Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Jobbar dubbelpass. Jättemycket på jobbet hela eftermiddagen, men nu till kvällen börjar det äntligen lugna ner sig lite.
Inte hört något från J. Ringde han vid 19.30 men inget svar, skickade sms vid 20.10 men inget svar än.
Vet inte om han kommer i morgon, börjar ana att det nog inte blir så och jag känner mig besviken och trött. Jag som blev så glad när han va så gullig i går och så idag så är han som bortblåst igen.  Han undrade om det var okej om han lämnade besked vid lunch. Kanske menade han lunch i morgon.  Jag vet inte, men åter igen sitter jag och väntar på att veta om jag får besök i morgon eller ej.
Inställningen är ju lite att det inte blir något besök och jag får försöka glädjas åt samtalen vi hade i går. Hm….vad händer nu tro?

L har inte hört av sig så jag vet inte om han var påtänd/ full eller bara annorlunda igår för smsen han skickade var olikt honom och han har inte skrivit och sagt att det var någon felskickning så….nja, jag börjar nog åter igen dra öronen åt mig.

R har jag inte sett eller hört något om eller ifrån på evigheter men hans Kattis har iaf lagt till en ny vän och inte ändrat sin status, hon är inte singel men heller inte förlovad. Undrar vad som sker där borta i Uppsala? Hon som iaf en gång i veckan gjorde något på facebook har nu inte skrivit ett ord sedan 23 dec. Något kanske håller på att hända?

Jag var så glad och mådde så bra igår och nu känns det bara tomt. Vad händer? Kan han inte säga att han kommer eller inte kommer bara så man vet?

Nu ringde han!!!21.20! Underbara söta lilla J. Han kommer till mig i morgon kväll!! Men inte innan 18.00, vi pratade och skojade och han är så söt.
Mår så bra just nu.  Han är rolig och söt och nyfiken på mig och mitt jobb, vi skojade och bestämde att jag har fria aktiviteter i morgon fram till 18.00 sen får jag inte boka in något mer för sen är jag J´s.

Vi har en enkel relation, inte så romantisk och gullig precis men rolig och enkel, vi hörs när vi hörs och det känns bra när vi pratar, han säger ju inte puss alltid men det låter som om han gillar mig. Han skojar och säger att jag har J tillstånd.
Jag trivs med J, men jag saknar det R och jag hade fortfarande, jag tror jag alltid kommer göra det, det var något speciellt. J är bra och han verkar ärlig, han är inte missbrukare och han känns trygg, men R fick mig att känna mig älskad.
 J har lite svårt för det sociala spelet framför allt med tjejer, han har lite social fobi och det är ju inte så konstigt när han faktiskt suttit inne nästan halva sitt liv, så jag får kanske ge allt en chans. Han verkar ju trivas med mig annars skulle han ju inte höra av sig.
Sista dygnet i Sverige är han med mig. Jag är glad, varm och lite kär igen.

Sinnesro

J svarade aldrig på mitt sms igår. Somnade lite besviken och tänkte att om han inte ens säger hej då innan han åker så kan han ju inte vara så seriös med mig.

Vaknade i morse, mådde inge bra alls. Hade åter igen drömt om R. Vaknade och saknade honom så mycket och det gjorde så ont.  Är jag åter tillbaka på ruta ett nu när J åkt? Ska jag börja drömma om R nu  igen, jag som precis slutat drömma om honom.

Åkte till stan för att fixa naglarna, då ringer J. Han är på väg till Arlanda,  han ville säga hej då och höra om jag viste hur trafikläget såg ut i snökaoset, vi pratade en stund och han sa att vi fick höras via nätet medans han är borta och sen avslutade vi med orden kram.
Jag blev adlelses varm och glad, ville bara skrika rakt ut. Det kändes så bra och det var så skönt efter drömmen om R att få lite respons av J.

Eftersom jag har ett jobb som gör att jag har en heldel koll på vägarna så pratade jag med en kollega och sen ringde jag tillbaka till J för att berätta att det är snökaos men ingen trafikstopp mot Arlanda än. Han var ute i sista minuten av någon anledning så det skulle bli tight att hinna med planet. Vi pratade lite om mitt jobb och hans resa och avslutade med orden Puss puss.
Jag blev såklart ännu gladare och ännu varmare och jag bara kände mig så stark och glad.

