Midsommar
Haft en mysig midsommar med en vän och hennes bekanta. Stack till jobbet vid 21.00 så jag slapp den värsta fyllan och tjafset som kan bli vid midsommar när spriten gjort sitt.
Skönt att vara nykter och sticka innan folk blir alltför jobbiga.
Skrev glad midsommar på facebook också men där fick jag svaret ” FUCK! MIDSOMMAR det är bara traditionella & konservativa trams saker” Minde trevligt kan jag tycka och jag blev åter igen besviken och trött på hans bitterhet. Han måste ju inte vara otrevlig mot mig bara för att han är bitter och mår piss.
Dessutom börjar jag fan tro att han är beroende av alla de där tabletterna han trycker i sig, det kan fan inte vara nyttigt att äta så där mycket även om alternativet är att han tar livet av sig som han säger så kan detta inte vara rätt metod att överleva på. Om det stämmer det han säger så knaprar han ju sömntabletter och ångestdämpande som godis vissa dagar.
Han hör aldrig av sig spontant till mig längre, han ringer upp om jag ringer och han svarar på mina meddelande på facebook om jag skriver i hans logg men han har inte svarat på meddelanden jag skrivit via mail, eller msn och han har inte kontaktat mig på över två veckor utan att jag kontaktat han först.
Vi har kul när vi ses och vi har bra sex, men mellan träffarna har vi typ ingen kontakt och nu har vi inte setts på 1½ vecka så frågan är ju vad vi har och vad vi kommer ha.
Skrev även glad midsommar på facebook till R,L och J.
L har inte svarat men J skrev ett sms idag till mig och önskade mig en glad midsommar och att han tänkte komma till Stockholm nästa vecka och att han ville ses, han skulle höra av sig igen efter helgen. Jag blev jätteförvånad, först glad, sen lite irriterad på att han verkar ta förgivet att vi kan ses. Jag driver ingen bordell om han trodde det. Men nu har jag lugnat ner mig och insett att han måste ju inte vara ute efter det, han kanske vill ses som vän, och om han vill mer så får jag väl känna efter vad jag vill. Jag vet inte om jag ska vara Jo trogen eller ej. Jag vet inte om han är trogen mig, vi är ju inte tillsammans. Vi ses ju bara nån gång varannan vecka och har kul, så då kanske man inte behöver vara trogen, eller?
Jag är inte kär i någon av dom men jag behöver dom för att släppa taget och leva livet. Jag vill leva singel liv och ha kul, jag orkar inte vara någon snäll ängel som väntar på den rätta, det ger mig inget.
R är den mannen jag vill leva med och medans jag väntar på honom tänker jag leva livet.
R har inte varit inne på facebook och inte på badoo och inte heller på skype. Han är som bortblåst, ingen aning vart han är, hoppas han är på behandlingshem men jag har ingen aning.
Skrev några korta rader till honom på facebook, för det är ju ända sättet för mig att kontakta honom. Önskade honom en glad midsommar och hoppades att han mådde bra och hade det bra. Att jag tänker på honom och att jag finns på mobilen och skype. Vet inte när han kommer kunna läsa det men jag ville ändå skriva något det är ju midsommar och jag tänker på honom så vad har jag att förlora att skriva några rader? Nu är det gjort iaf. Får se om han hör av sig. Han kommer höra av sig tror jag, frågan är nog bara när och hur.
Blir rätt trött på Jo, han är så arg på allt och han bara beklagar sig över allt och alla. Han hatar alla men han är inte så juste själv och han kastar sten i glashus hela tiden.
Han säger att han hatar folk som beter sig på ett vist sätt, men sen gör han typ samma själv. Det gör mig irriterad och det stör mig att han aldrig hör av sig för att höra hur jag har det och vad jag gör.
Jag förstår och jag vet att man blir väldigt självcentrerad när man mår dåligt men nu börjar det gå lite över gränsen. Det är ju bara han och hans mående och alla är dumma utom han. Han behöver hjälp men jag är osäker på om han söker någon hjälp, som jag fattar det så knaprar han bara tabletter, jag hoppas jag har fel men det verkar gå utför och jag kan inte rädda honom. Han hör mig inte och han ser mig inte.
Han säger att kvinnor bara vill ha fel män, men kanske är det så att det är han som vill ha fel kvinnor, han verkar ju bara falla för dumma kvinnor, unga, korkade, bimbos som utnyttjar honom. Men kanske är det så att det är han som faller för fel tjejer? Han har ju inte blivit kär i mig, ändå säger han att jag är den enda vettiga tjejen och att jag inte är som alla andra, men om jag är så bra, varför faller han då inte för mig? Kanske är det inte alla andra det är fel på hela tiden, kanske ligger lite av allt fel även lite hos honom?
Jag har fallit för många idioter i mina dagar, ena idioten efter den andra, på senare år har jag träffat bättre och bättre killar för att jag jobbat med mig själv och jag accepterar inte lika mycket längre, även om många fortfarande säkert tycker jag faller för fel killar och att jag är korkad som fortfarande vill ha R osv. Men om man jämför med vad jag varit med om så har jag ändå gått framåt och jag accepterar långt ifrån det jag accepterade förr. Och även om jag tycker killar kan vara idioter och svin hela bunten ibland så har jag aldrig hatat hela könet man. Jag tycker illa om vissa betanden men jag är medveten om att det finns många fina killar och att alla inte är likadana. Men Jo har ett sånt hat mot så många, han verkligen hatar och han drar allt och alla över samma kam. Han är inte frisk, något stämmer inte, han mår verkligen inte bra och han ser inte sin egen del i någonting.
Jag hoppas han snart mår bättre och att vi snart kan ses, för jag vill verkligen prata med honom, han kan inte fortsätta såhär. Det är inte okej.
Sinnesro
Jämställda?
En kvinna jobbar heltid och sen tar hand om hemmet, få tackar henne för det. En man jobbar heltid och är duktig om han ”hjälper till” hemma.
En kvinna som har barnen varannan helg är en dålig mamma, en man som har barnen varannan helg är en bra man och pappa som tar sitt ansvar.
En man kan knulla runt hur mycket som helst, en kvinna är en slyna och hora på en gång.
En kvinna tar hand om barnen dygnet runt, en man kallas det ofta för att han är barnvakt när han ensam tar hand om barnen någon gång, när kvinnan ska iväg på nåt.
Porren är gjord av män, för män. Kvinnors sexualitet är inte lika viktig.
Anslagen för manliga sjukdomar är generellt betydligt högre, kvinnors sjukdomar är uppenbarligen inte lika viktiga.
En kvinna anses vara skyldig att skydda sig för graviditeter, preventivmedel är till för kvinnor, män sprutar först och frågar ev. sen. Preventivmedel för män har prövats men tillfrågan var för liten.
En kvinna som våldtas ifrågasätts ofta om hon var full, hur hon var klädd och anses få skylla sig själv.
Ingen frågar en man om han blivit rånad hur synligt han hade mobilen, plånboken eller hur mycket han hade druckit
När en kvinna säger nej måste hon säga det tydligt och högt och ha vittnen på att hon verkligen menade nej. Helst även ha skador som visar att hon verkligen gjort motstånd och visat att hennes nej betydde ett nej. När en man säger nej så är det ett nej.
Män och kvinnor har inte samma lön, enbart för att vi har olika kön.
Yrken som är kvinnodominerade har lägre lön. Även om utbildningen många gånger är längre än mansdominerade yrken. Generellt.
När en kvinna dör får barnen alltid ett mindre arv än om en mannen dör, då mannen alltid har högre atp poäng då han inte varit hemma med barnen lika mycket vid föräldraledigheten och vård av barn vid sjukdom, han har dessutom högre lön Samma gäller pensionen.
Betyder det att vi kvinnor är mindre värda? Ja i pengar är vi nog det iaf.
I leksaksaffären är alla städredskap och hemredskap så som dammsugare, kvastar, spisar m.m rosa.
Tjejer ska vara söta och rara killar ska vara tuffa och coola.
En kvinna som syns och hörs och som pratar högt och vågar ta plats, kallas ofta för manhaftig eller pojkflicka.
När en kvinna blir slagen eller sårad av en man så är det vi som dras till fel killar. När en man blir slagen och sårad av en kvinna är det hemskt, kvinnan så ond och det är så synd om honom.
Listan kan göras lång, men här är några exempel på hur det är. Lever vi verkligen i ett jämställt land?
Obs!
Det finns alltid undantag och man kan aldrig ta allt och alla över samma kam men detta är ändå fakta i det flesta fallen.
Sinnesro
Irriterad
Min tanke till dig i går var denna.
Hur är det med dig? Är du sur på mig? Har jag gjort nåt?
