Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Haft ett par underbara dagar med J. Han kom på tisdagen, vi åkte iväg och åt på restaurang , shoppade lite och gick i affärer och sen gick vi på bio och såg “Green Lantern”. Efter filmen åkte vi hem till mig, tittade på dvd och satt och pratade i timmar, gick och la oss och låg och pratade och jag kliade honom på ryggen tills han somnade. Vi hade så mysigt och trevligt.
Onsdagen ville han åka på utflykt till kommunen jag var uppvuxen i så vi åkte dit och jag visade honom mina barndomshem, skolor m.m. Sen åkte vi hem till min bästa vän A och hennes kille. Vi tog bilen in till stan tillsammans och gick på Europe och Takida. Så mysigt och trevligt hade vi alla 4a. Ibland stod vi och höll om varandra och J tog kort och la upp på facebook osv. Så det va absolut ingen hemlighet att han var hos mig i 3 dagar. Han loggade in oss på facebook på alla platser vi va under alla dagarna.
Efter konserten så åkte vi hem och kikade på film och åt chipps. Vi somnade i soffan, men efter ett tag vaknade jag och vi bytte rum.
Torsdagen åkte vi hem till min vän A och sen åkte vi och mötte upp hennes kille och lunchade. Tittade på båtarna i hamnen och bara mös i solen. Det var helt underbart att vara 4a och inte som alltid annars jag och ett par. Han fungerade så bra tillsammans med mina vänner och allt bara flöt på. Som om vi känt varandra hur länge som helst. Vi pratade massor om allt och han har så enormt mycket att berätta, han har levt ett helt annorlunda liv än vi andra. De är få som någonsin får möjligheten att prata med en kille som han, kan jag säga utan att gå in för mycket i hans privatliv.
På kvällen skjutsade jag och min vän A honom till tåget och avskedet blev verkligen något jag kommer minnas, han va så go och ville liksom inte gå, han höll om mig länge och pussade mig super mycket. Han är inte annars en kille som kramas eller pussas. Men nu släppte han inte taget om mig. Både jag och min kompis fick en bra känsla och att han snart kommer upp till mig igen.
Men jag har inte hört något sedan dess, tyvärr. Vi får se vad som sker.

Jo ringde ju självklart när J va hos mig, J hade ju loggat in oss från restaurangen när vi va och åt och sen gick det bara någon timme så ringde Jo. Han hade inte hört av sig på 1 vecka trots att vi haft flera samtal om att jag inte tycker om när han gör så, försvinner. Han slänger ut sig kommentarer om att han mår dåligt och sa ta livet av sig och sen hör han inte av sig på en vecka, jag tycker inte det är juste. Han frågade om vi skulle ses dagen efter och jag sa som det va att jag hade besök, sa dock inte vem och vilket kön och han frågade inte heller. Sa att vi skulle på konsert. Men att jag va ledig i helgen, men då kunde inte han ses, så han undrade om jag kunde ses på tisdag och jag sa att jag förmodligen kunde det men att vi kunde väl höras på torsdagen och bestämma mera, men han kunde inte prata på torsdag sa han så vi bestämde att han skulle ringa när han hade tid, men han har inte ringt än. Få se hur det blir, jag är mest arg och besviken på honom.

Han skriver elaka saker på facebook om allt och alla och sen skriver han att han ska ta livet av sig osv. Så elakt att göra folk oroliga och sen bara skita i allt och alla.
Jag vet att han lever för han är inne på dejtingsidan Badoo var och varannan dag.
Jag tycker inte han är just och det tänker jag berätta för honom igen.
Han flörtar med mig och vi börjar prata, han säger att han är ute efter ett förhållande och att han vill ha barn osv. Vi dejtar och han är super go, men när jag börjar få känslor så vill han bara vara kk, och han hör av sig mindre och mindre och lovar saker han sen inte håller. Kryssningar, restauranger, drinkar, semester allt han sagt att vi ska göra, inget av det har han gjort med mig. Sen säger han alltid att nästa gång han kommer så ska han stanna längre, flera dygn osv., men varje gång så stannar han bara några timmar och knullar och sen måste han åka. Nästa gång blir det bättre, nästa gångs osv. Men det blir bara värre och värre och han sviker mer och mera, nu har vi nästan ingen kontakt alls. Nu hörs vi max en gång i veckan och bokar in en träff, det är allt.
På hela min semester då vi skulle ses och göra så mycket har vi träffats två gånger och varav den ena gången va han här och fika och sen somnade han för han hade ätit så mycket ångestdämpande medicin för han mådde så dåligt. Det var våran semester ihop då vi skulle göra så mycket.
Som sagt jag är bara arg och besviken på honom, han gnäller på att folk gör honom illa, men dom som är snälla mot honom behandlar han som skit så jag tycker inte han ska yttra sig.

