Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

I morgon bitti drar vi. Bussen går kl 05.00 ner mot shopping paradiset.
Denna gång är vi fem tjejer som åker. Vi har längtat och skrivit shoppinglistor länge nu, men nu är det äntligen dags i morn är vi och shoppar bort, ångest, saknad, olycka och sorg.
I morgon är jag fri från allt, i morgon är jag lycklig för en dag. Inget kan stoppa mig i morgon!

Fick sms av I idag igen, han messar tätare och tätare, kanske saknar han mig lite, det verkar faktiskt så. Det ska bli så mysigt att få träffa honom igen. Han är verkligen en av de få killar jag träffat som verkligen är en högpoängare. Klok, snäll, snygg och förbannat fin helt enkelt.
Han skulle jag lätt kunna bli kär i om han nu ville ha kärlek och var intresserad av att bli kär.
Men vem vet, han kanske ändrar sig.

Träffade min nyfunna vän L idag, som har operarat sig i förebyggande för bröstcancer. Hon är en stark och go tjej som har varit med om alldeles för mycket skit i livet men som nu har en underbar man och fantastiska bröllopsbilder. I mina ögon har hon verkligen hittat ”lyckan”.
Operationen har gått bra även om hon fortfarande har så satans ont att klockorna stannar. Sen är vänstra bröstet mycket finare och rundare än det andra och risken finns att de måste göra om det högra.
Vi fikade och jämförde tuttar och när hon fick se mina sa hon att det var de finaste tuttar hon sett och jag blev så glad och stolt över mina tuttar. Hon gjorde mig så glad och en sådan komplimang betyder så mycket och extra mycket när det kommer från en tjej.
Hon förstod verkligen min ångest över att kanske vara tvungen att operera dom när jag har så himla fina och fasta.
Det var så skönt att höra, bara att hon förstod min sorg och min ångest att få fula tuttar när jag är så lycklig lottad att ha så fina som jag har. Hennes ord värmde och lugnade mig så otroligt mycket. De få runt om mig som pratar med mig om detta är bara positiva och säger kommentarer så som att det BARA är att ta bort brösten osv. Alla tar så lätt på det och ingen vill prata om min sorg och min ångest. Alla liksom bara slätar över det eller inte pratar alls om det men L hon förstår och hennes ord gav mig en sådan värme. Äntligen någon som fattar och accepterar min rädsla och sorg.
Jag blir så besviken när vissa inte vill prata om det även om jag inser att jag måste acceptera det och inse att vissa inte kan eller vill prata operationer och cancer.
Sen är det dom positiva klämchecka som tycker att jag ska vara glad som lever och att det bara är att operera bort brösten. Tror inte dom inser ett skit. Fattar de inte att denna operation gör skit ont och ger stora ärr, inser dom inte att jag faktiskt amputerar bort två kroppsdelar?
Jag tappar känseln och kommer förmodligen få fulare bröst efter att genom lidigt flera veckor av extrem smärta. Men det är klart, jag lever ju…..

Ibland vill man ju bara ha tröst, en kram och någon som hjälper till att sörja. Jag vet att jag måste gå igenom detta om jag har cancergenen och jag vet att det är bra att göra det och att jag på så sätt inte kommer behöva dö. Men det betyder ju inte att jag går igenom denna process med ett leende.
Har jag genen blir det operation. Har jag inte genen så återstår risken och tvivlet och att leva med en förhöjd risk men inte säkert. Då kan jag kanske operera mig ändå eller leva på hoppet och hoppas att forskarna tror rätt eller att de forskar fram fler gener så fort som möjligt så jag kan få veta mera.
Så på ett sätt är svaret att jag bär på BRCA2 kanske bättre, för då har jag inget val, då blir det en operation. Men jag har en känsla av att det inte är så, utan att jag får leva med tvivlet och förvirringen

Nåja i morn shoppar jag bort all ångest och oro. I morgon är det Ullared och Gekås som gäller för hela slanten eller för ca 3000 slantar kanske man ska säga.

Sinnesro