Två timmar senare så fick jag et t sms att han inte kommer hinna med planet, jag ringde då upp och då var det ett faktum han har missat sitt plan men han skulle kolla om han kunde boka om eller om planet kanske var försenat. Han skulle höra av sig senare, vilket han också gjorde. Han ringde ca en timme senare, han hade fått boka om till söndagen. Han undrade vad jag gjorde på lördag och om vi kunde ses. Absolut sa jag och jag kan skjutsa honom till Arlanda på söndagen. Jag kanske måste jobba men vi löser det. Han skulle kolla upp lite och undrade om det var okej om han lämnade mig ett svar i morgon. Ja självklart sa jag.
Sen fick jag veta att jag inte behöver jobba på söndag så jag messade till honom och skrev att jag är ledig hela lördagen och söndagen och att det inte är några problem alls för mig att skjuts honom till Arlanda på söndag, jag bad honom höra av sig när han bestämt sig så nu återstår det bara att vänta. Denna jobbiga och eviga väntan. Men jag är gladare och starkar nu än på länge.

Mitt i allt detta får jag konstiga sms av L, vet inte om han skickat fel eller om han är full/påtänd, för texten är skum och inte alls likt honom att skicka så märkliga sms till mig. Något stämmer inte.

Försöker ställa mig in på att J inte kommer så jag inte ska bli så besviken men hoppas att han kommer så mycket att jag skakar.
Tänk att han iaf ringde mig. Han ringde för att säga hej då och för att säga att vi får höras via nätet. Sen ringer han mig när det är struligt för att få mina råd. Han och hans mamma sitter i bilen och det är mig han ringer för att få råd och lite tröst i allt kaos.
På allt detta så är det mig han vill träffa när han har några extra dagar här hemma. Sen att jag kan skjuts honom till Arlanda kanske hjälper till lite men även när jag sa att jag kanske inte kunde det så ville han ev. sova hos mig lördag till söndag.
Jag måste försöka se detta som något positivt, jag måste ta åt mig lite. Kanske är jag lite speciell för honom iaf.
Han har iaf ringt mig 3 gånger idag och skickat 2 sms och han kanske ska komma till mig på lördag. Det ser jag som om jag faktiskt är lite omtyckt. Lite, lite, lite, lite iaf.

Känner mig lite förvirrad av allt nu, och på allt detta kommer min chef och ber mig jobba lite extra i all snökaos, så jag får dubbelpass i morgon. Först fick jag söndagen, men kände att jag hellre jobbar natten så jag är ledig lördagen och söndagen ifall J nu kommer.
Hade hela helgen bokad, men avbokade fredagen då jag måste jobba, ringde min bästa vän som jag skulle träffa på lördagen och sa att J kanske kom och eftersom hon är den bästa och underbaraste vännen man kan ha så blev hon bara glad för min skull och struntade helt i att vi hade bokat en heldag. Söndagens planer fungerar fortfarande eftersom det var på eftermiddagen så jag tror jag hinner med middagen även om jag skjutsar J till Arlanda, och skulle jag bli sen så skiter jag i det för mina vänner har fått 37 år av mitt liv (lite överdrivet) så nu tänker jag satsa på karlarna he he. J åker till thailand i 6 månader så han måste få gå i första hand nu. Om inte dom förstår det så skiter jag i dom.
Min goa bästa vän A förstod iaf avbokningen på lördag och blir det inte att j kommer till mig så finns hon där för mig. Som en bästa vän ska vara! Underbart.

Nu är det bara att vänta och se hur J tänker göra. Men han ringde iaf. Det går åt rätt håll.

2011 börjar ganska bra iaf.

Sinnesro

J och jag hinner inte ses innan han åker. Han messade mig igår och sa att han är sjuk men att han snart är hemma igen och att vi får ses då. Messet var ganska gulligt och jag tror att han är ärlig. Men man vet ju aldrig. Men jag kan ju inte vänta på någon som inte sagt att han vill att jag ska vänta, så nu vet jag inte vad jag ska göra.

Även om jag förstår J att han inte kan och har tid att ses innan han åker så blir man ju lite besviken. Ville ju träffa honom igen och se om det skedde något, men kanske är det en av anledningarna att han vill att vi ska vänta med att ses. Kan ju blir tufft att åka om vi precis inlett något.
Hm, vet inte om killar tänker så, men kanske. Kanske kände han som jag att detta var rätt mysigt och trevlig och att han inte ville få känslor innan han ska åka.  Men jag vet inte om jag kan vänta, faller tillbaka på R så fort jag inte har kontakt med någon annan.

L hör av sig lite varje dag och idag var han hos sin terapeut, så det går bra för honom och han kämpar på. Börjar bli sugen på att träffa honom, speciellt nu när J åker. Men risken är ju att jag blir kär och är han bra att bli kär i? Vågar jag riskera det. Kanske ska vi börja prata i telefonen och se hur han tänker på framtiden och ha lite djupa samtal innan jag bestämmer mig. Det är mycket jag tycker om hos honom. Han är fin på väldigt många sätt. Men vågar jag lita på en fd missbrukare igen?

