Väntar…

Jobbar dubbelpass. Jättemycket på jobbet hela eftermiddagen, men nu till kvällen börjar det äntligen lugna ner sig lite.
Inte hört något från J. Ringde han vid 19.30 men inget svar, skickade sms vid 20.10 men inget svar än.
Vet inte om han kommer i morgon, börjar ana att det nog inte blir så och jag känner mig besviken och trött. Jag som blev så glad när han va så gullig i går och så idag så är han som bortblåst igen.  Han undrade om det var okej om han lämnade besked vid lunch. Kanske menade han lunch i morgon.  Jag vet inte, men åter igen sitter jag och väntar på att veta om jag får besök i morgon eller ej.
Inställningen är ju lite att det inte blir något besök och jag får försöka glädjas åt samtalen vi hade i går. Hm….vad händer nu tro?

L har inte hört av sig så jag vet inte om han var påtänd/ full eller bara annorlunda igår för smsen han skickade var olikt honom och han har inte skrivit och sagt att det var någon felskickning så….nja, jag börjar nog åter igen dra öronen åt mig.

R har jag inte sett eller hört något om eller ifrån på evigheter men hans Kattis har iaf lagt till en ny vän och inte ändrat sin status, hon är inte singel men heller inte förlovad. Undrar vad som sker där borta i Uppsala? Hon som iaf en gång i veckan gjorde något på facebook har nu inte skrivit ett ord sedan 23 dec. Något kanske håller på att hända?

Jag var så glad och mådde så bra igår och nu känns det bara tomt. Vad händer? Kan han inte säga att han kommer eller inte kommer bara så man vet?

Nu ringde han!!!21.20! Underbara söta lilla J. Han kommer till mig i morgon kväll!! Men inte innan 18.00, vi pratade och skojade och han är så söt.
Mår så bra just nu.  Han är rolig och söt och nyfiken på mig och mitt jobb, vi skojade och bestämde att jag har fria aktiviteter i morgon fram till 18.00 sen får jag inte boka in något mer för sen är jag J´s.

Vi har en enkel relation, inte så romantisk och gullig precis men rolig och enkel, vi hörs när vi hörs och det känns bra när vi pratar, han säger ju inte puss alltid men det låter som om han gillar mig. Han skojar och säger att jag har J tillstånd.
Jag trivs med J, men jag saknar det R och jag hade fortfarande, jag tror jag alltid kommer göra det, det var något speciellt. J är bra och han verkar ärlig, han är inte missbrukare och han känns trygg, men R fick mig att känna mig älskad.
 J har lite svårt för det sociala spelet framför allt med tjejer, han har lite social fobi och det är ju inte så konstigt när han faktiskt suttit inne nästan halva sitt liv, så jag får kanske ge allt en chans. Han verkar ju trivas med mig annars skulle han ju inte höra av sig.
Sista dygnet i Sverige är han med mig. Jag är glad, varm och lite kär igen.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0