Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Så trött på alla som tjatar om att alla barn har rätt till två föräldrar. Det låter ju jättefint och rätt men välkommen till verkligheten, hur många barn har två föräldrar?

Hur många ensamstående föräldrar finns det inte? Hur många farsor skiter inte i sina barn?

Är det inte bättre med en förälder som är bra än två som är dåliga och är det inte bättre med två pappor än ingen, eller två mammor än ingen?

Min mamma dog när jag var 12 år så jag har levt bara med en pappa sedan dess, vart tog rätten vägen då?
Ska man tvinga alla pappor att ta ansvar för sina barn? Och hur ska samhället kunna göra det? Vad ska samhället göra för dom barnen vars föräldrar dör?

När min mamma dog gjorde ingen ett skit för mig, inte skolan, inte lärarna, skolsyster eller sociala myndigheter, ingen frågade ens hur jag mådde. Så vart tog min rätt till två föräldrar vägen, vart tog min rätt till en bra uppväxt vägen och vem såg till att jag inte for illa?
Jag hade tur som hade en så bra pappa, även fast han började dricka när min mamma dog så hade jag det betydligt bättre än många andra barn.

Men att alla barn ska ha rätt till två föräldrar är omöjligt. Tyvärr så dör folk och tyvärr så sticker många föräldrar från sina barn och skiter i ansvaret.
Dessvärre kan många knulla men få kan ta ansvar för vad som sker vid ett knull.

Varför kan jag inte som ensam kvinna få adoptera eller få spermier inseminerade i mitt egna land. Eller embryonadoption. När det är helt fritt att knulla runt med vem som helst utan att ta ansvar vad som sker?

Varför skulle jag vara en sämre mamma bara för att jag inte hittat kärleken innan 40 års ålder?

Jag börjar snart bli för gammal för barn, jag börjar få bråttom som alla så snällt säger till mig.
Hur skyndar man på kärleken? Hur skyndar man på en graviditet?

Åk till Danmark säger många, men det är inte bara att åka till Danmark. Det är mycket som ska stämma och mycket pengar som man måste lägga ner och planeringen och steget är stort att lägga ner flera tusentals kronor och snabba resor på något som inte kan ge några garantier.
Dessutom ska man klara av allt ensam, graviditeten, hormoner och krämpor, sen en förlossning och allt som kommer efter.
Det är inte BARA att åka till Danmark och sen är frågan ska jag välja bort kärleken för att få ett barn eller ska jag vänta på kärleken och få ett barn med den jag älskar?

Just nu väntar jag på kärleken, jag vill ha ett barn med den jag älskar.
Om ett år kanske jag blir tvungen att fatta ett annat beslut, men just nu tänker jag vänta på kärleken.

Sinnesro