men jag åker och handlar så vi har hemma när han kommer.
Han skulle höra av sig när han viste vilken tid han skulle vara i Stockholm. Han ska till Riga med några vänner så jag skulle messa om det va något jag eller någon annan ville ha från taxfree.
Så söndag har jag mys sällskap av en ärlig, go, fin sötnos. Ska bli underbart med lite sällskap.
Sen åker han till Kuba, Usa och sen Thailand. Men han vet inte när han åker, han har inte bestämt det än och han måste kolla om han får komma in i Usa, han har ju suttit i fängelse massvis med år så det är inte säkert han kommer in i Usa. Men Kuba ska inte vara några problem iaf.
Han är bara i Sverige ett par månader per år, så hur fin han än är så är det ingen mening med att kära ner sig.
Jag hoppas och tror på R. Men medans jag väntar tänker jag roa mig kungligt och lära mig att inte ta skit från killar som Jo.
Ärligt talat så tror jag att jag saknar vårat fotograferande mest, fan va kul vi hade det och va snygg han fick mig känna mig. Bilderna blev så otroligt bra och jag kände mig så snygg. Jag saknar det. Det vill jag ha mera av, det andra klarar jag mig utan, tror jag. Men jag saknar att få vara hans modell.
Men nu ska jag leva i nuet, skita i det som varit och försöka att inte längta efter framtiden och R.
Nu ska jag ta hand om mig själv. Jag har kommit igång med träningen och idag kan jag knappt gå, ben och rumpmusklerna är så ömma att jag dör, men vill man bli fin får man lida pin och snart kommer jag tränat bort min träningsvärk.
Som sagt i morgon terapi och sen handla hem mat och frukt så jag kan bjuda J på den bästa pajen, sen ska jag ha ett eget litet spa hemma på kvällen och rå om mig själv.
Lördagen blir det upp tidigt och en hel dag med Yoga och meditation, frukt och vatten. Söndagen blir bio och mys pys med J och även måndagen. Sen blir det träning som gäller igen.
Nu ska det bli ordning och reda på livet. Med eller utan sex, foto och killar. Jag klarar mig.
Det är ändå R och hans nykterhet som är det viktiga.
Sinnesro
Dagens text 25 Aug
Sinnesro
Värd mer
Jag är fan värd mer, så trött på allt skitsnack!
Jo va på msn i morse och eftersom jag klev in när han va online så tyckte jag att det var fel om jag inte sa hej iaf. Fick till svar att han var upptagen, ”hör av mig sen”. Men inte fan har han hört av sig. Precis som vanligt med andra ord, nu har han sagt så i två veckor, när fan är ”sen”?
Nu är det över 2 veckor sedan vi sågs och snart 2 veckor sedan vi ens pratade. Men han chattar på msn och tydligen nu även facebook eftersom han helt plötsligt verkar vara online där hela tiden. Men han har fan inte tid att höra av sig till mig.
Tror inte en suck på att han är trogen mig och att han säger till när han inte vill ses mer eller träffat någon annan, han är en lika stor skithög som de andra som vill ha allt och alla i sin lilla lekstuga.
Hans snack om att han inte är som alla andra, oj oj oj vilket skämt, han är ju fan värre en alla andra.
Jag är värd mera. Fan ta han!
J chattade jag lite med i går natt han va go och han är iaf ärlig, inget larv eller gull som han inte menar. Han vet inte om han kan, hinner komma nästa vecka, för det är massor som har strulat till sig men han jobbar på det och undrade om det var okej om han lämnade ett svar på torsdag.
Jag tycker om J, han är ärlig. Han verkar dock inte vara kär i mig men han låtsas inte som det heller. Vi ses när vi ses och då har vi mysigt, han lovar aldrig något han inte kan hålla och han snackar inte massa skit om trohet och att han är bättre en alla andra. Han säger inget, utan vi bara är och sen får vi se vad som sker.
R försöker sitt bästa och det vet jag, han lovar inget men han har alltid sagt att han ska fixa det en dag och att han tar en dag i taget. Jag finns i hans hjärta och det vet jag är sant, dessvärre är ”kärlekeshatet” till alkoholen starkare, men det hoppas jag förändras snart.
