Dag 2
Andra dagen på detta år. Jag jobbar och kommer inte åt internet på jobbet, suck. Vissa sidor fungerar inte alls, ex hotmail och facebook, super irriterade när man har lugnt på jobbet.
Det är ju på dessa lugna timmar man kan passa på att surfa runt, men då fungerar det inte. Tur att jag iaf kommer in på blogg.se även om sidan går trögt så kan jag ju iaf blogga lite.
J hörde inte av sig igår, men det kändes okej eftersom han hörde av sig två gånger på nyårsafton, men idag börjar jag oroa mig lite igen. Om vi ska hinnas ses innan han åker så är det i morgon eller på tisdag som gäller. Kanske ska jag messa honom i kväll och fråga, det är ju i morgon det passar bäst för mig att ses eftersom jag är ledig. Vill ju så gärna träffa honom igen innan han åker, vore ju underbart om han kunde sova hos mig.
Jag hoppas. Jag börjar verkligen få känslor för J även om jag vet att det förmodligen är kört eftersom han ska ut och resa i 6 månader. Men känslorna finns där ändå. Kan inte råför det.
Igår fick jag en superfin dikt av L. Han är så söt, tyvärr kan jag inte kopiera dikten, eftersom jag inte kommer åt mina mail. Men den var en dikt på engelska och den handlade om att han aldrig skulle vara en idiot igen och att jag betyder allt för honom osv. Dikten slutade med orden i love you. Han sickade ett sms efter ett tag och skrev att jag inte skulle ta alla orden bokstavligen utan med en liten nypa salt, och jag förstår vad han menade, men den var så fin dikten och jag hoppas verkligen att jag snart kan komma åt mailen så jag kan skriva in den här.
Jag undrar vad L tänker, är han fortfarande intresserad av mig? Är han kanske kär i mig? Eller är det bara så att han skäms över att han tog ett återfall och vill be om ursäkt?
Jag vet inte vad han känner och tycker och jag vet inte heller vad jag själv känner.
L skrämmer mig eftersom han tog ett återfall, vet inte om jag vågar hoppa på ett sånt tåg igen. Jag vet att om jag börjar prata med honom igen eller träffar honom så blir risken större att jag faller för honom. För om och när han är drogfri och nykter så vet jag att han är en fin kille och att vi har samma värderingar i livet. L är lite speciell för mig, det har han varit till och från under åren. Men vågar jag ge honom en ny chans?
Kommer fortfarande inte in på facebook eller hotmail. Börjar få lite panik när jag inte har någon kontakt med omvärlden. Fånigt men när man sitter med 5 datorer framför sig och det är lugnt på jobbet så är det ju mail och facebook man vill komma åt. Så irriterande och jag blir så nyfiken om någon har hört av sig.
R har inte hört av sig efter julkortet jag sände, nu kan jag ju inte göra så mycket mera. Men han har iaf inte skickat ett mail och skällt ut mig, så det känns ju skönt. Var ju lite orolig att han skulle göra det för OM han hade menat det han skrev sist så fanns ju risken att ha skulle bli arg när jag hörde av mig igen. Men det är nog som jag tror, det senaste meddelandet var inte hans hårda ord. Han skulle aldrig vara så elak mot mig. Jag vet att han tycker om mig, men att nu är det som det är.
Kanske möts vi igen, kanske inte. Kanske blir jag lycklig med någon annan, kanske förblir jag ensam.
Ingen kan säga att jag inte försöker iaf.
Men jag vet inte alls nästa steg, J åker om 4 dagar och sen vet jag inte alls vad jag ska göra. Känner mig förvirrad. Vet inte vad J känner för mig och jag vill ju inte vänta på någon som kanske inte ens vill ha mig, samtidigt vet jag inte om jag vågar dejta L.
R får jag nog bara drömma om, han verkar inte vilja ha mig. Han kanske har ett nytt liv med den där Kattis, nykter eller inte vet jag ju inte, men han har väl valt att leva med henne, så jag måste väl acceptera det. Jag kan inte göra mera för honom nu. Jag väntade och kämpade för honom i 9 månader. Jag älskar honom än och kanske kommer han alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men nu har jag bestämt mig för att försöka bli kär och lycklig med någon annan. Kommer R tillbaka så får jag ta ett beslut då om jag vågar lita på honom. Men 2011 måste jag försöka leva igen.
Sinnesro
sv: tack desamma:D
