Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Ja idag fick jag allstå svaret på proverna. Jag är inte bärare av BRC2 genen och den nya riskanalysen de gjort på mig visar nu att jag har bara har 17% förhöjd risk för bröstcancer samt äggstockscancer och behöver alltså inte opereras.  Men  jag kommer fortfarande gå på täta kontroller och min läkare kommer ha kontakt med mig och hon kommer meddela mig när forsningen kan visa mera.
Men i dagsläget gäller mammografi och ultraljud för mig samt att varje månad själv göra en undersökning av mina bröst. Jag är nästan en vanlig tjej.

Jag borde hoppa och studsa av glädje kanske men jag känner inget och är fortfarande helt tom.
 Allt är som vanligt, jag har levt med risken i så många år att detta provsvar inte påverkat mina känslor än.
Jag är tom på känslor helt och hållet sedan min katt dog, det var liksom droppen och numera så bryr jag mig inte om så mycket.
Men absolut skönt att slippa operera mig och allt det runt om.  Men jag tror alla runt om mig är gladare än jag. Jag har kanske inte fattat det, eller så vågar jag inte tro på läkarna, jag vet inte. Jag känner iaf ingen skillnad på före och efter svaret.

Jag kommer sakna min läkare, hon är bra och hon får mig att känna mig trygg, hon klämde och kände en sista gång på mina bröst och hon tyckte dom kändes bra och eftersom jag har så släta och fasta bröst så trodde hon att jag lätt skulle kunna känna cancern själv om jag fick någon.

I dagsläget är jag iaf frisk och jag bär förmodligen inte någon av mutationerna. Men jag känner ingen skillnad. Jag känner inget, jag tycker inget och jag är bara tom.

Nu kan jag iaf köpa träningskort och planera en vår, det vågade jag ju inte göra innan.
Men nu måste jag kanske också fatta lite beslut i mitt liv.
Vad ska jag göra med mitt liv, nu vet jag ju att hag har ett liv igen och kommer inte vara långtids sjukskriven, så nu måste jag kanske sätta fart med alla planer, eller?

Jag tycker inget och känner inget, jag är tom sedan min katt dog.
Jag är inte ens kär i någon.

Sinnesro