Jag förstår att du mår dåligt, men om du är arg på mig så måste du säga vad jag gjort.
När du bara undviker mig så får du mig att må piss.
Du skriver att du hatar kvinnor och att du är ensam och besviken, hur tror du jag känner när du inte ens svarar på tilltal?
Jag känner mig så obetydelseful och värdelös.
Bara för att du mår dåligt kan du inte ta dig rätten att såra andra, eller?
Jo spyr galla på Facebook hur mycket han hatar kvinnor och sen hur mycket ångest han har. Det gör ont att se att han mår så dåligt. Det gör ont att se att jag inte betyder ett skit. Det gör ont att jag inte kan hjälpa och det gör ont att han hatar något som jag faktiskt är, kvinna.
Han har fortfarande inte svart på mitt sms och inte på mitt mail. Men när jag kommenterar i hans logg svara han, men jag förstår mig inte på honom.
Skrev till honom att jag försöker stötta och trösta men att det inte är så lätt när han inte går att få tag i. Då svarar han att det inte hjälper ens om han skulle sticka ut ögonen i dom som sårat honom.
Jag blir så arg när han sitter och tycker synd om sig själv, när han faktiskt inte är så snäll själv, han verkligen dissar mig ju. Det är synd om honom och jag lider med honom, men han är inte så snäll han heller och genom att dissa mig så sårar han mig.
Skrev till honom i loggen på facebook under hans status som handlade om hur dåligt han mår, att han har iaf någon som bryr sig och någon som hör av sig. Någon timme senare ringer han och vi pratar lite.
Han mår jättedåligt och tvivlar på allt och sin existens, han känner hat och han knaprar ångestdämpade tabletter och lugnande så han är alldeles dåsig.
Jag hör inte allt han säger, linjen är dålig och han pratar dåsigt.
Jag försöker förstå och jag frågar vad det är som hände för 3 år sedan som gör att han mår så dåligt och hatar så mycket, men han säger bara att det är mycket som hänt och att han blivit kränkt av många. Han orkar inte prata om det.
Jag försöker förklara min känsla när han undviker mig och att jag också mår dåligt. Att jag bryr mig om honom men att han skiter i mig. Han vill inte bli kränkt men han kränker mig genom att ignorera mig. Om han hatar kvinnor så kanske han inte ska umgås med kvinnor och har gör ju faktiskt ett eget val när han faktiskt är med kvinnor och tar kontakt med kvinnor.
Han höll med mig och bad om ursäkt för att han sårat mig. Han förklarade sin känsla och jag försökte förstå. Han mår piss och just nu självmordsbenägen utan sina tabletter, han behöver vård men vet inte vilken vård och vad han ska göra.
Jag sa att även om vi inte är ett par så bryr jag mig, jag kanske bara är ett knull för honom, men jag bryr mig om honom och jag försöker hjälpa och stötta.
Han sa att jag absolut inte var ett knull och han skulle aldrig någonsin behandla mig så, jag tillhör dom goda, jag tillhör de få bra kvinnorna och han är rädd om mig. Han vill att vi ska fortsätta att träffas och bara ha kul ihop men att nu mår han så dåligt och han vill må bra när han ska träffa mig.
Jag försökte förklara att jag finns här och att han inte är ensam och att jag vet hur det är att må dåligt och vara ensam, men han behöver inte vara ensam för jag finns här och jag tycker om honom oavsett om han är glad eller ej.
Han tackade mig och vi pratade ett tag om allt. Han ville ringa och avboka våran träff i god tid så jag inte skulle bli besviken, och det uppskattar jag. Vi ska ses nästa vecka och hitta på något kul för just nu behöver han vara ifred och försöka må bättre.
Jag sa att jag är orolig över honom och jag fick honom att lova att inte göra något dumt.
Det kändes bättre efter att ha pratat med honom och efter att han sagt att jag inte tillhör dom han hatar och att jag är de få goda. Det kändes bra att iaf försöka trösta honom och hjälpa honom även om det kanske inte hjälpte så fick han fick veta att jag bryr mig och att jag finns här. Det hjälper ju mig när jag mår dåligt att någon bryr sig och orkar lyssna. Kanske hjälper det honom lite iaf.
I natt har han skrivit ett långt inlägg på facebook om varför han hatar kvinnor och hans långa utlägg gör mig lite irriterad, men det är hans känsla och hans upplevelse så jag måste acceptera den, men jag fattar inte vad han upplevt som får honom att känns sådant hat mot kvinnor och hur han kan se allt så som han ser det.
Här är några meningar från hans text.
Kvinnor bryr sig varken om själv-respekt, ditt utseende, eller hur mycket respekt du har för dig själv. Har du självrespekt kommer du ju vara svår att knäcka. Svår att göra till en accessoar. Är du dessutom snygg så innebär det ett slag bakåt för henne, hennes kille får inte vara snyggare än hon själv eftersom maktpositionen då blir förskjuten, du blir ett potentiellt hot mot hennes överlägsenhet och skönhet. Dessutom vet kvinnorna själva att det inte går att lita på kvinnor. Många kvinnor stöter ju på gifta män.
Hur kommer det sig att kvinnor intresserar sig för killar som ser ut som skit & beter sig som skit i så fall??? Jo därför att de själva är skit! och med detta menar jag att de är intresserade av jakten efter att uppnå något som de inte kan uppnå på egen hand. kvinnan tror att hon är på jakt efter killen men egentligen är hon ute & jagar sig själv med den ifrån stötande killen. Den andra orsaken till att hon väljer denna typ av kille är att det får henne att känna sig överlägsen och smart eftersom han är så dum. En smart och snygg kille skulle däremot tvärtom få henne att må dåligt och känna sig underlägsen, dum och ful. Mannen är alltså till för att vara hennes accessoar. En sak som ska få henne att må bra för hennes skull, spegla henne på ett för henne smickrande sätt och uppfylla hennes önskemål. Han ska skapa en positiv identitet för henne så att hon kan må bra med sig själv. Problemet är bara att han kommer för evigt att påminna henne om hennes svaghet och därför vill hon förtrycka honom genom att få kontroll.
Här är bara lite av hans förklaring till hans hat. Men numera så tillägger han att det finns undantag och nu skrev han inte hur han ville sparka sönder alla kvinnor och sprätta upp dom. Nu skrev han mera fakta.
Men jag kan inte låta bli att bli lite irriterad även om jag blev mer arg förut när han var mer elak och hatisk, nu är han lite mera saklig och han säger att det finns undantag.
Men jag undrar ändå varför kvinnor han mött och frågan är ju varför han mött så konstiga kvinnor? Dras han själv kanske till sådana och vad beror det i så fall på?
Han är inte kär i mig och han tycker inte jag är en sådan kvinna, så är det därför han inte blir kär i mig just för att jag inte är en sådan kvinna. Är det kanske han som dras till sådana kvinnor för att han vill ha en acesoar? Kanske kastar han sten i glashus? Jag blir så irriterad, men sen inser jag att han mår jättedåligt och att detta är ett sätt för honom att få ut sin ångest. Han är inte frisk och det vet både han och jag.
Det känns bättre när vi pratat och han förklarat att han inte är arg och hatisk mot mig och att jag tillhör de få goda människor han vet.
Men även om jag förstår att han mår dåligt så blir jag ibland irriterad när han är så egoistisk, jag lyssnar på honom och jag vet massor om honom, men han vet inget om mig och han vill inte lyssna på mig och mitt liv och det jag varit med om. Kanske mår han för dåligt för att orka bry sig, men jag mår också dåligt och ingen vill lyssna på mig. Jag lyssnar på honom och låter han tala, men han låter inte mig tala och han lyssnar inte på mig, ändå säger han att kvinnor är egoistiska och dumma, hur går detta ihop?
Jag börjar känna mig som en soptunna, alla kommer med sina problem till mig och jag lyssnar, analyserar och stöttar och försöker hjälpa. Men ingen lyssnar på mig, inget stöttar mig och ingen analyserar mina problem. Några få lyssnar ibland, men det är få som lyssnar och få som kommer ihåg vad jag säger, men jag ska lyssna och jag ska minnas, hjälpa och förstå.
Nu har jag alltså ytligare träffat en som mår dåligt och spyr galla över allt och jag lyssnar och försöker förstå och hjälpa men jag får inte prata många sekunder om mitt och mina. Jag vet massor om honom, men han vet inte mycket om mig, lite har jag fått chansen att berätta men inte mycket, jag orkar inte tävla om uppmärksamheten, jag ger upp.
Min vän S ringer numera varje dag, ibland flera gånger om dagen, hon babblar på om sitt och sina och jag får inte en chans att prata om mig och mitt.
När jag mådde som sämst hade vi ingen kontakt alls, för hon försvann. Hon gav mig tippset att lägga in mig på psyket, det var det rådet jag fick sen var det slut diskuterat.
