Saknar R
Förstår inte, vart är han?
Igår var han på facebook igen, han skrev inget, han bara städade som han alltid gör. Han tar alltid bort allt i loggen efter han gjort nåt. Men han hann nog inte det när han var inne på natten och skrev till mig, men igår var han inne och städade. Men han skrev inget till mig.
Hoppas han läste meddelandet jag skickade honom iaf, då vet han att jag tänker på honom och att jag försökt nå honom på telefon numret han gav mig.
Men jag förstår inte. Vart är han och varför kontaktar han mig och ger mig ett nummer som sen är avstängt i nästan en vecka och sen när han slår på telefonen och får mitt sms så svarar han inte.
Kanske har han inte tid, kanske mår han inge bra, eller kanske så kommer svaret senare.
Jag saknar honom och blir frustrerad när jag ser att han finns vid nätet eller telefonen och han inte hör av sig, men jag antar det finns en anledning och en förklaring på allt.
Jag saknar honom så mycket nu, och önskar så att jag fick vara i hans famn, han känns så nära nu men ändå kan jag inte nå honom.
När jag ser att han finns på facebook känns det liksom som han är på andra sidan skärmen och jag sträcker ut min hand men når honom inte. Precis som i en mardröm då du sträcker ut handen och försöker nå men hur mycket du en kämpar och sträcker dig så når du inte.
Saknar dig R. Om du ändå vore här….
Inget brev från Ks än, så jag har fortfarande inte fått svar på om jag har BRCA2 i min kropp eller ej.
Min vän har opererat sig och hennes bröst blev riktigt fina som det ser ut nu, men hon har ont och sjukhusvistelsen verkar as tråkig och jobbig. Dela rum med typ sex personer när man ligger och har skit ont och kanske bara vill sova och gråta. Nä fan va jobbigt det verkar.
Men hennes operation verkar ha gått bra och resultatet ser ut att bli bra. Tänker på henne och undrar om jag verkligen kommer kunna vara så stark som hon.
Att vänta på provsvar i sex veckor har iaf gått bra, försöker att inte tänka på det så mycket. Men självklart börjar jag bli lite pirrig när posten kommer och vita kuvert syns innanför dörren.
Självklart så snurrar ju tankarna ibland. Mest över smärtan och hur mina tuttar skulle bli i en operation. Läkarna har ju sagt att jag kommer bli svår att göra nöjd och att jag måste förbereda mig på att det inte kommer bli så fina som jag har och att dom kommer få ett helt annat utseende. Det gör mig ju självklart orolig och osäker.
Alla vill väl se bättre ut, ingen vill väl gå igenom all smärta och se fulare ut.
Men vissa tycker jag ska vara tacksam som får leva och självklart är jag det, men jag har aldrig någonsin tänkt tanken på att jag ska dö, inte nu och inte av cancer. Det trodde jag förr, men den tanken har jag slagit bort. Jag känner mig frisk och jag anser mig frisk och en frisk singel tjej vill vara snygg.
J kanske kommer till mig i morn, men det är fortfarande osäkert och ärligt talat så har jag inte kraft att bry mig just nu. Vill han komma så är han jättevälkommen men jag tänker inte tjata och kämpa för någon och något längre. Jag orkar inte bry mig. Kul om någon vill ses men annars så är jag hemma med katterna och har det helt okej ändå.
Jobbar hela helgen och kommer ändå vara trött och nästa helg åker jag och tok shoppar i Ullared och där blir jag tillfredställd på många sätt och många sinnen får sitt. Så jag klarar mig ett tag till.
Just nu känner jag mig stark men tom och trött. Lite nere men samtidigt stark och orkar inte bry mig om någon eller något. Önskar jag bara kunde fly från allt till min älskade R….
Sinnesro
sv: Tusen tack!
