Saknad

Saknaden gör så ont, allt är så tyst och tomt nu. Hennes stol står tom och jag och min lilla hankatt saknar henne så otroligt mycket.
Hon fanns vid våran sida i 16 år, hon jamade och spann hos oss i 16 år och nu är det bara så tomt och tyst.

Jag känner inget annat än sorg, jag skiter fullständigt i alla idioter till karlar. Besviken på att R inte hört av sig, han borde fått dödsbeskedet vid det här laget och han har inte hört av sig. Super dåligt och vist kan det finnas ett rimligt skäl men eftersom jag inte fått någon förklaring än så är jag besviken och tappat lusten och hoppet, tillfälligt.

Försökte prata med en ny kille på nätet, han verkade go men när jag inte ville slå på web cam så ville han inte prata med mig, vilket jävla jubel idiot.
Snygg på utsidan men en jubel idiot på insidan.

Ger upp. Skiter i karlar och människor i allmänhet, de är ju fan idioter. Jag vill bara vara hemma med min katt nu och jobba, spara pengar och sova. Jag ger upp jakten på lyckan, mitt liv blir bara värre och värre. Så fort jag kommer på benen och börjar få ett hopp så slår någon undan benen på mig. Jag orkar inte kämpa mera nu.

Snart får jag dessutom beskedet från Radiumhemmet, men inte ens det bryr jag mig om.
Allvarligt så skiter jag i allt. Känns jätte skumt, jag är helt tom på bra känslor. Jag bara lever som i en dimma av saknad och sorg och jag bryr mig inte ens om cancerbesked eller R.

Sinnesro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0