Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Allt gick bra igår, var på mammografi och ultraljud. Mammografin gick superfort, tror jag var på Viplistan eller nåt för väntrummet var proppfullt men jag behövde inte vänta utan fick komma in på en gång.
Allt såg bra ut, så nu kan jag pusta ut för ett tag igen. Ingen cancer än iaf.

Efter mammografin åkte jag in till staden för att göra min brasilianska vaxning. Jag var ju lite tidig i stan eftersom allt hade flutit på så bra, så jag gick om kring och strosade i stan och väntade in tide, hämtade ut pengar och när jag gick runt hörnet på ett hus så stod Jo där, vi blev lika förvånade bägge två. Stockholm är ju en stor stad så chansen att stöta ihop med varandra är ju inte stor, men där stod vi öga mot öga mitt i centrala Stockholm, lika förvånade bägge två. Han var lika snygg och artig som alltid. Vi kramade om varandra, en kort kram för han var super stressad och sprang snabbt vidare, men han frågade självklart vad jag skulle göra och hur jag mådde. Jag bad honom ringa sen, han nickade ja och sprang vidare.

Efter en timme skickade jag ett sms till honom då jag skrev att jag tyckte det var kul att stöta ihop med honom på stan och att han var lika fin som vanligt. Jag bad honom höra av sig när han har tid så vi kunde boka in en träff och sen skrev jag hur jag jobbar och att jag kan träffa honom från onsdag kväll, hela torsdagen och sen till fredag kväll då jag kliver på nattpasset. Men han svarade aldrig på det smset, inte än iaf.

Även om jag inte är kär och kanske inte blir jätteledsen så blir jag lite besviken. Han sitter på facebook och skriver att han känner sig ensam och besviken och att det är tomt och tyst, men han svarar inte på mina sms, han ringer inte och han svarar inte på mina mail. Om han känner sig ensam, hur ska jag känna då som inte ens får svar på tilltal?
Om vi ska ses på torsdag som vi pratade om så vore det ju bara om vi kunde höras och boka in det snart. Annars hittar jag på något annat på min lediga dag.
Jag förstår att han har mycket, han jobbar ju på söndagar och måndagar och sen har han börjat jobba med musiken igen och gått in i studion, men ett sms kan han väl ändå ge mig.
Vart tog alla goa sms och alla komplimanger vägen? Förut skickade han ofta sms och han skrev varje dag meddelanden på msn. Nu är han helt borta.
Han beklagar sig över att tjejer behandlat honom illa och respektlöst, men hur behandlar han själv folk? Jag är så glad att jag inte är kär för då hade jag verkligen mått piss just nu.

Jaha ja, så va det med det, vi får väl se vad som sker, blir bara så trött på folk, tackar gud för att jag inte blivit kär. Jag kan lika gärna vänta på R och drömma om honom, för alla verkar ju vara lika dana.
Blir så besviken för sist Jo och jag sågs så berömde jag honom och sa att jag uppskattade verkligen att han är så pålitlig och svarar på sms och ringer upp när han sagt att han ska ringa upp osv. Sen gör han såhär, hur ska man tolka det? Jag känner mig inte speciellt viktig iaf.

Fortfarande inte ett spår av R, undrar vart han är, tänkt så himla mycket på honom sista dagarna, tänker förvisso alltid mycket på honom, men nu har det varit ännu värre.
Det blir ju knappast bättre när man känner sig ignorerad av allt och alla.

Sinnesro