Tips!
www.brandsinfashion.com
Sinnesro
Något att se fram emot
Att få träffa den man älskar brukar vara det ultimata, men när man inte har ett datum eller ens vet om man får träffa den man älskar gäller det att hitta något som får vara ett substitut, något som får en att känna glädje, längtan och känslan av hopp i magen iaf.
Vissa saker ger det suget i magen och vissa saker inte. Olika dag från dag, ibland sitter man på jobbet och längtar tills man får gå hem och sen när man slutar så står man där fri och undrar vad man längtade så efter.
För mig fungerar det när jag har ett datum med något extra kul att längta efter.
Nu har jag två, kanske tre sådana saker i mitt liv, två datum att räkna ner till och två saker att längta efter och planera till.
20 maj ska ett par vänner och jag dra ut på krogen och det blir förfest hemma hos mig. Ska bli grymt kul och jag har redan planerat kläderna och planerna för dryck, mat och allt annat har börjat gro.
Andra saken är 29 maj då jag och min bästa vän ska på en spa resa i 2 dygn. Egentligen var den resan till henne och hennes man men nu går presentkortet snart ut och han kan inte vara ledig från jobbet med så kort varsel så han tyckte hon skulle ta med mig! Hur underbart är inte det?
Jag ska banne mig unna mig några behandlingar nu när resan nästan inte kostar något.
Det är två saker jag längtar grymt efter.
Den tredje är att jag ska få en ny mobiltelefon av min kusin, om han nu kommer ihåg att han lovat det. Jag hoppas så att jag får en av honom för då kommer det bli en så grymt fin och det vore så kul att få något så fint av någon, speciellt min kusin. Han var som en bror för mig när vi var små så jag är så glad att vi åter igen fått upp kontakten efter allt.
Jag kommer bli så stolt om jag får en telefon av honom. Låter töntigt kanske men för mig är det stort, jag har aldrig fått något så dyrt av någon och jag behöver verkligen en ny telefon, för min börjar verkligen gå mot sin sista refräng.
Så tre saker att se fram emot, men jag hoppas att det kommer flera och att det kommer lite överraskningar också såklart.
Kan inte låta bli att hoppas på ett meddelande eller telefonsamtal från R.
Sinnesro
En dikt till dig skriven av mig.
Vakna, kall, ensam, rädd och med en saknad som värkte så mitt hjärta åter igen blödde. Blödde av saknaden efter dig.
Sinnesro
Vänner
Jag är inte sur på dom för att dom inte har tid att träffa mig nu när de har familjer och massa att stå i. Jag förstår dom mer än väl, möjligen är jag lite avundsjuk , då jag mer än gärna skulle vilja sitta i deras båt, man, barn och villa är ju min högsta önskan. Men jag är absolut inte sur på dom för att de inte har tid att träffa mig, jag är den som alltid säger att kärleken måste gå först i allt och jag har aldrig någonsin gnällt över att någon vän har övergivit mig för någon kille, inte nu och inte som ung, aldrig har jag gjort det! Jag är inte sur för att de har lyckats och inte jag, absolut inte, jag bara inser fakta, mina vänner har inte alltid tid med mig, men jag älskar dom ändå.
Sen är det vissa vänner som inte varit speciellt snälla mot mig när jag mått dåligt, men jag är inte den som inte kan förlåta även om jag kanske inte glömmer.
I medgång får man vänner och i motgång prövas dom, så är det bara och det kommer nog alla upptäcka en dag.
Vissa vänner har jag kommit närmare nu när jag mått så dåligt och vissa har visat sig inte varit så nära vänner som jag trott, bl.a. delar av min familj har svikit enormt.
Jag viste inte att folk kunde bli så arga och säga så elaka saker bara för att jag känner . Självklart tycker jag synd om mig själv ibland. Men det gör vi alla ibland och det är helt okej.
Det är en kamp vissa dagar att acceptera att jag förmodligen inte någonsin får bli mamma, det som alltid varit min högsta dröm. Men jag kämpar och varje dag försöker jag att hitta en balans att klara vardagen, se positiva saker och le samtidigt som jag måste försöka våga känna vad som är min sanna känsla och inte trycka undan mina känslor och låta jag få vara jag.
Jag försöker lära mig att jag inte blir älskad, om jag inte vågar vara jag och säga ifrån och vågar vara mitt riktiga jag så som jag var med R. R var den första och enda människa som träffat riktiga jag och jag vet inte hur han gjorde för att släppa fram den lilla tjejen i mig, för jag har svårt att hitta henne igen, men jag försöker.
Jag gläds över mycket varje dag, hade jag inte hittat de positiva i livet hade jag inte levt idag. Men mina katter och hoppet om att R och jag en dag ska hitta varandra igen har fått mig att orka leva vidare.
Jag har två underbara katter som är mitt allt och jag har hoppet kvar.
Att solen sken idag hjälpte mig föga eftersom jag jobbar natt och var tvungen att sova på dagen, men jag gläds åt att ha ett jobb som ger mig lön och jag gläds åt att R faktiskt saknar mig.
Alla mina vänner vänder sig till mig när det har det jobbigt, jag stöttar och hjälper alla mina vänner jämt, alla säger att jag är en bra vän som alltid finns där och det är väl den biten jag är väldigt stolt över, att alla vänder sig till mig med sina bekymmer gör mig stolt, och jag vet väldigt mycket hemliga saker om många som ingen annan vet, sånt gör mig stolt. Det är på min axel folk gråter och lättar på sitt hjärta.
Men jag behöver ibland ventilera och skriva av mig besvikelsen när få vill lyssna på mig efter alla år som jag lyssnat på alla. Min blogg är min ventil till alla mina känslor.
Jag sörjer min barnlöshet och min ensamhet och det är okej att göra det.
Jag älskar mina vänner , även om jag ibland känner mig ensam och sviken.
Sinnesro
Svar till Inga
Ingas kommentar:
Tycker DU säger emot dig själv.. Och du, som du skrev i tidigare inlägg, måste man anstränga sig för att inte göra samma sak mot en vän, som denne gjort emot en.. så är man inte så värst bra människa själv. Tänk på det! Och sluta tyck synd om dig själv och ryck upp dig.
Mitt svar:
Vad har jag gjort? När har jag varit en dålig vän? Vad är det jag säger emot mig själv?
Jag vet inte vem du är och vi känner inte varandra, så vad är det jag har gjort?
Min blogg är en blogg där jag skriver MINA känslor, där jag ventilerar allt som sker i MITT liv.
I MIN blogg vill jag kunna vara mig själv, och känna det jag känner. Jag orkar inte längre spela teater, jag vill inte längre tränga bort min sorg och mina känslor som jag har gjort i nästan 26 år.
