Kär
Ja det är precis vad jag är, kär så in i helvette.
Har inte känt så här för någon annan än R i mitt liv.
Jag har mött den finaste mannen på denna jord och jag kan inte sluta tänka på honom.
Han ringde i onsdags och i fredags, vi pratar i över en timme varje gång, vi pratar om allt och inget och han säger att han saknar mig och att det vi hade var något speciellt han alltid kommer minnas och att jag har tagit en bit av hans hjärta. Men han säger också att han har det bra med sin flickvän. Men om han var tok lycklig borde han ju inte ens sett mig, eller?
Vi dras till varandra och vi har något speciellt ihop. Det måste ju ändå betyda något.
Jag bara måste ha honom, jag skiter i rätt och fel, jag dör utan honom. Han är något så stort och speciellt i mitt liv som bara R har varit tidigare.
Om jag kunde vänta på R i två år ska jag väl klara av att vänta ut M och hans förhållande. De har bott ihop i 1 månad och ärligt talat tycker jag hon verkar vara ganska jobbig och omogen. Men det är ju jag det och jag ser väl kanske inte saken så objektivt.
Han sa att han skulle ringa på måndag, jag kan inte kontakta honom, jag kan bara vänta på att han ringer mig.
Timmarna känns som år, dagarna går så sakta, jag saknar honom så mycket så det värker inom mig.
Jag minns hans blå ögon som tittade så djupt i mina, jag känner fortfarande hans händer mot min hud och hur han torkade mina tårar när vi skildes åt.
Han gav mig så mycket under vårat möte, allt var som i en dröm, det var magiskt.
Jag bara måste få ha honom i mitt liv.
Sinnesro
