Till Jo
Jag skriver av mig allt direkt från hjärtat utan att tänka på rätt eller fel, moget eller omoget.
Detta är mitt brev till Jo. (som han alltså inte fått, inte än iaf )
Du kontaktade mig på nätet, du charmade mig och vi skrev många timmar med varandra, du var annorlunda och jag gillade det, du var nyfiken på mig och mina känslor och du sa du förstod.
Du kom in i mitt liv, sa att du i första hand ville ha ett förhållande i andra hand kk och i tredje hand vänner, du sa att du inte va som alla andra killar, du sa att du förstod och att du viste hur jag tänkte och kände. Du pratade mycket och länge med mig om tillit och förtroende och hur det är att må dåligt och bli sviken.
Jag trodde på dig. Jag började lita på dig och jag släppt in dig i mitt liv. Vi var raka och tydliga och du var pålitlig och jag kände mig trygg. Du svarade alltid när jag ringde och du fick mig att må bra och känna att jag va vacker och att jag var en bra kvinna som du tyckte om.
Du sa vi skulle åka på en kryssning och du sa att du ville gå ut och äta med mig och dricka massa drinkar och jag såg fram emot alla äventyr vi skulle uppleva tillsammans oavsett vad vår relation hade för namn.
Vi lovade varandra trohet och du sa att du aldrig skulle försvinna utan tala om för mig när du inte ville ses mer eller om du skulle vara med någon annan. Jag trodde på dig även om mina erfarenheter sa att jag inte borde lita på dig så fick du mig att sakta, sakta lita på dig och du fick mig till och med gå med på saker jag inte ville.
Vi pratade mycket om tillit för att du blivit så sårad av kvinnor och jag blivit så sårad av killar. Du sa du började lita på mig och att du kanske snart kunde bli kär. Kanske kunde våran sex relation växa till något större. Vi behövde bara tid att våga lita på någon igen.
Veckorna gick och vi sågs ganska så ofta till en början, varje gång du var hos mig så lovade du att stanna längre nästa gång, men nästa gång blev det samma sak, du lovade att stanna längre nästa gång.
Min semester kom och kanske skulle vi åka bort ihop, men all min semester gick och vi sågs mindre än vanligt. Du mådde dåligt och jag förstod och väntade.
Du berättade om hur besviken du blev på en tjej som inte väntade när du mådde dåligt, så jag väntade och ville inte göra dig besviken, jag var ju inte som alla anda kvinnor, jag ville verkligen visa att det finns bra kvinnor som tycker om dig för den du är, och jag gjorde verkligen det. Jag tyckte om dig och försökte hjälpa dig, stötta dig och vänta på dig.
Näst sista gången vi sågs så sa du att allt hade blivit lugnare att vi nu kunde ses 1-2 gånger i veckan och att allt nu skulle bli bättre.
Det blev aldrig någon kryssning, inga drinkar och heller ingen restaurang. Vi var aldrig utan för dörren tillsammans.
Redan innan vi hade sex fösta gången la vi upp regler och jag berättade vart mina gränser var och du sa att du respekterade mig, ändå fick du mig att gå med på saker jag inte ville och det slutade med att du försökte tänja på flera av mina gränser totts allt jag berättat om mina erfarenheter och hur dåligt det fått mig att må.
Jag blev besviken men du sa du respekterade mitt nej och att du inte skulle fråga om trekant något mer och att jag inte behövde vara så upprörd det var bara en fråga.
Jag blev rädd för att förlora dig och jag blev besviken att du frågade den frågan som du lovade att aldrig fråga.
Sen försvann du. Jag väntade så som du sa att du ville, jag viste ju att du mådde dåligt och att du hade börjat med din musik igen så jag höll mig lugn och väntade.
Jag ringde och bad dig höra av dig, du sa att du skulle ringa sen. Du har inte ringt än…..
När jag kom hem från min minisemester från London skrev du till mig som om ingenting hade hänt, som om vi var gamla vänner och inte alls som om vi hade haft en 4 månaders lång sexuell relation.
Du ringer aldrig, och när du skriver till mig så är vi bara gamla polare. Jag försökte skriva att du sårad mig och att jag var besviken på att du gjorde allt som du lovade att inte göra.
Men du svarade inte på det utan bara skev på som om inget hänt.
Jag ser på facebook hur du har andra relationer med andra kvinnor.
Jag ser hur du fortfarande skriver ut ditt hat mot alla kvinnor som sårat dig. Hur illa de behandlar dig och hur du hatar dom.
Jag ser att du blivit kär i någon Sofia och att hon sårat dig och att du åter igen är arg och sårad.
Du hatar och du är sårad.
Men här sitter jag och är sårad och dumpad av dig.
Du svek mig, du gjorde allt du lovade att inte göra, Du lurade mig och jag hatar mig själv för att jag lät mig luras.
Du fick mig att känna mig utnyttjad och manipulerad, som om du använt mig klart och sen bara slängde mig på soptippen när jag inte ställde upp på alla sexuella lekar du ville göra och dessutom krävde respekt och sa ifrån.
Du var tydligen klar med mig så du bara försvann, utan att säga hejdå utan att förklara varför och utan att säga nåt så bara slutade du höra av dig och uppenbarligen började du träffa andra utan att säga det. Medans jag satt och väntade på att du skulle få tid och att du skulle må bättre, jag satt och va den där snälla kvinnan som inte va som alla andra, men jag dög inte.
Du hatar alla elaka kvinnor som utnyttjar dig och som sviker dig, men jag svek inte dig och jag utnyttjade inte dig. Jag gav dig tid och jag tyckte om dig för den du var, men du ville inte ha mig. Jag var tydligen inte ens värd att säga förlåt till eller ens säga hej då till.
Du fortsatte ditt liv med nya kvinnor men du sa aldrig till mig så som du lovade, du sa inte att du inte ville ses mer och du har inte sagt att du varit med någon annan, det fick jag läsa mig till på facebook.
Jag vet att vi inte var ett par, men vi hade en sexuell relation på fyra månader och vi pratade mycket om respekt, tillit och hur ont det gör att bli sårad.
Ändå valde du att såra mig och göra precis så som du inte ville att kvinnor skulle göra mot dig.
Sinnesro
jävla as... Skicka inte brevet till honom han förtjänar inte det. Han är för korkad ändå för att inse att du är en pärla <3