Ensam igen
Det är trist nu när J åker i morgon, nu är han snart borta. Inget sms att vänta, inget telefonsamtal. Nu är det tomt och trist och absolut ingenting händer. Nu är jag ensam igen.
I morgon flyger han till Thailand och blir borta minst 6 månader. Om ödet för oss samman sen eller inte återstår att se.
Det var så roligt att få känna närhet och skratta ihop med någon igen, jag kände mig levande igen men nu är allt samma igen. Trist, tomt och ensamt
Känner mig ottålig på att få träffa någon. Fick verkligen mersmak. Ska jag våga inleda något med L?
Han kanske inte ens vill det så kanske ska jag ta reda på vart han står först?!
Har ingen längtan ut på krogen, orkar inte med att festa och den höga volymen, jag har ingen lust med dejting heller, jag vill liksom bara att allt ska vara klart och han ska vara i min famn och allt ska vara sådär lätt och underbart som det var med R.
Hoppas varje dag när jag går in på facebook att det ska stå att den där Kattis är singel. Men just nu är jag bara tacksam att det inte står att de förlovat sig.
Alla runt om mig förlovar sig, gifter sig och skaffar barn och jag börjar få panik. Allt bara står still känns det som, det spelar ingen roll vad jag gör, allt bara skiter sig, jag förblir ensam.
För mig är en familj det enda jag vill ha. Inget annat är viktigt.
R är den underbaraste personen jag någonsin mött. Han finns i mitt hjärta och jag hoppas jag någon gång får träffa en så underbar man igen.
J var mysig och vi hade grymt kul och trevligt ihop, men R var mer än någon annan. Han var precis som jag alltid drömt om. Kanske kan J bli så underbar om vi lär känna varandra, jag kan inte döma honom än, han var toppen på massa sätt och jag fick ganska mycket känslor för honom. Han var snygg, sexig, bra i sängen och jävligt rolig och mysig. Men dagen efter var han så tillbaka dragen, men det har ju kanske sin förklaring.
R var ju aldrig tillbakadragen utan viste exakt vad han ville och kände från dag ett, men så är ju inte alla och R skulle ju inte ut och resa i 6 månader heller.
Jag vet att jag inte ska jämföra, men lite jämför man väl alltid?
Om R skulle ringa mig idag och fria så skulle jag säga ja på en gång. Sjukt, jo kanske det. Men jag skulle säga ja. Jag hoppas att någon annan kan få mig att känna som jag gör med R och jag hoppas att J eller någon annan kan ge mig det R gav mig.
Varför skulle J åka nu? Han skulle kunna få mig så kär, det känner jag. Han skulle kunna få mina sår att läka. Varför gör ödet så att jag aldrig får chansen? Vad vill den högre makten med mig?
Ensam igen, ensam, uttråkad, less, och så oälskad.
Sinnesro
I morgon flyger han till Thailand och blir borta minst 6 månader. Om ödet för oss samman sen eller inte återstår att se.
Det var så roligt att få känna närhet och skratta ihop med någon igen, jag kände mig levande igen men nu är allt samma igen. Trist, tomt och ensamt
Känner mig ottålig på att få träffa någon. Fick verkligen mersmak. Ska jag våga inleda något med L?
Han kanske inte ens vill det så kanske ska jag ta reda på vart han står först?!
Har ingen längtan ut på krogen, orkar inte med att festa och den höga volymen, jag har ingen lust med dejting heller, jag vill liksom bara att allt ska vara klart och han ska vara i min famn och allt ska vara sådär lätt och underbart som det var med R.
Hoppas varje dag när jag går in på facebook att det ska stå att den där Kattis är singel. Men just nu är jag bara tacksam att det inte står att de förlovat sig.
Alla runt om mig förlovar sig, gifter sig och skaffar barn och jag börjar få panik. Allt bara står still känns det som, det spelar ingen roll vad jag gör, allt bara skiter sig, jag förblir ensam.
För mig är en familj det enda jag vill ha. Inget annat är viktigt.
R är den underbaraste personen jag någonsin mött. Han finns i mitt hjärta och jag hoppas jag någon gång får träffa en så underbar man igen.
J var mysig och vi hade grymt kul och trevligt ihop, men R var mer än någon annan. Han var precis som jag alltid drömt om. Kanske kan J bli så underbar om vi lär känna varandra, jag kan inte döma honom än, han var toppen på massa sätt och jag fick ganska mycket känslor för honom. Han var snygg, sexig, bra i sängen och jävligt rolig och mysig. Men dagen efter var han så tillbaka dragen, men det har ju kanske sin förklaring.
R var ju aldrig tillbakadragen utan viste exakt vad han ville och kände från dag ett, men så är ju inte alla och R skulle ju inte ut och resa i 6 månader heller.
Jag vet att jag inte ska jämföra, men lite jämför man väl alltid?
Om R skulle ringa mig idag och fria så skulle jag säga ja på en gång. Sjukt, jo kanske det. Men jag skulle säga ja. Jag hoppas att någon annan kan få mig att känna som jag gör med R och jag hoppas att J eller någon annan kan ge mig det R gav mig.
Varför skulle J åka nu? Han skulle kunna få mig så kär, det känner jag. Han skulle kunna få mina sår att läka. Varför gör ödet så att jag aldrig får chansen? Vad vill den högre makten med mig?
Ensam igen, ensam, uttråkad, less, och så oälskad.
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