Jag har ryckt upp mig alldeles för länge, jag har kämpat och inte känt efter i så många år att jag därför måste gå i terapi för att lära mig känna, lära mig gråta och säga ifrån. Jag håller på att lära mig att faktiskt inse när det är synd om mig och när jag har rätt att gråta, bli arg och säga ifrån när folk behandlar mig illa.
Denna blogg är ett hjälpmedel för mig.
Snälla säg inte till folk att de ska rycka upp sig och sluta tycka synd om sig. Folk som mår dåligt och folk som är sjuka ska inte rycka upp sig, de är bättre att bryta ihop och sen komma igen. Istället för att bita ihop för att bita ihop hjälper bara för en stund.
Det är flera kvinnor speciellt som faktiskt dött av att bita ihop hela sitt liv. Det biter ihop och rycker upp sig så mycket och så länge att de får en hjärtinfarkt. Jag hade redan vid 28 års ålder symtom på hjärtinfarkt pga inombords stress av oarbetat sorg och för att jag bitit ihop och inte känt på så många år.
Att säga till en deprimerat människa att sluta tycka synd om sig själv är som att säga till en lam att gå.
Så tänk efter lite innan du dömer och säger saker till folk. Du kan stjälpa istället för att hjälpa.
Jag uppskattar alla kommentarer och varje person som läser min blogg värmer mig, men vad är det jag skrivit som är emot mig själv? Och när har jag varit en dålig vän?
Jag är självklart inte perfekt och självklart gör jag massa misstag och vi tycker ju olika om saker och ting men jag försöker bara vara ärlig och rak i denna blogg, jag tillåter mig själv att känna ilska, sorg, kärlek och glädje. Ja alla känslor ska få finnas.
Jag hoppas detta svar får dig att förstå mig lite mera.
Sinnesro
Några Favorit bloggar
Tänkte tipsa om några av mina favorit bloggar. Har självklart flera, men vissa har blogg paus just nu, så jag tipsar om dessa nu iaf. Fler kommer säkert med tiden.
http://lavitadilovisa.blogg.se/ En glad och fin tjej som bloggar om träning, smink och annat
http://millahoman.blogg.se/index.html En blogg om lite allt möjligt av en härlig norrlands tjej.
http://malindans.blogg.se/ En bla självskadebeteende och en blogg med fina bilder och fina texter
http://mandys-truth.blogspot.com/ En mamma som har barn med en fd missbrukare
http://sannassanna.blogg.se/index.html En ungs tjej kamp mot cancer och ångesten efter.
http://minlangtanefterdig.blogg.se/ Ett underbart par som skriver om sin längtan efter barn.
http://tropadigsjalv.blogg.se/ En ur go kille som skriver om sin vardag som fd missbrukare
http://sofilindberg.myshowroom.se/ En träningsblogg av en tjej med grymma magmuskler
http://arteps.blogg.se/ En go tjej som har grymt fina bilder och fina ordspråk
Sinnesro
Trött
Nu blöder ögonen, trött som bara den.
I morgon ledig dag och jag ska sova och fixa hemma, tvättstuga, städa, bädda rent och sen fira min vän som fyller 27år. Men innan tvättstugan ska jag sova och det ska bli så skönt att sova för nu är jag så satans trött.
Börjat 6.30 i 3 dagar nu så väckarklockan har ringt kl 5 på morgonen och det är tufft för mig. Trött.
Har haft rätt fullt upp sista dagarna, i förrgår tränade jag ju dubbelpass på kvällen och igår träffade jag en kompis, hon är super go men så uppstressad att jag blev helt slut av att vara med henne i tre timmar.
Hon pratar i 180 och jag hinner inte prata till punkt, samtalens ämnena byts fort och hela intrycket är bara stress. Vi pratade alvarliga ämnen och jag önskar att hon inte var så stressad, samtalen blir bättre när hon/vi tar oss tid att lyssna och prata. Hon har mycket med jobbet och dessutom blivit sambo och bonus mamma så hon har mycket i huvudet och mycket att stå i.
Hon försöker peppa mig men pratar emot sig själv. Jag satt och beklagade mig lite över att ingen har tid med mig då nästan alla mina vänner har familjer. Hon tyckte att vi kunde umgås mera, men sekunden efter lät hon mer som hela våran träff var en ansträngning eftersom hon var så trött och inte hade sovit ordentligt på länge och att hon var så stressad och hade så mycket att göra, så mycket hon inte hunnit med och så mycket som ligger och väntar på henne osv. Jag kände mig nästan bara till besvär så efter tre timmar skildes vi åt.
Precis det jag berättade för henne var så jobbigt för mig, gjorde hon mot mig. Tror inte hon var medveten om det, men det är just det här jag menade.
Folk har inte tid och jag känner mig som en börda, ett måste, som om det är en välgörenhet att vara med mig en dag.
Jag önskar att jag kunde rymma med R (eller någon annan som kan ge mig det R gav mig). Jag vill ha ett eget liv utan att vara beroende av massa andra. Jag orkar inte vara någons börda. Jag vill vara med den jag älskar och sen är mina vänner en extra grej. Inte som nu då mina vänner blir för stor del i mitt liv och jag känner mig som en böld i arslet.
Jag vill rymma med R, försvinna från allt och alla en stund. Orkar inte med alla.
När man är yngre är vänner allt, men när man varit med sina vänner i snart 38 år så börjar man tröttna på att fika och chilla och framför allt så är jag trött på att känna mig som ett måste, som en börda.
Ska bli skönt att slappa och fixa hemma i morgon och sen jobba natt hela helgen. Skönt att bara vara och inte ”belasta” alla. Det är kanske inte så det är, men det är så det känns ibland.
Idag ska jag fira min bästa vän som fyller år efter jobbet och gosa massor med hennes underbara barn, sen hem och sova.
Sinnesro
Snöstorm mitt i våren
Mitt liv skulle vända i maj, enligt spåtanten jag var hos förra året. Dag 3 nu och jag kan väl säga att det är betydligt bättre nu än för ett år sedan då jag var långt under ytan. Aldrig någonsin mått så piss som jag gjorde april - okt 2010 det var det värsta månaderna men det var fler månader än så.
Kan ju inte påstå att resterande månaderna av 2010 var en höjdare och inte ens början av 2011 men jag mår som sagt betydligt bättre idag än för ett år sedan. Jag hoppas fortfarande att det ska bli bättre. Väntar på att allt ska lösa sig, att lyckan ska återvända.
Min önskan är att jag ska få må så bra som jag gjorde feb - april 2010, de månaderna var garanterat de underbaraste, lättaste, lyckligaste och finaste månaderna i mitt liv, då lekte mitt liv och varje andetag jag tog var en njutning av livet.