Men nu ska det pratas, analyseras, diskuteras, och ältas varje dag. Men bara om hennes problem, mina problem och känslor blir dissade.
Jag vill vara en bra vän och jag vill lyssna och hjälpa. Men ibland vill även jag ha stöd och tröst.
Jag är också viktig, jag har också känslor och jag är också ensam, ledsen, sårad, utnyttjad, sviken, lämnad, kränkt. Jag bär sorg, jag har kärlek, jag saknar och jag lever.
Det är inte en tävlan om vem det är mest synd om, det är synd om alla på olika sätt vid olika tillfällen, jag kan känna empati för alla, men även jag kan behöva en kram och lite empati.
Jag vill hjälpa andra men jag vill också hjälpa mig själv. Att dra gränser är svårt. Jag vill bara inte bara lyssna, jag vill också synas och höras, jag vill vara och jag vill bli respekterad, älskad och omtyckt. Jag är också någon och jag har också känslor.
Jahaja?
Allt gick bra igår, var på mammografi och ultraljud. Mammografin gick superfort, tror jag var på Viplistan eller nåt för väntrummet var proppfullt men jag behövde inte vänta utan fick komma in på en gång.
Allt såg bra ut, så nu kan jag pusta ut för ett tag igen. Ingen cancer än iaf.
Efter mammografin åkte jag in till staden för att göra min brasilianska vaxning. Jag var ju lite tidig i stan eftersom allt hade flutit på så bra, så jag gick om kring och strosade i stan och väntade in tide, hämtade ut pengar och när jag gick runt hörnet på ett hus så stod Jo där, vi blev lika förvånade bägge två. Stockholm är ju en stor stad så chansen att stöta ihop med varandra är ju inte stor, men där stod vi öga mot öga mitt i centrala Stockholm, lika förvånade bägge två. Han var lika snygg och artig som alltid. Vi kramade om varandra, en kort kram för han var super stressad och sprang snabbt vidare, men han frågade självklart vad jag skulle göra och hur jag mådde. Jag bad honom ringa sen, han nickade ja och sprang vidare.
Efter en timme skickade jag ett sms till honom då jag skrev att jag tyckte det var kul att stöta ihop med honom på stan och att han var lika fin som vanligt. Jag bad honom höra av sig när han har tid så vi kunde boka in en träff och sen skrev jag hur jag jobbar och att jag kan träffa honom från onsdag kväll, hela torsdagen och sen till fredag kväll då jag kliver på nattpasset. Men han svarade aldrig på det smset, inte än iaf.
Även om jag inte är kär och kanske inte blir jätteledsen så blir jag lite besviken. Han sitter på facebook och skriver att han känner sig ensam och besviken och att det är tomt och tyst, men han svarar inte på mina sms, han ringer inte och han svarar inte på mina mail. Om han känner sig ensam, hur ska jag känna då som inte ens får svar på tilltal?
Om vi ska ses på torsdag som vi pratade om så vore det ju bara om vi kunde höras och boka in det snart. Annars hittar jag på något annat på min lediga dag.
Jag förstår att han har mycket, han jobbar ju på söndagar och måndagar och sen har han börjat jobba med musiken igen och gått in i studion, men ett sms kan han väl ändå ge mig.
Vart tog alla goa sms och alla komplimanger vägen? Förut skickade han ofta sms och han skrev varje dag meddelanden på msn. Nu är han helt borta.
Han beklagar sig över att tjejer behandlat honom illa och respektlöst, men hur behandlar han själv folk? Jag är så glad att jag inte är kär för då hade jag verkligen mått piss just nu.
Jaha ja, så va det med det, vi får väl se vad som sker, blir bara så trött på folk, tackar gud för att jag inte blivit kär. Jag kan lika gärna vänta på R och drömma om honom, för alla verkar ju vara lika dana.
Blir så besviken för sist Jo och jag sågs så berömde jag honom och sa att jag uppskattade verkligen att han är så pålitlig och svarar på sms och ringer upp när han sagt att han ska ringa upp osv. Sen gör han såhär, hur ska man tolka det? Jag känner mig inte speciellt viktig iaf.
Fortfarande inte ett spår av R, undrar vart han är, tänkt så himla mycket på honom sista dagarna, tänker förvisso alltid mycket på honom, men nu har det varit ännu värre.
Det blir ju knappast bättre när man känner sig ignorerad av allt och alla.
Sinnesro
Lyssna
Kan inte låta bli att bli lite irriterad på alla som inte orkade lyssna på mig när jag hade det som tuffast men nu vill att jag ska lyssna och stötta dom i vått och torrt. Att de inte skäms, efter alla gånger jag gråtit för döva öron, efter att de försvunnit och inte ens ringt och frågat hur jag mår, nu ringer dom som aldrig förr och vill att jag ska analysera, lyssna, stötta och trösta, nu när de är kära och har problem.
När jag prata om mitt så lyssnar de inte och jag har nu upptäckt att flera inte lyssnat på evigheter då jag får frågor om saker jag berättat massvis med gånger.
Men jag har valt att förlåta så jag antar att jag får skylla mig själv, men vänskapen är inte densamma och jag hållet numera flera, ja nästan alla med lite avstånd. Jag känner mig sviken och jag känner mig utnyttjad och för att inte bli mer sårad så håller jag alla på lite avstånd, men det gör mig ensam och det gör mig nedstämd.
Att vänner som man trodde var ens vänner inte var det, gör ont. Men jag försöker vara tacksam för de vänner jag har och se vissa som vänner och vissa som kompisar och behandla dem därefter. Men ibland gör det ont när man upptäcker att någon man anförtrott sig det innersta inte lyssnat ett dugg.
Men nu ringer iaf alla till mig och berättar allt för mig, vilket är en ära och kul, men ibland så känner jag bara en sån besvikelse att de inte gjorde så för mig, så som de nu vill att jag ska göra för dom. Jag hade behövt precis de dom vill ha av mig. Men jag hoppas att de lär sig med tiden och att de kanske förstår nu hur tufft jag hade det och fortfarande har ibland. Att lyssna är en gåva, att ha någon som lyssnar är guld värt.
Helgen var bra. Fredagen blev det film och mys med min vän A och hennes kille, lördagen blev det träning, mitt första spinning pass på förmiddagen och sen Ikea med tre vänner och tok shoppade. Efter Shoppingen följde min kompis G med mig hem och vi lagade pizza och kollande på dvd till midnatt, jag skjutsade hem henne sen eftersom hon hade shoppat ganska mycket på Ikea och då fick jag dåligt samvete att hon skulle sitta med alla kassar på t banan. Hon bor ganska långt bort och jag måste åka igenom hela staden, så jag brukar inte skjutsa hem henne, jag skjutsar omkring folk så himla mycket ändå. Men som sagt denna gång skjutsade jag hem henne iaf.
Söndagen var jag hemma hela dagen, regnet öste ner så jag var hemma och gjorde om hela lägenheten med allt jag köpte på Ikea, det tog hela dagen att montera ihop den nya byrån, flytta den gamla byrån till sovrummet, ställa den nya i hallen där den gamla stod och slänga byrån som stod i sovrummet. Jag var helt slut och det tog hela dagen att fixa allt. När man drar fram alla byråer så kommer ju ganska mycket damm fram också så det blev till att gå flera varv med dammsugaren också. Men nu är det fint där hemma vill jag lova. Ny matta och blomma i vardagsrummet, ny byrå i hallen, ny matta i köket och lite småsaker och sen hallens byrå till sovrummet och sen ändrade jag om lite blommor, krukor och lampor. Så varje rum har fått lite nytt. Känns så bra och kul, längtar hem så jag får fortsätta rensa och fixa, har ett jättestort skåp i köket som är fullt med massa papper och grejer, det skåpet skulle jag vilja rensa och slänga massor och sen gå ner med lite till källaren, det skåpet ska absolut rensas, och sen ska jag måla om en pall jag har i hallen till vit, det är mina två nästa projekt.
Hade som sagt mitt första spinning pass i lördags, och det var riktigt kul, bra musik och bra ledare, så det gör ju sitt. Jag ska absolut fortsätta mes spinning. Men i kväll blir det Body pump.
Inte sett eller hört från R, saknar honom jättemycket och vet inte hur jag ska göra för att få kontakt med honom.
Jo mår tydligen inte alls bra, och hans frånvaro gör att jag saknar R ännu mera. Jo har inte ringt eller nåt, jag har skrivit till honom ett privat meddelande på facebook men det har han inte svarat på. Men han beklagar sig på facebook att han inte är samma person som för några år sedan och att han är besviken, ensam och att det är tyst. Ändå har jag försökt kontakta honom och jag har skrivit till honom utan att få svar så jag skrev på hans logg att han vet vart jag finns och att det bara är att ringa och att det är ganska tomt och tyst hos mig med. Då fick jag iaf ett tack till svar. Så han är ju go men han hör sällan av sig till mig, det är trist.
