Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Grymt bra citat som jag snott från min favorit bloggare. En ung men väldigt klok.
http://matildays.blogg.se/
Hennes citat älskar jag. Så bra, så kloka.

Laddade för träning med Pt idag men det vart tyvärr inte lika inspirerande som jag hade hoppats. Jg blev faktiskt jättebesviken.
På telefonen lovade hon mig att hon skulle få mig att tycka om styrketräning, men på de 14min hon va med mig lyckades hon inte få mig att bli ett dugg sugen. Kändes inte ens som om hon ville träffa mig utan som om jag bara var något hon snabbt ville bli av med. Kändes inte alls bra.
Men jag tog mod till mig att gå på bandet och en annan crazy maskin som tog musten av mig. Så det gav mig en liten kick iaf.  Pt tränaren visade mig några maskiner och tipsade om att träna med en Pt. Men den ekonomin anser jag mig inte ha så, jag går nog på bara på mina pass, men nu kanske jag vågar mig på lite jogging på bandet och den där crazy maskinen så att jag kan förbränna lite iaf, när jag inte kan gå på pass pga. mina arbetstider.  Gymmet är ju fint och vissa saker ser lite inspirerande ut. Men de där 14 min med Pt gav absolut inget.
Det där med styrketräning är bara inte min grej, ända gången jag tycker det är kul är när jag tränar med min lillebror men det blir ju typ 1 gång per år eftersom han har familj och är egen företagare så har han liksom inte tiden. Jag önskar så att jag tycket om att styrketräna, men jag tappar fokus och rasslar snabbt igenom ett par maskiner och smiter sen snabbt iväg.
Nåja jag har mina älskade pass att gå på, men tyvärr så hindrar mitt jobb mig ibland.
Men i helgen ska jag gå på några pass. Längtar! Så grymt kul.

Resultaten syns väl inte riktigt än på vågen, gått ner 1 hg, ja du läser rätt HG. 1 hg i veckan.
Första invägningen 75,5
Andra invägningen 75,4
Tredje invägningen idag 75,3.
Ska det gå så här sakta? Så råkigt…..
Men jag orkar mer och mer på varje pass så något sker ju med kroppen iaf.

Bokade tid för ansiktsbehandling också. Det ska bli riktigt skönt och spännande, jag har inte gjort en ansiktsbehandling på salong på säkert 10 år eller mer. Så det ska bli riktigt skönt.

Innan träningen hann jag med tvättstugan. Bäddade rent igår och då blir ju tvättkorgen proppfull på två sekunder. Men nu är allt tvättat, torkat och inlagt på rätt plats. Så skönt.
Att sova i rena lakan är ju bara så underbart, och varje gång undrar jag varför jag inte bäddar rent oftare.  Om jag bara orkade så skulle jag göra det varje vecka. Men när man är singel och inte använder sängen till annat än att sova i så blir man ju lite lat. Men nu är det bäddat och klart. Längtar hem till min varma säng med rena nya lakan.

Annars händer inte mycket. Känner inget, tycker inget, bryr mig inte.
Ganska likgiltig alltså.
Vännerna är ju som det är, det är bra dagar och dåliga dagar och vissa vänner blir jag förbannat irriterad på emellanåt. Inte så mycket på vad de gör eller säger, utan för att de gör och säger precis det de dömde mig för.
Jag va knäpp, jag va och är fel men dom är perfekta trots att de gör betydligt värre saker än jag.
Att leva som man lär är svårt och det är uppenbarligen mycket svårare för vissa än för andra.

Sen är det där med att döma. Varför dömer folk så jävla hårt när de inte vet ett skit och varför blir vi tjej dömda mycket värre än killar? Det retar gallfeber på mig.

Varför bryr jag mig så mycket på vad andra tycker, när jag egentligen skiter i deras åsikt så blir jag ändå så sårad. Jag är inte perfekt men jag duger som jag är och jag förtjänar kärlek och ömhet som alla andra. Jag är en bra människa och jag duger precis så som jag är.
Men ibland känns det som om alla letar fel på mig och vill förända mig och det sårar. Även om de kanske menar väl så sårar det.
Varför tillåter jag folk att såra mig och varför tar jag åt mig kritiken så hårt?
Jag gör allt för att bli omtyckt och älskad. Vill vara den bästa vännen, den bästa flickvännen, den bästa syrran och den bästa kollegan.  Ändå  är jag ensam, sårad och känner mig utanför.
Kanske ska jag sluta lyssna på andra, sluta kämpa och sluta bry mig så mycket.
Jag vet att jag duger, att jag är bra som jag är, ändå är jag rädd att inte räcka till och alla råd jag får tar jag som hård kritik och all kritik jag får tar jag som ett nederlag.
Jag är inte perfekt, men jag duger och en vacker dag kommer jag bli älskad igen precis som den jag är.

Tänkt jättemycket på R denna vecka igen. Så där grymt mycket, känner liksom hans närhet som om han spökade för mig. Kan inte förklara men jag saknar honom så där extra mycket just nu.
Undrar om det betyder att han tänker på mig? Kommer han höra av sig snart eller?
Han finns i luften jag andas och ibland känns det som om bara han kan älska mig som om vi var födda för varandra men att livet har separerat oss för stunden…..
Den som lever får se.

Sinnesro