Så vill jag må igen.
Igår var jag så trött när jag kom hem så jag var svimfärdig. Efter jobbet åkte jag och handlade det viktigaste och sen åkte jag hungrig hem, tog några rostade limpskivor med ost, pratade med pappa i telefonen och sen somnade jag på sängen och sov 30 min innan det var dags att byta om till träningskläder och åka till träningen.
Igår blev det dubbelpass. 1 timmes afrikans dans och sen 1 timmes Body pump. Var ganska mör efteråt men det kändes bra och träningen gick väldigt bra. Den Afrikanska dansen var betydligt jobbigare än förra gången, det var en annan tränare och en helt annan betydligt tuffare dans men det va kul och pumpen fick jobba. På Body pumpen gick det bra, svetten rann och musklerna ömmade precis lagom. Grymt hårt och kul träning igår. Dubbelpass fungerade bra, det kändes men gick bra.
När jag kom hem och stod i duschen kändes det riktigt bra. Kroppen var mör men jag kände kraften.
Sov så gott i natt, men trodde nog att kroppen skulle göra ont idag, men ingen träningsvärk ännu även om det känns att jag har tränat.
Börjar se resultat i spegeln också, men inte vågat ställa mig på vågen.
Ett problem är min självbild. Det var länge sedan jag såg mig så stor och fläbbig som jag gör på vissa träningspass, vet inte varför men i spegeln på träningen så ser jag hemsk ut. Vet inte vad det beror på men jag verkligen hatar mig själv i tränings spegeln. På den Afrikanska dansen är det värst, känner mig gigantisk. Tycker det är jobbigt att känna så och även om jag vet att jag är lagom i vikt så kommer känslan av att vilja bli mindre, smalare och nättare. Det är inte så lätt att känna sig nätt när man är 176 cm lång och har 40-41 i skor.
Självbilden är knasig. Vet inte hur jag ska förändra den. Men jag jobbar på det.
Ingen har hört av sig. Så inget att rapportera på kill fronten.
Idag är det exakt en vecka sedan R hörde av sig.
Sinnesro
Träningen April 2011
4 april Core 1 timme + promenad 2 timmar
6 april Body Pump 1 timme
11 april Body Pump 1 timme + promenad 3 timmar
13 april Afrikans dans 1 timme
14 april 1 timmes promenad
16 april Body Pump 1 timme
19 april Zomba 1 timme
23 april Body Pump 1 timme + 3 timmars promenad
27 april Core 30 min
30 april Body Pump 1 timme
Sinnesro
Blåsor
Så va det dags igen, mina kära afte blåsor har dykt upp igen, hela gommen har feber och öm som attan. Nu är det alltså 7 dagar med ont i munnen som gäller.
Men jag är ganska van, det händer lite titt som tätt, men nu var det ett par månader sedan. Ingen vet varför de dyker upp och vad det beror på, men det är vanligast hos tonåringar. Jag fick dom när jag slutade röka. Oftast blommar de upp när jag mått dåligt ett tag, men nu vet jag inte vad det beror på riktigt, för jag tycker nog att jag mår ganska bra. Men nu är blåsorna här iaf.
Helgen var lugn, ingen dejt, men trevligt ändå.
Fredagen åkte jag hem till min kompis som precis blivit dumpad för att trösta och peppa. Vi hade trevligt och jag tror hon börjar inse lite hur svår kärleken faktiskt kan vara och att det inte är så lätt som att rycka upp sig och gå vidare, som hon sagt till mig.
Nu är det hon som sitter och grubblar, analyserar och är ledsen fast de trots allt de bara varit tillsammans ca 1 mån. Hon som tyckt att jag är galen och borde läggas in. Nu kanske hon förstår mig lite bättre.
Hon ringer mig nästan varje dag nu och ältar, precis som jag velade göra förut men inte fick. Men jag är glad att jag ändå kan stötta henne och jag hoppas att hon förstår att de hon sagt och gjort mot mig senaste året kanske inte alltid va så snällt.
Jag märker även att hon inte lyssnat på det lilla som jag trodde hon lyssnat på. För hon ställer frågor på saker jag berättat tusentals gånger, så hon har verkligen inte varit engagerad och lyssnat de få gånger hon pratat med mig de senaste året. Men jag hoppas hon kanske inser lite nu att hon kanske inte varit så bra vän.
Lördagen var jag och tränade på morgonen och sen hem och fixade lite innan middagen jag bjuden på med mina vänner och deras respektive. Lite majbrasa och grillning. Trevligt även om det alltid känns lite ensamt när man är med par, men jag är väldigt tacksam att jag får komma på parmiddagarna även fast jag inte har någon partner.
Söndagen var jag hos min kusin och hans familj, så trevligt och mysigt. Fan vad jag tycker om dom. Min kusin tvättade min bil och dessutom ska jag kanske få en ny mobiltelefon av honom. Hur juste är inte det? Han är så jävla go min älskade kusin. Saknat honom så himla mycket och trots att vi knappt haft någon kontakt sedan vi var små så är vi som syskon och det är som om vi aldrig varit ifrån varandra. Han är och har alltid varit som en bror. Jag är så glad att han är i mitt liv igen och hans fru och deras barn är underbara.
Annars inget nytt, R har inte hört av sig än och J och L har inte heller hört av sig sedan innan helgen. D smsade jag i lördags och frågade om vi skulle ses på torsdag då jag är ledig men han kunde inte bestämma så långt framåt så jag tror faktiskt inte vi kommer ses mer, jan prioriterar inte mig ett dugg och kan inte boka in mig förrän samma dag. Så jag tror inte vi kommer ses, är jag inte viktigare än så, ja då kan det vara.
Den turkiska killen som ville träffa mig i helgen hörde inte av sig så det blev inget. Men det känns som om det kvittar, är de inte mer intresserade än så, kan jag lika gärna vänta på R ett tag till och ser vad som sker.
Sinnesro
Fredag
Ovanlig överskrift va? Nåja jag vet inte vad jag ska döpa denna blogg, blir nog en påse gott och blandat.
Killen min kompis dejtat verkar vara en psykopat av stor grad. Hon skickade ett gulligt sms att hon tyckte det var tråkigt att det blivit som det blivit och att hon inte ville de skulle skiljas som ovänner och att det inte var meningen att snoka, att hon tyckte om honom osv. Ett jätte gulligt sms, men fick ett elakt sms tillbaka att han inte tycker om sådana som snokar med stora bokstäver och att massa annat elakt men att hon ska få sina pengar , hon skrev då att han kan sätta in pengarna på kontot och då ringer han upp henne och skäller ut henne för att hon inte litar på att han ska betala tillbaka och sen att han inte vill ha med henne att göra och att hon ska sluta trakassera honom med sms! Hon har liksom bara skrivit gulliga saker till honom och sen att han kan sätta in pengarna på kontot, inte ett ljud om att hon inte litar på honom och sen undrar man ju hur han tänker om han tycker hon snokar och trakasserar honom för att hon slog på hans namn på facebook och sen skickade ett förlåt sms.