Känner att jag verkligen kommit igång nu, jag vill ha mer , mer, mer. Känner mig helt galen, vill smida medans järnet är varmt och nu vill jag dejta.  Jag vill ha sex och massa hångel. Jag blir tokig av ensamheten snart.
Jag har verkligen fått mersmak efter J.

R har inte hört av sig och inte ett spår av honom på internet och hans kärring har inte skrivit något på facebook sedan innan jul, så jag vet ingenting. Kanske är det lika bra, men jag saknar honom än.
Han hade allt jag vill att en man ska ha. Han var det finaste jag mött och jag kan fan inte glömma honom. Suck.

Att jag haft en ny man i min säng och haft sex med någon efter R har hjälpt mig jättemycket. Det var ett stort steg men det känns enormt bra och jag känner mig starkare än på länge. Trodde inte att den medicinen skulle vara så bra, men det var den. Vad som än händer mellan J och mig så hjälpte han mig komma en bit bort från R.

Chattat med J på facebook nu i 30 min. han var och hämta passet idag, han fick skjuts av en kompis, men han fick ta tåget hem, jag sa att han skulle varit med mig iaf och han skrattade och sa att han skulle nog det kanske.
Han sa att han kommer hem till sommaren juni, juli vi får se. Sen pratade vi lite om att jag tycker han var en fin och bra kille och att hans förflutna tillhör hans förflutna, han sa att man måste ta ansvar för det man gjort och att han nu försöker med det. Han har ju faktiskt avtjänat sitt straff tycker jag och att alla är värda en andra chans, han höll med mig osv. Vi pratade ca 30 min sen skulle han gå och sova lite men han kanske skulle titta in lite senare sa han med en ;o) och han avslutade med en kram och ett !
Helt okej chatt, inte as romantisk men jag känner mig inte dumpad eller dissad, så jag är nöjd.
Vi får se vad som sker. Dessvärre går det inte att spara chatt konversationen som vi hade på facebook, så jag mitt kontroll freak fick lite panik. Men börjar väl efter miljoner försök att acceptera att jag helt enkelt inte kan spara våran konversation.

Får börja var inloggat på facebook chatten lite mera nu, kanske kan vi hålla kontakten under de 6 månader han blir borta. Tror jag är lite småkär trots allt, han va mysig att ha bredvid sig. Saknar honom.

Hur kan man ha sån maximal otur ?  För att komma över mannen jag älskar som valde spriten före mig så ger jag mig ut i singelträsket.
Första killen efter R som jag strulade med på krogen skulle till thailand och resa jorden runt i 3 månader, sen ser jag på facebook att, om det nu är rätt jag hittade, så är han förlovad.
Sen flirtar jag med en kille på nätet som 4 dagar innan dejten försvinner utan ett ljud.
Nästa flirt tar ett återfall på heroin dagen innan våran första dejt.
 Sen träffar jag en nykter och drogfri underbar vacker man som suttit inne för mord och nu ska ut och resa i 6 månader!  Vad är oddsen???

Men just det vad var det alla sa, det är BARA att skaffa sig en ny och rycka upp sig och gå vidare, mister man än står det tusen åter och det blir inte bättre än vad man gör det osv!!!!

Singellivet suger och jag vill inte vara ensam mera.  Först tar det en evighet att hitta en man sen så är det omöjligt att behålla dom.
Antar att allt har en mening, men varför är meningen alltid så att jag blir ensam lämnad kvar?
På måndag ska jag till min terapeut, ska bli skönt att träffa henne igen.
Behöver ventilera med någon som lyssnar och dessvärre lyssnar inte mina vänner så bra. Att j suttit på kåken berättar jag inte för alla precis, och sen är det så att när jag är deppig är jag jobbig att lyssna på så då orkar ingen lyssna och när jag mår bra och vill prata om någon kille så är det inte heller någon som vill lyssna för ”killsnack” är inte heller kul tydligen. Så jag vet inte när jag är värd att lyssnas på, suck.
 Så trött på folk omkring mig. Sen är det ju så att nästan alla mina vänner har fullt upp med sitt nu, fyra stycken är gravida eller håller på att bli, två har förlovat sig på nyår och två har gift sig och en har precis friat, så, klart jag är glad för deras skull, men jag har inte så mycket att komma med….
Men jag är glad och stolt över min dejt, vill berätta allt om och om igen,  men ingen vill lyssna, jo en och annan lyssnar väl ibland men långt ifrån vad jag brukar lyssna på folk. Kanske är det mig det är fel på, men det känns inte som om så många är intresserade av mig och mitt. Känner mig ensam.

Sinnesro.