Kändes så trist att han mår dåligt och känner sig ensam trots att jag försöker nå honom på flera sätt. Han svarar inte ens och han ringer inte fast jag ber honom, men ändå känner sig han sig ensam och besviken, undrar hur jag ska känna då? Jag är väldigt glad att jag inte är kär i honom för då hade jag nog varit jätteledsen, nu blir jag vara lite besviken. Tycker iaf han borde vara lite glad av att ha mig, men kanske mår han för dåligt för att se det så.
Jag hoppas iaf att vi kan ses på torsdag för jag behöver honom för att må lite bättre och för att inte sakna ihjäl mig efter R. Jo stärker mitt självförtroende och han ger mig en kick och jag behöver den kicken iaf en gång i veckan för att må bra.
Det är dags för en ny kick, för jag känner mig lite låg idag och saknaden av R gör ont.
Hoppas att R snart ger mig ett livstecken och att Jo kan träffa mig i veckan.
Sinnesro
Fredag och svar på frågor
Anledningen till att man måste vänta med att testa sig är att det tar 6 mån från senaste infektions risken, ex senaste samlaget, tatueringen eller piercingen innan man kan göra ett säkert hiv test. Man kan göra ett test efter 3 månader men om man vill vara 100 % säker så bör man då göra ytligare ett test efter ytligare 3 månader. Så vi måste vänta tills vi kan testa oss. Jag är redo för test 7 aug, eftersom jag tatuerade mig i februari. Sist jag hade oskyddat sex var 25 december 2010. Jag tror han är redo i oktober då han hade sex med en tjej ca 1 månad innan mig. Vi får väl se hur länge vi väntar med testet, men så nära 6 månader från ett ev. smittotillfälle gäller när det gäller hiv, gulsot och hepatit. Klamydia och andra könssjukdomar kan man testa ganska så fort, tror nog det räcker med någon vecka. Ju fortare man får vård desto bättre. De flesta könssjukdomar går under smittskyddslagen vilket innebära att det är ett måste att ange personer man haft sex med för att kunna komma åt smittspridning och för att skydda osmittade. Kondylom är den ända könssjukdomen jag vet som inte omfattar denna lag då man faktiskt inte behöver ha ett fullbordat samlag för att den ska smitta.
Så på med kondomen alla och hjälp till att utrota dessa jävla sjukdomar så kanske våra barn eller barnbarn iaf kan knulla tryggt och säkert. Och ni som kan vaccinera er mot livmoderhalscancer, gör det. Jag funderar på att göra det fast jag är lite för gammal, kanske hjälper det lite iaf. För mig som är över 18 år kostar det ca 3500kr så det är ju ganska dyrt, så passa på ni som kan vaccinera er billigt.
Så va det fredag igen och jag har ledig helg, idag blir det dvd med A och hennes kille, egentligen skulle det bli bio men eftersom en kompis till dom hade den på dvd med svensk text så tar vi mys pys hemma hos dom istället.
I morgon blir det Ikea med flera vänner och sen mys pys och skräckfilm hemma hos mig. Söndag ska jag nog bara vara hemma och fixa med allt jag har köpt på Ikea, tänkte verkligen köpa massa nytt och förändra där hemma, bla en ny byrå till hallen och sen massa kartonger att sortera saker i så det blir fint och prydligt hemma. Jag tänker verkligen kosta på mig lite till hemmet, räcker inte pengarna så tar jag från mina sparpengar, för nu vill jag verkligen göra om hemma.
Ska måla om en pall också och verkligen förändra hemma, ska bli grymt kul. Längtar.
Så inget bloggande i helgen tror jag. Men vi hörs ju snart igen,
Börjar få R abstinens, inte sett eller hör något på en månad, men hopps heminredningen hjälper mot abstinensen.
Sinnesro
Off
Lite off idag, vet inte varför, men jag är inte alls så där pigg och glad idag. Jag är off.
Var inte så i början av dagen men sen blev har det. Vet egentligen inte varför.
Var hos ögonläkaren på förmiddagen, de hittade en liten skelning. Så de satte på en grej på mina terminalglasögon och hoppas att det ska avlasta ögat när jag jobbar och att det är det som är lösningen, men de tror inte att det är lösningen på hela problemet för de tycker att alla mina symtom är på tok för många för den lilla skelningen. Så jag ska till min husläkare och sen få en remiss till en balasutredning. Samt att jag ska skaffa ögondroppar och se om det kan hjälpa lite. Så utredningen fortsätter.
Hämtade paket idag, ett paket från elf med massa smink och jag blev super nöjd, läpp pennan va bäst, den va grymt bra. Sen ett paket med massa te som ska få min kropp att må bra.
Alltid kul med paket, mindre kul med fakturan. Men det blev inte så dyrt. E.lf smink är grymt billigt.
Ringde Jo på väg till jobbet, han var trött men gullig. Vi skulle höras nästa vecka och han skulle försöka se till att han kunde träffa mig nästa torsdag. Han berättade att korten vi tog sist inte blev bra, det va för mörkt, han tycker inte det såg proffsigt ut. Tråkigt, efter allt jobb vi la ner och många kort blev grymt bra, men sen blev det tydligen inte bra iaf. Han är väldigt pedantisk med kortet och det är viktigt att ljuset och allt blir perfekt. Jag förstår honom, men samtidigt blev jag besviken då många kort blev så bra och vi la ner så mycket jobb med håret, sminket och kläderna. Hans bedömning kanske är rätt men jag fick ju aldrig chansen att se bilderna och avgöra själv. Han har sagt att han ska maila mig lite kort men det har han aldrig gjort. Så nyfiken på hur alla bilder blir.
Nåja jag får de korten som han tycker är bäst och det är ju han som är fotografen och konstnären så, det är väl bara att gilla läget och vara tacksam över de bilder jag får.
Hoppas vi kan ses om en vecka och ta massa kort, för jag tycker verkligen det är super kul.
Han har nu lagt upp en skit snygg bild på facebook på sig själv, han är så satans snygg alltså.
Vart tog mitt humör vägen? Känns bättre nu när jag skrivit lite men jag känner mig ändå lite off.
Kanske är det för att jag inte fått ett livstecken av R på en månad eller kanske är det för att Jo inte kan säga till 100% att vi kan ses nästa torsdag, jag vet inte. Kanske är det lite av allt och sen mensen på det.
Tur att mensen inte kom förrän i går så Jo och jag hann ha massa sex i tisdags. Men jag vill ha mera. Men man får vara nöjd med det lilla, sa pigan när hon satte sig på nappen.
Har redan blivit sex beroende.
Tänk att det är så, har man börjat få ett sexliv så är man som beroende sen kan man leva i celibat i månader, men då liksom vänjer man sig och växer igen där nere. Men så fort man haft sex en gång så blir man som galen i sex igen. Märkligt men så är det faktiskt. Man vänjer sig att leva med sex och man vänjer sig att leva utan.
Men sex är grymt skönt och jag får sällan nog om jag inte fått ett skavsår som gör ont, men det kan glidmedel hjälpa mot, så det går att knulla med skavsår också. Tyvärr så gör kondomen att man får skavsår lättare, fattar inte varför men så är det, men hellre lite skavsår än massa sjukdomar, så det blir gummi och skavsår till september då vi ska gå och testa oss. Han är verkligen super noga med det, jag får inte ens suga av honom förrän testet är gjort. Aldrig någonsin varit med om att en kille är så noga, men det ser jag som positivt.
Lite gladare nu, men inte helt okej, vet inte varför jag är så off och lättirriterad på allt.
Jag har bestämt mig för att ta emot hennes vänskap och inte sjunka så lågt som hon gjorde utan jag har valt att vara en bra vän och hoppas att hon ser och lär av det. Jag har själv gjort det valet, men jag försöker att inte ta till mig henne så mycket utan ha lite avstånd så jag inte blir sårad igen.
Det har gått bra under ett par månader nu, men nu när hon börjat dejta denna kille igen och mår lite bättre så är det inte lika kul att hon hela tiden får prata om henne och hennes kille och jag knappt får nämna Jo och vad vi gjort. Hon kommer inte ens ihåg vad han heter och så fort jag försöker berätta om mig och mitt så avbryter hon mig med sitt hela tiden.
Jag kan prata problem i timmar och jag kan analysera och vända och vrida allt i timmar, men det ska vara bägges problem och bägges liv, om inte någon mår riktigt dåligt såklart för då går ju självklart den personen före till 100%. Men nu mår hon bra och jag mår bra så ingen av oss behöver mer tid och uppmärksamhet en den andra, så varför får bara hon prata? Börjar bli jävligt irriterande.
