Känsloförvirrad.

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, orden har inte kommit , tankarna har bara snurrat, jag vet inte vad jag känner eller tycker, allt är förvirrat och jag vet inte hur jag ska kunna formulera mig i text när jag inte ens kan formulera mig i skallen.

Julen blev lugn hemma hos min pappa och hans särbo. Det blev julmat och lite tv. Mysigt och tryggt, men tomt. Smsade lite med L på julafton, han är så söt och go. Men det var det närmaste jag kom en julpuss.
Åkte hem efter “tomten är far till alla barnen” och sen kröp jag ner i sängen och sov som en stock i min ensamhet.

Dagen efter bar det av mot Eskilstuna i snöhalkan. Resan gick bra trots vädret. Kom fram lite senare än beräknat men annars gick allt bra.
Förfestade lite med tjejerna, och sen bar det av mot Harrys. Där dansade vi och hade kul men det var många par ute och det blev lite karl torka till en början. Men senare på kvällen fick både min kompis M och jag “ragg“.

Jag gick och letade efter mina vänner när det plötsligt kom fram en söt kille och hälsade mig välkommen. Han förklarade att han inte jobbade där men att han ville hälsa mig välkommen iaf då jag var en så vacker kvinna, han var rolig och vi skojade ett bra tag. Eftersom jag var betydligt längre än honom med mina höga klackar så gick han upp två trappsten i trappan och sen kramades vi och låtsades att vi var ett par och att nu hade vi ju hittat varandra så vi skulle gå till kyrkan och gifta oss på en gång. Nu var det klart, “bokat och klart” sa vi och skrattade. Vi skämtade och kramade varandra hela tiden och efter ett tag sa han att han absolut måste få träffa mig igen och att han ville ha mitt nummer. Han fick självklart mitt telefonnummer och han fick även mitt efternamn då han till och med ville veta det.

Vi fortsatte och prata och skratta, samtidigt som vi kramades mycket och länge och sen kom första kyssen och det blev ett riktigt hångel i ett hörn på krogen. Mysigt och riktigt skönt, precis vad jag ville ha och precis vad jag behövde. Hångel och bekräftelse och han kunde verkligen bekräfta mig. Han tyckte jag var så läcker och kunde inte fatta att jag var så pass gammal som jag är. Han 34 år så han är bara 3 år yngre än mig. Men jag fick aldrig riktigt kläm på vad han jobbar med för han är bara ute och reser runt i världen och boxas. Mma, thaiboxning, kickboxning och massa andra kampsporter åker han runt och tränar och tävlar i och självklart ska han nu åka till Thailand och boxas och blir borta 6 månader. Men han var nykter och dricker nästan aldrig, han knarkar inte och har aldrig gillat verken droger eller alkohol. Han röker inte och han snusar inte, så ingen missbrukare, underbart skrek jag och han skrattade.

Jag försökte leva i nuet och ta vara på kvällen och det gick bra, jag hade det bra och oroade mig inte så mycket för framtiden och tankarna på R var lite suddiga för ett tag och det var skönt.
Vi stod i ett hörn på krogen och hånglade en bra stund, hans händer var lite överallt men jag njöt och försökte bara vara i nuet.
Efter ett tag bröt vi upp och letade upp våra vänner. Han sa att han skulle komma upp och hälsa på mig och jag sa att han var välkommen så vi bokade in en dejt på måndagen, jag tog det självklart med en nypa salt då jag vet hur killar är, mycket snack och liten verkstad. Men vi kysstes hejdå och jag mådde bra.

På söndagen var det dags att åka hem i halkan, Två avåkningar såg jag på vägen men jag klarade mig hem tack o lov.
När jag nästan var hemma kom ett sms från J. Klockan var bara 14 så jag blev riktigt förvånad och grymt glad. Han stod fast vid det han hade sagt så dejten på måndagen kvarstod.

På måndagsmorgonen ringde han när han satt på tåget mot Stockholm, vi bestämde att mötas i stan så jag fick lite bråttom att fixa inordning mig. Vi möttes på centralstationen vid 11.30 och då hade han väntat på mig i 1 timme, stackarn. Ovanligt att någon får vänta på mig det brukar alltid var jag som får vänta på alla. Vi kramade om varandra direkt och sen blev det ett par pussar. Han skulle ansöka om visum till Thailand så vi tog en promenad hand i hand genom stan till ambassaden. Efter ambassadbesöket gick vi tillbaka till city och han köpte en tröja på rean och vi bara kramades och pussades och det kändes mysigt men ovant att gå med någon hand i hand i kylan.
Sist jag gjorde det så va det ju med R.