Så trött på allt skitsnack av allt och alla. Folk är så egoistiska och skiter i om de sårar folk. De tar det de vill ha och sen är det tack och hej.
Även vissa vänner är så, jag lyssnar på dom och stöttar dom men när jag ska prata så avbryts jag med deras prata och problem.
Jag vet att det inte alltid är lätt att leva som man lär, men vissa går över gränsen till max.
Jag måste sluta ta skit och låta folk pissa på mig, jag fattar inte varför jag låter folk behandla mig så illa. Jag är på nåt sjukt sätt rädd att förlora dom, men varför är jag rädd att förlora någon som behandlar mig illa?
Numera blir jag iaf arg, det blev jag aldrig förr. Jag lät folk behandla mig som skit och jag såg det knappt och jag blev absolut inte så arg så jag visade det, utan jag svalde och svalde.
Numera blir jag arg, arg så in i helvette, men det är få jag vågar visa min ilska emot och de få gånger jag visar min ilska och säger vad jag tycker, så får jag ändå dåligt samvete efteråt och blir livrädd att de ska försvinna. Det är sjukt, jag jobbar på att förändra det men det är svårt, så svårt.
Jag blir arg och besviken men vill ändå ha dem kvar i mitt liv och är rädd att inte de ska tycka om mig.
Varför bryr jag mig om folk som inte bryr sig om mig?
Jag är värd mer.
Sinnesro
Dokumentären.
I förra inlägget tipsade jag om en dokumentär. Den var för mig väldigt sann.
Jag tyckte hela filmen var väldigt likt i många fall så jag blev väldigt berörd av filmen.
Jag funderar fortfarande på om jag ska genomgå en mastektomi eller profylaktisk bröstoperation som det också heter, och ena sekunden är jag för en operation och sen helt plötsligt så fegar jag ur och vill inte alls. Jag har bra kontakt med flera på Radiumhemmet och de letar efter olika sätt att kunna spåra BRC1 och BRC2 hos mig, just nu försöker de genforska på mormor. Problemet för mig är att de inte har någon som lever att ta blod ifrån så de kan göra testet på mig. De måste ha blod m.m. från en släkting som haft cancer, men i mitt fall så överlevde ingen som hade den sortens cancer.
Kan de se BRC1 eller BRC2 så gör jag operationen för då är det ju 80-90% risk men annars är det som idag 38% som jag har. men de tror ju dessvärre inte att det bara är 38% men de kan bara bevisa 38% i dagsläget.
Det som förvånade mig lite av denna film va att de ansåg 30-40% vara en väldigt hög risk, jag som tyckte 38% va ett positivt svar, eller åtminstone bättre än jag trodde, men jag börjar väl förstå att jag ligger ganska risigt till.
Men som sagt jag väntar och ser vad gensvaren säger.
Läkarna har pratat om att ta bort mina bröst sedan jag var 18 år. Med min familjehistorik/släkt träd så är de ganska så säkra på att jag kommer att få bröstcancer, men de kan inte säga när och de kan inte med säkerhet säga att jag får det. De tror att jag får det och de tror jag får det som ung.
Men det finns ju alltid en möjlighet att cancern hoppar över en genration.
Som sagt jag väntar på fler provsvar/bevis.
Det är ett svårt beslut att fatta.
Alla kvinnor har fått bröstcancer i min släkt på min mammas sida och bara en har överlevt.
Min mamma dog 39 år gammal. Min mormor var i 50 års åldern men insjuknade som ung.
Min mormor var en av 12 syskon 10 dog i bröstcancer. Jag har inte så bra odds kanske och eftersom de inte har något blod att genforska på då de inte hade tillräkligt med ”material” av mamma att forska på letar de nu efter ”material” av min mormor som dog 1979 och se om de finns något att göra en dna analys och gemföra med mig.