Men hur säger man det lite fint, jag har försökt ge pikar och ta uppmärksamhet men det är fan omöjligt. Suck.
Sen ligger det ju i bakhuvet hur mycket hon dissade mig när jag mådde som sämst, hon tog avstånd helt från mig och när jag grät som ett barn så tyckte hon bara att jag skulle lägga in mig på psyket.
Ja hon var allt annat än en vän mot mig när jag mådde som sämst och nu när jag mår bättre, då duger jag igen för nu kan ju jag lyssna på henne.
Jag har bestämt mig för att ge henne en chans och jag får stå mitt kast men ibland blir jag bara så irriterad. Skönt att skriva av sig lite här.
Sinnesro
Lapp
Jaha då har man lapp för ögat då som en annan pirat.
Kan upplysa om att det är grymt obehagligt och man ser ut som en idiot, försöker har solglasögon på mig hela tiden, då känns det lite bättre, men på jobbet kan jag inte ha det, så här sitter jag som en idiot och nu börjar de ögat som inte är övertäckt att bli grymt trött och jag ser suddigare och suddigare för varje timme, hur ska detta sluta? I morgon bitti kl 10.00 blir jag av med elendet. Längtar!
Hade en trevlig dejt med Jo i går, tog massa snygga kort och sen hade vi lite sex innan han var tvungen att åka, kattallergin gör det svårt för honom att sova över, men det gör inte något för det blir så komplicerat när han sover eftersom han är kattallergiker och medicinen inte hjälper helt så måst jag stänga ute katterna från sovrummet och det är ett himla fixade och trixande. Klart att det är mysigt också när han sover över men det är helt okej med mig att han inte gör det så ofta.
Vi träffades i går 19.30 direkt efter mitt jobb, han stod och väntade på mig, sötnosen. Sen skjutsade jag honom till tåget 00.30 i natt, så vi hade ganska många trevliga timmar.
Tycker han blir lugnare och lugnare ju mer vi ses, han är inte lika mycket adhd aktig, dessutom pratar vi mycket och jag tycker om att prata och diskutera med honom, även om det ibland tar väldigt lång tid innan han kommer till poängen och han tappar ämnet hundra gånger. Men vi har kul och jag kan vara väldigt rak och ärlig med honom.
Nästa träff planeras bli nästa torsdag, då är jag helt ledig så då ska vi ha en helt dygn tillsammans och ut i naturen och ta massa kort.
Nu när jag vet det kan jag planera fritt fram till dess och det är så skönt.
Torsdag, jobba sen hem och fika hos Ö och hennes kille S.
Fredag ev. bio, med A och hennes kille.
Lördag mitt första spinningpass och sen Ikea med A och G och sen dvd kväll med en G.
Söndag oplanerad än så länge.
Måndag, jobb och sen mammografi på Ks och sen till skönhets salongen för brasiliansk vaxning, efter det blir det hem och träna Body pump.
Tisdag, jobba och efter jobbet Mary Kay spa kväll hemma hos mig med några vänner, som det ser ut nu blir vi iaf 6 st.
Onsdag jobba och sen fixa naglarna
Torsdag ledig och dejt med Jo.
Fullspäckat schema med andra ord, men nästan bara roliga saker så jag mår så bra just nu. Lite mera sex skulle vara fint och ett telefonsamtal av R sen skulle livet leka.
Saknar R så satans mycket, tänk att jag fortfarande kan höra hans röst och skratt.
Just nu känns det som om jag aldrig någonsin kommer kunna glömma honom och att jag aldrig mera kommer kunna bli kär och älska någon annan än honom.
Jag tycker om Jo och jag trivs med honom, dessutom är han skit snygg och vi har så grymt fina kort tillsammans och han får mig att känna mig så snygg och min självkänsla och mitt självförtroende blir bättre och bättre för varje dag. Jag mår så bra av honom och vi har så kul. Men jag är inte kär och han är inte kär i mig och det är fortfarande R jag vill gifta mig med.
Jag är gärna med Jo men som sagt, det är R jag vill bilda familj med och leva med och det är han jag vill gifta mig med. Jag älskar honom än och jag saknar honom varje minut.
Sinnesro
Bloggtipps
Tänkte tipsa om några bloggar som jag gillar.
http://beautyfreaks.blogg.se Massa bra tips om lite allt möjligt av en cool tjej
http://minlangtanefterdig.blogg.se Bara kan inte sluta följe denna tjejs längtan efter barn.
http://lavitadilovisa.blogg.se/ Bästa träning o smink bloggen
http://misshagen.blogg.se/ Massa tips och annat kul, lättsam och trevlig blogg
http://matildays.blogg.se/ Så ung och så klok, denna tjej imponerar på mig.
http://sannassanna.blogg.se Tuff tjej som genomgår mycket.
Sinnesro
Sex, p – piller och mens.
Jo fortsätter vara pålitlig, han ringde igår efter jobbet precis som han sa att han skulle göra, och precis som vi bestämde så bokade vi in en ny träff, idag ca kl 20.00. Men att vi skulle höras idag om jag kunde hämta honom vid pendeltåget, eftersom jag skulle till ögonläkaren idag och inte viste om jag kunde köra efter det besöket skulle vi höras under dagen.
Han fortsätter vara pålitlig och ringde idag för att kolla om jag kunde köra och vilken tid som är bäst för mig, han är så söt. Han förvånar mig verkligen och eftersom han alltid gör det han säger så känner jag mig lugn och trygg. Känns bra, enkelt och bra.
Mensen är verkligen ett hinder i livet, jag som inte kan använda tampong har alltid blivit väldigt handikappad av min mens. Jag har alltid haft riklig mens och alltså behövt binda storlek large.
Man får ju för sig att det syns och att man ska blöda igenom så det blir alltid mörka stora jeans när jag har mens. Man kan inte bada och att ha sex, ja det går ju att ha sex men det blir ju Stockholms blodbad så det är ju inte så trevligt tycker jag. Dessutom har jag under många år haft grymma mens smärtor så att stoppa in nåt i allt det där onda, den tanken har liksom inte slagit mig.
Jag fick mensen tidigt jag var bara 11 år. Min mens blev riklig ganska så fort och jag hade grymma smärtor, jag svimmade nästan varje morgon och fick ha plast i sängen, eftersom jag blödde igenom nästan varje natt. Jag kunde blöda i över två veckor och jag mådde piss. Pms, mens smärtor och riklig mens, jag stod ut tills jag fyllde 18 år sen satte de in p-piller till mig, jag började som så många andra med märket Dessolette men mensen var fortfarande riklig och jag hade grymma mens smärtor och pms, men nu svimmade jag inte och jag hade bara mens i 5-7 dagar och den blev regelbunden och lätt att ha koll på så jag stod ut tills jag var 20 år men sen förstörde den min sexlust, jag blev torr som fnöske och var aldrig sugen, fick då prova ett par andra sorter, tror jag provade runt bland ca 5-10 olika sorter tills jag hittade Nevroletta, och sen försvann dom och jag fick Follinett (kan stavat namnen fel)med bägge så blödde jag rikligt i 5 dagar och hade lite mensvärk de första dagarna, men jag var kåt, blöt och mensen var kontrollerbar så dom knaprade jag på länge, sen efter många år fick jag en gyn som tog tag i alla mina mensproblem och hon sa att jag absolut inte skulle ha det som jag hade det, mer kunde jag kräva och hon ville jag skulle prova en ny sort Yaz.
Jag var skeptisk men gav det en chans, nu har jag ätit dom ett par år och dom är så bra.
Jag har fortfarande ganska riklig mens i max 2 dagar och sen behöver jag typ troskydd i 2 dagar, jag har nästan ingen mensvärk och pmsen är betydligt bättre även om jag känner av den och får lite psykbryt ibland. Men sexlusten är det inget fel på och mens i 2 dagar kan jag absolut acceptera, dessutom kommer den som en klocka. Tisdag kväll eller onsdag morgon kommer den och är slut fredag, några droppar kan komma på lördagen, men fredag och lördag gäller bara trosskydd.
Kan inte klaga, men mensen gör en handikappad iaf, men nu är jag bara handikappad i 2 dagar. Tackar gud för p-piller.
Jo och jag använder kondom och vi är riktigt noga med det, så jag har p-piller och knullar med kådis. Duktig flicka är jag. Det känns så jävla tryggt att knulla med gummi, även om det självklart är skönare utan, den där kondomen gör ju allt så torrt på nåt sätt, den suger ju åt sig allt som en svamp. Men det är tryggt, jag behöver inte oroa mig för sjukdomar, och när det kliar eller svider så vet jag med säkerhet att det inte är något att oroa sig för.