Andra dagen på detta år.  Jag jobbar och kommer inte åt internet på jobbet, suck. Vissa sidor fungerar inte alls, ex hotmail och facebook, super irriterade när man har lugnt på jobbet.
Det är ju på dessa lugna timmar man kan passa på att surfa runt, men då fungerar det inte. Tur att jag iaf kommer in på blogg.se även om sidan går trögt så kan jag ju iaf blogga lite.

J hörde inte av sig igår, men det kändes okej eftersom han hörde av sig två gånger på nyårsafton, men idag börjar jag oroa mig lite igen.  Om vi ska hinnas ses innan han åker så är det i morgon eller på tisdag som gäller. Kanske ska jag messa honom i kväll och fråga, det är ju i morgon det passar bäst för mig att ses eftersom jag är ledig. Vill ju så gärna träffa honom igen innan han åker, vore ju underbart om han kunde sova hos mig.
Jag hoppas. Jag börjar verkligen få känslor för J även om jag vet att det förmodligen är kört eftersom han ska ut och resa i 6 månader. Men känslorna finns där ändå. Kan inte råför det.

Igår fick jag en superfin dikt av L. Han är så söt, tyvärr kan jag inte kopiera dikten, eftersom jag inte kommer åt mina mail. Men den var en dikt på engelska och den handlade om att han aldrig skulle vara en idiot igen och att jag betyder allt för honom osv. Dikten slutade med orden i love you. Han sickade ett sms efter ett tag och skrev att jag inte skulle ta alla orden bokstavligen utan med en liten nypa salt, och jag förstår vad han menade, men den var så fin dikten och jag hoppas verkligen att jag snart kan komma åt mailen så jag kan skriva in den här.
Jag undrar vad L tänker, är han fortfarande intresserad av mig? Är han kanske kär i mig? Eller är det bara så att han skäms över att han tog ett återfall och vill be om ursäkt?
Jag vet inte vad han känner och tycker och jag vet inte heller vad jag själv känner.
L skrämmer mig eftersom han tog ett återfall, vet inte om jag vågar hoppa på ett sånt tåg igen. Jag vet att om jag börjar prata med honom igen eller träffar honom så blir risken större att jag faller för honom.  För om och när han är drogfri och nykter så vet jag att han är en fin kille och att vi har samma värderingar i livet.  L är lite speciell för mig, det har han varit till och från under åren.  Men vågar jag ge honom en ny chans?

Kommer fortfarande inte in på facebook eller hotmail. Börjar få lite panik när jag inte har någon kontakt med omvärlden. Fånigt men när man sitter med 5 datorer framför sig och det är lugnt på jobbet så är det ju mail och facebook man vill komma åt. Så irriterande och jag blir så nyfiken om någon har hört av sig.

R har inte hört av sig efter julkortet jag sände, nu kan jag ju inte göra så mycket mera. Men han har iaf inte skickat ett mail och skällt ut mig, så det känns ju skönt. Var ju lite orolig att han skulle göra det för OM han hade menat det han skrev sist så fanns ju risken att ha skulle bli arg när jag hörde av mig igen. Men det är nog som jag tror, det senaste meddelandet var inte hans hårda ord. Han skulle aldrig vara så elak mot mig. Jag vet att han tycker om mig, men att nu är det som det är.
Kanske möts vi igen, kanske inte. Kanske blir jag lycklig med någon annan, kanske förblir jag ensam.

Ingen kan säga att jag inte försöker iaf.
Men jag vet inte alls nästa steg, J åker om 4 dagar och sen vet jag inte alls vad jag ska göra. Känner mig förvirrad. Vet inte vad J känner för mig och jag vill ju inte vänta på någon som kanske inte ens vill ha mig, samtidigt vet jag inte om jag vågar dejta L.

R får jag nog bara drömma om, han verkar inte vilja ha mig. Han kanske har ett nytt liv med den där Kattis, nykter eller inte vet jag ju inte, men han har väl valt att leva med henne, så jag måste väl acceptera det. Jag kan inte göra mera för honom nu. Jag väntade och kämpade för honom i 9 månader. Jag älskar honom än och kanske kommer han alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men nu har jag bestämt mig för att försöka bli kär och lycklig med någon annan. Kommer R tillbaka så får jag ta ett beslut då om jag vågar lita på honom. Men 2011 måste jag försöka leva igen.

Sinnesro

Bara några timmar kvar av detta år. Kan bara hoppas att 2011 blir ett bättre år.
Detta år har mest varit tårar.

Började underbart med R men sedan slutet av mars har det ju bara varit sorg, tårar och smärta. Inte förrän nu den sista månaden som jag kan tycka att det började vända.

