Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Ibland är det bara så svårt att hjälpa. När alla råd är fel och allt man säger är skit, så ger man upp.
Hon som tjatade och gnatade på mig att söka hjälp och sa att det var onormalt att vara så ledsen över en kille och att jag borde lägga in mig på psyket osv. Hon som övergav mig när jag behövde henne som mest. Hon har nu bekymmer och ett medberoende som heter duga. Hon lever nu med en missbrukare sedan snart ett halvår och det blir bara värre och värre.
Hon ringer honom och messar honom, han svarar oftast inte, han ringer upp när han vill ringa upp men hon ringer och messar honom som en galning.
Han sviker henne om och om igen. Han stjäl och tar droger. Han lovar och han sviker. Han gör slut om och om igen med henne, så fort hon säger ifrån eller kommer med för mycket krav. Efter någon dag så är dom tillsammans igen och sen är cirkusen igång ett tag till, med ”jag ringer om en stund” och han är borta ett dygn eller ”jag kommer sen” och hon sitter ensam hemma hela kvällen och han kommer inte osv.
Hon är medberoende, han är missbrukare men ingen av dom ser sin sjukdom. Ingen av dom erkänner sin sjukdom.

Alla råd jag ger är fel. Många gånger förstår hon inte ens vad jag säger och avslutar med att hon inte förstår vad jag menar och byter ämne.
Jag försöker få henne att släppa taget, att ge upp kampen och lämna över. Det är ord hon inte alls vet vad de betyder.
Hon tror att medberoende är när man sitter passiv och gör inget. Och hon bråkar med honom hela tiden så hon är inte medberoende! Så hon ringer, messar, bråkar, skriker och gråter och hon tar tillbaka honom och hon försöker få honom att respektera henne.

Jag har sagt åt henne att gå på ett al-anon möte, men hon lyssnar inte alls. Hon säger att hon har läst lite på nätet, men hon vet inte vad medberoende är och hon fortsätter sin kamp om att få honom att respektera henne och behandla henne bra genom att bråka och ringa.
Vad jag än säger så skäller hon ut mig. Vilka råd jag än ger så säger hon att jag har fel. Hon vet bäst och hon är bäst.

Hon stöttade inte mig alls när R försvann in i sitt återfall, hon lämnade mig ensam och när jag försökte prata med henne så sa hon bara att jag var sjuk och skulle lägga in mig på psyket.
Hon säger ofta att jag ska gå på ett möte när jag är arg eller besviken på nåt. Men nu när jag säger att hon ska gå på ett möte så svarar hon inte. Hon blir bara arg på mig.
Hon gnäller på andras relationer och att jag blev tillsammans med en Nykter alkoholist tyckte hon var fel men att vara tillsammans med en aktiv kriminell och aktiv knarkare som går på amfetamin är tydligen helt okej. ”Han är ingen missbrukare han självdoserar bara sin adhd.”

Jag försöker att inte prata med henne så mycket då jag känner att jag insjuknar i mitt medberoende av hennes medberoende, men hon har bara mig att prata med och hon ringer mig minst två gånger per dag. Jag blir snart galen av frustration.
Hon lyssnar inte ett ord på vad jag säger och hon förstår inte vad jag säger. Igår sa jag att hon inte borde ringa honom, utan vänta på att han ringer henne, han hinner liksom inte ringa henne eftersom honom ringer hela tiden. Men hon förstod inte alls vad jag menade utan sa bara att han vist har tid att ringa henne. Jo han har tid att ringa henne men han hinner inte ringa henne för hon ringer före. Men hon förstod inte hur jag än förklarade.
När jag sen bara säger, låt han vara, ring honom inte. Då skriker hon till mig att det inte är så lätt.
Jag om någon vet att det inte är lätt och jag har aldrig påstått att det är lätt, men man måste släppa taget. Men hon lyssnar inte och hon är bara arg på mig hela tiden, ändå ringer hon mig och berättar allt.

Jag har erbjudit mig att låna ut bra böcker som jag har om detta, en av de bästa böckerna är ”Kvinnor som älskar för mycket” men hon vill inte låna den boken. Hon vill inte någonting jag erbjuder eller säger. Ibland blir jag så arg och frustrerad, men jag försöker släppa taget och acceptera det jag inte kan förändra.
Men jag är nu medberoende till en medberoende.

När alla missbrukare är borta så kommer medberoende och kväver mig.
Dags för mig att gå på ett möte.

Sinnesro