Att göra denna operation minskar min risk för bröstcancer med 90% men då har jag två proteser till bröst, ingen känsel, ingen sexuell lust i brösten, inget. Jag kommer inte kunna amma och resultatet enligt kirurgen jag träffat kommer bli bra men jag kommer aldrig kunna få så fina som jag har. Jag får räkan med att jag byter ner mig utseende mässigt.
Sen är det ett stort ingrepp, jag kommer ha enormt ont och vara sjukskriven länge, dessutom kommer det vara tufft att genomgå detta ensam och jag är ensam, så är det bara.
Jag väger för och nackdelar hela tiden och jag har få att prata med dessa med.
Får jag cancer och inte har gjort denna operation kommer jag ju ångra mig enormt, och gör jag operationen kommer jag ju aldrig få veta om det va rätt eller fel.
Men samtidigt, tänk om operationen misslyckas, tänk om jag får extrema fula ärr eller förhårdnader, kanske stöter min kropp bort protesen eller något annat, då kommer jag ångra mig så mycket.
Jag kommer sakna mina bröst, jag tycker om mina bröst.
Dessutom är det ju kanske inte jättelätt att vara ute på marknaden med två proteser, svårt nog ändå att hitta killar. Hur blir det att ha sex utan att känna brösten, för mig är det ju en enormt erogen zon. Jag har miljoner för och nackdelar och ju mer jag tänker på det ju mera tvekar jag, men samtidigt, tänk om jag dör?!
Det är inget lätt beslut att fatta och jag tycker denna dokumentär visade flera för och nackdelar och att huvudpersonens frågor var jättebra och raka. Hon är ganska lik mig i sin frågeställning och funderingar. Men jag har testat mig varje år sedan jag var 17 år, så mammografi, ultraljud, punktioner och läkare som tar på mina bröst är vardagsmat för mig. Hur sjukt det än låter så är jag van vid alla undersökningar och läskiga odds.
Men törs jag genomgå denna operation eller törs jag avstå?
Sinnesro
Att leva med en höjd risk för bröstcancer
http://www.tv4play.se/dokumentarer/dokumentarfilm?title=livsfarliga_brost_del_1&videoid=1919216
Mitt liv i ett nötskal. Nästan läskigt likt. Otroligt bra dokumentär som säger så mycket. Kunde inte hålla tårarna borta.....det va ju en kopia av mig och mitt liv. Tänker på dig mamma, saknar dig.
Sinnesro
Remember M, remember E and put them together and remember ME.
Känner mig lite bortglömd och dissad, som vanligt. Inte av alla med av vissa.
Jo skrev till mig på Facebook idag, frågade hur jag hade det i London, men mycket mer än så skrev han inte. Jag svarade att jag haft det bra och att jag skulle lägga upp massa kort från resan. Han svarade att han skulle titta på korten och det verkar han ha gjort också för han gillade några bilder, men sen skrev han inget mera. Han verkar inte förstå att han sårat mig och åter igen inte holt det han lovat och sagt.
Han var på msn som ”inte vid datorn” nästan hela dagen, men skrev inget till mig. Jag vet inte hur jag ska tolka honom. Mådde rätt piss underdagen och velade fram och tillbaka hur jag skulle hantera situationen. Valde att typ att inte säga verken bu eller bä. Jag var trevlig men inte gullig och jag svarade honom men frågade inte om vi skulle ses och jag grälade inte på honom för allt han gjort eller rättare sagt inte gjort.
Nu känns det ganska okej, men det är lite jobbigt att se att han är vid datorn och lägger upp bilder och texter men inte kontaktar mig.
Kanske är det vi hade över nu? Kanske inte? Men han är iaf inte sur på mig, han var ju faktiskt lite gullig även om han inte verkar sakna mig ett dugg.
J har inte ringt mig, vet inte om han kommer på söndag eller ej. Vet ingenting. Han borde ju sett att jag ringt tre gånger. Borde han inte ringa upp?
Måste få ett svar av honom innan fredag hur det blir på söndag.
Saknar R. Allt va så bra och enkelt med honom. Vi hade det så bra och vi saknade alltid varandra och satte varandra i första rummet alltid. Inga problem och inget strul.
Men alkoholen satte stop för oss eller pausade oss, för jag hoppas vi kan ta upp där vi slutade en dag.