Min kompis S som svek mig mest av alla när jag mådde som sämst mår inte så bra och det är nu till mig hon vänder sig för tröst och stöd, hon ringer mig minst 3 gånger per dag. När jag mådde dåligt hade hon inte tid mer än max 10 minuter i veckan.
Men när jag försiktigt försöker pika henne utan att såra henne så märker jag att hon inte alls förstår hur mycket hon svikit och sårat mig.
Idag närjag försökte förklara att jag inte blivit sedd sedan jag var 12 år och att R va den första som verkligen såg mig och fick mig att inse hur det känns att bli sedd, blev hon arg då hon menar på att alla mina vänner som stöttat mig alla år har jag inte ansett att de sett mig??!! Hon lät verkligen arg och jag orkade inte gå in i diskussionen. De är få av mina vänner som haft tid och ork att se mig för den jag är och verkligen lärt känna mig. Det är nog bara A som någorlunda vet vem jag är.
S avbryter alltid och börjar prata om sitt, hon har inte tid och ork att sitta och lyssna och försöka förstå, hon avslår av sig allt med försvaret att hon inte vet hur det är eftersom hon inte varit med om det själv.
Jag är övertygad att hon har någon variant av adhd då hon aldrig kan sitta still och lyssna utan far och flänger och avbryter hela tiden. Hon vet inte mycket om mig, hon vet inte vem jag är och vad jag känner och tycker för hon tar sig inte tid att lyssna och se mig och när det blir för jobbigt och jag mår för dåligt försvinner hon och är borta helt i månader.
Hon tycker att hon är en bra vän och att hon stöttar, men hon lyssnar inte och hon tar sig inte tid, att vara en bra vän är inte att lyssna 5 min då och då och säga åt personen att söka hjälp. En bra vän lyssnar länge och mycket även om det är jobbigt och tufft.
Jag lyssnar på henne minst 3 timmar per dag och jag försöker förstå och jag lyssnar och lyssnar ,analyserar och vänder och vrider på allt. Så har hon aldrig gjort för mig. Men jag hoppas att hon ser och lär och förstår nu när hon själv går igenom en kris, men idag när hon blev arg på mig för att jag inte kände mig sedd av någon så förstod jag att hon förmodligen inte alls ser och fröstår hur hon är och hur hon varit. Tråkigt.
Ibland ekar hennes ord som hon sa till mig förra sommaren och jag har lust att slänga samma ord på henne, men jag vill inte såra henne så som hon sårade mig, jag vill inte vara så som hon.

När jag mådde dåligt och gick ner massa kg så fick jag höra att jag började se äcklig ut och det inte va snyggt, men hon har själv nu gått ner betydligt mera än vad jag gjorde.
När jag grät som mest förra sommaren sa hon att jag skulle söka hjälp och när jag förklarade att jag ju redan går i terapi varje vecka sa hon att det inte räcker att jag skulle lägga in mig.
Hon sa att det inte var normalt att vara så ledsen över en man osv.
Hon sa att jag skulle rycka up mig, gå vidare, skärpa till mig, va glad över att jag har vänner , arbete och bostad osv.
Nu sitter hon och gör precis tvärtom själv, och hon blir så arg på folk som säger exakt det hon själv sa till mig.
Jag hoppas hon lär sig något, men jag börjar bli tveksam och kanske kommer jag säga något lite mera rakt snart, för hon är inte juste.

Annars rullar semestern på, alldeles för fort. Jag har inte gjort så mycket samtidigt som jag gjort massor. Inga stora resor och äventyr men samtidigt har dagarna varit fulla med småsaker, shopping, stranden, fika, middagar, konserter, gröna lund och promenader och ditt och datt. Dagarna har bara rullat på och snart är det jobb igen, Hoppas få träffa J och Jo i veckan innan arbetet börjar,

R syns inte till och jag har nu inte hört från honom på snart 3 månader….Han verkar vara med den där Kattis igen, Hon har gjort sin facebook sida öppen igen och jag såg att Rs mamma skrivit och ville att DOM skulle komma ner så,.,,,vi får väl se om han hör av sig igen.
Jag tänker fortfarande på honom varje dag. Han finns i mitt hjärta.

Sinnesro