Nu har det hänt igen
Det finns två killar som betytt något extra i mitt liv, två stycken som fått mig att tro på livet och som fått mig att känna ren kärlek och lycka.
Den ena förlovade sig idag med sin tjej och det fick jag se på facebook utan en förvarning. Det gjorde så satans ont att jag slutade andas. Jag hade väl någonstans trots allt hoppats, byggt ett sandslott igen. Trott att det skulle vara min tur nu. Där satt jag med bilden på hans hand i hennes, tårarna rann och jag kunde inte andas, tiden stannade, livet stannade, en våg kom och tog mitt sandslott.
Den andra sitter i en husvagn på husvagns semester med sin nya tjej. Det känns, även om jag för första gången på över två år faktiskt inte orkar fälla en tår mer för den mannen. Han har valt sitt missbruk och ett liv med sin nya tjej och jag har lärt mig leva med hans val. Även om det självkart känns och minnena fortfarande gör ont.
Men för första gången på över 2 år så känner jag inger för R, de blå ögonen fick mig att komma över R, fick mig glömma och se att det fanns någon ännu finare som inte hade missbrukarproblem.
Men vad hjälper det nu, jag sitter här ensam, sårad, ledsen, sakar och har ångest.
Vill att han ska ringa, vill prata med honom, vill träffa honom.
Hur kunde det hända igen?
Att se den jag har så starka känslor för förlova sig med sin tjej och att jag helt oförberedd ser deras händer i varandra med nya fina ringar på fingret på facebook, gjorde så grymt ont. Tårarna slutar inte rinna och jag orkar inte åter igen gå igenom detta.
Jag vet att jag inte ”har rätt” att känna så, men min känsla är min känsla och jag är ledsen och det gör så jävla ont, sen om det är rätt eller fel skiter jag i.
Det gör så satans ont att se att deras liv går vidare och att de är så lyckliga och älskar någon annan och jag fick aldrig chansen.
Allt jag fick var minnen, minnen som blir till öppna sår. Minnen som bara gör ont.
Försöker stänga av, försöker åter igen glömma, men det är svårt. Nu sitter han där nyförlovad med henne, tittar i hennes ögon så som han en gång tittade i mina. Hans hand är i hennes, när den en gång var i min. Jag hade ju hoppats att det vi hade betydde nåt, att jag skulle få hans kärlek. Hans fina ögon skulle se mig och bara mig.
Igår när allt detta skedde så stannade mitt liv, jag hamnade i chock och det kändes som om han dumpat mig. Som om han lurat mig och som om han lämnat mig.
Idag har jag rensat tankarna, han är alltid varit ärlig med att han är lycklig med sin flickvän, att han vill se om hon är kvinnan han ska leva med resten av sitt liv, att de precis bestämt för att satsa, sen kom jag och allt blev snurrigt men han är fortfarande kär i sin flickvän, men han kunde inte släppa mig, han ringer och vi är telefonvänner som är väldigt gulliga mot varandra och säger puss till varandra. Han ringer mig varje arbetsdag minst en gång, många gånger har det blivit två gånger. Jag hör att han tycker om mig, men han säger han är lycklig med sin tjej.
Han har varit rak och ärlig, jag kan inte vara arg, men jag är så ledsen över att han inte förvarnade mig om förlovningen, att han inget sagt, att jag ska sitta och se allt på facebook med bilder och allt, han vet ju hur kär jag är och han måste ju förstått min chock.
Hur kan han vara lycklig med henne, när han ringer mig?
När bestämdes förlovningen? Varför har han inget sagt? Hur känner han?
Vad händer nu? Kommer han ringa i morgon som han sa? Vad kommer han säga, vad ska jag säga, frågorna bara snurrar och jag mår illa och har ångest men samtidigt längtar jag och saknar jag på ett fint sätt.
Sen kommer de där hoppet…Vad är en ring på fingret, det förändrar ju inget, de kan väl fortfarande göra slut, förhållanden spricker även med en ring på fingret. Varför gör det så ont, han är ju samma upptagna kille som i fredags, är en ring så himla farlig?
Kanske har de planerat detta länge och han kunde inte dra sig ur för en fling på en båt, eller kanske viste han inget, kanske överraskade hon honom? Kanske hade han inget val, kanske finns det en förklaring. Kanske kunde han inte backa, kanske är han kär i oss bägge?
Får jag chansen ska jag då försöka förföra honom? Ska jag försöka få honom otrogen?
Ja det är inte snällt mot henne, jag vet, men vem har varit snäll mot mig? Hon är ung hon kan hitta en ny, jag har ont om tid och är det inte så att i krig och kärlek är allt tillåtet?
Eller ska jag göra som på båten, hjälpa honom att vara trogen.
Vad är rätt, vad är fel? Hur vinner jag hans hjärta? Kommer jag kunna vinna hans hjärta?
Ska vi vara telefon vänner i evigheter, tills hon lämnar honom eller vad?
Ringer han i morgon bitti eller är allt över nu?
Jag vill ju bara hålla om honom och att han ska torka mina tårar. Jag vill ju att han ska älska mig. Vi hör ju ihop.
Känns som om detta liv inte var meningen för mig. Vad är vitsen, vad är meningen, vad är det jag ska lära mig av allt detta? Varför händer detta mig? Vad har jag gjort för att förtjäna denna ensamhet och sorg, att hela tiden bli sviken.
Fortsätt att drömma, varför? Det är försent nu, det är ingen mening med att ha drömmar, det är ingen mening med att tro och hoppas. Det är bara att inse att jag får inte kärlek och barn i detta liv. Det är dags att vakna ur drömmen och inse att det är kört.
Jag måste sluta drömma och bygga sandslott. Det är kört.
På dessa veckor jag varit tok kär i honom har jag gått ner 4 kg, hur ska det bli nu när jag är så ledsen så jag inte kan tänka på mat?
Kanske kan jag iaf få den där kroppen som jag vill ha, men vad tjänar det till om ingen ser den?
Kärlek är bara till för några få, eller som Thåström sjunger, Kärlek är för dom, dom som har tur.
Jag tillhör uppenbarligen inte dom.
Utan mina katter vet jag inte hur jag ska orka få mina sår att läka.
Sinnesro