Vi ska hiv testa oss i höst och sen knulla utan kådis, det ska bli grymt skönt, längtar men vill kunna veta att han är 100% frisk så jag kan koppla av.
Man kan ju lätt få svamp när man har en ny partner, kroppen är liksom inte van vid den nya partners ph värde och bakterie flora, jag har nästan fått svamp av alla nya parters utom R faktiskt.
Av idioten M fick jag dessutom två slidkatarrer och även om det inte är en könssjukdom och inte ska smitta så är jag övertygad att jag fick det eftersom han knullade med som många samtidigt och ibland samma dag, för jag har aldrig haft slidkatarr innan och aldrig haft det efter. Tackar gud att han inte smittade mig med nåt skit, det är mer eller mindre ett mirakel när man vet hur han knullat omkring. Nog om den idioten.
Ni som inte vet vad slidkatarr är kan jag berätta att det gör inte ont, kan va lite rött kanske men det känns inte, men det stinker! Det luktar så satans mycket fisk, som en fiskaffär alltså. Det beror på ph värdet och det är inte farligt, men du behöver medicin. Så stinker du fisk där nere mer än normalt, tipps, gå till gyn.
Förvånar mig hur lite folk kan om sex, sjukdomar och sitt könsorgan.
Träffade en kompis för ett tag sedan och vi satt och snackade och så kom vi in på könssjukdomar och hon trodde inte att hennes kille smittat henne med något för han är så noga med att tvätta snoppen efter sex. Herre gud ????!!!!! Kvinnan är nästan 40 år och har en son på 16 år och hon tror man kan tvätta bort könssjukdomar och hiv med tvål och vatten! Jag höll på att dö och som om det inte vore nog så lever hon idag med idioten M som typ knullat med allt som rör sig och varit otrogen mot allt och alla i hela sitt liv och förmodligen fortfarande lever som han brukar.
Vissa personers okunskap skrämmer mig!
Så snälla, har ni någon fråga, ställ den, hur dum den en är så är den bättre att ställa och få svar på en att leva som ett pucko hela sitt liv. Och som det heter ingen fråga är för dum, men det är dumt att leva med en fråga, så kom igen ställ den, jag looooovar att svara! Va inte blyg, kom igen…
Sinnesro
Trivs
Jo och jag skulle höras igår och bestämma dejt för veckan, jag ringer vid 21.00 tiden och inget svar, jag reagerar genast med tanken” jaha nu får vi se om han ringer upp då” lite nervös men eftersom jag inte är kär utan ”bara” tycker jävligt mycket om honom så känns det bara lite nervöst.
Det går max 5 min sen kommer ett sms, ”mår inge bra idag ringer dig i morn”.
Kändes så bra att han liksom säger det så slipper min skalle grubbla. Så enkelt men så viktigt.
Idag kl 16.30 ringer han, precis som han sa och han är så enormt artig och gullig i telefonen att man knappt tror det är sant. Eftersom jag är på jobbet så frågar han flera gånger om det verkligen är okej att prata osv., så artig och så go.
Jag jobbar 14-20 hela veckan och eftersom jag ska på massa läkarbesök med mina ögon och ha lapp för ögat ett dygn och hålla på så sa jag att tisdag, fredag eller lördag passar bäst för mig att ses. Han skulle självklart anpassa sig efter mina arbetstider så vi kommer förmodligen ses i morgon kväll och sen kanske även i helgen, men han skulle ringa när han slutar sitt jobb i kväll så skulle vi bestämma exakt dag.
Känns så jävla enkelt och bra med en kille som kan boka in mig och som håller det han lovar, jag mår skitbra av det. Precis så här vill jag ha det, man bestämmer en dag och så ses man den dagen man har bestämt, så enkelt för mig då att boka in saker med mina vänner osv. när jag vet vilken dag som jag ska träffa Jo. Det är bara R som varit så enkel att ha med att göra tidigare och nu då Jo. Perfekt för mig, jag blir lugn och tillfreds när jag har en dag bokad.
Pålitlighet är superviktigt för mig. Så här kan jag leva, så här kan jag vänta på R. Så här trivs jag med livet.
I lördags vann jag på V75 också, vi är 5 st på jobbet som gått ihop och spelar och i lördags kom vinsten så vi fick 1338 kr per skalle. Så Nice!! Min största vinst någonsin. Så kul ! Vet inte vad jag ska göra för pengarna men nåt extra kul ska jag försöka göra.
Började träningen igen idag, efter alla förkylningar och allergier. Har inte tärnat på 1 månad.
Tänkte börja lite försiktigt med ett Core pass, tjena alltså, det va Robban som var instruktör jag har inte haft honom på Core förut, lugnt va det då inte, omg. Helt slut och bara några timmar efter började träningsvärken komma. Jag och två tjejer till låg som små klumpar på golvet i mellan åt, och då kunde vi inte låta bli att skratta, det var verkligen ett tufft pass, men kul och bra. Nu kommer jag ha träningsvärk alla duga ett par dagar. Känner redan i ryggslutet och magen, så detta kommer bli bra men göra ont.
Nu ska jag komma igång med träningen och även med vikt minskningen, vägde mig i morse och vågen visade 71,3 kg. Vill ner 5 kg och sen få lite muskler, vill verkligen ta hand om min kropp extra mycket nu när jag börjat modella.
Nu jävlar!
Sinnesro
Revansch!
Saknar R, men jag tror att vi hörs igen och medans jag väntar ska jag ha kul och må bra. Men jag tänker på honom varje dag, han finns i mitt hjärta.
Pratade med Jo i morse på msn och han var stressad och hade massor att göra men vill träffa mig nästa vecka och vi skulle höras på söndag och boka in nåt då. Han va söt och rar så det kändes bra.
Bråkade med L via facebook idag, bråket började redan igår men idag var han riktigt dum. Han förstår liksom inte att han sårar mig när han inte kommer ihåg saker som jag berättat för honom och att han faktiskt svikigt mig flera gånger när han lovar att vi ska ses och sen försvinner eller skjuter upp det och sen skyller allt på mig att vi inte ses. Att jag tjafsar och att han inte pallar brudar som giddrar osv. Så jävla dålig stil av honom tycker jag, han har sårat mig ett flertal gånger och sen kan han inte ens säga förlåt, han verkar inte se att han ens gjort något fel.
Terapin har han dessutom slutat med för han tycker inte det ger nåt. Så nu lever han och har kul, festar och tar dagen som den kommer och tror att det ska fungera.
Jag blir bara arg på honom, framför allt när han skriver så dumma saker och sen säger att det är mitt fel att vi inte ses och att det är jag som inte hör av mig eller kommer.
Han förstår inte alls hans egna fel och varför jag känner som jag känner. Han har varit riktigt dum i flera ”brev” nu så jag är riktigt trött och irriterad på honom och vill faktiskt inte ens träffa honom i dagsläget. Känns bra att säga ifrån och stå på mig.
En kille som jag hade kontakt med i höstas som ”dumpade mig” för att jag var för gammal hörde av sig idag efter han sett bilderna på facebook. Han har inte sagt ett ord sedan han skrev att han inte var intresserad av mig eftersom jag var för gammal för honom.
Men nu kom han krypandes, efter ha sett korten så ångrar han sig och undrade om jag var singel och om jag ville ses.
Jag sa att han dissat mig ju, att jag var för gammal, han bad om ursäkt och sa att han ångrar sig djupt.
Jag sa att jag träffar en kille just nu, så ”To late” Det va så jävla skönt!
Han kröp verkligen och ångrade sig bittert och det känns så satans skönt att vinna! Snacka om att jag fått revansch! Han gav mig inte ens chans förut för jag var för gammal nu tiggde han om att få träffa mig! Ha ha!
De korten som Jo har tagit på mig har gjort mig så mycket gott. Mitt ego mår så bra och jag får så mycket komplimanger!
Revansch är bara förnamnet! Jag som blivit mobbad och retad, dumpad och pissad på genom alla år.
Det känns så skönt med alla komplimanger och mitt ego mår så bra. Jag känner mig så mycket snyggare nu, jag går rakryggad och känner mig så snygg och det är sååå härlig känsla.
Hoppas att jag får behålla denna känsla för den är grym att ha. Nu ska jag träna och bry mig om min kropp och bli snyggare och bättre på både insidan och utsidan.
Idag har jag beställt lite smink och sen köpt två nya bikinis på Cubus och jag bara längtar efter att få gå på stranden med mina nya bikinis!
Jag mår bra idag och jag duger som jag är och jag är värd det bästa i livet!
Fuck alla negativa tankar! Here i come!
Sinnesro
Smärtfri saknad?
