Svar på fråga
Har även fått en fråga som jag självklart ska svara på.
Frågan:
Vad stark du e som skriver detta..
Du skrev om självskadebeteende(vilket jag har ett stort intresse för. Har själv varit fri i ett halvår efter att ha haft det i 3 år.) Har det bildat ärr på utsidan? Döljer du isfall dom, eller visar du de öppet?
Kram
Svar:
Eftersom de flesta av mina ärr är över 20 år gamla nu så syns de inte så mycket längre. De har läkt bra och blekts med åren. Jag har några skärsårsärr på benen och armarna, samt ärr på knogarna eftersom jag skrapade upp dom mot väggar och asfalt. Jag brände mig även med cigaretter, men även detta har läkt bra. Men som sagt de flesta ärren syns inte längre, inte om man inte vet att de finns och vad det är. Några av de nyare ärren syns på armarna men ingen har någonsin anmärkt eller ifrågasätt verken mina ärr eller sår, verken när jag var ung eller nu när jag är vuxen.
Det är ju så att när jag höll på mest med mina självskadebeteenden i början på 90 talet och slutet av 80 talet så va det inte så känt, så ingen sa något om mina sår.
Att skada sig själv pratades det aldrig om och jag viste själv inte varför jag kände ett sådant sug efter att skada mig, jag trodde jag var helt ensam om detta och det var inte förrän som vuxen när det börjades prata om detta i media som jag började förstå vad jag som ung sysslade med.
Jag visade mina sår ganska tydligt som ung men ingen såg mig. Vid något tillfälle skar jag mig för djupt på en fest och alla tog det som ett självmordsförsök och det gick rykten i flera år om att jag försökt ta livet at mig på fyllan. Men annars va det ingen som sa något och ingen som såg. Ingen vuxen har någonsin ifrågasatt mina skador när jag var ung.
Idag vet jag att mina tonårsvänner märkte att något var fel och såg ett och annat jag gjorde men de vågade inte fråga eller säga nåt.
Nu när jag är vuxen är det nog ingen som förväntar sig att jag gör något sådant så jag klarar mig med enkla bortförklaringar när någon vid något tillfälle frågat vad jag gjort.
Men jag har även dolt vissa sår med kläder och armband eller så har jag skurit mig där det inte syns såsom på låren, höften, magen osv.
Hoppas du fått svar på din fråga och kom gärna med flera, jag svarar på allt, så gott jag kan.
Sinnesro
Åter i arbete
Efter en dags ledighet så är jag åter på arbetet.
Just nu skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bara jobba och sova. Dels för att jag behöver pengar då våra kära folkvalda politiker har sänkt min lön och höjt min hyra m.m. och dels för att jag lätt kunnat bara jobba och sova för att slippa vara, slippa tänka och slippa leva.
Tycker verkligen allt suger. Ingen dejt och L har inte ens hört av sig under hela helgen trots att jag skickade ett sms i lördagskväll. Inte ett ljud, inte ett livstecken. Mina känslor för L har nästan redan försvunnit. Jag orkar inte med fler komplicerade relationer. Ska det vara ska det vara bra redan från början, jag vill att det ska vara så enkelt och rätt som det va med R. ( Jaja, jag vet att han sedan försvann men innan va det bra)
Med R va det solklart, enkelt och total kärlek från början, inget strul och inga spel. Med R va allt klockrent. Precis så som det ska vara.
Jag kan bara älska på ett sätt och det är allt eller inget. Svart eller vitt.
Alltså en ensam helg med jobb och inte ett tecken från nån.
Men igår blev det lite fönstershopping i en galleria med en kompis och hennes två tonårsdöttrar. Ja det blev tom inköp av en vit skjorta och svarta tights. Summa 99 kr st.
Och sen blev det en bio.
”Water of Elephants” Helt okej film. Lagom romantiskt och lagom med action, absolut sevärd. Efter filmen blev det hem och sova eftersom jag skulle upp 5.00 i morse.
Sinnesro
Extra pass
Hade en deppig fredag kväll. L ringde aldrig. Jag blev självklart lite besviken och deppade lite över både L och R. Somnade ensam och ledsen.
Vaknade i morse skapligt tidigt, åkte och tränade ett Body Pump pass, kom hem, fortfarande nedstämd och inte ett ljud från någon.En hel helg utan planer, tomt och trist. Men så ringde de från jobbet och en kollega hade blivit sjuk så de behövde någon som hoppade in på ett nattpass. Tog det självklart. Behöver pengarna och hade ingen lust att sitta hemma och självömka en lördag.
På jobbet va flera av mina favorit kollegor, så det har blivit mycket prat och snack samt fotboll. Real Madrid- Fc Barcelona. Dubbelt betalt och trevligt sällskap, utmärkt.
Började tveka på att L kanske förväntade sig att jag skulle ringa, började snurra till det helt. Jag tycker helt klart att bollen låg hos honom och det sista jag skrev va att han fick ringa när han ville för min telefon är på dygnet runt. Men för att verkligen vara på den säkra sidan skickade jag iväg ett sms.
Men inte fått svar. Förstår mig inte på killar, men nu är bollen verkligen hos honom.
Jag ger upp alltså.
Kanske har han en förklaring, kanske inte, men jag känner inte det som om han är så intresserad av mig. Eller kanske vill han ta det långsamt, va fan vet jag. Men jag är rätt trött på att vänta på folk just nu. Jag vill inte vänta på ytligare en till som inte är redo. Nä nu får någon komma och ta mig helt enkelt!
Kanske är meningen att jag ska vara ensam tills R är nykter och redo? Vad är annars meningen med att jag hela tiden förblir ensam, hur mycket jag en försöker dejta någon ny.