Jag är dock tacksam över att ingen nära och kär blivit sjuk eller dött och jag är tacksam att jag själv lever även om det känts knappt många gånger detta år.
Ångest kan få en att må så enormt dåligt och det är få som förstår hur jävla illa man mår.

Många vänner har svikit och många vänner har jag börjat inse inte är de goda vännerna som jag trodde medans andra visat mer än någonsin att vänskapen är stark och ärlig i med och motgångar.

Många vänner har förlovat sig och skaffat barn detta år och jag kan bara hoppas att 2011 blir mitt år.

R har inte hört av sig och julkortet har han ju garanterat fått nu. Måste helt enkelt inse att det är kört.  Men jag hoppas att han minns mig och att han tänker på mig ibland med ljusa och häliga minnen.
L skriver lite söta meddelanden på facebook än och nu börjar han nämna ordet ”när vi ses”
J har inte hört av sig och det är jobbigt, men han har godtagit min vänförfrågan på facebook så nu är vi vänner där iaf och ville han inte ha med mig att göra så skulle han ju bara skitit i mig.

Jag ringde han i gårkväll men inget svar så jag messade att han kunde höra av sig när han fick tid osv.
Men inget svar kom, kändes tufft även om jag förstår att han inte vill bli för känslosam innan han åker och jag förstår att han har mycket att göra. Har man 2 veckor hemma mellan långresorna så är det ett späckat schema, det vet jag. Så att han var hos mig i 1 ½ dygn mitt i all stress får man suga åt sig och han tog ett så sent tåg som möjligt utan att komma hem mitt i natten, så jag behöver ju inte känna mig ratad precis. Men ändå så känns det. Jag vill ha mera.
Trodde inte jag skulle kännas såhär, trodde jag kunde hoppa över alla känslor och skit nu när jag viste att han skulle åka. Men känslorna kommer ändå. Jag saknar honom och väntar på att han ska höra av sig.

Känner mig förvirrad, när L skriver blir jag glad och varm, jag saknar R och tänker på honom massor och jag saknar J och känner pirr i kroppen när jag tänker på honom samtidigt som jag får ont i magen när jag tänker på att han inte hört av sig på 2 dagar.

Vet inte om L och J är en tröst för R eller om jag börjar komma över R och börjar känna äkta nya känslor. Svårt att veta.  Jag bara känner massor i ett huller om buller.
Men jag gråter inte och jag mår bättre än för två månader sedan så jag är kanske på G nu?
Kanske är L och J äkta eller kanske är det ett s.k.” övergångsförhållande”? Skit samma, jag njöt av varje sekund med J, det var underbart att få kyssas och kramas, att få gå hand i hand på stan med någon och pussas och kramas om och om igen. Det var så mysigt och skönt att få vara med någon, att somna i någons famn och vakna med någon bredvid mig. Men mycket vill ha mer och nu har jag fått mersmak och dessutom känslor för någon. Men skit samma jag hade det kul och trevligt och..
Framförallt så har jag haft sex igen!!! Underbart! Vill ha mer.

I kväll efter jag jobbat klart blir det hem till en av mina absolut bästa vänner och hennes sambo och några vänner till honom.  Hon har precis blivit gravid och det är nästan bara jag vet så det blir hon och jag som dricker alkoholfritt. Jag kör eftersom jag ska upp kl 5 och jobba.
Det ska bli mysigt med god middag med nära vänner. Men jobbigt att jobba dagen efter.

Jag hoppas 2011 blir ett bra år….snälla låt det bli ett bra år!

Har egentligen haft massor att blogga om, massor med känslor och tankar, men jag har inte orkat känna och inte orkat tänka utan denna helg har jag flytt, flytt från mina känslor och mina tankar, flytt från saknad och tårar. Jag har städat och fixat, jag har bakat och donat, sen har jag flytt i i tv´n, shopping och bio med min vän och hennes sambo. Det var skönt att fly, skönt slippa tänka och känna, jag orkar inte känna och erkänna vilket skitliv jag har. Men jag kämpar på, på nåt sätt så går dagarna och jag överlever och såren läker sakta, sakta.

Vet inte om julkorten har kommit fram än, det är tyst från alla håll.
Kanske kommer R inte höra av sig oavsett om han får julkort eller inte, kanske får jag honom att känna och minnas kanske får jag det inte.
Jag är nervös och lite rädd, men jag vet egentligen inte varför, det kan ju inte bli mycket tystare än det är nu.