Men ändå saknar jag och så ibland kommer ändå dumma känslan upp. Kan man inte bara ha en normal saknad, en saknad som inte gör ont och som inte krånglar till det. Jag mår ju bra nu och det är ju nästan smärtfritt, men det verkar svårt att behålla den smärtfria känslan. Ibland liksom ploppar känslan av rädsla, oro, stress, ångest upp, men jag vet att det är en gammal känsla, det är en gammal vana som mitt inre har. Kan jag inte bara få må bra? Smärtfritt.
Pratade med Jo i går lite i tele och han hade fullt upp med jobb denna vecka så vi skulle försöka ses nästa vecka. Han mådde ganska bra och satt och fixade med korten, han var så nöjd och sa att jag var så grymt snygg och korten blev grymma. Vi bestämde att ses nästa vecka men att vi skulle höras innan, så allt är väl i sin ordning. Även om jag ibland får lite ångest och bekräftelsebehov av ren rutin, som sagt, det är gamla känslor som liksom inte släpper, det är som om min kropp bara måste vara rädd för att bli lämnad även om min hjärna faktiskt inte är det just nu. Min kropp inser inte att jag mår bra nu och att jag inte behöver vara rädd.
Skumt med känslor, varför kan man inte styra dom?
Jag har en bra älskare, enkelt och ärligt och vi har kul när vi ses, varför ska jag krångla till det?
R borde höra av sig snart igen tycker jag, gått lite för länge nu. Vart är han? Saknar honom.
Hans tjej eller vad hon nu är satte ute en ny profilbild idag på facebook, det var kul för hon va inte snygg precis, får man säga så? Men jag mådde bra iaf för jag tycker inte hon var speciellt snygg, faktiskt rent av ful. Jag ser betydligt bättre ut, tycker jag och det känns bra.
Jag vet att R inte har glömt mig och jag vet att jag betyder massor för honom och att han tycker jag är skit snygg och det känns bra för mitt ego. Även om allt inte handlar om utseende så är det ändå skönt att känna sig snyggare och dessutom veta att han tycker jag är grymt snygg.
L är konstig, jag börjar faktiskt bli irriterad på honom, han kommer inte ihåg någonting som är viktigt för mig och han verkar inte ta det på allvar, han tycker han minns det som är viktigt t.ex. att leva. Men jag menar på att han verkligen borde tänka sig för, han sårar faktiskt folk när han inte kommer ihåg saker. Det som är viktigt för honom kanske inte är samma sak som är viktigt för andra och då känner man sig ju sårad, så känner jag iaf.
Jag har helt lessnat på alla hans löften som han sen inte minns ett skit av. Så dåligt minne som han har är sjukt. Han kommer ju inte ens ihåg saker vi pratat om i timmar. Nä jag blir bara irriterad, han lever ett flumliv som jag inte tror på och jag är tyvärr övertygad om att han snart hamnar i dåligheter igen. Han tar ju inget på allvar känns det som och han får mig att känna mig obetydelsefull när han glömmer bort saker han lovat mig. Men det verkar han inte ens förstå.
Min bror och hans fru är i Spanien, han och min träff blev aldrig av, alla datum jag sände som han skulle kika på har passerat för länge sen nu. Jag saknar min bror.
En av de vuxna barnen har tagit bort mig från facebook och de andra bjuder mig inte på deras födelsedagsfiranden, jag är helt utstött känns det som och min pappa säger samma, även han är lite utstött, men jag är nog värst.
Ingen vet vad jag gjort och varför det är såhär, men familjen är splittrad och allt är stelt, trist och jobbigt. Min bror och jag har nästan bara kontakt via facebook numera.
Söker lite tröst hos mina kusiner och gläds åt att jag fått upp kontakten med dom, men jag blir besviken när de aldrig har tid att ses. Nu hoppas jag på att de vill och kan träffa mig på söndag, skickade ett sms men har fortfarande inte fått svar. Hoppas att det blir en liten fika iaf, för jag saknar dom ju.
Åter igen en saknad, varför denna saknad hela tiden?
Sinnesro
Slim Te
Det Te jag dricker nu som alltså heter Slim har jag köpt i en Thai mat butik i Vallentuna norr om Stockholm, har även hittat samma te i en annan Thai matbutik i Jakobsberg norr om Stockholm, så jag misstänker att den finns i de flesta Thaimatbutiker. Förpackningen är illgrön och det är en siluett av en tjej på framsidan och sen står det Slim med vita bokstäver.
Är absolut inte gott, men inte alltför vidrigt att dricka men om man vill få igång magen så är den as bra.
Men bli inte rädda om det gör lite ont i magen i början, det är tarmarna som jobbar lite bara och sen kommer avföringen stinka satan, men det är för att allt kommer ut. Kan dock rekommendera att ha en toalett i närheten de första dagarna för man har behov av att snabbt komma till toaletten ibland.
Lycka till med skitandet ;o)
Sinnesro
Kortfattat
Nu har han alltså en facebook sida med bara mig som vän…..
Jag har beställt massa te, så här ska det bli rensning utav kroppen.
Jo har lagt upp en ny bild på mig på facebook, han är en grym fotograf och bilderna blir så bra.
Skrev att jag ringer honom efter jobbet, så jag får väl göra det och så får vi se vad som sker. Kan inte låta bli att sakna honom lite iaf….
Ingen ångest idag , inte ännu iaf.
Sinnesro
Rensning
Jag behöver en rensning, en genomkörare av kroppen. Svullat mat och massa onyttigt som fan ett tag nu och rent av vräkt i mig lakris, jag som aldrig ätit mycket godis och speciellt inte lakris. Men nu har jag alltså svullat i mig lakris i över 1 vecka och jag har stått i kylskåpen och verkligen vräkt i mig som en hetsätare. Vet inte vad det beror på, kanske är det kortisonet?
Nu måste jag rensa kroppen och skärpa mig lite. Jag kan inte stå med hela huvudet i kylskåpet och häva i mig allt som finns. Nu är det dags att skärpa till sig.
Började dricka slim thai te i morse, det är ett grönt paket som finns i Thai butiker, det är tepåsar man ska lägga i kallt vatten ca 30 min och sen dricka, då ska magen komma igång och man ska få skita ordentligt. Fungerar skapligt, iaf i korta perioder. Så nu ska jag dricka det två gånger per dag i 1 vecka eller nåt sånt. Det smakar ju diskvatten typ så det är inte gott, men jag får gå på toa ordentligt och det luktar verkligen så satans illa så en rensning blir det nog, för magen luktar verkligen ruttet .
Såg i en annan blogg ett annat te som verkar bra och det verkar vara ett mera vanligt te som man kan dricka varm och rent av kanske njuta lite av. BiOrgine heter det och jag antar att den finns i hälsokosten.
Sen ska jag sluta äta massa skit, nu jävlar ska jag skärpa mig och gå ner lite i vikt och rensa kroppen från allt. Mer frukt och grönt och mindre mackor och fett.
Nästa vecka börjar träningen.
Jag som börjat modella nu på äldre dar måste ju tänka lite på kroppen nu. Kan inte börja gå upp i vikt och slappa till mig nu. Nu gäller det ju att hålla sig snygg.
Fattar inte varför jag varit så svullig och hungrig hela tiden, ha liksom inte kunnat hålla mig. Men nu måste jag krympa magsäcken och skärpa till mig.
Igår bokade jag om tiden till mammografin och sen bokade jag klipptid, nageltid och även tid för vaxning, brasiliansk. Så snart är jag redo för sommaren på alla sätt.
Ska bli skönt och kul att fixa ordning sig, speciellt nu när jag dessutom ska rensa kroppen, känner mig riktigt taggad att fixa mig nu. Hoppas nu att känslan håller i sig.
Sinnesro
En dikt till dig.
”Allt vi behöver
är tid för varann
och små mirakel
så att drömmen blir sann
allt vi behöver
är en skyddad hamn
dit vi kan fly
som bara älskande kan”
Sinnesro
Hjärtklappning
Mår bättre idag. I går kväll mådde jag riktigt piss, vet inte om det va nån sorts astma eller en ny sorts ångest, för jag hade svårt att andas, hjärtklappning och det liksom kändes som om någon höll på att strypa mig eller som om det satt en äppelbit i halsen eller nåt, samtidigt som det nästan brändes i halsen, jätteskumt va det och hjärtat slog som trumpinnar. Jag valde att ta det som en ny sorts ångest och andas djupt och bara acceptera läget och låta det bara vara, typ ignorera det.
Tittade på fotbollen och sen somnade jag trots allt och när jag vaknade i morse så kändes det bättre.
