Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Snart får jag äntligen bli ledig ett par dagar och jag har redan nu nästan fullbokat schema utom på helgen då man egentligen bör vara uppbokad. Vardagarna är betydligt lättare att fylla med aktiviteter och med vänner, men helgerna blir ofta ensamma och tomma.

Men just nu kvittar det, jag bryr mig inte. Jag orkar inte jaga folk för att ha någon att vara med, folk ska få jaga mig nu, det är mitt nyårslöfte och det tror jag är bra.
Jag ska sluta ”curla” alla runt om mig, vill de träffa mig kan de öppna käften och säga det.

Jag har bjudit med nästan alla på en krogkväll i februari med  förfesten hemma hos mig. Sen har jag bjudit med massvis med folk ner till Ullared för att shoppa i mars, så jag har gjort mitt, nu får folk bjuda mig.

Jag klarar mig, jag har min katt och jag har min träning nu och dessutom fler killar än någonsin att dejta.

I och jag ska försöka ses om två veckor.
G och jag ska ses på torsdag vid 16.00 tiden och greken hör av sig varje dag så det blir nog en dejt så fort våra arbetstider passar ihop.
J är ju i Thailand och R är försvunnen i fyllan men nu rullar det in lite nya tack och lov.

Det rullar ju på men ärligt talat så känner jag inget. Jag är fortfarande tom och ganska kall. Det blir som det blir och just nu är jag inte ens kåt. Jag är avstängd på alla plan.
Vill bara vara hemma och slappa och faktiskt är jag sugen på att träna, är lite taggad.

Tränade Pump idag och det är ett tufft pass som ger garanterat träningsvärk så det ger effekt.
I morgon blir det Street Dance med Eric Saades bakgrundsdansare som instruktör.
Nu kör vi på…..

Sinnesro

Försöker komma igång med min andra blogg igen men har lite svårt att hitta en balans med öppenheten. Hur öppen ska jag vara? Hur mycket vill jag blotta mig? Det är lite svårt för jag vill ha en bra och intressant blogg med känslor och ärlighet men jag vill inte blotta mitt inre och mitt privatliv för mycket.
Det är så mycket lättare i denna blogg där jag kan vara mig själv till 100% och skriva exakt det som rör sig i skallen min.
Så mycket lättare och skönare att bara skriva och inte tänka.
Men mina vänner och några andra som följde min andra blogg är på mig och säger att de saknar mitt bloggandet och jag känner att jag nu mår så pass bra att jag kan skriva en lite mera neutral blogg.
Denna blogg är min ventil och min ärliga deppiga och uppriktiga blogg.
Den andra bloggen är min fasad, mitt yttre och det folk vill att jag ska vara, men ändå lite provocerande och lite mer kaxigt ändå.

Nytt år och nya förändringar. Jag ska som sagt börja blogga i den andra bloggen också och jag ska träna och spara pengar. Det är de tre sakar som jag ska starta med att förändra.

Försöker planera träningen lite mera, men det är svårt när man jobbar skift. Men det är så mycket roligare att träna nu när man ibland har sällskap och lite draghjälp.

Stället som jag nu börjat träna på, är ett toppenställe att träna på och jag har nog aldrig på något ställe känt mig så välkommen och börjat heja på folk så fort som på detta ställe. Super kul.
Nu gäller det bara att hitta lite pass att fastna i. Jobbigt om det ska kännas som ett tvång att träna, jag vill att det ska kännas så kul att jag liksom VILL dit.
Men trevlig personal och mysiga lokaler gör det ju lite lättare och dessutom gratis parkering, det är en fördel.
Ska försöka boka tid för att göra naglar där också snart. Lite läskigt att byta nagelteknolog men hoppas jag inte kommer få ångra mitt beslut.

Försöker göra om lite hemma för att försöka pigga upp mig och förnya livet lite.
J åkte ju till Thailand idag och blir borta 5 månader och I har inte hört av sig sedan nyår.
Messade G idag men han har inte svarat så nu raderar jag honom.

Annars knallar livet på som vanligt. Tycker om att vara hemma just nu och känner mig ganska osocial om jag ska vara ärlig.