L skriver till mig varje dag, vi får en riktigt fin och bra kontakt genom denna brev växling. Han berättar om sin ånger över återfallet men även att allt har en mening och att detta återfall fått honom att inse att han aldrig vill tillbaka till det livet.
Han pressar mig inte om dejter eller annat utan vi tar det lugn och skriver till varandra varje dag försynt och alvarligt som vänner, men vi avslutar alltid med puss och han kallar mig alltid för så fina saker och säger hur glad han är som hittat mig.
Vi värmer varandra med goa mail, det känns bra, men jag vågar inte prata med honom i telefonen för då blir jag nog kär och jag vågar inte bli kär i honom, nu går hans hälsa först så får vi se om vi någon gång tar upp dejtandet eller om vi bara blir vänner.

Jag försöker flirta lite på gratis dejting sidor och jag har kontakt med ett par stycken, men ingen jag vill eller vågar träffa än. Ska ut och festa loss och flirta satan 25 dec om nu inte R har hört av sig.
Sen vet jag inte vad jag ska göra, för jag pallar inte vara ensam mera, och jag klarar inte av att leva utan sex och närhet mera. Jag vill bli kär igen. Lyckligt kär! Jag vill känna som jag kände med R igen.

Julfikat med min familj igår gick bra. Tre timmars stelt och lite pinsamma fikat är nu över. Brorsan fungerar det bra med men hans fru är en riktigt näbb gädda och hugger vid varje tillfälle.

Men ingenting om mig nämndes, ingen vet ett skit om mig och ingen frågade. Ingen i min familj vet något om mig, jo min pappa vet lite, men även han har börjat sluta fråga. Under dessa timmar vi fikade pratade vi om, brorsans företag, skatter, anställda, snön, vädret, deras nykterhet, snön igen. Hundar, grannar, allergier och sen snön igen.  Men Jag nämndes inte, mig pratade vi inte om. Vid ett tillfälle nämnde jag mitt jobb eftersom vi pratade lite politik och det är besparingar på mitt jobb. Men det var allt som sades om mitt liv och det var jag själv som drog upp det.
Ingen i min familj vet vad jag känner eller hur jag mår för de vill inte veta.
Min pappa vet att jag tänker på R fortfarande men han tror nog jag dejtar L. Tror jag att han tror.

Vad händer med min familj, vi som var så täta och stod varandra så nära, vi pratade om allt och inget kom emellan oss. Min familj var stark och vi var så nära vänner jag, min bror och min pappa. Men nu…vad händer? Pappa har sin tant, min bror har sin fru och jag är ensam och de vill inte längre veta vad jag gör eller hur jag mår. Hur blev det så? Vill de inte eller orkar de inte? Kanske har de bara inte tid eller har de inget intresse. Pappa kan jag nog inte klaga så mycket på, han visar mer intresse än många andra pappor gör. Men min bror och jag har stått varandra så nära, i alla år och jag och hans fru har varit bästa vänner i över 10 år men nu känner vi inte varandra, det är som om jag inte fanns.

Det gör ont och jag känner mig så ensam. Men jag känner att jag överlever iaf. Så länge jag har mina katter så ska jag klara detta.
Jag ska hitta den bästa mannen man kan få, jag ska bli lyckligast av alla och de ska få se hur man lever!

Nu ska jag snart hem till mina älskade katter och min ena katt e sjuk och ska få medicin i kväll. Han är förstoppad och kan knappt bajsa så i kväll ska han få ½ ml Lactulose för det trodde veterinären skulle kunna sätta sprätt på hans mage.

Sinnesro

Går in på den där Kattis facebook sida minst en gång per dag, oftast har hon inte skrivit något och nästan aldrig nämns R. Men förra veckan kom två bilder på R upp och idag la hon upp fyra nya bilder varar en var på R. Man ser knappt honom på¨kortet men jag ser att det är han, hans hand är i hennes och samtidigt som han klappar en hund. Bilden är mörk och hon har skrivit ”familjen är samlad ha ha”
Större delen av bilden är ju på hunden men jag ser att det är han och jag ser att det är hans hand i hennes hand och det gör så satans ont. Jag kan inte avgöra när kortet är taget, inte ens vilken årstid.
Men de andra korten som är upplagda ser ut att vara på hösten innan snön kom, men de andra korten är inte R med på.
Jag vet inte varför jag plågar mig själv på detta sätt, jag kan inte låta bli att gå in och titta, men jag går in i hopp om att se något som gör mig glad, typ att det är slut mellan dom eller att hon skriver något som kan ge mig hopp.
Han nämns ju nästan aldrig och hon skriver alltid i jag form.  Men nu stod det familjen samlad ha ha ha. Det gjorde ont. Hans hand va i hennes hand, det gör så förbannat ont. Vill gråta. Mitt hjärta blöder.
Sitter på jobbet, förkyld och det gör så ont att se att han håller hennes hand. Kanske är det ett gammalt kort, kanske är det taget idag, jag har ingen aning, men jag vill kräkas, gråta och skrika.