Jag hoppas att det blir i november.
Spåtanten såg ju en institution och att han skulle bli nykter november 2011. Jag trodde då hon hade fel för jag hoppades och trodde ju han skulle bli nykter fortare, men hon kanske har rätt. Nu ska han ju in 3 månader, kåken är väl en institution och han kommer komma ut november/december 2011. Är det inte lite läskigt nästan?
Han kommer iaf ihåg mig och tänker på mig än, han kallade mig för pussis. Det låter nästan som om även han stannade där vi slutade. Han kom ihåg mig, mina katter och min bil. han verkar komma ihåg allt och han verkar bry sig än. Han kommer ihåg, jag kommer ihåg. Vi kommer ihåg varandra. Är inte det kärlek?
Sinnesro
LONDON
Så var man hemma från London. En supertrevlig resa med en kollega och vän, första gången vi reste och jag kan absolut tänka mig resa med henne igen. Kanongo tjej även om hon är över 10 år yngre än mig.
Shopping, musikalen Wicked, milslånga promenader genom Londons gator och längst med Themsen.
Avslutade hela resan med ett besök på Gordon Ramsays restaurang.
Bästa shoppingen var absolut på Primark. Där shoppade vi bägge mest och bäst.
Ska se om jag kommer ihåg allt jag handlade på resan.
En berlock till mitt halsband. 2 par jeans, en pyjamas, två tofflor, 5 trosor, 3 bh ar, en tröja, två linnen, en tröja från musikalen, en handväska med katter på, godis, schampo och balsam, hårklämmor, hårspännen, armband med berlocker, en tygpåse, kattgodis, alko gel med olika dofter och sen en träningsvattenflaska. Tror det var allt. 3000kr med mat och shopping men det va det värt.
En bra resa på många sätt.
Dessvärre hörde aldrig Jo av sig så jag fick aldrig några tips, han som bott där i 2 år. Han hörde inte ens av sig angående våran träff som vi skulle ha onsdagen innan jag åkte och han hörde inte av sig under min resa. Grymt besviken.
Idag gillade han min status på facebook, men annars har jag inte hört ett ljud och inte sett skymten av ett mail som han lovat att sända med korten och info om London.
I morn är det två veckor sedan vi sågs, han som sa att allt blivit lugnare och att vi nu skulle ses en till två gånger i veckan. Dessutom är det snart två veckor sedan vi överhuvudtaget hade kontakt. Han skrev att han va upptagen och att jag inte skulle pressa och stressa honom och att jag måste respektera att han är upptagen och sen när jag ringde på torsdagen så var han i studion och höll på och hade inte tid så jag bad honom ringa mig när han hade tid och sedan dess har jag inte hört ett ljud. Så jävla dåligt och jag är så besviken. Fattar inte ens varför jag bryr mig men ändå gör jag det. Frågan är om jag ska ringa honom och säga nåt eller om jag ska ignorera honom . En del av mig vill bara ignorera honom, vill han nåt kan han ju ringa jag skulle ju respektera att han va upptagen. Men en del av mig vill ringa och bråka och skälla ut honom för jag är så arg på honom.
Men just nu ignorerar jag honom ett tag iaf. Det är ju han som ska ringa mig. Jag bad ju honom att ringa när han har tid så bollen är ju hos honom faktiskt. Bara för att han gillade min status på facebook så är ju inte allt glömt och förlåtet, han lovar och lovar men håller fan inget.
J och jag ska ev. ses i helgen och nästa vecka. Skulle ringa när jag kom hem från London så vi kunde planera mera men han svarade inte i går kväll och han svarade inte i förmiddags så vi får väl se.
Inget nytt om R, han har inte varit på någon av sina facebook sidor. Han verkar ju ha en sida med sina ”alkis” kompisar och sen en hemlig för mig och från och med igår även en annan tjej. Vet inte vem hon är men kanske en AA kompis eller nåt, jag vet faktiskt inte men tror det är någon sådan person, det är ju bara hon och jag på hans sida så han vet ju att vi ser varandra och hon är inte med på den andra sidan och det är ingen som känner hans mamma eller hans ”tjej”.