Killen är ju helt väck i skallen! Av värsta elaka sorten, men självklart förstår jag hur hon känner, man blir så ledsen och kränkt när någon man tycker om behandlar en så illa.
Så jag stöttar och tröstar så gott jag kan.
D hörde av sig idag. Han skrev som vanligt bara hej och sen efter jag svarat hej så frågan han vad jag gjorde och när jag sa att jag var på väg till jobbet så skickade han lite spydigt såklart..
Jag skrev att man är ju tvungen att jobba för att få ihop pengar till räkningarna. Blev liksom lite irriterad då jag faktiskt hade kommit med förslaget att vi skulle ses igår eller ikväll och han skulle kolla upp det men hörde inte av sig och det sa jag också. Men han skyllde på att han haft mycket med hunden?! Vet inte om han skojade lite där, svårt att avgöra på sms. Men vi kanske ska ses i helgen men jag vet inte. Om han bara kan bestämma några timmar innan så kommer det nog inte bli nåt. Men han hade ju ändå inget pojkväns material eftersom jag faktiskt tror att han fortfarande är kriminell.
Men jag blir ändå irriterad när folk inte förstår att man måst jobba och att vill man ses så kanske man ska boka in något eller åtminstone höra av sig lite mera än några timmar innan och tro att det funkar.
Kanske klagar jag och ställer för höga krav, men med R var det inga problem iaf.
Jag har ingen lust att inte kunna boka in med mina vänner för att en kille KANSKE behagar höra av sig och sen blir det att jag får sitta ensam för killen aldrig ringer, det är det värsta jag vet och kan inte killen boka in mig dagen innan eller några dagar innan då får han räkna med att jag är uppbokad. Så är det bara.
Jag vill inte vara någon plan B utifall det inte händer något roligare oavsett om det är vänner, killar eller familjen min.
N ringde i går men då var jag hos vänner och grillade, sen när jag ringde honom vid 23.00 tiden så var han ute med sina vänner så han skulle ringa mig idag, men nu när han ringde satt jag på jobbet, så jag ska ringa när jag slutar, han är go men han låter ju så sävlig i telefonen, låter som om han håller på att somna eller som en som går på heroin. Han låter ju inte speciellt rolig i telefonen, men men.
Fick sms av L idag, han undrade om jag levde! Han har ju inte svarat på mina senaste meddelanden så jag trodde han åkt till landet eller nåt, men nu hörde han av sig. Något skumt är det iaf för vi har hörts varje dag jättelänge och sen när det började dra ihop sig mot en dejt så backade han och hade så mycket att fixa och sen var han borta i en vecka och sen hörde han av sig som vanligt ett par dagar och sen försvann han igen ett par dagar till och nu får jag ett sms där han är typ som vanligt igen, men inga pussar och sånt längre.
Hm skumt ju, jag förstår mig inte på killar.
Även J har hört av sig lite, han svara på min virus varning på facebook och lite annat, så det är kul Han dissar mig inte även om han inte skriver noveller till mig precis.
Var hos terapeuten idag , berättade lite vad som hänt och att R hade hört av sig. Hon är ju inte lika positiv till R längre. Hon förstod honom och stöttade oss bägge under hela första 6 månaderna men nu är hon skeptisk, men hon förstår inte all teknik och sånt med facebook. Hon tror han har fler tjejer som han hör av sig till, men det tror inte jag. Det är den där Kattis och jag, det är jag övertygad om. Sen kan jag hålla med om att det är taskigt att han håller ”mig vid liv” om han nu inte menar något. Men jag hoppas ju att han faktiskt menar nåt när han skriver att han saknar mig.
Jag känner mig trots allt stark, jag skiter i killarna och deras konstiga beteenden, de som hör av sig får svar men jag pallar fan inte svansa efter dom. Vill de träffa mig kan de anstränga sig.
Nu får faktiskt folk höra av sig till mig och anpassa sig lite efter mig, om de nu vill träffa mig.
R anpassade sig jämt och gjorde allt för att vi skulle ses, han var så söt och jag är övertygad om att han skulle göra det igen om vi blev ett par.
Antingen får folk visa mig att det finns killar som är bättre än R eller så väntar jag på R.
Men J skulle jag kunna vara vän med och ha lite mys med medans jag väntar. Han är kul.
Sinnesro
Inte bara jag.
Han har varit ganska skum sista tiden men sagt att han mått dåligt och min kompis har varit förstående och en tröstande flickvän.
Han har varit dum vid några tillfällen med sedan bett om ursäkt och hon har förlåtit honom och allt har varit bra efter det.
I förrgår pratade de om tillit då han ville låna pengar för 3 gången under deras korta relation, (ca 1 mån) hon berättade hur lurad och sviken hon har blivit under alla år och hon berättade hur svårt hon har att lita på folk och han förstod henne och de skulle vara ärliga och raka med varandra.
Men så igår tog hon upp en fråga som fick honom att helt enkelt dumpa henne rakt av. Han har nämligen sagt att han inte har någon facebook, men hon har sett att han vist har det, så igår frågade hon och då blev han skit sur och sa att han inte orka tjafsa med henne och sen slängde han på luren och efter ett tag kom ett sms att han inte ville träffa henne mer eftersom han inte gillar att hon snokar istället för att fråga rakt ut, hon svarade såklart att det var ju just så hon gjorde, frågade rakt ut men att han då slängde på luren. Men han ville inte träffa henne mera då han inte gillar hennes stil!
Hon erkände inte riktigt för mig hur ledsen hon blev, men jag hörde på rösten att hon var ledsen.
Det som stör mig lite är att hon liksom dels slängde några elaka kommentarer till mig, så som att hon inte vill vara en ”stalker” som jag, och att man gör fel som snokar och att han hade rätt att bli arg. Varför börjar hon blanda in mig?
Och Skitsnack tycker jag, självklart får och måste man snoka lite när man dejtar folk. Lite koll måste man väl ha. Är det inte normalt att titta efter folk på facebook? Det är väl det facebook finns för, för att leta upp folk man känner?! Och sen måste man i dagens samhälle kolla upp lite vem man dejtar om han står skriven där han säger att han står skriven eller heter det han heter osv. Ute på nätet finns en hel del idioter och man ska nog inte lita 100% på allt och alla. Jag menar inte att man ska förfölja folk och vara värsta spionen men lite måste man nog kolla upp folk när man dejtar.