Efter att varit på stan ett tag åkte vi hem till mig, hyrde några filmer och köpte hem hamburgare från grillen sen gick vi hem och bara mös.
Vi pratade mycket och jag fick veta väldigt mycket om honom och nu förstod jag lite mera.
Han har haft cancer och var nära på att dö för ett par år sedan, han har stora ärr på kroppen efter en stor infektion som gjorde att han låg i koma i över en månad, dessutom fick han ett hjärtfel av denna infektion. Efter att vara så nära döden så vaknade han upp och ville ändra sitt liv. Så det är därför han nu är ute och reser och ser världen och bara lever.
Han är ingen missbrukare men var dum när han var yngre så han har dessvärre suttit på kåken. Men det var när han var väldigt ung, innan 20 års åldern. Men det har gjort att han fått suttit inne många år och då menar jag verkligen många år. Det är därför jag inte fick grepp om vad han jobbade med, för han har liksom aldrig jobbat. Han har suttit inne hela tiden. Men som sagt nu är han fri från både cancern och kåken och han har ändrat sitt liv totalt.

Han är en mysigt och snäll kille som jag kunde vara mig själv med, men vi är väldigt olika på mycket och är långt ifrån varandra i politiken, så jag kallade honom för borgarsvin och han kallade mig kommunisten, så vi kan ju skämta om det och vi hade kul ihop.
Hans berättelser var intressanta att lyssna på. Han har ju suttit på anstalter som Sveriges grövsta brottslingar sitter på och han kunde berätta mycket om hur det går till och hur folk är. Sen pratade vi mycket om cancern och allt det, så vi hade massor att prata om. Jag ville inte fråga för mycket om tiden på anstalt men jag vet att han varit ärlig för jag vet väldigt mycket. Han är suttit inne över 15 år, så han är lite, vad säger man? Lite ovan här ute i vårat normala liv. Han är inte van än.

Alla som såg oss tyckte att äntligen har jag träffat en normal kille för han ser verkligen ut som en liten sötnos, nästan svärmorsdröm. Inte alls som en våldsman, men självklart så kan ju inte jag träffa en normal kille. Något är det ju alltid.
Men jag tänker absolut inte berätta detta för alla, nästan ingen vet den riktiga storyn. Jag har bara berättat att han suttit inne typ, till vissa har jag knappt sagt det. Skulle jag säga att jag dejtar en mördare som suttit inne på kåken i över 15 år skulle folk dö.
Men som sagt nu vet jag ju inte ens om vi ses igen och han har ju garanterat suttit av sitt straff på flera sätt och ändrat sitt liv. Det är ju väldigt länge sedan han gjorde det brottet som förändrade hans liv. Man ska väl inte döma någon för det den gjorde som tonåring, men det är klart att det kommer påvekan hans liv för alltid.
Vi hade mysigt och han är öppen och ärlig, svara på allt jag frågar, han verkar inte hemlighetsfull och vi satt och kollade på hans facebook och han dolde inget. Jag kände mig trygg och kunde vara mig själv. Även om jag ibland jämförde med R.

Efter maten hade vi ett långt förspel i vardagsrummet innan vi gick vidare in i sovrummet. Det var ovant och jag var lite blyg i början, men sen gick det bra. Lite igenvuxen har man ju blivit sedan i mars, så lite ont gjorde det, men det gick bra och det var skönt. Äntligen sex igen!
Hans kropp var grymt fin och vi hade riktigt mysigt i sängen.
Efter det efterlängtade sexet tog vi på oss mysbyxor och slappar kläder, sen somnade vi en stund, jag sov i hans armar men vaknade efter en halvtimme och gick up och plockade i ordning allt efter maten och sen lagade jag en ananas paj, han sov någon timme till men sen fick jag upp honom med lite mera sex och sen satte vi oss och tittade på film och mös.