Jag hoppas att han förblir nykter den här gången, jag ber till högre makter hela tiden. Mer än så kan jag inte göra.
Känns som hösten är här nu. Nu är all semester över och regn och mörker här.
Vill ha någon bredvid mig i soffan med tända ljus och en varm filt. Vill inte vara ensam i höstmörkret. Men det ser ut som om det skulle bli så den här hösten också. Men jag hoppas på att få lite sällskap nästa vecka av J. Om det inte blir av kommer jag bli superbesviken, det känner jag. Saknar honom och snart åker han till Kuba och boxas och sen Thailand och boxas, så det är inte många gånger vi får en chans att träffas på ett år. Behöver honom. Han är snäll och fin. Han skulle aldrig behandla mig som Jo. Det är jag övertygad om.
Jag måste sätta stop för folk som är dumma mot mig, måste sluta vara rädd för att förlora dom för dom är ändå inget att ha.
Jag borde gå omkring och le och njuta av livet efter att R har skrivit så fint till mig, men istället går jag och är arg på Jo. Hans dumheter tar över min glädje över att R har hört av sig. Känns så overkligt att R har hört av sig medans Jo egocentriska beteende är mera verkligt och här och nu.
Jag måste få bort det dumma och njuta av det bra.
Sinnesro
Lite bättre idag.
Sov gott, kände mer och mer att jag skiter i Jo. Min killkompis F ringde, fan vad jag älskar honom ingen har ställt upp som han de senaste två åren, han är bäst. Han sa att jag inte skulle bry mig om bilderna, alla har mer eller mindre nakenbilder på varandra idag och jag var ju inte ens naken, han får filmer och kort från tjejer ofta och även på hans flickvän som verkade så pryd har han fått filmer och grejer av, det är inget märkvärdigt. Det kändes bättre.
Sen pratade vi lite och hans vänskap gör mig trygg.
På väg till stan ringde jag J och vi pratade över 45 min och han var så söt och vi pratade så bra, han frågar liksom mig om saker och han kommer ihåg vad jag säger och bryr sig om mig och mina vänner. Han är en bra kille som jag verkligen vill ha i mitt liv, han är uppriktigt och ärligt intresserad av mig som människa och vi är goda vänner. Jag tycker verkligen om J.
Han ska kanske komma till mig 28 Aug och stanna ett par dagar, vi planerar bio och lite utflykter. Samtalet gjorde mig varm, glad och trygg. Han får mig att må bra.
Sen gick jag och vaxade mig ”där nere”. Så skönt att vara ny vaxad och fin hehe.
Min vän S kom in till stan och vi gick och pratade, var och käkade och sen bara gick vi och pratade och pratade om allt och hon verkligen va den vännen som jag en gång kände. Äntligen är hon tillbaka och jag tror hon inser det själv också. Hon hade en fin blomma med sig till mig som tack för min vänskap och sen sa hon att hon nu har lättare att förstå hur satans tufft jag haft det. Det va verkligen ett erkännande, kände jag. Tror detta var viktigt för våran vänskap.
Läste upp alla meddelanden från R för henne och när jag läste så kände jag hur jävla lycklig jag är för dom orden.
Jag tänker vara stark och jag tänker inte låta någon pissa på mig! Ingen.
Jo får väl ringa när han saknar mig så får vi se om jag vill och kan träffa honom. Skiter han i mig så kan jag skita i honom. Han måste ta ansvar för sitt liv och sitt mående. Bara för att han mår dåligt så behöver inte han behandla mig som skit.
R stack när han gick in i sitt återfall för att bespara mig alla problem, även om det varit jobbigt och gjort ont så är jag nog tacksam, han vill inte göra mig illa och han låter inte mig städa upp hans skit. R behandlar inte mig illa och han respekterar mig. J lika så, han berättar alltid när han ska ut och resa och jag vet hela tiden att tiden med honom är kort. Han lovar inget.
Jo har medvetet eller omedvetet lurat mig, ljugit för mig och manipulerat mig. Det gör ont och han sårar mig. Jag kan förlåta men inte glömma.