Jag har ju själv varit med om att min dåvarande pojkvän som nästan bodde hemma hos mig hade ytligare en tjej han bodde med alltså en sambo och dessutom en flickvän till i Borlänge och sen ytligare älskarinnor och alla dessa tjejer levde han på och lånade pengar samt knullade runt med.
Jag har även dejtat en man som sa att han bodde i Göteborg men i själva verket bodde i Gävle och var gift samt hade två barn. Listan går att göra lång, men på den tiden fanns inte facebook och internet va inte så stort som nu. Men jag står ändå fast vi att det är helt normalt att slå på facebook en killes namn när man dejtar. Men hon tyckte att jag har fel och hon ångrar sig att hon tittade efter honom för man ska inte snoka.
Så länge någon har rent mjöl i påsken borde man ju inte bli arg att någon kikar efter än på facebook, kan jag tycka.
Sen stör det mig att hon så lätt kan döma och klaga på ”mina killar” och hur förlåtande jag är när hon faktiskt är exakt lika dan själv.
Men självklart så vet jag att det är lättare att tycka och ha åsikter om andra än att se sig själv.
Hur som helst så lider jag med henne och tröstar och stöttar så gott jag kan. Trots att hon inte varit den bästa att stötta och lyssna på mig sista året, men nu vänder hon sig till mig, nu duger jag igen för nu behöver hon mig. Men jag tänker trots det försöka vara en god vän. Jag kan inte vara lika dum tillbaka, även om vi aldrig kommer bli lika bra vänner igen.
Men det är alltså inte bara jag som träffar idioter och jag tycker faktiskt denna kille varit jävligt dum mot henne, han har dessutom redan hunnit låna massa pengar av henne. Jag hoppas hon får tillbaka dom så hon inte blir så lurad som jag blivit av några x.
Hon har inte gjort något fel, hon har gjort massa för honom och stöttat honom i allt, men en liten rak fråga fick hon inte ställa till honom. Nä en skitstövel är vad han är.
Att folk tycker R är en idiot må så vara men jämfört med många andra så är han en ängel och han har faktiskt aldrig varit elak eller lurat mig, det han gjort är att försvinna i ett återfall och lämnat mig ensam och utanför. På ett sätt har han ju faktiskt skonat mig från att bli inblandat i hans missbruk. Så jag kan inte vara arg på honom. Han insjuknade i sin sjukdom och besparade mig allt skit som den sjukdomen drar med sig. Men självklart har jag lidit av att bli lämnad och ensam saknat och hoppats, många timmar har jag gråtit, det säger jag inget om. Men det är inte bara jag som förlåter och försöker, det är inte bara jag som träffar fel killar och det är inte bara jag som blir sviken.
Lättare att döma mig än att se sitt egna liv. När det kommer till kärlek är vi nog alla lite dumma men jag kollar iaf upp folk lite så jag inte står helt förvånad och lurad.
Man kan inte skydda sig mot att bli sårad men när man träffar en ny kille kan man testa lite vart han sätter gränserna och om han ljuger. Men man kan aldrig få några garantier och man måste lita på sin pojkvän, men innan det blir pojkvän kan man ju vara lite försiktig.
Och om killen blir sur för att man kollar på facebook om han finns så…ja då har han något skumt i ryggsäcken…
Sinnesro
Det finns hopp
Men jag kan inte sluta att le, han saknar mig!
Många av mina vänner tycker nog att allt är bättre än R verkar det som, de pushar mig att dejta D igen. Trots att han suttit inne i 8 år och trots att det lutar åt att han fortfarande är kriminell. Jag vet att mina vänner vill väl och att de inte menar illa, man jag vill ändå njuta lite av denna glädje och att den mannen jag älskar saknar mig.
D hörde av sig igår och han vill träffa mig igen och jag har väl tänkt att träffa honom igen, men han kunde inte bestämma när. Så jag vet inte när och hur vi ska ses. Han kan tydligen inte bestämma två dagar innan.
Han skickar sms men jag fattar inte hans sms, han skriver liksom bara hej och sen inget mera eller en :o) och inget annat, så det är lite svårt att kommunicera med honom och han ringer aldrig. Det är bara korta och märkliga sms och jag vet inte när och hur han kan och vill ses. Så jag är lite skeptisk och hans konstiga sms gör mig förvirrad. Men han hör av sig och det är kul. Jag skrev till honom igår att han får höra av sig när han vet om och när han kan ses. Men han har ännu inte sagt om han kan i morgon bitti och jag var tvungen att boka tvättstugan idag så eftersom han inte sagt nåt så fick jag chansa. Frågan är ju varför han inte kan bestämma när vi kan ses och frågan är ju varför han bara vill smsa?! Killar är konstiga och men det är ju lite enklare och skönare när man inte bryr sig lika mycket.
Jag är av och nu är det upp till honom.
L har inte hört av sig sedan i helgen och den turkiska killen som skrev att han ville träffa mig i helgen har inte svarat sedan dess så…ja
Men nu blir jag lite irriterad. D frågade igår om jag ville träffa honom igen och när,han ville träffa mig då men jag jobbar ju så jag sa att jag ville träffa honom och att jag kunde torsdag förmiddag eller fredag kväll. Han skrev då att han inte viste om han kunde då men skulle höra av sig när han viste. Idag frågar han mig när vi ska ses, jag skriver då att det var ju upp till honom, han skulle ju tänka. Ja just det skriver han då och frågar om vi ska ses i kväll.
Hm om man säger att man får välja mellan a och b så väljer han alltså c. Hur tänker man då?
Han verkar vilja ses med kort varsel och bestämma samma dag och då blir det svårt.
Det här med dejting är fan inte lätt. Suck.
Men egentligen skiter jag i allt det där, de får vara hur dom vill, är det någon som är bättre än R så får de fan ta och visa det, annars hoppas jag på R iaf. Rätt eller fel, skit samma, ska det vara nåt att ha så ska de väl ändå vara bättre än R. Annars så kommer jag inte sluta hoppas på R. Det finns ju hopp…
Sinnesro
Han saknar mig!
I morse när jag slog på datorn så möttes jag av de vackraste jag sett på länge.
Orden jag saknar dig från min älskade R! Mitt hjärta slog dubbla slag och mina ögon fylldes av tårar. R har hört av sig! R saknar mig! Min älskade R!
Han hade skrivit ett privat meddelande till mig, där tackade han för gratulationerna jag hade skrivit på hans födelsedag och efter det orden Saknar dig.
