En gammal dejt
Tänkte berätta lite om de killar jag har dejtat genom åren. Varje sådant inlägg kommer jag döpa " En gammal dejt"
Del 1
Denna kille kallar jag M och det borde varit kring 2006 eller nåt sånt som vi dejtade.
Han kom upp på tal igen genom bekanta till mig och jag sände faktiskt ett sms till honom som en kul grej, det har ju gått ett par år och man vet ju aldrig.
Killen svarade inte och jag är väl egentligen inte jätte förvånad men jag gjorde en chansning.
Vi dejtade som sagt för många år sedan, och han var en vän till min bästa kompis kille. Vi fattade tycke för varandra och började dejta.
Jag tyckte det var så kul att vi fattat tycke för varandra då våra bästa vänner var ett par så började ju fantasierna snurra om allt vi fyra kunde göra tillsammans.
Första riktiga dejten på tur man hand vi hade var den första vuxna riktiga dejt jag hade varit på. Han mötte upp mig och hade planerat hela dejten, bjöd på allt och hade verkligen en plan vart vi skulle och vilka pubbar vi skulle besöka och vi hade otroligt trevligt.
Efter ett par träffar så kysste vi varandra och jag följde med honom upp i hans lägenhet, vi hånglade och hade mysigt men gick inte hela vägen då vi ville ”spara” det till senare. Vi låg och höll om varandra hela natten och jag som på den tiden fortfarande var så där naiv och trodde på folk trodde ju såklart att vi nu var ihop. Det var ju ändå min bästa kompis killes bästa vän, han skulle väl knappast lura mig. Jag minns hur jag glad och stolt jag var när jag åkte hem från hans lägenhet dagen efter.
han hade pussat mig hejdå och jag var så säker på att vi var ett par. Jag var så lycklig.
Tji fick jag. Dagarna gick och jag blev väl mer och mer besviken. Första telefonsamtalet vi hade efter jag sovit hos honom fungerade väl bra och han ljög väl ihop något om att han skulle till sina föräldrar osv. men sen svarade han aldrig mera i telefonen när jag ringde.
Efter ett par veckor pratade jag med min bästa väns kille och hans berättade då att min dejt M hade sagt att han pratat med mig och förklarat att vi inte kan ses mer.
- Nej, sa jag han har inte pratat med mig, men min kompis kille kunde inte tro att hans kompis va så dum så han trodde jag kanske missuppfattat samtalet. Men jag kan ju inte missuppfatta ett samtal som inte varit. Min kompis kille ringde honom och sa att han nog måste ringa mig igen för att jag inte fattat att han inte ville ses mer. Och han skulle självklart ringa mig igen, då jag måste missuppfattat vårat samtal som då aldrig hade skett. Samtal nummer två missuppfattade jag också troligtvis eftersom samtal nummer två var lika frånvarande som samtal nummer ett.
Jag kommer ihåg hur ledsen jag blev, jag trodde inte en kompis, kompis kunde blåsa en på den tiden. Jag var naiv och trodde att han tyckte om mig och att vi hade något seriöst på gång.
Jag trodde så på honom och jag blev nog lite chockad över att en väns vän kunde lura mig så.
Jag har blivit klokare med åren och lärt mig att man inte får vara så naiv. Jag väntar betydligt längre innan jag vågar hoppa över bäcken.
Idag har man ju lite hjälpmedel så som facebook, den dagen man är ett offentligt par på facebook så vågar man kanske tro att man iaf är ett par.
Denna kille lärde mig åter igen att det inte går att lita på någon, inte ens en som är vän med min vän.
Fick sedan höra att denna kille mådde ganska dåligt och hade gått in i väggen.
Jag tyckte om honom och när jag hörde att han mått dåligt och nu mådde bättre och det har ju som sagt gått ca 6 år sedan vi sågs. Så jag sände ett sms för att lägga ner ”stridsyxan” och visa honom att jag inte är arg och att jag gärna hör från honom igen, men som sagt, han svarade inte på mitt sms.
Alltså är han inte så intresserad denna gång heller.
Men denna gång var jag förberedd, denna gång gjorde jag en chansning. Denna gång sårade han inte mig, jag blev inte lurad och jag är klokare och smartare idag.
På gått och ont så lär man sig något av allt man är med om, även ett brustet hjärta eller en krossad dröm kan ge lärdom.
Sinnesro