Trött på folk som tar och inte ger.
Jag är bra och jag förtjänar respekt och värme. Jag är omtyckt för den jag är och behöver inte ändra mig, jag måste bara lära mig att gå ifrån folk som inte är bra och inte tillåta att de gör mig illa.
Det är lättare sagt än gjort. Men idag mår jag bra, idag kan jag, idag har jag kraft.
Sinnesro
Utanför
Var på barnkalas idag, innan jobbet.
Ibland är sådana tillställningar bara så jobbiga. Självklart är jag super glad att jag blir bjuden, det är ju inte det, men ibland känner jag mig så utanför och blir så nedstämd.
Alla är par, det är bara par och sen jag. Alla pratar barn, dagis, förlossningar, amning, bröllopsplaner osv. Jag känner mig så misslyckad och utanför.
Kommer jag någonsin att få vara med i gänget?
Jo har inte hört av sig, jag ringde han i torsdags och bad honom maila över bilderna samt att han skulle ringa när han fick tid. Söndag idag och han har inte ringt. Så mycket kompis är han. Suck
J har inte hört av sig, hoppas han kommer upp i slutet av månaden, behöver en vettig människa hos mig ett tag.
R kommer jag nog inte höra ifrån på ett tag, men nu vet jag iaf vad han är och vad som händer, saknar honom. Han ville alltid prata med mig, vi hade allt det jag tycker man ska ha i en relation. Saknar honom.
Känner mig låg nu på kvällen, vet inte varför, jag brukar klara av barnkalas och sånt, jag är van att vara ensam bland alla par. Det är ju ingen katastrof ju. R har ju hört av sig och J vill träffas igen, vart tog min tacksamhet vägen?
Stör mig på att se Jo på facebook skriva massa bajs när han inte hör av sig till mig som han lovat. Stör mig som fan på hans respektlöshet mot mig. Fattar inte varför jag bryr mig. Han kan sticka och brinna, men ändå så stör det mig och jag blir sårad. Varför?
Förut ringde han alltid upp och smsade och var så pålitlig och rar, jag berömde honom ofta för det och sa att det betydde mycket för mig. Sen helt plötsligt så behandlar han mig som skit, han pissar på mig känns det som. Jag har sagt det till honom och han svarar bara att det inte alls är så och sen fortsätter han att skita i hur jag känner och fortsätter att inte höra av sig fast han lovat. Han gör mig så irriterad. Jag vill ha alla de där fina korten som han skulle ta och som han tagit. Jag vill ha det han lovade mig, sen orkar jag nog inte mer. Tror jag ska säga att det nog är bättre att vi bara är vänner och att vi kan ses som bara vänner. Men det är väldigt svårt och det kanske tar ett tag innan jag tar steget, för trots att han irriterar mig, sårar mig och faktiskt är respektlös mot mig så vill jag på nåt sätt ha hans uppmärksamhet och bekräftelse. Är det inte sjukt?
Bokat upp massor framöver, London nästa vecka, lite fester här och där, en kryssning i september och Ullaredsresa i Oktober. Ska bli så kul och jag längtar men samtidigt så känner jag inte den där glädjen och pirret som jag brukar, jag känner mig likgiltig och låg. Vet inte varför.
Önskar R fanns hos mig, han får mig alltid så glad.
Ska nog läsa våra brev till varandra igen. Jag blir glad av hans ord.
Idag känns han ändå så långt borta, idag känner jag mig så ensam och maktlös. Ska blir skönt att komma bort ett par dagar till London och shoppa loss och ha kul. Bara dagar kvar. Det är nog precis vad jag behöver.
Hoppas jag snart blir lite gladare för så här off vill jag inte vara, kanske är det tröttheten som gör det, inte van att jobba natt.
Äh jag ska läsa Rs brev och försöka få upp hoppet och ljuset igen. Det är ju han och jag som är viktiga inget annat. Mina katter också såklart.
