Åter i den svarta gropen.

Inte skrivit här på länge, ber om ursäkt för det. Min andra blogg har jag hållit i liv, har börjat skrivit ganska öppet där också men vissa saker vill jag inte att alla ska veta och då skriver jag ju här.
Är någon intresserad av att komma åt min andra blogg så hör av er.
Vill bara inte att denna blogg ska bli offentlig för mina kollegor, vänner och bekanta, i denna blogg vill jag vara anonym.

Månaderna som gått har varit jobbiga och är fortfarande jobbiga.
M gick igenom sin separation och den var tuff, jag väntade och hoppades och pressande honom inte. Han behövde sin tid och jag ville inte göra samma misstag som jag gjort tidigare i livet och vara för på. Så jag låg lågt.
Men en annan tjej kom och tog honom, många tårar och svartsjuka blev det för mig, den där lilla fittan kom och tog honom. När jag så snällt väntade och gav honom tid.
Han var som vanligt gullig, ärlig, snäll och omtänksam, men vad spelade det för roll, han var åter igen någon annans.

Han är mogen för sin ålder, han har två barn och tänker och är så mycket klokare och mognare än de andra i hans ålder. Men han vill ha en tjej i hans ålder och det går ju inte så bra, de är inte så många småtjejer som vill sitta hemma och vara familj, ta ansvar och vara klok.
Han ville chansa, han ville tro på henne, jag kunde inget göra.
Såg deras lycka på facebook, hur de var på bio, gick på parmiddagar och hade kul. Mitt hjärta blödde, mina tårar rann.

Orkade inte mer, stack utomlands i 3 veckor för att komma bort, för att glömma och komma över honom, jag var tvungen, jag orkade inte mera vara olyckligt kär, jag ville bara bort och glömma, komma över honom, ge upp.
Tre veckor reste jag runt i Asien, det va bra, nyttigt och skönt.

När jag kom hem skedde det jag misstänkte hela tiden, de tog slut mellan dom, hon pallade inte med det lugna livet, hon ville leva sitt ungdomsliv, inte vuxenliv.

Vi började ha kontakt igen, han messade varje dag, vi pratade i timmar, han förklarade att jag var speciell, men att han var för feg och för trångsynt. Åldern skrämmer honom, han vill  ena sekunden men vågar inte och backar andra sekunden.
Vi drar till varandra men han backar av rädsla.
Men en kväll bestämde vi oss för att ses, en underbar natt i hans famn, våra kroppar möttes, varsamt, kärleksfullt och ögonen slukade varandra.
Vi sov tätt , tätt ihop och vi kramades länge farväl på morgonen som om vi aldrig ville släppa varandra. Så mycket värme, så mycket kärlek, hur kan det vara fel, hur kan något skilja oss åt.
När vi är tillsammans är allt så enkelt och självklart, när vi skiljs åt börjar han tänka och allt blir svårt och komplicerat för honom.
Han bad om tid att fundera, jag gav honom tid och jag hoppades att han skulle komma fram till något bra.
Men som vanligt så går det aldrig min väg.
Han vill inte såra mig mera och känner att han måste göra ett slut på detta för en sista gång, han vill inte att jag ska hoppas på något han inte tror på och han kan inte såra mig om och om igen.
Förkrossad, tårar i massor och åter igen dumpad och ensam, inget hopp kvar. Jag fick aldrig chansen, vi fick inte chansen.
Någon vecka senare raderar han 120 personer från facebook och jag är en av dom.
Allt hopp är ute, allt är borta. Kontakten bruten
Åldern blev mitt fall denna gång.

Men trots det kan jag inte släppa, kan inte glömma och jag tänker på honom hela tiden. Ser honom på en dejtingsida på nätet, ser hur han söker efter någon ny, någon som har det jag inte har. Det gör så fruktansvärt ont.  Han är singel, han är på jakt, men jag får inte ens chansen.
En bit av mig kan förstå honom, men jag vill ju så gärna ha en ärlig chans, övertygad om att vi skulle kunna bli lyckliga och att ålderskillnaden inte skulle märkas.  Han tror inte på oss….han vill inte såra mig mer…men jag är sårad, och jag ville ju visa att han kan tro på oss.

Orkar inte mer, vill inte mer, aldrig mer kär aldrig mer hopp, aldrig mer lycka.
Det blir aldrig min tur, ingen kan, vill eller vågar älska mig.
Mitt liv är åter igen svart,  jag är långt ner i gropen. Och jag vet inte om det är värt att klättra upp hela vägen igen.

/Sinnesro

Kommentarer
Postat av: Lina

Jag beklagar att kärleken inte gick i din väg denna gången. Hoppas att du snart ska må bättre och roligt att du orkar blogg igen. Följer gärna din andra blogg , du ser min mailadress tror jag när man skickar inlägg. Lina

2013-05-14 @ 15:50:24
Postat av: Fanny

Styrke och tröstkramar till dig från mig! Snälla, orka klättra upp ur gropen! Kram Fanny

2013-05-21 @ 21:32:41
URL: http://www.toppenfanny.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0