Sen hade han gillat en länk som jag lagt upp på facebook. Låten som jag lagt upp i bloggen under och sen hade jag skrivit texten ♫ I've been crushed, beaten down And I'm frozen to the ground Like a fool, I've trusted you Still I'm hopelessly in love♥ ♪
Kanske tog han åt sig, han gillade det iaf. Låten är ju grym och denna version är så vacker.
Känslan av att han varit inne på min profil och kikat i natt gör mig varm i kroppen och även om nästan ingen annan verkar glädjas med mig så är jag glad, så jävla glad. Kan inte sluta titta på hans ord och på länken som det står att han gillar. Han som är min underbara R. Jag är kär och glad. Han saknar mig och det är en underbar känsla. Han har hört av sig! Han tänker på mig och han saknar mig.
En underbar vårdag och jag känner mig så glad idag.
Igår hörde D av sig också, han är söt och kallar mig pinglan, tror inte han är så super intresserad av ett förhållande kanske men jag tror jag ska träffa honom igen.
Kanske är det de jag behöver, lite sex och lite kul, utan krav och utan massa komplicerade förhoppningar. Släppa loss och se vad som sker.
Jag vill inte fastna i ”väntar träsket” igen även om jag innerst inne hoppas på R än, hur mycket folk omkring mig kommer hata mig för det. Jag älskar honom och just nu har jag hopp igen. Hata mig, slå mig, men så är det.
Kanske är det därför jag bara är 100% ärlig i min blogg och bara till ett fåtal vänner, resten lindar jag in det lite för och berättar lite i taget. Problemet är att jag glömt vem som vet vad, det är svårt att ljuga och man ljuger olika för alla.
Men jag tror ärligt att alla vet att jag älskar R med hela mitt hjärta än, det går liksom inte att undvika. Jag älskar så satans mycket när jag älskar så ingen kan undgå det. Men ingen kan säga att jag inte försöker.
Idag orkar jag inte bry mig om nåt, idag är det en bra dag. Jag mår så jävla bra idag och jag njuter av solen, jag njuter av våren och jag njuter av livet. Allt känns så bra idag. R saknar mig och ingen kan ta det ifrån mig. Inte idag. Idag bara njuter jag av de vackra orden Jag saknar dig!
Sinnesro
Påsk helg med dejt
Två lediga dagar bakom mig. Helt okej dagar.
Fredagen åkte jag till Pappa efter jobbet och fick lite påskmat. Sen åkte jag hem och sov. Så trött hela tiden så jag somnar som en stock så fort jag lägger mig.
Lördagen så blev det ett Body Pump pass på förmiddagen och sen blev det faktiskt dejt.
D hörde av sig på fredagen och vi bokade in en promenad kl 15.00 på lördagen och han höll sitt ord och kom dessutom i tid.
Jag viste nästan ingenting om denna man. Jag viste att han kom från söderort och att han var 29 år, men inget mer. Vist inte ens hur han såg ut.
Vi var ute och gick jättelänge i skogen och vi hade super trevligt, han var lätt att prata med och vi skojade mycket, han var verkligen artig, trevlig och mysig att vara med och när jag tvingade honom ta av sig solglasögonen så drunknade jag i ett par så otroligt vackra och snälla ögon. Omg vilka ögon!
Efter promenaden skjutsade han hem mig och i bilen när vi sa hej då så kysste han mig och det var ganska så härligt med en liten kyss. Men mer blev det inte, hans hund klarar inte katter så han kunde ju inte följa med upp och det var ganska bra, för jag har lite svårt att säga nej då jag känner det lite som ett krav, svårt att förklara men det känns liksom som om jag är tvungen, jag vet ju att det ABSOLUT inte är så och att jag bestämmer över min kropp, men jag tycker det är svårt ibland att känna vad jag vill och inte vill och jag har svårt att stå på mig om de tjatar. Men nu gjorde jag det lätt för mig och det var riktigt skönt.
Jag vet inte vad jag tycker och känner. Viste inget om honom innan dejten.
Men efter 3 ½ timmars promenad med hans lilla chiwawa vet jag mer.
Han är Jugoslav. 29 år, ensambarn. Kom till Sverige som 10 åring med sin Mamma och Pappa. Typ lika lång som mig. Ganska söt, bra klädsmak, luktade gott, rökfri, dricker sällan. Körkort och fin bil. men så kom vi till det här med jobb. Han jobbar inte och har suttit inne i 8 år.
Självklart fd kriminell, eller kanske håller han fortfarande på. Oklart.
Efter dejten fick jag massa sms och han va gullig, men sen har jag inte hört nåt. Inte ett ljud sedan i lördags kväll. Kanske är det lika bra, han är nog inte mannen som är den som vill ha familj nu precis. Han har ju bara varit ute 1 år.
Men hans ögon var grymt fina och jag har iaf varit på en dejt. Men tveksam till om han är intresserad och tveksam till om jag är så himla intresserad, men jag kanske kan bli, Men bör jag verkligen prova?
När jag kom hem hade J önskat mig glad påsk och L skrivit ett gulligt meddelande, han hade varit på landet och fiskat med sina föräldrar i veckan.
Däremot inte ett spår av R. Och jag kan inte sluta tänka på honom. Jag blir galen, jag saknar honom, jag saknar allt kul vi gjorde och jag saknar hans skratt.
Undrar vad han gör och hur han mår, när jag pratade med honom i januari lät han inte lycklig. Det lät som han saknade mig faktiskt. Men alla runt om mig verkar tvivla på det, fler och fler säger åt mig att inse att han inte vill ha mig, att han inte är intresserad och att han gått vidare för länge sedan.
Kanske har de rätt, men det vi hade var äkta!
Jag vill uppleva äkta kärlek igen och kanske är det bara R som kan ge mig det?
Jag försöker dejta, jag försöker verkligen, men än har ingen visat mig tecken på att de verkligen är intresserade av mig. Än har ingen fått mig känna igen. L & J var nära men de ville inte försöka. De försvann när jag började få känslor.
Så fort jag börja känna igen så försvinner killarna. Kanske blir de rädda för min kärlek?
Nåja nu dejtar jag iaf lite igen, få se vad som händer.
Kanske ska dejta en turkisk kille nästa helg. Får se om han fortfarande vill när helgen närmar sig.
På söndagen var jag hemma på dagen och målade om min byrå jag har i köket och sen var jag hos min bästa vän och hennes sambo på grillning. Nice.
En helt okej dag men ett grymt återfall på R igår,vet inte vad det va men det gjorde så grymt ont i går. Vissa dagar är ju värre en andra.
Men jag kämpar på.
Sinnesro
Dejting Träsket
Långfredag. Jobbar 7 timmar idag sen ska jag till pappa och hans särbo på lite påskmat.
