Det värsta har redan skett....

Det är många tunga dagar nu efter jag mist mina katter och kanske tycker några av er att jag är ”larvig”. Men mina katter var mitt allt, jag menar verkligen allt!
Så många gånger i livet som jag nästan gett upp, då jag inte orkat kämpa vidare, då jag ärligt talat inte velat leva vidare, men mina katter har gett mig kraft att orka, jag hade dom och att dom behövde mig, de fick mig att känna mig älskad och behövd. För deras skull har jag kämpat vidare genom allt som varit. Dom har gett mig kraft och dom har gett mig mod.
Jag är rädd för hur livet ska bli utan dom, men jag är starkare idag, jag har krafter idag och jag ska klara det, för det har jag lovat dom.
Men det är tomt och jobbigt. Tårarna tar aldrig slut. Saknaden är helt olidlig. Det känns verkligen som om jag aldrig någonsin kommer kunna känna lycka igen, men jag vet att jag kommer det, men det kommer att dröja.

Försöker se framåt nu efter allt som har hänt, försöker hitta kraft och andra saker i livet. Men det är svårt.
Försöker se resor som ett plåster på såret. Att resa utan att lämna någon kvar hemma kanske kommer vara som ett plåster på såret.

Planen är Alanya i sommar. Pratat med mitt x som bor där och han har lovat att ta hand mig och min kompis. Han ska ta oss till ett skit fint badställe uppe i bergen som jag var med när jag var i Alanya samtidigt som en vän till mig som är uppvuxen där. Skit fint ställe och dit har mitt x lovat att skjuta oss till.  Det finns massor med fint i Alanya som inte alla känner till.

Sen ska jag åka till London och hälsa på en vän och till Norrbotten och hälsa på en annan vän. 
Kanske blir det även New York och så småningom Thailand.  Jag försöker dämpa sorgen med massa planer och drömmar om resor, vi får väl se vilka resor som blir sanna. Pengar är ju en sak som krävs till att börja med.

Jag ska tatuera mig, shoppa i Ullared och sola och bada. Jag försöker verkligen att hela tiden hitta på något att se fram emot.

Vardagarna försöker jag fylla så gott jag kan för att inte deppa, jag tränar, städar, tvättar, pratar i telefonen.
Nästa vecka ska jag träffa en  vän på måndagen och vi ska gå på stan, om hon nu är någorlunda frisk så vi kan ta en prommis i vårsolen och jag har bokat tid hos min favorit tatuerare  för konsultation. Få se vad det blir.
Ska förhoppningsvis ha filmmys dag med I, han betyder mycket för mig.  Sen kanske det ska bli en dejt med en kille jag träffade på krogen….fårse. Han var go men har gjort bort sig lite redan så jag är lite skeptisk. Vissa frågor tycker inte jag man frågar, speciellt inte första gången man hörs. Men okej han ska få en chans till att bevisa att han inte är en ”runkis”.  Man har ju lärt sig att se lite varnings signaler och tyvärr är det vanligt med killar som bara vill ha snusk via sms, tele, webbcam osv. De vill många gånger inte ens ses i verkligheten utan bara runka. Sen är det ju väldigt vanligt att de inte är seriösa av andra själ utan bara vill ha sex, så man får vara lite på sin vakt om man nu inte själv bara vill ha sex såklart. Men att tillfredställa killar via telefon, sms, chatt osv. är inget som jag gillar, då kan jag ju lika gärna öppna ett 071 nummer och tjäna pengar på det.
Ska försöka träna mycket. Jag riktigt längtar till träningslokalen. Mest spinningen.

Har blivit så besviken så många gånger på det motsatta könet att jag liksom inte orkar mer just nu…tror jag skiter i killar och sattsar på träningen.
Just nu orkar jag inte. Sorgen efter mina katter och allt som hänt har gjort att jag tappat lusten. Orkar inte lägga ner massa energi på killar som behandlar mig illa eller bara vill en sak. De som behandlar mig som en vuxen människa och med respekt får självklart träffa mig, men jag orkar inte lägga ner energi på killar som vars första fråga är om jag är rakad mellan benen.
Om det är det absoluta viktigaste frågan de har så…ja det säger ju en hel del om dom.
Orkar inte med dom.

Äh jag tränar och reser istället så får vi se vad livet har att ge.
Sorgen efter mina katter har gjort mig lite hård. Jag har mist allt, inget kan såra mig nu. Ingen kan lämna mig, de värsta har redan skett. R är borta och mina katter är borta.

Sinnesro



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0