Han finns där.
Ny dejt inbokad. Greken ringde idag och han var jättetrevlig , dock lite sämre på svenska än jag trodde för han skriver jättebra svenska. Nåja han var trevlig och det är viktigast. Jag ska ringa honom i morgon när jag vaknar så ska vi bestämma tid och plats. Han var ledig hela dagen och jag jobbar nu min sista natt så jag är ledig när jag sovit klart. Så blir nog en bio tidigt på kvällen. Ska bli kul.
Att dejta en grek är betydligt enklare än en turk i detta fördomsfulla land. Ingen har direkt grymtat nu när jag ska på dejt med en grek, det var värre när jag var tillsammans med en turk. Helt knasigt för mig är det ingen skillnad.
Men självklart var det ändå en kompis som var tvungen att kommentera att greker är ju inte så snygga. Finns ju typ ingen snygg grek., sa hon. Märklig kommentar tycker jag men jag skiter i vilket. Jag mår vara konflikt rädd och inte så förtjust i ensamheten men jag har alltid varit mig själv, haft min egna stil och skiter fullständigt vad andra tycker om den jag är kär i så sådana kommentarer blir jag bara irriterad på , inget jag berörs av annars.
I morgon blir det alltså som det ser ut nu , bio och middag med Greken. Ska bli kul. Men jag känner mig ganska oberörd.
Fortfarande ganska avstängd. Det som sker, det sker. Inget jag behöver gå och grubbla på eller oroa mig för. Jag liksom skiter i det mesta, det blir ju ändå som det blir. Så känns det typ
Men R spökar i mitt huvud än. Tyckte det gått ganska bra de senaste två månaderna och jag kände att jag började släppa honom.
Men idag har han verkligen funnits i mitt huvud och även i mitt hjärta, jag har nästan känt hans närvaro på nåt sjukt sätt. Det är snart två år sedan vi sågs. Och det är över tre månader sedan han hörde av sig. Men ändå känns han så nära vissa dagar.
Kände mig nästan nykär en stund idag, helt sjukt. Hur kan han ha en så stor plats i mitt hjärta än och hur kan jag fortfarande känna hans doft och höra hans skratt?
Saknar honom.
Men livet måste försöka gå vidare och jag måste försöka glömma och förtränga honom. Han finns inte….han är inte min.
Sinnesro
Att dejta en grek är betydligt enklare än en turk i detta fördomsfulla land. Ingen har direkt grymtat nu när jag ska på dejt med en grek, det var värre när jag var tillsammans med en turk. Helt knasigt för mig är det ingen skillnad.
Men självklart var det ändå en kompis som var tvungen att kommentera att greker är ju inte så snygga. Finns ju typ ingen snygg grek., sa hon. Märklig kommentar tycker jag men jag skiter i vilket. Jag mår vara konflikt rädd och inte så förtjust i ensamheten men jag har alltid varit mig själv, haft min egna stil och skiter fullständigt vad andra tycker om den jag är kär i så sådana kommentarer blir jag bara irriterad på , inget jag berörs av annars.
I morgon blir det alltså som det ser ut nu , bio och middag med Greken. Ska bli kul. Men jag känner mig ganska oberörd.
Fortfarande ganska avstängd. Det som sker, det sker. Inget jag behöver gå och grubbla på eller oroa mig för. Jag liksom skiter i det mesta, det blir ju ändå som det blir. Så känns det typ
Men R spökar i mitt huvud än. Tyckte det gått ganska bra de senaste två månaderna och jag kände att jag började släppa honom.
Men idag har han verkligen funnits i mitt huvud och även i mitt hjärta, jag har nästan känt hans närvaro på nåt sjukt sätt. Det är snart två år sedan vi sågs. Och det är över tre månader sedan han hörde av sig. Men ändå känns han så nära vissa dagar.
Kände mig nästan nykär en stund idag, helt sjukt. Hur kan han ha en så stor plats i mitt hjärta än och hur kan jag fortfarande känna hans doft och höra hans skratt?
Saknar honom.
Men livet måste försöka gå vidare och jag måste försöka glömma och förtränga honom. Han finns inte….han är inte min.
Sinnesro
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja, det kommer det alltid göra!
Yes, det gjorde jag :) Kram.
Trackback