Tur att jag är på jobbet för A på jobbet får alltid mig på bra humör, han är snygg, trevlig och gullig mot mig. Utan han hade jag deppat garanterat mera idag.
Synd att vi jobbar ihop annars hade vi kanske hånglat lite iaf….
Jag är så hångel sugen….jag blir snart tokig. Jag vill ha ett sexliv.
Jag har under över 1 år nu endast haft sex 2 gånger och det va samma dag, när J va hemma hos mig den 27 dec. Jag börjar bli desperat! Ska det vara så svårt att hitta en kille i detta land?
Sinnesro
Ingen Dejt
Pms och ingen dejt är ingen bra kombination kan jag upplysa om.
Inte blir det bättre av att jag har så grymt ont i mina ögon så det värker i hela pannan nu. Kötiden till läkaren upp till 20 veckor.
Är på skit dåligt humör, solen skiner och alla är på så jävla bra humör för att våren är här. Jag känner mig bara ännu mera ensam när alla jävla par är så lyckliga i solen. Jag vill också H Å N G L A!
Ingen dejt alltså denna helg heller, inget sex och inget hångel. Får väl vänta några veckor till.
Han skrev att han hade så mycket nu och att han vill att vår träff ska bli bra.
Han skrev: ”vi hinner nog me å träffs gumman d e bara de att jag känner mig så stressad av allt just nu, de e jobb å allt möjligt som stör mig lite nu faktiskt, jag vill ju verkligen träffa dig å då vill jag att de ska bli bra ,inte bara halvdant. om du förstår vad jag menar, men vi får snacka ikväll. Puss”
En del av mig tror honom och uppskattar hans ärlighet och att han vill att det ska bli bra. Jag tänker att det som sker, sker och allt har en mening. Nu har ju R några veckor till på sig att höra av sig. En annan del av mig tror inte på honom, att det där bara är en dålig ursäkt för att slippa ses. Nåja vi får väl se vad som sker, men det blir ingen dejt denna helg iaf och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra i helgen.
Men kanske är det en mening med att L och jag inte ses än, antingen är han inte redo eller så ska jag vänta på R ett tag till.
Men självklart blev jag besviken, jag hade ju hoppats på att han ville träffa mig denna helg. Även om jag försökt att inte hoppas, så blev jag ju ändå besviken. Ingen dejt, inget hångel, inget…. Åter en helg med inget att göra. Det suger!
Kanske ska jag kika om det finns något träningspass att gå på i morgon bitti, något vill man ju ha att göra en lördag.
Urk jag är så less på allt idag, saknar R jätte mycket och super besviken på att L inte ville träffa mig. Inget att göra och så grymt sugen på hångel och sex. Ont i ögonen, trött och ensam.
Bäst jag sluta skiva innan jag skriver något dumt, för jag är verkligen inte på bra humör idag!
Sinnesro
Lite om mig
Eftersom en del undrat lite om mig så tänkte jag ta lite kort om mig, fast jag är anonym.
Jag: Jag är Snart 38 år, bor ensam i en 2a i en storstad. Har två katter, körkort och bil. Jobbar heltid. Inga barn men vill gärna ha. 176 cm lång, väger ca 70 kg men vill gärna ner till 65 kg.
Röker inte, varit stor rökare men slutade för ca 5 år sedan om jag minns rätt.
Dricker sällan numera men drack varje helg när jag var tonåring, men aldrig någonsin provat en drog.
Familj: Har en lillebror som har egen familj sedan många år. Min lillebror är fd missbrukare och nu nykter och drogfri sedan ca 10 år. Pappa är pensionär och min mamma dog när jag var 12 år i bröstcancer. Min Pappa är fd alkoholist och nu varit nykter i ca 6 år. Han lever särbo med en kvinna sedan många år.
Sex: Blev av med oskulden när jag var nästan 16 år. Första kyssen när jag gick i 7an. Varit med om 1 grovt våldtäktsförsök som jag fick kondylom av . Har även blivit sexuellt ofredad vid tre tillfällen ganska grovt. Allt detta skedde i mina tonår.
Vågar påstå att jag kan ganska mycket om sex och sånt så fråga på om ni undrar något.
Jag älskar att ha sex men någon jag tycker om men dessvärre har ”one night stand” aldrig varit min grej men dömer absolut inte andra som kan ha det.
Jag har varit med om otrohet flera gånger, men jag har även själv varit otrogen vid ett tillfälle. Jag har varit tillsammans med en sexmissbrukare och jag har blivit sol och vårad. Fråga på, jag svarar på allt.
Träning: Jag försöker träna 3 gånger i veckan och träningen blir blandad, provar på lite allt möjligt men har hitintills blivit mest Body Pump.
Sjukdomar: Lever med en kraftig förhöjd risk till bröstcancer, haft miljoner halsflussar och öroninflammationer. Svamp och urinvägsinflammation är också något jag haft många gånger.
Kraftiga mens och pms besvär även om jag äntligen nu börjar få bukt på det lite.
Självskadebeteenden: Skar och skadade mig och hade ätstörningar som tonåring. Återfallit lite i dessa beteenden som vuxen då och då, sista året flera återfall.
Utseende: Har många tatueringar och piercingar. 176 lång och ca 70 kg så jag räknas nog som normalt byggd. 40 i sko stolek. Folk brukar säga att jag har en snygg kropp och väldigt fasta och fina bröst för min ålder, 75 C är stoleken. Jag ser yngre ut än vad jag är och får ofta visa legitimation på systembolaget.
Har långt rakt hår som jag haft i olika färger, allt från blont till svart.