Fortfarande less på det mesta sedan min honkatt dog.  Har inte fått tillbaka livslusten riktigt efter hennes död. Känner mig rädd för den dagen min hankatt lämnar mig och därför trivs jag bäst hemma med bara honom, de månader han har kvar.
Mina katter har varit mitt allt genom åren, de är mina barn, mina bästa vänner och mina livskamrater och de har stöttat mig genom många förluster och tårar.
Ett liv utan dom kommer bli grymt svårt.

Måste spara ihop ett stort sparkonto så jag har att resa för den dagen jag är helt ensam, måste ha något att trösta mig med och något att göra när jag är helt ensam.
Sen vill jag ju tatuera mig igen, det kostar.
Jag behöver pengar.

Träna, spara pengar och blogga mera, det är mina tre nya förändringar.

Sinnesro

Jag försöker blogga i en annan blogg också, där är jag inte anonym och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna blogga nu när jag är van att skriva exakt vad jag känner och tycker.
Den bloggen har vänner och kollegor och den bloggen har mitt namn och jag vet att R vet om den bloggen.
Nu tror jag ju inte att han läser den men det känns ändå privat vissa saker och det är svårt att skriva om allt när man vet att vänner och kollegor läser.

Så jag försöker blogga privat här och lite mindre privat där men det är svårt att skriva underhållande och öppet utan att blott mig själv för mycket.
Denna blogg är ju mina innersta tankar och känslor. Här finns ingen censur.

Det är svårt att hitta ett bra sätt att blogga öppet och ärligt men ändå rumsrent och inte såra någon eller blotta mig själv. Det är mycket lättare att bara skriva rakt av som jag gör i denna blogg, jag tänker ingenting utan bara skriver och skriver så fingrarna glöder utan att tänka en tanke på rätt eller fel eller hur det kan tolkas eller om det kan såra någon.
Så jag kommer nog fortsätta blogga mest här även om jag ska försöka blogga i den andra bloggen också lite.

Ja då har jag tränat igen och gissa hur om jag är i kroppen efter ett Pump pass.
Men nu har jag klivit över två trösklar, dels hag jag köpt ett årskort på Forma och sen har jag pallrat mig dit ensam en gång. Så nu är man iaf igång, ska försöka gå på två pass i veckan iaf, men något är det med mig och träning för efter 30 min börjar jag otåligt titta på klockan och känna mig rastlös. Undrar om det inte är så att jag har lite adhd för jag har verkligen svårt att koncentrera mig och har alltid haft. Max 30 min sen tappar jag fokus.
Det är få gånger jag kan göra en och samma sak i över 30 min utan att tappa fokus, jag blir rastlös, börjar tänka på annat osv.
Trots att passet är kul och jag verkligen svettas och tränar på av bara fan så börjar jag gäspa och titta på klockan efter ca 30 min.
Men nu är jag iaf igång med träningen igen. Aj aj vad träningsvärken känns när man inte tränat på ett tag.

Så var det äntligen ett nytt år och hoppet om ett bättre år finns åter där igen.

Fick nyårshälsningar från både I och J och det gjorde mig riktigt glad. Men annars var nyårshälsningarna få.

Var med tre par på nyår, och trots att jag ibland kände mig lite ensam så måste jag säga att det inte var så farligt. Dessa tre par var väldigt goa och såg till att jag inte skulle känna mig utanför och vi hade jättetrevligt.
En del snack om kärleken och hur tufft det är att vara singel pratade vi om och de förstod mig och stöttade mig superbra, de var verkligen jätte goa och jag har nu fått två nya vänner.
En av de som var där är vän med en gammal dejt till mig, jag var väldigt kär i honom, tror det var 2006 men han bara försvann och svarade inte på mina samtal helt plötsligt och jag minns hur ledsen jag var av det. Ryktet sa sen att han mådde jätte dåligt och att han blev sjukskriven och var deprimerad i många år. Men nu mår han tydligen bra igen sedan ett bra tag och de tyckte jag skulle prova att sända ett sms till honom.
Kanske ska jag göra det? Vad har jag att förlora?

R verkar leva med Kattis och de verkar väl kanske ordat upp saker och ting för han har inte hört av sig sedan oktober, kanske var det vara så att jag var en tröst när dom hade det jobbigt eller kanske var jag en plan b eller nåt, eller så är det så att han faktiskt respekterar och vet att jag inte vill ha en relation med en aktiv missbrukare och därför inte hör av sig när han är aktiv. Vad vet jag, men jag försöker att inte tänka på honom försöker bli kär i någon annan men det är inte många man får chansen att falla för precis.

