Allt är bara sorg nu
Inget betyder något nu. Det är bara saknaden av min älskade prinsessa som känns, jag känner inget annat.
Jag skiter i R, I, J, Jo och allt va fan de heter och jag skiter faktiskt i mina vänner också. Jag bara saknar min älskade kisse miss och jag vill bara vara med min andra katt den sista tiden vi har med varandra.
Han äter nästan inget eftersom hon alltid brukar äta först så väntar han på att hon ska äta, men hon kommer ju inte. Igår åt han lite mera så jag hoppas att det vänder men både han och jag sörjer nu.
Jag andas och jag lever, men en bit av mig blir aldrig densamma. Hon fattas där hemma. Det är tyst och tomt och jag känner fortfarande hennes fina päls mellan mina fingrar och hennes lilla kropp i min famn.
Det var så otroligt hemskt att ta farväl av henne, hon låg i min famn och blev svalare och svalare, jag bäddade ner henne i min rosa handuk och när jag lämnade rummet så lämnade jag en bit av mig i samma rum.
Det känns som om jag aldrig någonsin kommer komma över det här, hon var mitt barn, min familj. Nu har jag vara min lilla katt kille kvar. Familjen blir mindre och mindre och jag känner mig så hopplös utan min lilla familj. Vad är livet utan dom? Vad ska jag göra, jag förlorar mer och mer och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag klarar mig inte utan mina älsklingar.
Messade R i måndags och berättade att min lilla prinsessa har somnat in, men han har inte svarat än och hur han än mår och vart han är så borde han väl skriva någonting till mig.
Om jag har rätt nummer och om inte haggan raderat det så borde han fan svara mig. Jag har även skrivit på facebook. Kontaktar han mig inte snart så kommer jag bli enormt besviken.
Just nu känner jag ingen kärlek alls, inte till någon. Bara mina katter och nu är det bara en kvar på jorden att älska.
Jag känner mig så tom och trasig, jag vet inte hur jag ska få någon mening med detta liv. När min hankatt lämnar mig så är frågan vad jag har att leva för. Mina katter har hållit mig vid liv genom alla hinder och sorger, förstår inte hur jag ska kunna leva utom dom.
Sinnesro
Det tar ett tag att komma över den värsta sorgen men en dag ska du se att allt känns lättare. Detta låter kanske hemskt just nu men det finns alltid fler djur som behöver ett hem med mycket kärlek där ute och även fina människor som är redo att ge dig kärlek du måste bara gå ut o se dem. kram
Hej.
Jag förstår hur du känner. Allt kan kännas mörkt, eller allt känns mörkt och man ser inget som tar en ut ur mörkret. Men jag kan garantera och lova, att efter regn så kommer sol. Kanske inte dagen efter, inte dagen efter det heller, men en dag, då skiner solen igen.
Vissa saker lämnar ärr efter sig. Inget fel i det, bara man är medveten om det. Det finns nog ingen människa som inte har ett ärr någonstans.
Ha det bra och lycka till med allt. Bloggen är fin och du verkar vara en fin människa.
Kram