Sen återstår det att se vad helgen har att erbjuda. Hade ju hoppats på en dejt, men jag vet inte hur det blir. Har verkligen gjort en chansning.
N, han som bara är 24år men som håller kontakten med mig trots ålder och att vi inte setts än, han ska iaf fira påsken med sin familj och trodde inte han skulle hinna träffa mig. Men han ringde igår och han är alltid så trevlig och go i telefonen.
Sen gav jag ut mitt nummer i går till en främling. Han har skrivit några gånger till mig men vi har absolut inte hunnit chatta eller berättat så mycket om varandra precis, jag har bara sett en suddig svartvit bild på honom då han har solglasögon på sig, så jag vet inte ens hur han ser ut. Men han fick mitt nummer och han messade igår samt skickade en bild och han va verkligen super söt och dessutom både rolig och trevlig på sms. Vi skulle boka in en dejt på lördag och jag skulle messa när jag kom hem, jag gjorde det men fick inget svar, så nu vet jag ingenting.
Sen har jag blivit kompis med en super söt turkisk kille på facebook, så vi får se vart det leder.
Men dagens status är att R är fortfarande frånvarande, L har inte hört av sig och J är kvar i Thailand och svarade inte ens på min påsk hälsning och nu har inte D svarat mig så våran dejt i morgon vet jag inte om den blir av.
Jag vet egentligen inte om jag har lust att dejta, men vad har jag för val? Jag måste komma över R och jag måste träffa folk.
Men dejting är något som verkligen inte är min grej, så många dejter som gått åt helvette genom åren, jag tror fan att jag varit med om det mesta.
Det vanligaste är att killen ”försvinner” redan några dagar innan, men även att de super sig as packade på första dejten eller helt enkelt inte dyker upp på avtalad tid och plats är vanligt.
Till det ovanliga är att man kommer till dejten och då får jag veta att killen är döv och kan inte ens läsa på läpparna så vi får sitta och skriva på lappar genom hela dejten, eller det mest förnedrande är nog när min dejt ska gå till baren och köpa en öl till oss och sen inte kommer tillbaka utan jag ser honom en kort stund senare gå hem med en annan tjej.
En annan lite mer vanlig grej är ju att killarna förväntar sig sex efter någon timme på dejten och sen blir skit sura när jag säger nej.
Några dejter genom åren har självklart varit lyckade men har slutat med att de försvinner eller dumpar en efter mycket om och men, gärna då via sms.
Men det vanligaste är att de försvinner eller inte dyker upp. Vissa har kört med att han glömde telefonen på jobbet och inte kunde höra av sig osv men vill ses helgen efter men sen försvinner under veckan.
Jag har under de 25 åren jag dejtat varit med om en hel del och därför blivit väldigt tacksam om de är så pass reko att de iaf skriver ett sms att de inte tror att det är någon ide att vi ses mer.
Nu är inte alla ”dejter” varit en riktig dejt med restaurang osv., nä dom dejterna är sällsynta. Vet inte om jag någonsin varit på restaurang på dejten och killen har betalat. Hm får nog tänka till lite, nä jag tror fan inte det, förutom med R.
Vi fikade, gick på långpromenad och sen gosade vi och prata i timmar innan vi gick på restaurang.
Men bortsätt från R så har det dejterna mera varit en fika eller en öl. Några killar har varit ett hångel på dansgolvet och sen har man bytt nummer och sen är ju många sådana man chattat med på nätet länge men när det drar ihop sig mot att ses live så fegar de.
Några dejter har varit hemma hos killen, jag har blivit bjuden på köttbullar och makaroner och annan romantisk mat he he. Men det var när jag var yngre. Nu hoppas jag killarna är lite mera mogna och fantasifulla.
Men en sak ska ni veta, att jag har dejtar en del i under åren som gått och jag kan lova er att jag varit med om det mest kostiga dejter och blivit sårat så många gånger att jag är väldigt skeptisk och misstänksam när det kommer till att dejta killar. Jag vill tro på folk men jag har svårt att gå på att vissa saker, jag har fått så många lögner att jag har svårt att tro på killar som inte svara i telefonen eller inte hör av sig när de lovat.
R är den enda killen som inte ljög och svek mig, men det slutade med att han försvann och svek mig iaf.
Men så länge jag andas hoppas jag så jag får väl ge mig ut i dejting träsket ytligare en gång och se vad som sker, det börjar ju inte så bra då spa helgen med L verkar vara helt bortglömd och L försvunnen och hundpromenaden i morgon med D ser ju uppenbart lite mörkt ut. Nu har det gått 12 timmar sedan jag messade honom och inte ett svar än…
Hoppas på en dejt med unga N nästa helg då, för denna helg verkar det se mörkt ut.
Sinnesro
Träningen Mars 2011
13 mars Core 1 timme
14 mars Body Pump 1 timme
18 mars Bowling 1 timme
23 mars Gymmet 1 ½ timme
26 mars Promenad 4 timmar
28 mars Body Pump 1 timme
29 mars Gymmet 1 timme
Sinnesro
Ett liv?
Missförstå mig inte, jag uppskattar verkligen alla kommentarer och råd.
Har fått rådet att skita i R, inte hänga upp mig på honom och att glömma honom.
Jag har fått rådet ryck upp mig och rådet skaffa mig ett liv.
Men ingen har en förklaring på hur man gör.
Vänner, bekanta och även några bloggläsare (eller om det är samma anonyma läsare) Har gett mig sådana råd.
Men….
Hur skaffar man sig ett liv? Vad är ett liv?
Hur glömmer man någon man älskar? Hur rycker man upp sig och går vidare? Och vart ska man gå?
Jag tycker jag har provat allt. Men jag kan inte glömma R och jag tycker mitt liv är ensamt och trist. Men tro mig jag försöker verkligen känna glädje och lycka. Jag försöker vara tacksam över att jag har två armar och två ben, att jag har ett jobb och mat på bordet osv. Jag försöker, men R försvinner inte från min skalle och hjärtat, jag saknar honom så mycket fortfarande.
Men jag saknar även någon som kan få mig att älska igen och att känna glädje, hopp och tro igen.
Skaffa dig ett liv! Okej men hur gör jag och vad är ett liv? Jag andas och lever varje dag men är det ett liv? Jag tränar, är med vänner, jobbar och tar hand om mitt hem, men är det ett liv?
Vad är ett liv och hur skaffa man sig ett?
Självklart sitter jag inte och glor ut i tomma intet och surar och gråter hela dagarna, jag skrattar och lever på. Men i denna blogg tar jag av mig masken och känner och skriver min insida och mina tankar och känslor.
