Lyssna

Min uppgift i livet är tydligen att lyssna och inte prata själv.
Kan inte låta bli att bli lite irriterad på alla som inte orkade lyssna på mig när jag hade det som tuffast men nu vill att jag ska lyssna och stötta dom i vått och torrt. Att de inte skäms, efter alla gånger jag gråtit för döva öron, efter att de försvunnit och inte ens ringt och frågat hur jag mår, nu ringer dom som aldrig förr och vill att jag ska analysera, lyssna, stötta och trösta, nu när de är kära och har problem.
När jag prata om mitt så lyssnar de inte och jag har nu upptäckt att flera inte lyssnat på evigheter då jag får frågor om saker jag berättat massvis med gånger.

Men jag har valt att förlåta så jag antar att jag får skylla mig själv, men vänskapen är inte densamma och jag hållet numera flera, ja nästan alla med lite avstånd. Jag känner mig sviken och jag känner mig utnyttjad och för att inte bli mer sårad så håller jag alla på lite avstånd, men det gör mig ensam och det gör mig nedstämd.
Att vänner som man trodde var ens vänner inte var det, gör ont. Men jag försöker vara tacksam för de vänner jag har och se vissa som vänner och vissa som kompisar och behandla dem därefter. Men ibland gör det ont när man upptäcker att någon man anförtrott sig det innersta inte lyssnat ett dugg.

Men nu ringer iaf alla till mig och berättar allt för mig, vilket är en ära och kul, men ibland så känner jag bara en sån besvikelse att de inte gjorde så för mig, så som de nu vill att jag ska göra för dom. Jag hade behövt precis de dom vill ha av mig. Men jag hoppas att de lär sig med tiden och att de kanske förstår nu hur tufft jag hade det och fortfarande har ibland. Att lyssna är en gåva, att ha någon som lyssnar är guld värt.

Helgen var bra. Fredagen blev det film och mys med min vän A och hennes kille, lördagen blev det träning, mitt första spinning pass på förmiddagen och sen Ikea med tre vänner och tok shoppade. Efter Shoppingen följde min kompis G med mig hem och vi lagade pizza och kollande på dvd till midnatt, jag skjutsade hem henne sen eftersom hon hade shoppat ganska mycket på Ikea och då fick jag dåligt samvete att hon skulle sitta med alla kassar på t banan. Hon bor ganska långt bort och jag måste åka igenom hela staden, så jag brukar inte skjutsa hem henne, jag skjutsar omkring folk så himla mycket ändå. Men som sagt denna gång skjutsade jag hem henne iaf.
Söndagen var jag hemma hela dagen, regnet öste ner så jag var hemma och gjorde om hela lägenheten med allt jag köpte på Ikea, det tog hela dagen att montera ihop den nya byrån, flytta den gamla byrån till sovrummet, ställa den nya i hallen där den gamla stod och slänga byrån som stod i sovrummet. Jag var helt slut och det tog hela dagen att fixa allt. När man drar fram alla byråer så kommer ju ganska mycket damm fram också så det blev till att gå flera varv med dammsugaren också. Men nu är det fint där hemma vill jag lova. Ny matta och blomma i vardagsrummet, ny byrå i hallen, ny matta i köket och lite småsaker och sen hallens byrå till sovrummet och sen ändrade jag om lite blommor, krukor och lampor. Så varje rum har fått lite nytt. Känns så bra och kul, längtar hem så jag får fortsätta rensa och fixa, har ett jättestort skåp i köket som är fullt med massa papper och grejer, det skåpet skulle jag vilja rensa och slänga massor och sen gå ner med lite till källaren, det skåpet ska absolut rensas, och sen ska jag måla om en pall jag har i hallen till vit, det är mina två nästa projekt.

Hade som sagt mitt första spinning pass i lördags, och det var riktigt kul, bra musik och bra ledare, så det gör ju sitt. Jag ska absolut fortsätta mes spinning. Men i kväll blir det Body pump.

Inte sett eller hört från R, saknar honom jättemycket och vet inte hur jag ska göra för att få kontakt med honom.
Jo mår tydligen inte alls bra, och hans frånvaro gör att jag saknar R ännu mera. Jo har inte ringt eller nåt, jag har skrivit till honom ett privat meddelande på facebook men det har han inte svarat på. Men han beklagar sig på facebook att han inte är samma person som för några år sedan och att han är besviken, ensam och att det är tyst. Ändå har jag försökt kontakta honom och jag har skrivit till honom utan att få svar så jag skrev på hans logg att han vet vart jag finns och att det bara är att ringa och att det är ganska tomt och tyst hos mig med. Då fick jag iaf ett tack till svar. Så han är ju go men han hör sällan av sig till mig, det är trist.
Kändes så trist att han mår dåligt och känner sig ensam trots att jag försöker nå honom på flera sätt. Han svarar inte ens och han ringer inte fast jag ber honom, men ändå känner sig han sig ensam och besviken, undrar hur jag ska känna då? Jag är väldigt glad att jag inte är kär i honom för då hade jag nog varit jätteledsen, nu blir jag vara lite besviken. Tycker iaf han borde vara lite glad av att ha mig, men kanske mår han för dåligt för att se det så.
Jag hoppas iaf att vi kan ses på torsdag för jag behöver honom för att må lite bättre och för att inte sakna ihjäl mig efter R. Jo stärker mitt självförtroende och han ger mig en kick och jag behöver den kicken iaf en gång i veckan för att må bra.
Det är dags för en ny kick, för jag känner mig lite låg idag och saknaden av R gör ont.
Hoppas att R snart ger mig ett livstecken och att Jo kan träffa mig i veckan.

Sinnesro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0