Skrev julkortet idag, tittade att han fortfarande var skriven hos hans syster och det var han. Så jag sänder kortet till hans syster.
Köpte julfrimärke idag, postar det i morgon. Vet att det kanske är fel men jag vill att han ska veta att jag inte glömt honom än.
Skrev: Du finns i mina tankar Kram XXX.

Jag vet inte om det förändrar något, men jag vill ändå att han ska veta att jag inte glömt honom. Vill att han ska veta att han fortfarande har en chans, om han vill.
Kanske är han ute och dricker, kanske är han nykter och lever med henne. Kanske tänker han på mig ibland, kanske har han gått vidare, jag vet inte men jag kan inte släppa honom. Jag älskar honom så mycket fortfarande.

L skrev idag igen, det var skönt att se hans rader. Behövde det, men jag fick ingen puss eller nåt. Men det kanske är lika bra. Han skrev att han ville lämna allt det där bakom sig och börja om, jag hoppas att han förblir drogfri igen.

Jag skulle verkligen behöva lite kärlek nu. Gör så förbannat ont att R verkar ha fått kärlek och närhet hela tiden medans jag gått och väntat och hoppats.
Känns så orättvist och jag förstår inte varför han inte sa något och sen skrev så fint och gulligt i augusti och gav mig massa nytt hopp och kraft för att sen vara så kort och kall i september och dumpa mig totalt.
Jag förstår inte? Är han seriös med henne eller har han henne bara för att ha något och någon som tar hand om honom. Dricker han än eller är han nykter nu? Vad händer och vart är han?
Varför lägger hon upp kort nu på honom, hon har ju inte gjort det förut och varför verkar korten vara gamla? Varför har de kvar mitt och R´s års datum? Det är så många frågor som snurrar i min skalle och jag kan inte få några svar. Jag vet att jag måste släppa det och sluta älta men jag kan inte.
Jag sänder nu detta julkort och hör jag inget efter det så måste jag fan ge upp.  Men jag vet inte om jag kommer att klara av att ge upp, jag kan ärligt talat inte säga att jag någonsin kommer ge upp.

Jag kommer nog inte ge upp förrän jag träffar någon annan som kan fylla det tomrummet som R lämnade efter sig. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer sluta älska honom och ge upp förrän jag älskar någon annan mer.
Varför gör jag så här? Varför blir jag inte arg på honom, varför slutar jag inte älska honom? Vad är det för fel på mig?
Jag vill kräkas och skrika rakt ut all den svartsjuka och allt som gör så ont i mig, men jag är inte arg på honom. Jag är bara så ledsen att han valt att vara med henne och inte med mig och jag förstår inte vad hon har som inte jag har. Jag kan inte förstå, vi hade det så himla bra och vi var så kära, vad hände under hans återfall? Är jag helt bortsupen i hans liv? Jag förstår inte? Lever han ett underbart liv med henne nu eller super han fortfarande och är där mellan sina perioder?
Jag måste skicka julkortet, jag måste ge oss en sista chans.

Kommer jag någonsin kunna släppa honom och gå vidare i livet?

Sinnesro

Självklart blev det inställt, som vanligt när jag ska göra något kul.
Jag och en av mina bästa vänner skulle ses och shoppa idag. Hon har familj och två barn så det är inte så ofta vi kan ses och framförallt inte komma ut och shoppa lite.
Jag har längtat så efter att få hitta på något kul och att shoppa med henne såg jag verkligen fram emot.
Men självklart är hennes barn sjuka nu och hennes man var tvungen att jobba så hon var tvungen att vara hemma och vabba.
Så nu blir våran shopping runda inställt :o(
Det enda roliga på evigheter och sen blir det inställt, så jävla trist och typiskt för det blir nästan alltid så.

Nu får jag åka ensam och shoppa lite och sen hem till ensamheten igen. Vill jag så fick jag komma och fika bland de sjuka barnen, och kanske gör jag det. Med risk för att själv bli sjuk, men vad ska jag göra? Jag vill ju inte vara ensam i kväll igen. Jag hade ju sett fram emot detta så mycket. Suck

Det är självklart tråkigt för henne också. Men för mig blir det alltid såhär känns det som. Alla mina vänner har ju barn och barn blir ofta sjuka eller massa annat så allt blir ständigt inställt. Jag vet att det inte är deras fel och jag vet att de också blir besvikna men just nu är jag super besviken.
Detta var det enda jag hade att se fram emot.