Saknar …
Sinnesro
Träningen Juni + Juli 2011
17 Juni 1 timme Zomba
18 Juni 45 min Spinning
20 Juni 1 timme Body Pump
5 Juli 45 min Spinning + 1 timme Body Pump
14 Juli 1 ½ timmes styrketräning med brorsan.
26 Juli 1 timme Body Pump
Sinnesro
Börjar våga hoppas
Hoppet om våran kärlek kan fortsätta att kämpa. Han kämpar med nykterheten och jag kämpar med mig själv och min saknad.
Men hoppas finns kvar och nu vet vi bägge att vi fortfarande finns kvar.
Jo har inte hört av sig, han skriver ut sitt hat på facebook och ibland gör det ont när jag ser det han skriver men ibland blir jag bara arg på honom.
Hur kan han beklaga sig över ensamhet och tystnad när han väljer att inte träffa mig? Hur kan han säga att ingen bryr sig, när jag sitter och oroar mig och bryr mig hela tiden?
Jag har sagt det åt honom, och förklarat hur det känns att vara mindre än ”ingen”.
Men han fortsätter sitt hat och sin självömkan. Ibland gör det så ont, men inte idag.
Idag gläds jag åt att R fortfarande tänker på mig och att han hör av sig och bryr sig om mig och mina katter.
Saknat J lite idag också, skulle behöva hans närhet och vänskap igen. Han får mig att må bra och vi har en bra relation. Han är fin och god, vi har kul ihop.
Jo vill jag bara ta fina kort med, jag vill fortsätta modella men på mina villkor och på det sättet vi faktiskt kom överens om, inte gå över mina gränser. Jag vill inte bli lurad igen.
Kanske är det bättre att inte träffa honom, men jag skulle nog vilja prova en gång till. Jag vill få ett bra avslut och jag vill bli stark igen och ha det som vi hade, jag vill ha tillbaka makten över mig själv.
Jo kommer höra av sig, om inte innan jag åker till London så efter.
Men nu blir jag arg när han inte ringer mig eller hör av sig, han skulle ju maila mig bilderna och han skulle ringa upp när han hade tid, han har tid att sitta och spy galla på facebook men han har inte tid att ringa eller maila mig. Det är som vanligt.
Trött på killar som bara skyller allt på att ” de mår dåligt” Hur fan har inte jag mått och mår?
R och J gnäller aldrig över hur dåligt de mår och egentligen är det just dom två som skulle ha rätt till att gnälla för de har verkligen en anledning. Men de gnäller aldrig, de bryr sig om mig och mitt mer än att gnälla över deras egna liv och missöden.
Idag tänker jag på R och lite på J och njuter av att R har skrivit till mig. Det går max tre månader mellan gångerna, sen hör han alltid av sig, om det beror på rädsla att förlora mig eller om det beror på att han inte kommer åt internet så ofta så att det går 1-3 månader mellan gångerna, kanske är tre månader max vad han klarar av utan mina ord heheh
Nu borde han alltså höra av sig senast 1 dec igen om allt är som det brukar. Hur ska jag klara mig?
Hoppas J vill vara mera med mig. Jag mår bra av honom, och han verkar ju inte vara kär i mig så egentligen så kan vi ju trösta varandra och hålla varandra sällskap i höstmörkret innan han åker till Thailand. Det hoppas jag på.
Funderar på att öppna min gamla blogg igen. Den där jag inte är anonym, den bloggen mina vänner, kollegor osv. läser, men vad kan jag skriva. Den bloggen kan ju faktiskt även Jo, J och R komma åt. Den är ju anknuten till min mailadress. Men många av mina gamla läsare vill att jag ska börja skriva igen. De vet ju inte att jag har denna anonyma blogg.
Jag kan inte vara privat i den andra, jag har för många känslor och tankar som jag inte kan dela med alla. I denna blogg är jag fri, fri att skriva, tänka och känna exakt vad jag vill.
Ingen vet vem jag är, ingen bör kunna spåra mig och ingen kan döma mig bara min signatur.
Tänk va skönt det vore om det alltid va så, att ingen kan döma mig, ingen kan bli arg, ta åt sig, bli sårad eller hata mig utan bara min signatur.
Sinnesro