Fråga mig om vad som helst, ingen fråga är för dum och jag lovar att svara. Jag kan lite om mycket eftersom jag varit med om en hel del saker i livet. Ingen fråga är dum eller pinsam, jag lovar!
Sinnesro
Dagen börjar inte bra…
Enligt överenskommelsen skulle jag vara där vid 7.00 och få den fixad medans jag väntar, ca 1 timme skulle det ta och allt som allt kosta 575kr.
Trött som satan, åkte jag väg till bilverkstaden, när jag kom dit får jag veta att bilen inte blir klar förrän till eftermiddagen så efter jag suckat klart var det bara att ta och gå hem.
Morgonpromenaden var säkert nyttig men klockan 7 på morgonen var jag inte riktigt upplagd för en promenad. Men nu blev det så.
Hem och åt lite frukost. Kollade om jag inte kunde börja tvätta lite tidigare och det kunde jag så klockan 9.00 satte jag igång att tvätta i tvättstugan.
Klockan 11.00 ringer de från bilverkstaden och säger att min bil redan är klar så jag stressar klart i tvättstugan, slänger in tvätten i lägenheten och går hela vägen tillbaka till verkstaden för att hämta bilen.
Bilen är ren och fin och sommardäcken är på, solen skiner och det känns bra. Priset är bara att gilla eftersom jag inte orkar och törs göra allt det där med däckbyte ensam.
Eftersom mina kära converse skor var slut i går och skulle komma in idag, vill jag gärna hinna in till stan innan jobbet. Jag stressar hem, bär alla fyra vinterdäcken ner i källaren, puh vad tungt. Stressar upp i lägenheten rafsar åt mig allt jag behöver och går sen till t-banan.
Kommer in till stan lagom för att hinna köpa skorna i lugn och ro innan jobbet, pustar ut och är riktigt stolt över att jag hann med allt som jag hunnit med.
Kommer in i butiken och möts av beskedet att leveransen är försenad ! Mina skor har inte kommit, de kommer i morgon eftermiddag och de kan INTE lägga undan ett par till mig. Suck!
Jag jobbar 15-22 i morgon så frågan är om jag kommer kunna köpa dom i morgon. Kanske måste jag vänta tills måndag och då är ju frågan finns de kvar?!
Men ilskan av att stressat in till staden i onödan gjorde mig helt slut. Gick in på blodcentralen för att höra mig för om och när jag kan lämna blod igen efter tatueringen och eftersom jag fått kallelse för blodprov tänkte jag att jag iaf kanske kunde göra det.
Först sa de ja och jag fick sätta mig ner och vänta. Fick fika och det behövde jag verkligen efter all stress. Men sen kom de och sa att det inte var någon mening med att ta blodprovet då jag ändå inte kan lämna blod igen förrän i augusti, för efter man tatuerat sig måste man vänta 6 månader.
Så inga skor och inget blodprov.
Trött och tomhänt åkte jag till jobbet.
Hoppas dagen slutar bättre än den börjar.
Igår ringde L och vi pratade i telefonen i över 1 timme. Han var så söt. Blyg i början och han hade tydligen väntat på att jag skulle ringa först, så han fick mig att lova att det är jag som ska ringa idag. Han var super gullig och vi pratade om allt möjligt. Han påminner lite om R för de är lika gulliga.
L har grymt kort och dåligt minne så man får nog räkna med att man får påminna honom om ett och annat. Vi får se om vi ses i helgen. Han blev lite nervös och ville hinna städa innan jag kom så jag väntar och ser vad som sker. Bollen får ligga på honom hade jag tänkt, men han är duktigt på att slänga tillbaka bollen till mig och säga att han blir nervös om allt hänger på honom.
Vi får se, jag tänkte ringa honom när jag åker från jobbet.
Jag tycker om L och jag vill träffa honom men jag är lite rädd för att bli kär igen och jag är rädd för att åter igen bli besviken på allt. Jag märkte redan igår att jag rädd för att hitta fel, men jag har bestämt mig för att iaf dejta honom och se vad som sker, nu har vi flirtat och haft kontakt i ca 6 år räknade vi ut igår, så det är på tiden att vi ses.
Han får mig iaf att må bättre. Men jag försöker ta det lugn och inte stressa fram något.
En dag i taget.
Sinnesro
Kommentarer
Men ni som peppar mig och ni som skriver fina ord till mig värmer mitt hjärta mycket ska ni veta.
Jag förstår att jag kanske framstår som en idiot och allment dum i huvudet, men jag är helt och fullt ärlig i denna blogg och känslor är som de är, dom styr man inte över.
Jag kan förstå att det kan låta konstigt att jag inte kan glömma R och att jag hela tiden träffar killar med skelett i garderoben. Men det är absolut inte något jag väljer och jag söker inte efter det.
Någon skrev att jag borde träffa en bra man och det tackar jag för att ni tycker jag är värd en bra man. Men vad är en bra man? En man som är bra för mig, jo men vem är bra för mig och hur vet jag det?
Att en människa har en bakgrund betyder ju inte att det är en dålig människa nu och att jag tycker alla är värda en andra chans i livet betyder väl inte att jag är dum?
Vad är en bra man och hur vet man det? Ska man gå på utseende, ålder, bakgrund, arbete, eller föräldrar?
En som gör dig lycklig kanske inte gör mig lycklig och den du faller för kanske inte jag faller för, den du tycker är snygg kanske jag tycker är ful osv. Känslor är som de är och smaken är som baken, delad.
Jag förstår att det kan låta knäppt av mig att åter igen dejta en kille med ett dåligt förflutet, men tyvärr är det så att alla verkar ha ett förflutet på ett eller annat sätt. Och jag tar hellre en snäll och trogen fd knarkare än en otrogen elak ex polis eller advokat. Jag har hellre än snäll och fattig man än en rik och elak osv.
Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden eller vad jag kommer få för man om jag överhuvudtaget får en man. Men jag försöker glömma och jag försöker våga satsa och älska igen.
Det är fritt fram att uppvakta mig och än så länge har jag aldrig någonsin i mitt liv nekat en dejt.
Sen råkar det vara så att det är L som uppvaktar mig och det är L som har frågat mig om han får bjuda mig på Spa. Så kanske åker jag snart till Ö-staden på en Spa helg.
Han har verkligen uppvaktat mig och varit lagom ihärdig, vi har gett varandra tid och ro att få våra sår att läka, han har gått i sin terapi och jag har gått i min terapi. Han var den enda som skickade sms med bild på rosor på alla hjärtans dag och han är den enda som funnits vid min sida vecka efter vecka, vi har varit nyfikna på varandra till och från i över 7 år och nu ska vi försöka oss på en dejt.
Han skickade ett jättegulligt sms och frågade om han fick bjuda mig på Spa, och självklart sa jag ja.
Jag har aldrig någonsin blivit bjuden på något så fint som en Spa weekend. Ska bli så spännande och kul att få vara på ett Spa med en man. Tänk vad spännande och romantiskt. Första dejten på ett spa! Jag vågar inte tro att det är sant och vågar inte tro på det förrän jag är där, men som det ser ut nu kommer jag tillbringa helgen med en snygg och go kille i ett Spa!
Något inom mig får mig att ha lite dåligt samvete, som om jag sviker R, jag vet att jag inte bör känna så och att det är han som svikit mig, men jag känner ändå en liten känsla av svek inom mig. Som om jag var otrogen nästan. Men jag måste försöka tränga bort de känslorna, jag måste försöka igen.
R hör inte av sig och jag måste försöka leva mitt liv utan honom. L är en söt kille och han vill träffa mig och jag vill träffa honom och se vad som sker, självklart måste vi lära känna varandra och se om det klickar mellan oss och om vi är det vi söker. Men jag måste försöka leva vidare med mitt liv.
Jag vet vad jag vill ha och jag ska försöka hålla kvar mina krav även om jag blir kär.
Självklart vill jag ha en drogfri, nykter, trogen, snäll man som bekräftar mig, som respekterar mig och som behandlar mig bra, jag vill ha en jämställd man som kan tar hand om ett hem och som har bra värderingar och som tar ansvar för barn och hem. Men framför allt vill jag ha en man som JAG älskar och som älskar MIG.
Jag ska iaf göra ett tappert försök att dejta och prova kärleken igen. Kanske kommer jag aldrig älska någon som R igen, eller kanske kommer jag kunna älska någon ännu mera. Men R kommer alltid ha en liten plats i mitt hjärta och han är trots allt den finast människa jag någonsin träffat, än så länge.
Kalla mig dum, korkad eller vad du vill, men jag är en kvinna som älskar med hela hjärtat på gott och ont. Jag menar inget illa och jag vill inte att någon ska tro att jag är helt puckad, men jag är helt ärlig i denna blogg och mina känslor är mina känslor och det kan jag inte råför.
Jo jag kanske är helt medberoende och helt körd och kanske hittar jag aldrig kärleken, men jag gör så gott jag kan och jag försöker att inte ge upp.
Men mitt hjärta styr jag inte över. Vi får se vem jag faller för i framtiden om jag faller igen.
Sinnesro
Nyfiken igen
Börjar bli nyfiken på kärleken igen och sex! Vill dejta L. Vill ge L en chans, om han nu vill ge mig en chans. Önskar jag kunde åka till Ö-staden nu! Sugen som fan på honom.
Trött på att R inte hör av sig och inte ger mig något ärligt och rakt svar.
L skrev igår ett meddelande till mig och sen skrev han öppet i min logg på Facebook att han önskade att jag var där, han kallade mig sötnosen och avslutade med en Puss. Helt öppet på min logg och det kändes bra. Han vill att folk ska se att han tycker om mig och det gör mig glad.
Kanske blev han lite orolig och sotis för det var flera av mina kollegor av manligt kön som hade skrivit massa på min sida igår. Kanske väckte det L till liv? Killar är ju lite lustiga men de verkar gilla jakten och konkurrensen.
Det va samma med J, när vi träffades på krogen var han ursöt, dagen efter skickade han gulliga sms, på första dejten höll han handen och pussade mig hela tiden och var ur gullig, men dagen efter va han lite mera off och hålla handen va tydligen ingen hitt längre.
Det är bara med R som före och efter va lika underbart, han var exakt lika söt och gullig jämt. Men annars har killar ständigt gjort mig besviken genom att vara en person innan och en person efter.
Jag hoppas L inte är sådan, han har varit gullig i så många år nu och de senaste 5 månaderna har han varit en pärla, nästan perfekt, en goding, en sötnos. Så otroligt fin att jag helt enkelt inte kan släppa honom. Jag måste få träffa honom.
2 timmar med bil bort bor han. Distansförhållande men ändå inte tok långt bort. R bodde 1 timme med bil, det fungerade super bra. Motorväg hela vägen så…Vad har jag att förlora?
Igår var jag så bitter på allt, trött och bitter på kärleken, jag blev faktiskt lite arg. Jag kände att jag måste ge upp R, han har fått över 1 år på sig nu. Vem kan begära mera? Jag blev arg på alla killar som svikit mig och jag blev arg på alla killar som jag låtit behandla mig så som de gjort.
Men så i morse hade L skrivit så gulligt till mig att jag kände mig nyfiken igen.
