R tänker på mig.
Ni får tycka vad ni vill, men lite glad blev jag när jag idag fick ett väldigt litet men ack så trevligt livstecken från R.
Ingen större sensation och ingen förändring men när allt annat suger i livet blir man faktiskt väldigt glad när man vet att han faktiskt tänker på mig än, eftersom jag också tänker på honom.
Det är snart exakt 2 år sedan vi såg varandra och det är över 1 år sedan vi hörde varandras röster. Han lever ett nytt liv, där jag inte är med. Men han tänker på mig och går in på min facebook och jag tänker på honom.
Det var något speciellt mellan oss. Han visade mig något som ingen annan visat mig tidigare, han fick mig att känna något jag aldrig känt tidigare. Han fick mig att känna mig sedd och jag kände mig älskad. Ingen har någonsin visat mig så mycket kärlek som han.
Jag har aldrig varit så lycklig som de månader vi var tillsammans.
Ärligt talat så tror jag att jag faktiskt älskar honom än. Känslorna har förändrats och jag är inte ledsen eller ser det inte omöjligt att bli kär i någon annan, men jag älskarnog R fortfarande.
Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jag hoppas att jag får känna så igen och jag hoppas någon kan bli kär i mig igen.
Men än så länge har ingen gjort det.
Än så länge är det bara R som har det.
Jag betydde något för honom också det vet jag och det känns så skönt.
Om vi ses igen eller inte vet jag inte, men den som lever får se.
Jag önskar så att jag fick se honom igen, känna det jag kände, få hålla om honom, kyssa honom och ligga i sängen och prata i timmar så som bara vi kunde.
Jag tänker på honom, undrar hur han har det och hur det går för honom i livet.
Jag hoppas så att han mår bra, han är värld det. Det är en bra kille, en fin kille.
Tror aldrig jag kommer glömma det vi hade. Det var så vackert och speciellt.
Han fattas fortfarande
Sinnesro
Ingen större sensation och ingen förändring men när allt annat suger i livet blir man faktiskt väldigt glad när man vet att han faktiskt tänker på mig än, eftersom jag också tänker på honom.
Det är snart exakt 2 år sedan vi såg varandra och det är över 1 år sedan vi hörde varandras röster. Han lever ett nytt liv, där jag inte är med. Men han tänker på mig och går in på min facebook och jag tänker på honom.
Det var något speciellt mellan oss. Han visade mig något som ingen annan visat mig tidigare, han fick mig att känna något jag aldrig känt tidigare. Han fick mig att känna mig sedd och jag kände mig älskad. Ingen har någonsin visat mig så mycket kärlek som han.
Jag har aldrig varit så lycklig som de månader vi var tillsammans.
Ärligt talat så tror jag att jag faktiskt älskar honom än. Känslorna har förändrats och jag är inte ledsen eller ser det inte omöjligt att bli kär i någon annan, men jag älskarnog R fortfarande.
Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jag hoppas att jag får känna så igen och jag hoppas någon kan bli kär i mig igen.
Men än så länge har ingen gjort det.
Än så länge är det bara R som har det.
Jag betydde något för honom också det vet jag och det känns så skönt.
Om vi ses igen eller inte vet jag inte, men den som lever får se.
Jag önskar så att jag fick se honom igen, känna det jag kände, få hålla om honom, kyssa honom och ligga i sängen och prata i timmar så som bara vi kunde.
Jag tänker på honom, undrar hur han har det och hur det går för honom i livet.
Jag hoppas så att han mår bra, han är värld det. Det är en bra kille, en fin kille.
Tror aldrig jag kommer glömma det vi hade. Det var så vackert och speciellt.
Han fattas fortfarande
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