Den där G som verkade vara så intresserad vågar inte höra av sig, han skriver att han ska ringa men än har han aldrig ringt, så vi får väl se vad som sker.
Sen är det väl inte så mycket mera, de få som skrivit till som varit okej, har försvunnit som vanligt.

I brist på känslor så irriterar jag mig på i landsproblem såsom nya facebook. Suck jag blir galen.
Två jävla staplar där informationen verkar blandas i en konstig oordning så man ser inte vad som är nyas. Bilderna blir halva då loggen är så smal att bilden inte får plats och allt är ett stort virrvarv.
Familjemedlemmarna är inte kvar och vart man puffar varandra vet jag inte än för jag har stirrat mig blind på den där konstiga nya facebook där allt bara är i oordning och man ser ingenting.
Urk vill inte ha den nya och tänker vänta in i det längsta med att skaffa den.  Om jag hittat så många fel och konstigheter redan nu,  hur ska det då bli när man själv har den? Kommer ju inte hitta ett skit antar jag. Värdelös är den.
Hur vore det om facebook tog tag i alla problem som finns innan de göra nya uppdateringar och skapar ännu mera problem, kanske ska de anstränga sig och fixa de gamla problemen innan de skapar ännu flera. Suck!

Jag hoppas den blir bättre och jag hoppas jag vänjer mig och lär mig hitta för just nu bara hatar jag den nya facebook och vill inte ens gå in och titta längre.

Sinnesro

Haft en bra helg, firade jul med min bror och hans familj, samt pappa och hans särbo i lördags, de stannade förvisso bara mellan 13.30-15.30 så jag blev väl lite besviken, vi ses ju inte så ofta så jag hade nog hoppats på lite mera tid. Men det var den tiden jag fick.
Det var mitt julfirande med min bror och hans familj.
Pappa åker jag hem och tigger julmat av på julafton så honom får jag iaf träffa på julen.

På söndagen firade jag julen med min kusin och hans familj. 13.30- 20.00 och en sprillans ny mobiltelefon blev det där. Så lycklig och så nöjde med Samsung Galaxy S.
Jättenöjd med telefonen och super kul med alla finesser och appar.

Så snygg och bra telefon. Min kusin är verkligen den bästa.

Lycklig över min telefon gick jag glatt till jobbet i måndags, mådde bättre än på länge och kände mig glad och stark, men så började mina kollegor gnälla på mig. Inte mina närmaste kollegor för vi är ett jättebra team utan kollegorna bredvid mig, de gnäller på mig hela tiden känns det som. Det gör mig så ledsen.
Jag har en stark röst, jag är född med den rösten och det är inget jag kan ändra på. Många på mitt jobb pratar högt och har starka röster men det är bara jag som får skit hela tiden.
Jag blev jätteledsen och tappade humöret, jag som äntligen mådde lite bra blev genast nertryckt i skorna igen.
Så tråkigt att man aldrig får vara glad. Jag känner mig bara så fel och onödig.

Sinnesro

I morgon kl 13.00 ska jag få svar från Britta Arver på Radiumhemmet. I morgon vet jag om jag är bärare av BRCA2 genen eller ej.
Jag kommer åka ensam, och jag tror att det kommer gå bra. Jag är van att göra allt själv så varför skulle jag inte klara av detta?
Att min lilla katt dog 6 Nov är ändå värre, inget är värre än att mista mina katter, så känner jag så cancer hit och dit.
Det som oroar mig mest tror jag ändå är att få alla jobbiga tuttbekymmer som min vän E. Hon har haft sådan otrolig otur och tuttarna spökar än, det rinner sårvätska, bröstvårtorna ramlar av m.m. Herre gud vad hon fått problem, det kommer dröja innan hennes tuttar är så fina som hon är värda. Som tur är har hon en bra man som stöttar henne och tycker om henne och är kåt på henne precis som hon är.
I morgon får jag veta om jag måste gå igenom en stor operation eller om det fortfarande finns hopp om att slippa. Vet inte ens vilket besked som är värst, att veta att man är bärare och få genomgå en operation eller att fortsätta leva med att kanske ändå ha någon ärftlig gen och kanske få cancer eller kanske inte. Att vänta på att forskningen ska visa mera och att hoppas att forskarna har hittat alla svar och att jag alltså inte bär på någon förhöjd risk.
Klart att det är bäst att ha lite hopp kvar kanske men samtidigt så lever jag lite i ovisshet då igen om jag bär genen så vet jag och kan göra något åt saken, bär jag inte denna gen så finns det en risk att jag bär en annan gen som de inte känner till än och då få cancer som måste behandlas, bär jag genen så behöver jag ju inte en cancerbehandling utan då ser dom att jag typ är bärare av cancer och jag kan då operera bort allt innan det blir riktig cancer som man måste behandla och som kan spridas. Hänger ni med hur jag menar?