Jag vill nog iaf chansa igen. Så nyfiken på denna sockersöta kille…..
Sinnesro
Jobbarhelg
Fullt med snygga killar på jobbet hela helgen. Tre snyggingar i samma rum och trevliga är de också och de luktar så gott. En är jätteupptagen, en är ny separerad och en ja vad säger man. Upptagen med 1 och ½ kanske man kan säga.
Ibland får jag för mig att de flirtar lite med mig, men ibland inte. Vet inte. Men är det något jag absolut inte vill är att strula med någon på jobbet.
Kan ju knappt höra ordet Uppsala utan att mitt hjärta börjar blöda igen, hur skulle det då vara att ha ett x på jobbet. Nä den plågan undviker jag.
Några få saker har jag lärt mig genom åren för att slippa bli sårad.
Aldrig en relation på arbetet
Gå aldrig hem från krogen med någon, kolla om de åtminstone kan använda en telefon innan de får knulla. Kan de inte ens skicka ett sms innan de fått knulla kommer det inte göra det efter.
Va aldrig älskarinna, de lämnar aldrig sin flickvän. Kan de ha bägge så har de det.
En avstängd telefon är inget bra tecken. Måste inte betyda det värsta, men …nä inget bra.
Det är svårt att lita på folk, vänner, killar och även familjen sviker.
Tror inte att någon i min närhet är fläckfri förutom mina katter, alla runt om mig har svikit eller gjort mig besviken, vissa betydligt fler gånger än andra.
Vissa har svikit värre en andra, vissa kommer jag alltid att kunna förlåta, men vissa saker vet jag faktiskt inte. Frågan är väl bara hur man ska kunna lita på någon och om man bör lita på någon?
Jag litade på R, den enda jag någonsin känt mig trygg med. På en timme förändrades det. Han försvann på en timme.
29 mars 2010 mellan 18-20 så tog han steget, bort från mig och till alkoholen. Vad som hände sen vet jag inte. Men frågan är om jag någonsin kommer kunna lita på någon och känna mig trygg med någon igen?
Sinnesro
Tungt
Försöker släppa taget, försöker glömma, men det är svårt. Saker påminner mig hela tiden om hur bra allt var och hur kära vi var.
Ingen har någonsin varit så fin mot mig och ingen har någonsin visat mig en sådan kärlek. Kommer jag få uppleva något liknande igen?
Det tog 37 år att hitta någon så fin som behandlade mig så bra och som var så kär i mig. Kommer det ta lika lång tid att hitta det igen eller kommer jag aldrig få uppleva det igen?
Jag är rädd, rädd för att aldrig få bli älskad, rädd för att ingen vill ha mig, rädd för att åldras ensam, rädd för att bli sårad igen, rädd för att inte våga igen.
Sinnesro
Provar lyckan.
Eftersom jag inte fått utdelning i kärlek, inte på v75 och har som max vunnit 300 kr på Lotto med joker på över 10 år så börjar jag även nu med postkodslotteriet.
Man måste ju chansa för att vinna och så länge jag andas hoppas jag.
För att slippa tänka och alla minnen som ständigt dyker upp i min skalle så åkte jag och köpte blomjord och massa krukor igår efter jobbet, sen åkte jag hem och planterade om ALLA blommor i hela lägenheten, superfint blev det och jag tror mina gröna små vänner blev tackamma över ny jord och fina nya krukor. Försöker hålla mig till svarta och vita krukor i hela lägenheten, det blir enklast och fräshast så.
När alla blommor fått sin årliga vår vård så blev det ju fan jord och blad i hela lägenheten, så det blev till att dansa runt med dammsugaren och sen när allt var städat, nytt och fint så tog jag kvällsmackan i lugn och ro innan jag somnade utpumpad framför tvn.
Drömde massor om J faktiskt i natt, drömde att jag passade hans bostad när han var i Thailand och att jag skulle åka till honom och höll på att packa, sen fick jag ett mail från en tjej som var hans flickvän och undrade vem fan jag var. Skum dröm.
Inte ett ljud från R, J och faktiskt inte något från L heller inte sedan i går vid lunch. Vi brukar ju höras via facebook ca 2 gånger per dag. Vi skriver alltid till varandra och har haft den kontakten enda sedan hans återfall i november. Vi har väl haft någon veckas uppehåll lite då och då men nu har kontakten varit tät länge igen.
Får se vad som sker, bollen ligger hos honom. Jag hoppas han vill ses snart. Skulle vara nice att få åka till Ö-staden och strosa i vårsolen hand i hand med någon och skapa nya minnen och hopp.
Blir jag sårad igen så blir jag men då får jag iaf gråta över en ny, det är kanske bättre det iaf, då har jag ju provat ytligare en gång.
Den som lever får se, så länge jag andas hoppas jag ju på lite tur i livet.
Sinnesro
Minnen
För mycket minnen som gör ont. För mycket minnen som påminner om R.
Det hugger i hjärtat lite varje dag. Platser, dofter, väder, tidpunkter, ja allt påminner om R.
Jag kan inte fatta att jag var så lycklig och sen förlorade allt och inte ens fått en chans att få ett svar på vad som hände och vad som nu händer.
Om jag ändå viste att han inte tänker på mig mera, om jag viste att han absolut inte vill ha mig. Om jag viste att det inte va någon mening att hoppas, kanske skulle det vara lite lättare att släppa och gå vidare då?
Jag fattar inte att minnena gör så ont fortfarande, det är över 1 år sedan han bara försvann.
Jag har fått två meddelanden på facebook och ett telefonsamtal på 1 år, och ändå finns han så nära mig varje dag i mitt hjärta. Varför bleknar inte minnena? Varför läker inte såren?
