Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Tackar gud för min terapi. Mådde mycket bättre efter 45 min med min terapeut.
Det är nämligen lite så att det är enda gången jag verkligen får prata om mig och mitt är i min terapi. Jag får 45 min då det är bara jag och mina problem. Hon lyssnar och hon avbryter inte. Det är bara jag i fokus.
Jag älskar mina vänner, men jag har alltid varit den som lyssnar och som finns där när de behöver mig, jag har inte krävt att få vara i fokus eller tagit plats och gjort att jag syns. Ibland har jag försökt och jag har kämpat för att synas men det är svårt och ibland orkar jag inte kämpa för uppmärksamheten.
Jag lyssnar och jag finns där för alla, men i terapin får jag 45 min bara med mig och mina problem, jag blir sedd och jag hörs, men det betalar jag för också.
 

R såg och hörde mig med det är första gången sedan jag var barn som jag kände mig sedd. Han såg mig och jag fick vara i fokus och det var en underbar känsla att bli sedd och förstådd.

Efter mina 45 min hos min terapeut mådde jag mycket bättre. Jag kände mig starkare och lugnare. Saknaden efter R är ju kvar men jag överlever och jag vet att jag inte tjänar på att åter igen ringa honom, jag har ringt och jag har skickat ett sms och talat om att jag ringt. Nu är bollen hos honom och hans tur att höra av sig till mig.
Om jag ringer igen och igen så blir jag bara för mycket och jag måste respektera honom och inte kväva honom och stressa honom, det gäller alla människor jag måste ge folk tid och inte vara för på och för tillgänglig.

Jag vet att R kommer höra av sig igen, jag vet att han tänker på mig men jag vet inte om vi kommer ses igen, men jag hoppas.

Jag måste bara se vissa kommunikationer så som ”puff” på facebook. Du kan inte skicka två puffar, du kan bara skicka en och sen vänta på att puffen kommer tillbaka från den du puffade sen kan du puffa igen, Försöker du puffa två gånger på raken kommer en varnings skylt upp   ”Ett fel har uppstått, XX har inte fått din senaste puff, han får den nästa gång han loggar in”
Lite så får jag se även telefonsamtal och sms.
Men det är förbannat svårt att låta bli att höra av sig ibland, igår fick jag bokstavligen sitta på händerna för att inte ta upp telefonen och sända ett sms till R.
Men jag klarade mig. Idag känner jag mig starkare. En dag i taget.

Sinnesro