Undrar var det var, nån sorts ny ångestattack tippar jag på men varför? Jag trodde jag mådde bra nu, men kanske inte?! Min egna analys är att det är gamla känslor som spökar, att något triggat igång en gammal känsla. Tror att jag liksom går på gamla känslor av rädsla för att bli lämnad, övergiven osv.
Men nu känns det bättre, kanske är det över för denna gång. Hoppas, för attacken igår var lång och jobbig.
Sinnesro
Litet bakslag?
Så var sommaren nog äntligen här. Känns riktigt bra på många sätt.
Solen värmer, och jag är på bra humör. Såren börjar läka i hjärtat efter R men saknaden och längtan finns kvar. Skickade ett meddelande till honom idag via facebook, men tror inte han kommer åt att läsa det. Men jag skrev iaf att jag tänker på honom och att jag hoppas på att få höra ifrån honom snart igen och att han vet vart jag finns. Mer kan jag inte göra.
Jag mår fortfarande bra, även om jag är lite mera otålig idag än igår. Vet inte varför jag känner mig så otålig igen, kanske för att jag inte vet när jag får träffa Jo igen, eller kanske är det för att R inte synts till på över 3 veckor nu. Eller kanske har jag bara en lite sämre dag.
Träffade Jo igår och hade massa underbart sex. Han är rolig att vara med och vi har kul ihop, vi är inte kära i varandra och vi har inte satt in oss i något fack, typ flickvän, pojkvän, utan vi bara är.
Jag sa till honom igår att jag tyckte det kändes bra och att jag kände mig fri och tillfreds och för första gången i mitt liv kan jag njuta av riktigt bra sex utan att vara tok kär och drömma mig in i fantasier om bröllop, barn och hus, utan jag bara är i nuet och njuter av det vi har. Han sa att han tyckte det va bra och att det är precis såhär vi ska ha det. Men sen fick jag ändå lite dåligt samvete och rädd att jag lät kall. Men jag tycker om honom jättemycket och trivs med honom, men jag är inte kär och han är inte kär i mig heller så varför ska jag få dåligt samvete för?
Vi hade en bra kväll. Först fotograferade han massa och jag modellade, sen hade vi tokmycket sex. Det var grymt skönt och han fick släppa loss några av hans fantasier, jag vet vart jag har min gräns och inom den gränsen får han släppa loss som han vill.
Dessvärre hade han glömt sin medicin både allergi medicinen och ångestmedicinen samt att hans brorsa fyllde år, så det blev bara 4 timmar tillsammans igår. Men det var okej, det va kul och mysigt så länge det varade men vi skulle försöka ses snart igen.
Skickade ett sms till honom innan jag somnade och det smset fick jag aldrig svar på och kanske är det som gör att jag är lite nojig idag, jag vet inte. Jag är inte kär och jag vill inte bli kär i honom, jag vet att han kommer höra av sig och jag vet att vi kommer ses igen, så varför bryr jag mig? Kanske är det bara min pms som börjat spöka igen, för jag har absolut inget att oroa mig för och jag mår verkligen bra just nu.
Ser att han varit inne på facebook, skrivit massa konstiga elaka ord igen, så han har väl en dålig dag, men han har inte skrivit till mig. Jag borde inte bry mig, men idag bryr jag mig ändå på nåt sätt. Fan! Jag vill inte bry mig och jag vill verkligen inte sitta och vänta på att han ska höra av sig eller nåt. Jag vill inte hamna i den situationen, vi är bra vänner som har kul, inget mer och inget mindre.
Måste vara min pms bara. Lugn och fin nu, jag får inte bli upprörd och orolig…
Jag mår så bra av att ha sex, sex är nyttigt och härligt, jag älskar att ha sex med någon jag trivs med, vi har det ju bra som vi har det, inga krav, inga problem, skönt och bra, enkelt, ärligt och rakt. Han är bra i sängen och jag tror vi kan ha massa skönt och kul. Jag mår riktigt bra ju, varför ska jag då börja noja mig och grubbla på saker jag inte bör grubbla på? Varför gör skallen så här med mig?
Jag är inte svartsjuk, jag är inte rädd att han inte vill ha med mig att göra, jag är inte orolig att han ska försvinna, jag är inte kär och jag vill inte ha honom som en pojkvän, han är inte redo för det och jag skulle aldrig orka leva hans liv. Vi har det bra som det är och jag är nöjd, men varför denna oro i magen?
Rädd för att bli lämnad, rädd för att bli sviken, övergiven. Ångesten kommer över mig, den gör mig förvirrad och orolig, kan inte kontrollera känslan, den liksom sprider sig med blodet, runt, runt i ådrorna. Min hjärna säger stop men ångesten sprider sig i ådrorna iaf, jag kan inte tänka klart. Alla känslor blandas ihop i en gröt, saknad, rädsla, R, Jo, allt är som en gröt och jag får svårt att andas. Vill tillbaka till den bra känslan, vill tillbaka till mitt starka jag.
Varför gör min kropp såhär?
Ska till terapeuten i morn, bra, skönt. Vet att Jo inte lämnat mig, vet vart jag har honom och jag vet vad jag vill och att jag älskar R. Behöver inte vara rädd. Men bland tar min kropp över min hjärna, känslorna smittas av ångest och den sprids som en löpeld genom mina ådror.
Jag måste vinna kampen över ångesten och rädslan.
Jag är inte rädd för att Jo ska lämna mig, jag vet att jag klarar mig, jag är inte rädd, utan det är det lilla tjejen i mig som är rädd för allt hon redan varit med om, jag upplever gamla känslor. Men även om jag vet detta så får jag ibland inte grepp om min ångest.
Idag var det alltså dags för en ny ångestattack….
Sinnesro
Helt okej
Livet känns helt okej, faktiskt. Kan liksom inte klaga så mycket. Jag trivs lite som det är just nu.
Om det inte vore för ”barnstressen” så skulle jag kunna ha det så här länge, men som sagt jag har inte så lång tid på mig försöka skaffa barn, men jag vill ju ha en pappa till barnet och jag önskar ju självklart en kärleksfull pappa som är bra både för mig och barnet. Så vi får se vad som sker.
Men bortsätt från ”barnstressen” och banlängtan så är livet helt okej.
Jo och jag håller kontakten och ses och jag trivs med honom, vi har kul och ingen av oss är kära och gör saker komplicerat, vi bara har kul och har häligt sex i massor.
Han ska komma hem till mig i kväll och det ska bli riktigt kul att få träffa honom igen, över 1 vecka sedan sist, ja nästan två.
R tänker jag fortfarande på varje dag, varje timme. Men det gör inte lika ont och eftersom jag träffar Jo så känns det som om jag kan vänta på R ett tag till, det är ju inte så att jag sitter hemma och gråter och väntar dygnet runt, utan jag lever på och hoppas att R ska dyka upp igen i mitt liv. En del av mig är ganska övertygad om att vi kommer ses igen, men det är klart att tvivlet finns, det är ju 1år och 3 månader sedan vi sågs nu.
L tänker jag lägga på hyllan, fick ingen bra magkänsla alls av senaste samtalet, fick nästan känslan av att han bjöd med mig på ravefesten för att jag skulle köra, då jag har både bil och körkort.
Han pratar så mycket men det händer ingenting, vi ska ses och han ska bjuda mig på sparesa och gud vet vad, men ingenting händer och han verkar inte ha ett minne av allt han sagt och lovat. Känns inte helt okej, så han får nog jobba lite om han nu är intresserad på riktigt.
Sen har jag svårt med fd missbrukare som fortfarande dricker alkohol. Jag har väldigt svårt att tro att man kan hantera alkohol om man varit missbrukare av droger. Men den saken har många olika åsikter om, men jag anser att är man missbrukare av narkotika så ska man inte dricka alkohol heller. Om inte annat så leder det ena till det andra förr eller senare. Men det är min åsikt.
Helgen har varit lugn, varit med vänner och njutit av det fina vädret och över att faktiskt må bra för en gång skull. Jag har massor med energi och fixar och donar hemma, jag känner mig pigg och glad och tillfreds.
Hoppas att det får fortsätta såhär ett tag, tycker det är skönt att slippa ångest, panik och den där sorgeklumpen i magen hela tiden.
Känns som om jag kan andas lite nu och njuta av sommaren och se vad livet har att erbjuda, det som sker det sker och jag kan just nu ta dagen som den kommer och det känns helt overkligt skönt.
Idag blir det 5 års kallas efter jobbet, mitt lilla gudbarn fyller år och efter kalaset blir det dejt med Jo. Inte hört något från honom sedan i lördags, men jag antar att allt är bokat och klart och att det blir av, han brukar ju vara pålitligt när det gäller våra träffar. Klockan 18.00 hemma hos mig är det ju sagt så jag utgår från att det gäller än.
Njuter av lugnet, luften, dagen, en dag i taget.
Sinnesro