Lite bättre har det såklart blivit, första 6 månaderna var ju värst, men jag trodde inte det skulle göra så här ont när det gått över 1 år.
Spåtanten jag var hos för ca 1 år sedan sa att mitt liv skulle vända i maj 2011. Jag hoppas det stämmer för jag orkar inte må såhär.
Jag tänker på honom hela tiden fortfarande!
Sinnesro
Att göra lista i April
Plantera om alla blommor
Vår Städa
Tvätta fönster
Köpa ny mobiltelefon
Sommardäcksbyte och tvätta bilen
Sinnesro
Inge bra
Mår fortfarande piss, deppig som fan. Börjar helt enkelt ge upp R. Börjar inse att han inte vill ha mig, att han lever med den där Kattis, nykter eller inte vet jag inte, men de verkar ha en relation och han verkar bytt nummer eftersom mitt sms inte kommit fram på snart en vecka. Dessutom har han inte hört av sig sedan slutet av januari, så jag måste kanske ge upp och inse att han inte vill ha mig.
Det gör bara så förbannat ont och det är så satans jobbigt att ge upp något man hoppas på så länge.
Jag trodde på honom när han hörde av sig igen, jag trodde han ville träffa mig igen. Trodde att allt gick att lösa. Jag kanske fortfarande är speciell för honom, men han hör inte av sig så jag måste försöka gå vidare. I över 1 år har jag hoppats och väntat.
I all denna depp händer såklart allt småskit också. Tappade ut ett kg kaffe på golvet i förrgår, höll på att bryta ihop. Jag fumlar och tappar saker hela tiden och jag glömmer bort saker och vart jag lägger saker, saker försvinner bara och jag har inte en aning om vart jag lagt dom. Jag är totalt förvirrad och tappat greppet om allt känns det som.
Idag strax innan jag skulle till jobbet så kom jag på att ”busskortet” förmodligen hade gått ut, slängde mig i panik in i bilen och tog bilen till jobbet, när jag kom till jobbet inser jag att jag glömt plånboken hemma och när jag sätter mig vid min arbetsplats skar jag mig i fingret så blodet bara rann. Klockan 6.30 sitter jag och känner hur orken rinner ur mig, jag ger upp, jag orkar snart inte bry mig om nåt.
Bråkade dessutom med min idiot till chef i morse, man får ju inte ens ställa en fråga utan att hon blir som en rabiat kärring. Hon är så satans snål så hon skriker när hon skiter, nu bråkar hon om 30 min övertid hit och dit och påstår att hon bjuder oss på massor med timmar, vilket är rent skitsnack. När jag jobbar över vill jag ha övertid är det så märkligt? Men hon tycker jag är snål eftersom det är ofta som hon bjuder på några minuter ex när vi är på kurs och kursen slutar lite tidigare då behöver inte jag ta komp. Utan hon bjuder på det! För det första går vi på kurs ca 1 gång per år och dessutom är det massa tid som arbetsgivaren inte ger mig betalt för men som jag inte tjafsar om, men övertid är väl ändå övertid. Suck vad jag hatar min chef ibland.
Känns som om allt är emot mig.
Mitt liv är i kaos just nu och har varit ett tag, jag har tappat lusten till allt och jag orkar ingenting, vill bara sova och glömma allt. Gråter och skriker, får ångest och är frustrerad.
Måste släppa R och försöka förändra mitt liv nu, jag orkar inte mera. Jag måste kanske ge upp nu.
Tränar ca 3 gånger i veckan, har mest blivit Body Pump och Core, börjar orka mer och mer, men ännu har jag inte känt att jag fastnat i träningen, jag känner inte suget av träning och jag längtar inte efter träningen men jag går dit och det går bra. Det är ju kul när jag väl är där.
Frågade L i går rakt ut om han vill träffa mig och om vi ska prova dejta igen och det ville han, så vi ska försöka ses igen. Får se när det blir av och hur det går.
Jag känner att jag bara måste försöka gå vidare nu och L är jag fortfarande nyfiken på. Jag bara måste få träffa honom och se om det är något. Han har varit speciell för mig i så många år nu och vi har aldrig träffats, så kanske är det dags att träffas och se vad som sker.
För att få en kick och en ny start ska jag köpa ny mobil telefon, plantera om mina blommor och göra fint hemma, kanske lägga nytt golv i hallen om pengarna räcker. Dags för en förändring nu. Jag måste.
Idag efter jobbet ska jag åka hem och hämta min glömda plånbok, sen åka och köpa blomjord och lite nya krukor. Sen ska jag plantera om alla blommor och göra fint hemma. Det får bli dagens projekt.
En dag i taget.
Sinnesro
Tappar Hoppet
Känner att jag börjar tappa hoppet och det gör ont. Väldigt ont.
Börjar tappa hoppet om att få tillbaka R, börjar ärligt tappa hoppet om allt, att någonsin finna kärleken och få en familj.
Vägrar acceptera denna ensamhet, börjar tvivla på livets innebörd.
Allt jag ser är par, lyckliga par. Alla har någon utom jag. Alla mina vänner är par, på stan går alla hand i hand. Stora magar i solen barnvagnar som liksom hånler mot mig.
Lyckliga par hånglar i vårsolen, hand i hand går de där så stolta och kära. Jag känner mig precis som när jag var mobbad i mellanstadiet, ensam i ett hörn på skolgården, osynlig och värdelös.
Det känns som livet rinner ifrån mig och meningen med att leva blir mindre och mindre.
Snart är allt hopp över, vad gör jag då?
Osynlig och värdelös, meningslös, tom, trist och onödig. Det är jag…..
