Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Tappat lusten till allt, orkar inte träna eller göra något.
Vill bara vara hemma i min ”one piece”. Vill bara ligga och slappa med min lilla hankatt och sova, sova, sova.

Orkar inte bry mig om nåt, skiter i alla idioter till karlar och jag struntar i min framtid, orkar inte tänka. Det blir ingen familj, inga barn och ingen lycklig jävla framtid.

Super besviken på R och även de andra. Ingen har ringt av de killar jag trodde brydde sig. Trots att jag tydligt talat om att jag är ledsen. Men de skiter de tydligen i.
Orkar inte bry mig, tycker bara det är trist att de är så hjärtlösa. Men de kan gå och knulla sig själva, jag skiter i dom nu.

Var på Al-anon möte i går, det var skönt att sitta med tända ljud ihop med folk som förstår och som lyssnar. Skönt att få gråta och få lite sinnesro. Det hjälpte för stunden iaf, saknaden av min lilla honkatt fanns ju där men jag kunde ändå känna lite hopp och sinnesro.
Men när jag vaknade i morse kände jag samma ensamhet och bitterhet över allt. Saknade värkte inom mig och jag ville bara somna om och glömma dagen.
Min älskade lilla hankatt sörjer på sitt sätt, han har börjat kissa på vardagsrumsgolvet och han väcker mig flera gånger på natten och vill gosa. Han sov till och med på mig en stund i natt och han låg bredvid mig också i långa stunder. Han är annorlunda, jag ser tydligt att han saknar prinsessan jätte mycket och han är inte alls som han brukar, han pratar mera, mer sällskapsjuk och han går fortfarande och letar efter henne. Det gör så ont i mitt hjärta att se honom sörja, jag hoppas han inte tror det är mitt fel att hon är borta.

Känner mig tom och trött, allt är bara saknad av min lilla kisse, allt inom mig handlar om henne nu och rädslan att mista min andra katt.

Sinnesro