Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Ibland blir jag bara så jävla ledsen och besviken på allt och mår bra piss av allt jag gått igenom och jag har så enormt svårt att våga lita och tro på någon igen, alkohol och droger gör det ännu svårare att lite på folk.

Många fd missbrukare och runt om är så ego och ser bara det svåra i deras liv och hur duktiga dom är som inte knarkar, men det handlar inte bara om det. Vi runt om har blivit sårade miljoner gånger och vi kämpar varje dag med dom ärren men ingen säger att vi är duktiga....
Jag orkar inte oroa mig för allt skit och jag orkar inte bli sårad och lurad igen. Jag vågar snart inte leva för att jag är så trött på att bli utnyttjad och sviken....

Jag känner mig oälskad och misslyckad.... Har bara lite dåliga dagar igen Sorry...

Känner mig så otroligt bortglömd och bortprioriterad. Jo har inte haft tid att knappt prata med mig på nästan två veckor. Han har jobbat, varit på krogen och sen stack han till England. Han hörde av sig i söndags med några sms och berättade att han var hemma igen och han ville ses, inga kramar och pussar precis men ändå ganska gulligt, när jag skrev att jag längtade efter honom så sa han att han också gjorde det osv. Dessvärre kunde han baea på torsdagen, den enda dagen denna vecka typ som jag inte kunde. Men vi bestämde att ses nästa vecka och att Han skulle ringa senare när han slutat jobbet, men han ringde inte, han ringde inte heller dagen därpå. På allt detta hade han raderat några grejer på facebook som jag hade kommenterat och sen skrivit några kommentarer som man kunde dubbeltolka om man ville och det kändes inget kul att läsa.
Ringde honom idag och redde ut allt och jag kände mig bara dum och fånig som visade bekräftelsebehov, svartsjuka och äganderätt när vi faktiskt inte är tillsammans. Men som jag sa till honom, jag vill inte sitta här som en plan B hora om han knullar andra.
Han sa att han inte knullade andra och att han förstod att jag började vara intresserad av honom och att min svartsjuka och beteende inte var okej, för det va obefogat, han har hört av sig och han har skitmycket just nu och är super stressad.
Vi pratade om att ses nästa vecka och att jag absolut inte behöver skämmas för detta samtal nu för det är helt okej att jag säger vad jag tycker.
Men jag skämdes, jag skämdes som en hund. Tårarna kom men även ett generat skratt när jag berättade för mina närmaste vänner om samtalet.
Jag kände mig lugn igen och det kändes bra, han är rak och ärlig och han knullar inte andra.
Jag går in på facebook och surfar runt, ser att Jo lagt upp lite nya saker på sin logg och ser då att han varit på n kryssning med viking line!!! Jag vet inte när men bilderna las upp i natt och tröjan han har påsig är den tröjan han hade på sig sist vi sågs och då ha han att den va ny…. När fan var han på kryssning och hur har han tid med det? Vi skulle ju åka på en kryssning men han har ju knappt haft tid att komma hem till mig och knulla. Vad är detta? Är det något jag ska ta personligt? Har han varit med någon annan? Alla vet ju hur det är på de där knullbåtarna och han ser dessutom skitbra ut och är 26 år. Han kan ju fan få vem han vill. Tankarna snurrade, magen vände sig och svetten kom, det kändes inte alls bra och massa gamla känslor kom upp, svek, lurad, bedragen….
Någon gång de senaste tre veckorna har han alltså varit på en kryssning. Kanske inte någon katastrof, men när jag sitter här obekräftad, oälskad, pms, ledsen, osäker, och känner mig ful , tjock och så satans bortglömd så gör det så ont att han åker på kryssning och jag vet inte ens om det.
Vi skulle ju åka, vad tog dom planerna vägen, allt fint han sa förut, vart har det tagit vägen? Vad hände och varför duger jag inte till flickvän?

Ringde R, tårarna rullade ner för mina kinder och jag bara kände att jag måste fåtag i honom, jag bara måste få tag e den enda mannen som förstår mig och som kan älska mig, vart är han? I ett desperat behov av hans kärlek ringer jag alla tre numret jag har till honom, alla dessa nummer var avstängda, ett nummer hade helt upphört för inkommande samtal.
Jag kan inte nå honom, jag har skrivit på facebook, haft skype på så mycket jag kan och googlat hans namn miljoner gånger, han finns inte.
Jag saknar honom, jag behöver honom. Ingen är som han, ingen har någonsin varit så kär i mig som han och jag vet att han fortfarande tänker på mig ibland, men vart är han?????

Varför sitter jag här ensam med tårar på min kind om och om igen?


Sinnesro