Jag kan snart inte bara leva på hoppet, jag behöver mer för hoppet börjar sina…
Sinnesro
Depp
Vaknade deppig, en natts sömn med massa drömmar om R gjorde ju mig inte lyckligare.
Känner mig tom och ensam.
Trött på detta skitliv och vet inte vad jag ska göra för att förändra det.
Skrev och frågade L om vi kunde ses när han kom hem från sin resa, fick svaret “Kanske det”
Skickade en hälsning till J som fortfarande är i thailand och han hade iaf gillat det inlägget på facebook.
Slängde iväg några sms till i gårkväll till några vänner och till några fd flirtar som aldrig blev nåt. Men det hjälpte inte.
Besviken på allt, på livet, på kärleken, på ensamheten, på vänskapen, på allt!
Vet inte vad jag ska göra, inte lust med något.
Ledig i fyra dagar nu. Vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Orkar inte må såhär. Orkar inte leva utan hopp.
Ska gå och träna Body Pump om två timmar. Ingen lust med det heller, men dit ska jag. Sen måste jag städa för två vänner kommer på middag hos mig i kväll, ett par.
Hade så gärna haft en parmiddag med dom eller åkt på en resa med dom, för jag trivs verkligen med dom. Men nu har jag ju ingen partner så vi får ha middag vi tre och skippa resan.
Hon är polis och han pluggar till elektriker, dom är så mysiga och jag hoppas de kan få mig på bättre tankar. Men just nu vill jag bara gråta, gråta och gråta
Jag hatar mitt liv och jag hatar att ingen älskar mig!
Det är svårt att lev när hoppat börjar svika.
Sinnesro
Det gör ont
Huvudet värker, tårarna rinner, fast jag försökte vara beredd så gör det i afså satans ont och jag är så ledsen.
Han verkar fira sin 30 års dag med den där Kattis.
Hon skrev i morse:
Det gjorde så ont, tårarna rullade ner på min kind , hjärtat slog och jag ville kräkas, jag såg framför mig hur han låg i sängen och hon stod vid fotändan och sjöng för honom som ett jävla lyckligt par!!
Det gjorde så satans ont. Jag vill ju vara den han firar med, jag vill vara den tjejen han pussar och älskar, jag vill vara vid hans sida. Jag älskar ju honom.
Efter ett par timmar av tårar och sen tvättstugan, så träffade jag en vän, hon sa att hon kunde ju sjungit för honom per telefon också, det framgår ju inte att de faktiskt ses. Han kan ju fortfarande vara på nåt hem eller fängelse eller vad som och hon sjöng för honom i telefonen. Då kändes det lite bättre men jag mår fortfarande illa och jag känner hur hoppet sakta rinner iväg igen.
Måste nog inse att han inte vill ha mig.
Men han verkar å andra sidan inte vara nykter då en nära vän till henne frågade om han hade ont i håret? För mig är det bakfylla? Är någon nykter alkoholist brukar man inte skoja om bakfylla på det sättet…eller?
Kanske är han fortfarande aktiv? Eller ute och dricker igen? Eller vad fan betyder allt??
Jag blir galen snart, varför hörde han av sig om han inte vill ha med mig att göra? Om han nu inte vill ha mig och om jag nu inte betyder något och han är lycklig med den där jävla Kattis, varför kontaktade han mig då igen??? Varför skapade han en hemlig facebook sida, varför addade han mig och varför ringde han mig? Jag förstår inte???
Efter ytligare ett tag kom paniken och jag sände iväg ett sms till alla möjliga killar bara för att få lite uppmärksamhet, för att kunna gå vidare. Ett svar fick jag iaf, syrianen den unga, han var utomlands men skulle ringa när han kom hem.
L skickade massa kramar och min vän A lovade att gå ut på krogen med mig så jag fick ragga.
Jag skickade även ett sms till Rs telefon men den är avstängd.
Mår inge bra alls, orkar inte mera nu.
Vart är han och vill han?
Saknar honom så…
Sinnesro
My love 30 år
Undrar vart han är och vem han kommer fira sin födelsedag med?
Livrädd för vad den där Kattis kommer skriva på facebook i morgon. Så nervös och rädd för jag vill inte veta att de firar ihop. Jag vill INTE att de firar ihop. Jag vill att de INTE ens har kontakt.
Kortet borde ha kommit fram till hans syster idag, men frågan är när han får veta att det finns ett kort från mig till honom.
Tänkte prova ringa honom i morgon, kanske även skicka ett sms?
Vad ska jag skriva?
Grattis på födelsedagen R. Hoppas du får en bra födelsedag på alla sätt. Tänker på dig massor. Tusen kramar A.
Jag skulle så gärna vilja fira honom, presenterna jag köpte till förra födelsedagen ligger i min klädkammare. Han försvann ju bara någon dag innan hans födelsedag förra året. Jag ville så mycket fira honom och köpt fina presenter. Allt han önskade sig va en picknick i vårsolen med mig, men jag hade köpt lite snygga kläder och lite annat, det är så länge sedan och jag har inte orkat titta på det så jag har glömt vad jag köpte. Jag hoppas han en vacker dag får dom. De ligger och väntar på honom iaf.
På nåt sätt så har liksom tiden stannat i mitt liv sen den dagen han försvann. Allt väntar på honom….
Jag önskar min älskling grattis på sin födelsedag med hela mitt hjärta och ber till högre makter att jag snart får hålla om honom och gratta honom personligen. Men jag kan bara hoppas och be.
Grattis Älskling, jag saknar dig.
Sinnesro
Trött
Slumrade till, drömde om R. Drömde att jag ringde och han svarade fast han inte viste om det så jag hörde han sitta i en bil och prata med en kollega. Han jobbade och levde på, jag satt i telefonen och ingen hörde att jag var där.