Vi satt uppe och pratade och tittade på film hela natten så dagen efter sov han till klockan 13.00. Jag var uppe långt innan och fixade och pulade här hemma medans han sov. Efter mycket om och men fick jag upp honom, vi åkte till en galleria och tittade på rean och shoppade lite. Han var lite lika kramig denna dag, inte hålla handen och inte armkrok men en puss då och då kunde jag ju tigga till mig. Han var söt och go mot mig så det var inte det men han var lite seg och tillbaka dragen. Han suckade lite över att han skulle åka bort i 6 månader och han suckade lite över att vi hade så kort om tid på oss, att det inte var riktigt meningen att han skulle träffa mig mitt i allt.
Jag försökte njuta av stunden och ta tillvara på varje minut men han var lite mera tillbakadragen.
På kvällen skjutsade jag honom till tåget och vi pussade varandra hej då, när han lämnat bilen kom han tillbaka och frågade om jag ville ha pengar för bensinen och om vi kunde försöka ses nästa veckan innan han åker och även om jag jobbar så kanske vi kunde hinna lunch ihop iaf. Så han verkar ju vilja ses igen. Men jag förstår att han känner sig förvirrad nu när han faktiskt ska åka iväg och bli borta ett halvår.
Han tänkte först stanna ett dygn till hos mig men eftersom det är nyår och allt så blir dt lite tight att hinna fixa allt innan han reser så kände han att han var tvungen att ta sig hem. Eftersom han har ett hjärtfel måste han till sjukan och titta till det innan han åker och hämta ut mera medicin, sen ska det ju handlas lite grejer inför resan samt hinna träffa sin mamma och några vänner osv. Han har ju bara varit hemma i Sverige två veckor. Han har rest runt hela detta år, han rabblade upp en himla massa länder. Peru, Brasilien, Thailand, Kambodja osv. och nu skulle han som sagt tillbaka till Thailand ytligare ett halvår.
Vi får väl se om detta var en kort liten romans eller om vi ses igen. Jag känner mig förvirrad och vet inte vad jag känner, men jag träffar gärna honom igen om det kommer en möjlighet.

Jag kan inte låta bli att jämföra honom lite med R, R var speciell R var bättre på mycket men J är iaf nykter, jag får kanske tänka mer på det.
J vet inte så mycket om mig för det blev att vi pratade mera om honom, jag ställde mer frågor än han och han hade ju lite att berätta.
R och jag var ju så otroligt lika och allt klaffade så perfekt. J och jag är ganska olika på mycket men det betyder ju inte att det är fel.
Dom är väldigt olika men det betyder ju kanske inte att det är dåligt. Jag blir så förvirrad.
Vi får se vad som sker, vi kanske aldrig mera ses. Han ska ju var bortrest i ett halvår nu så det är ju svårt att veta vad som kommer ske.
Men det var kul och trevligt och jag har tagit ett steg till för att glömma R.
Nu har jag iaf haft sex igen. En ny man har sovit i min säng och jag gått hand i hand med någon igen, även om det bara var för ett 1 ½ dygn så har jag iaf gjort det igen efter R.

J var fin, snygg, söt , gullig och jättefin kropp. Vi hade kul ihop och oavsett vad som sker så hade jag ett par dagar som var bra. Jag måste försöka att ta det för vad det är och inte bli kär nu.
Hoppas vi hinner ses en gång till innan han åker, men jag försöker att inte förvänta mig det, då blir jag bara så besviken.

Tankarna bara snurrar, vet inte vad jag känner, tycker och tänker. Så mycket har hänt och jag har fått så mycket information som jag försöker smälta och analysera.
Vet inte ens om denna blogg är läsbar, jag bara svamlar på. Får blogga mera sen när jag fått i ordning alla tankar och all information. Men just nu så snurrar det bara runt allt han sa allt han gjorde, vad som skedde, vad som ska ske, mina känslor för R, mina känslor för L och nu mina känslor för J. Vet inte vad jag känner eller tycker.
Men J är nykter och drogfri iaf. Men åker till Thailand om en vecka och blir borta 6 månader….

Men på ett sätt känns det lite befriande, han åker till Thailand i 6 månader, han kan inte dumpa mig för han åker, jag behöver inte känna mig dumpad eller ratad, inte vänta på en telefon som inte ringer för han har lämnat landet inte mig…..

Men samtidigt känns det tomt och tyst, saknar honom, och en bit av mig är rädd för att han inte hör av sig mera….


Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0