Jag orkar inte tänka så mycket på det. I morgon kommer jag ju få svar och får ta ställning och känna efter vad jag känner då.

Jag är trött, jag är tom. Jag saknar men jag vet inte vad jag saknar, jag sörjer min ensamhet men orkar inte med folk. Jag vill ha min katt tillbaka från nangijala och jag vill inte att min andra katt ska lämna mig.
Jag orkar inte bry mig om livet och hoppet börjar ta slut på att träffa någon som är vettig.
Jag vill inte vara ensam men jag orkar inte kämpa, orkar inte bry mig orkar inte leta och engagera mig i massa nytt folk.

Just nu vill jag bara ha pengar, pank som en kyrkråtta och jag brukar aldrig vara pank, hatar när ekonomin skiter sig.
Så mycket jag vill göra så mycket jag behöver pengar till.
Vill tatuera mig efter jul, vill renovera hemma, vill spara till en resa, måste göra en recond och motortvätt på bilen.

Ett tips inför 2012 är att beställa ny vägg almanacka. På denna sida får du en fin almanacka och du hjälper även hemlösa katter.
http://www.katthemmet.nu/sidor/2011-ars-kalender.aspx

Annars rullar dagarna på. Jag känner mig fortfarande helt känslotom. Känner inte så mycket av nåt.
J kom till mig i måndags och vi hade en mysig kväll med spagetti och köttfärssås och film.
Vi såg Cowboys and Aliens, den filmen var väl lite si sådär. Både J och jag somnade till lite då och då, så det var väl bitar som va lite sega eller så va vi väldigt sega.
Vi hade iaf en mysig och trevlig kväll med lite kramar, men inget hångel och inget sex, bara pussar och kramar och väldigt trevligt. Så jag vet faktiskt inte vad vi har för relation. KK kan jag nog inte kalla varandra då vi inte knullar men vi har mysigt och jag tycker om honom och jag tror han tycker om mig med, men han är inte kär i mig, han är inte kär i någon och han börjar tro att han inte kan bli kär, att alla år på kåken har förstört honom, det kan ju mycket väl stämma tyvärr men jag tror nog att han kommer bli kär senare när han är redo, men jag förstår honom efter så många år på kåken är man nog rätt förstörd känslomässigt.
Jag skojade lite men ändå lite alvar att vi kan skaffa barn ihop. Han avfärdade inte iden helt men jag tror inte han tog det riktigt på allvar.  Men jag frågade iaf om han hade lust att om vi bägge är singlar när han kommer hem från Thailand så kanske vi kan göra ett litet barn för då börjar jag bli för gammal. Vi får se vad som händer men jag bad honom tänka på saken.
Alltid bra att så lite frön.

Annars har det inte hänt så mycket.
Har tid på radiumhemmet på fredag och jag tror jag åker ensam dit och tar svaret.
Pappa var upptagen och eftersom det är mitt på dagen så jobbar ju alla.
Svaret kanske bara tar 5 min och det känns ju onödigt om någon ska ta ledigt för det lilla.
Just nu känns det som om jag kommer klara av svaret ensam men man vet ju inte hur man reagerar när man får svaret, men på fredag vet jag .

Som sagt fortfarande väldigt tom på känslor och det är skönt på ett sätt men känns lite skum också. Känner liksom inte nåt, saknar fan inte ens R just nu. Alla som inte bryr sig om mig tänker jag inte bry mig om. Just nu fungerar den taktiken, men jag är medveten om att det är lättare sagt än gjort.

Sinnesro