Vaknade, kändes skumt, allt va så verkligt.
Idag kommer kortet fram till hans syster. Undrar vart han är och när han får se kortet. Undrar om Kattis kommer skriva något på facebook på fredag, jag hoppas inte.
L skriver lite gulliga saker på facebook och gillar mina status uppdateringar. Han är söt. Men menar han allvar och är han stabil. Ville och vågar jag dejta?
Tänk om R kommer tillbaka, och tänk om L tar ett återfall sen, då mister jag kanske dem bägge?
Hoppas få komma till ögonläkaren snart, jag är så trött i ögonen hela tiden, orkar inte titta, vill bara blunda.
Jobbar med favorit killarna. Men jag har det lugnt på min sida, tittade lite på Solsidan med dom men somnade på slutet. Orkar inte ha ögonen öppna.
Orkar inte vara vaken, trött och uttråkad på livet. Kan inte R höra av sig snart?
Sinnesro
Kortet postat
Han står fortfarande skriven hos sin syster. Tackar högre makter för det.
Kattis har inte nämnt hans namn eller antytt att han finns i hennes liv, tackar högre makter för det med. Men försöker förebereda mig mentalt på att det kan stå något på fredag då R fyller år. Men jag hoppas att hon inte skriver ett skit, för det kommer göra så ont.
Jag tror han blir glad av kortet, när han nu får det. Undrar vart han är. Undrar om han kommer höra av sig. Undrar så mycket om honom att jag snart blir galen. Tänker på honom massor!
J har äntligen tilltalat mig på facebook, jag grattade honom på namnsdagen och då fick jag ett tack och en J och sen gillade han min kommentar, så ett plus framåt. Lite kul iaf.
L la upp en bild på sig själv idag på facebook som fick mig knäsvag. Han är så satans snygg att jag dör!
Kommenterade hans bild med ”Shit va fin du e!” Fick då ett svar privat.
L: du e fin du me hjärtat...
Jag: Tack va go du e Söt. Kan inte sluta titta på bilden...du e så vacker och fin...
L: tack sötnos va go du e... dito..jag e ju sjukt trött på kortet..hade suttit å lirat poker hela natten;) en blött puss på kinden får du av mig.
Jag: En stor blöt puss på dig med Söt. Du är så grymt vacker trött eller inte ....Puss
L: tack sötnos...du e vacker du me både innuti å utanpå.puss
Jag: Dito ♥Puss
Han är bara så satans fin L. jag hoppas så att han håller sig drogfri för om inte R snart kommer tillbaka så kidnappar jag denna söta gosse, om han nu är drogfri. Han gör något med mig, han är fin. Men heroinet skrämmer mig, orkar inte med ett återfall till. Orkar inte med mera problem och subutex som han går på skrämmer mig också. Är man drogfri när man tar subutex? Är man stabil när man går på subutex och hur påverkar det honom egentligen?
Min svägerska kan mycket om detta men jag kan ju tyvärr inte prata med henne och framförallt inte om detta. De vill ju inte ha något med mitt skitliv att göra och då vill ju jag absolut inte komma med sådana frågor så de får vatten på sin kvarn. Om jag någonsin ska prata med henne igen så ska det inte vara några problem i mitt liv iaf. Aldrig mera ska jag prata med henne om mitt inre och mina känslor, speciellt inte om problem. Aldrig.
Min bästa killkompis F har typ gjort slut med sin tjej och det är kaos där hemma. För första gången på 1 år så känner jag mig tacksam för den sitsen jag sitter i, för de sitter i en värre sitts.
Jag får ångest bara jag tänker på det. Det gör ju så satans ont när någon gör slut. Hur det känns att göra slut vet jag inte men jag hör på F att det inte är lätt och jag förstår honom och lider med honom också. Men hans tjej har det värst. Fy fan för hur hon mår nu. Jag skulle aldrig byta.
Jag är fan tacksam att jag är ensam. De värsta tårarna har ju redan runnit. Det värsta är över för mig. Iaf för denna gång.
När det kommer till hjärtekross så lider jag så enormt, inget jag ens önskar min värsta ovän. För mig är det värre än allt. Hjärtekross och att djur dör, jag kan inte hantera det, jag får panik ångest bara jag hör talas om det. Kan knappt skriva om det, ångest, ångest och ångest.
Varit på ganska dåligt humör ett tag nu, dels såklart för att inget händer, att inte R hör av sig. Mitt liv står still och jag är nere. Vänner sviker och jag känner mig allmänt ensam. Men sen är jag också väldigt lättirriterad eftersom jag har så himla ont i mina ögon och är grymt trött i ögonen hela tiden, men värst är värken.
Började lite för ca 1 år sedan, va hos optikern och de gav mig starkare terminal glasögon på jobbet. Sen sa det att jag kanske borde tänka på att skaffa glasögon eller linser även på fritiden.
Eftersom värken blivit värre och värre och sista månaderna varit olidligt så gick jag till optikern, en annan denna gång och efter ett par tester så gav hon mig en remiss till en ögonläkare eftersom hon ansåg att man inte kunde ha så mycket besvär och ha så ont av det lilla synfelet jag hade, för jag ser riktigt bra. Så nu väntar jag på en läkartid. Hoppas de kan hjälpa mig för att vara såhär trött i ögonen hela tiden och sen denna satans värk till och från gör att mitt humör inte är på topp precis.
Nu håller jag tummarna och väntar igen på allt, på läkartid, på våren, på ett tecken från R, på livet.
Medans jag väntar så blir det träningen som får vara mitt tidsfördriv. Börjar tycka det är riktigt kul faktiskt.
Sinnesro