Jag har haft dagar då jag gråtit hela dagen, haft dagar då jag har velat ta slut på detta liv. Jag har månader då jag gråtit varje dag en stund och sörjt och saknat. Men jag har haft dagar då jag skrattat och haft vanliga dagar, jag är med vänner och jag kämpar på. Men varje dag har jag tänkt på R.
Jag har inte varit hemma från jobbet en enda gång under detta år som jag mått som sämst. Jag har bitit ihop och kämpat mig igenom en dag i taget.
Vist har jag gråtit på jobbet många, många gånger och vist har jag tyckt synd om mig själv och tyckt livet varit orättvist. Jag står för att jag många gånger haft offer koftan på mig. Men ibland går det inte att stå ut, ibland rinner bägaren över.
Jag har spelat teater och kämpat på hela mitt liv, inte gråtit, inte sörjt utan bara förträngt mina mörka känslor och tagit hand om andra och varit glada, pigga vännen som ställer upp på allt och alla. Jag har spelat teater sedan jag var 12 år och nu när jag närmar mig 40 år kommer allt ikapp mig.
Det du inte gråter och bearbetar i livet kommer förr eller senare ikapp dig.
Jag vet att jag kanske framstår som patetisk och jobbig, men att bita ihop och gå vidare har jag gjort i hela mitt liv och min kropp och själ klarar tydligen inte av det längre lika mycket. Jag orkar inte svälja min gråt, kan inte trycka bort mina känslor.
Men kanske är det bra. Kanske måste allt ut och bearbetas.
Men jag orkar inte älska R mer, orkar inte gråta mera, orkar inte sakna mera. Men hur gör man?
Ett tipps till er lite yngre men självklart också till alla i alla åldrar…
Bit INTE ihop och gå vidare. BRYT ihop och gå vidare.
Kanske kan ni slippa må som jag gör nu då senare i livet.
Kanske hade jag kunnat hantera denna sorg om min ryggsäck inte var så full?
Kanske hade min kärlek till R bleknat fortare om jag hade hanterat mina andra sorger och förluster?
Kanske hade mina känslor inte varit så starka om fler människor hade behandlat mig bra i livet. Kanske hade inte R varit den enda om fler hade sett mig i livet.
R har hitintills varit den enda som jag känt mig sedd av. Kanske är det därför jag inte kan sluta att älska honom?
Sinnesro
Jag gjorde det!
För en gång skulle får man lite utdelning på sitt kämpade ihop med facket, detta visar sig att man trots allt ska vara medlem i facket och att man ska meddela dom om allt som man tycker är fel. Säger man inget, händer inget. Man måste skvallra till facket om man vill ha en förändring.
Detta gjorde jag för ca 1 månad sedan och nu kom utdelningen, arbetsgivaren har gått med på att höja våra löner med 500 kr. Nu tar ju arbetsgivaren åt sig ärna och vill verka super duktiga och snälla men jag och även mina kollegor vet hur hårt facket har bråkat med dom för att få detta, men skit samma, arbetsgivaren får väl ta åt sig äran om de nu tror att vi går på det, huvudsaken är att jag får mina pengar i mitt lönekuvert.
Kul att se att det lönar sig att vara med i facket och kämpa för ens rätt.
Annars inte mycket nytt. L är borta sedan i fredags, inte ett ljud. R är ju fortfarande borta och jag har inte sett ett spår av honom.
Provade Zomba i går. Skitkul faktiskt och jag skulle gärna gå fler gånger, kostade bara 50 kr igår för att det var påsk annars är det 129 kr per gång, så jag tror tyvärr inte att jag kommer gå så mycket på just den ”kursen”. Men det finns Zomba på mitt gym också så jag ska vara lite på och boka in lite pass, för det var riktigt kul, dessvärre svårt att få plats i grupperna på mitt gym. Zomba är super populärt.
Annars är livet tomt och trist, saknar ömhet, saknar någon som tycker om mig.
Sinnesro
Musik
Texterna säger ganska mycket så jag tror inte jag behöver förklara mera….
Lyssna, njut och känn. ♫
I dag ska jag på mitt första Zomba pass. Det ska bli riktigt spännande och jag hoppas att jag kommer ha lite träningsvärk i morgon för du va det ett tag sedan det gjorde ont i muskerna, fick lite lite träningsvärk efter Body pump passet i lördags. Jag börjar alltså bli starkare och starkare och jag känner faktiskt att mina arm muskler är större, men det är för mycket kött på armarna för att det ska synas än. Men det är på gång. Nu längtar jag faktiskt efter lite träningsvärk igen. Får öka vikterna i nästa pass. Men i kväll blir det Zomba tillsammans med en kompis på gymmet hon går på, det kommer ju kosta extra för mig eftersom jag inte har kort på det gymmet, men det kan det vara värt ibland, kul att träna ihop med någon och Zomba har jag alltid velat testa men varit lite feg att prova själv och på mitt gym är dessutom Zomba passen alltid uppbokade.
Ska bli enormt kul att skaka rumpan till glad musik. Tror jag behöver det.
Annars händer det inte myckett i mitt liv. L har inte hört av sig, R har jag inte sett ett sår av sedan 1 mars och J hör heller aldrig av sig.
En kille som jag chattat med på nätet lite då och sedan i julas typ, tror jag nämnt han någon gång i bloggen, vi har iaf kontakt lite än. Han är bara 24 år och heter N. jag har varit lite skeptisk eftersom han är så ung och ärligt talat lite skeptisk för att han är syrian faktiskt. Det känns liksom som om han kan få så mycket bättre än en tant som mig. Invandrar killar brukar ju bara ha super snygga tjejer. Men kanske är det en fördom?
Nu hade han väldigt mycket i påsk men vi kanske ska försöka hinna ses på en prommis i vårsolen.
Jag känner bara att jag vill göra något, träffa någon och fika i vårsolen. Vad som helst bara det händer något kul. Så trött på att inte ha något att göra och inte få någon uppmärksamhet eller närheten av kärlek.
Ärligt talat så sakar jag sex och hångel mer än någonsin, det är inte mänskligt att vara utan närhet så mycket oms jag.
Jag tycker jättemycket om mina vänner och bekanta men jag är så uttråkad och trött på att göra samma hela tiden, jag har fikat, varit på krogen, gått på bio osv i 38 år. Jag börjar trötta på det.
Men bättre en inget.
Hoppas iaf på att jag också en vacker dag ska få hångla, ha sex, laga mat ihop, gå på promenader i vårsolen, skaffa barn, bygga hus, påta i trädgården, planera sommarsemester, boka resa, köpa ringar, planera bröllop och mysa i soffan med någon jag älskar och som älskar mig.
Sinnesro