Sinnesro

Vad är en tjejblogg utan smink tips? Jag har nästan bara skrivit om hjärta och smärta och kommer med all säkerhet fortsätta med det.
Men jag måste rekommendera http://www.emitemakeup.com/ 
Jag har provat, pudret, ögonskuggorna, mascaran och foundation och den svarta kajalen.  Grymt bra, kan inte leva utan mascaran. Absolut den bästa jag någonsin provat och då har jag plöjt igenom en heldel mascaror genom mitt 37 åriga liv.
Vet faktiskt av säker källa att idol teamet använder detta smink och att Bagge stormtrivs med detta märke. Coolt då märket ägs av en svensk trevlig tjej i södra Stockholm.

Jag har alltid tyckt om smink och sminkat mig på mitt sätt och beroende av smink på ögonen. Huden behöver inte så mycket smink på, men ögonen måste ha lite skuggot, kajal, eyeliner och mascara.
Jag har lärt mig sminka mig själ och får mycket beröm över mitt sätta att sminka mig, så det är iaf en sak jag verkar vara bra på.  Jag blandar dyrt och billigt smink men detta märke passar min smak jättebra. I love it.

Jag gillar att läsa andras bloggar, men det är svårt att hitta bloggar som ger kraft, tips och handlar om sånt jag skulle vilja läsa/behöva läsa om. Missförstå mig inte, det finns grymt bra och roliga bloggar men nästan alla bloggar är från unga tjejer och absolut inget ont om dessa energi knippen, de skriver skit mycket bra och jag gillar mycket tips och idéer som de har, de hjälper mig dessutom att hålla mig ung och uppdaterad.  Men ibland så skulle jag vilja läsa en blogg av någon i samma sits som mig själv, men det är svårt att hitta. Nästan alla bloggar är av unga tjejer som lever med en ursnygg kille, de pluggar och har stora drömmar om livet.
 Det bloggas mycket om mode och smink. Eller så handlar bloggarna om graviditeter, småbarn eller familjer.
Jag har hittat en jättebra blogg om en fd missbrukande kille och jag har hittat flera tjejbloggar som ger tips om smink och annat, jag följer dessutom några graviditets bloggar och mamma bloggar, men det är svårt att hitta någon som kan ge mig lite kraft och hopp för mig i den sits jag sitter i.
Är det någon ensam snart 40 årig tjej med barnlängtan och kärlekslängtan där ute? Eller är det någon därute som kan komma med tips vart man kan hitta en ny livskärlek?
Hur i helvette ska jag komma över R och hur ska jag hitta en mening med livet? Jag börjar få panik, jag är snart lika gammal som min mamma var när hon insjuknade i cancer, jag har inga barn och ingen man och tanken att mitt liv kanske tar slut vid 39 som min mamma kommer allt oftare.
Jag hatar att jämt vara ensam och att ingen som älskar mig. Jag vill inte dö ensam och jag vill inte dö utan att fått leva innan.

Jag har så mycket kärlek att ge så jag spricker snart. Igår när jag låg och glodde på tv så kom jag på mig själv att jag liksom kände mig kär, men i vad och vem, det vet jag inte riktigt? Förmodligen mitt X, R.
Det extra insatta idol programmet började och jag kunde lägga all kärlek på Jay. Helt sjukt, jag kände mig tok kär. Jag har så mycket kärlek som bubblar i mig och ingen att lägga den på, antingen lägger jag allt på mitt X, R som jag inte vet ett dugg om eller så lägger jag min kärlek på Jay som en annan tonåring. Hur knäpp är jag inte? Jag blir kär i en idol som om jag vore 11 år fastän jag är 37 år :o)
Men det känns som om jag är kär ibland, för jag har så mycket känslor som ingen tar emot.
Jag blir snart galen. Jag saknar kärleken så enormt mycket. Jag saknar R, han gav mig kärlek och han tog emot kärlek. Det var så underbart att gosa, pussas och gulla. Jag sakar det, hans sms, hans röst, våra långa telefonsamtal och våra mysiga helger. Jag saknar alla planer och allt hopp vi hade.
Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände och varför.
Finns det verkligen inte något hopp om att det kan bli vi igen? Vart är han? Vad gör han?
Jag ska nog prova skicka ett julkort och se om det förändrar något. Vad har jag att förlora?
Jag vill så gärna ha det vi hade igen och ingen annan verkar vara intresserad av att ge mig en bråkdel av det, så ett julkort får det nog bli.

L har inte hört av sig och det är nog tur, för jag har ibland så dåligt samvete och är så orolig för honom att risken är att jag inte skulle kunna stå emot honom om han ringde och höll på. Men jag vet att han går på heroin, jag kan inte hjälpa honom och när man är i ett sådant tungt missbruk så kan vad som helst ske. Jag måste vara rädd om mig själv.