Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Inget brev från ks har dimpt ner i brevlådan än. Jag kommer alltså inte få något svar om Brca2 genen denna vecka. Nästa vecka är det 6e veckan jag väntar. Då borde jag få svar.
Samma vecka som jag fyller 38 år. Är det ett bra eller dåligt omen? Varför dröjer svaret så länge de sa 5-6 veckor om jag minns rätt. Eller minnas jag fel, jag har förträngt allt kring detta för att orka vänta på svaret att jag förträngt när jag ska få svaret.

Idag får ca 10 % av alla kvinnor bröstcancer någon gång under sitt liv. Livstidsrisken för att insjukna i bröstcancer vid en mutation i BRCA1 eller BRCA2 bedöms vara 70-80 %. Vid profylaktisk mastektomi, d.v.s. en förebyggande bröstoperation, så bedöms risken minska med 90 %.

Det är Brca2 de har hittat i min mormor som dog 1979, de tror att min mamma som dog 1986 hade denna gen men dessvärre kunde inget prov tas från det som var sparat från mamma i labbet. Efter 25 års forskning och letande hittade de tillslut brca2 genen i min mormors ”rester”.

För 5 veckor sedan lämnade jag två rör med blod för att ta reda på om jag är bärare av cancer genen brca2.
Jag har levt i 25 år med vetskapen och alla läkare har alltid sagt att de tror jag har genen och att jag kommer få bröstcancer. I 25 år har jag vetat men inte tagit ställning.
Nu ska jag snart få beviset som ska göra att jag måste ta ställning. Jag har redan nu bestämt mig för att hittar de genen så opererar jag mig så snart jag kan.
Kan de inte se att jag har genen så återstår tvivlen och frågan, vad är min risk då? Ska jag göra operationen ändå?

Jag väntar på brevet som ska säga att jag ska komma på ett möte och sen får jag vänta på mötet och sen får jag se vad som sker.

Jag väntar på att R ska höra av sig, jag har väntat sedan mars 2010. Jag väntar på att han ska bli nykter och jag väntar på hans armar runt min kropp.

Jag väntar på att I ska ha tid att trösta mig och fördriva tiden och min längtan.

Jag väntar på att synas, på att bli älskad och jag väntar på att få vara jag.