Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Flera frågar hur jag mår idag och idag mår jag ganska bra, det var länge sedan jag skar mig själv, gått flera månader. Jag är fortfarande ganska känslig och gråten kommer lätt när jag ser på vissa tv program, så har jag inte varit förr men det är absolut inte så att jag mår dåligt och gråter över det utan mer att jag lätt blir rörd.
Jag känner mig ganska stark och lite kaxig och jag har faktiskt blir mycket bättre på att stå upp för mig själv och säga ifrån. Så det går framåt, sen gör ju saken lite enklare när R hör av sig lite då och då. Han gör mig stark.

Jag går hos min terapeut en gång i veckan och då och då på al-anon möten.

Någon anonym läsare säger vid flera tillfällen att jag är en dålig vän och att jag kräver saker av mina vänner som jag inte gör själv och hon/han skriver att jag säger emot mig själv och att jag är knäpp och alla möjliga saker som tycker så synd om mig själv. Hon/han frågar varför en man och barn är så viktigt och om jag försöker ersätta något jag mist osv.

Jag vet inte vad det är jag kräver av mina vänner som jag inte gör själv och jag vet inte hur denna människa kan veta hur jag är mot mina vänner.  Men jag försöker leva som jag lär och jag försöker vara en bra vän och jag tror faktiskt många anser mig vara det. Jag lyssnar på alla mina vänners problem hur länge som helst, timmar, dagar, månader och år. Men självklart är jag inte perfekt men jag försöker verkligen inte kräva något som jag inte kan göra själv för någon.
Jag vågar nog påstå att jag är en väldigt bra vän, ett bevis på detta är att alla vänder sig till mig när de mår dåligt, när de har problem och när de behöver råd och någon som lyssnar.

Jag kan hålla med om att jag kanske försöker återskapa det jag en gång miste, min familj. Min trygghet.
Men jag tror knappast jag är ensam om att drömma om kärlek, man och barn.
Varför det är viktigt för mig är väl för att kärlek är för mig är meningen med livet.
Att få ha någon att dela livet med och att få åldras med någon är bland det finaste jag kan tänka mig.

Jag uppskattar alla kommentarer och självklart får folk kritisera mig, men jag förstår inte viss kritik.
Jag har aldrig hört att barnlösa par får kritik för att de tycker synd om sig själva och frågan varför barn är så viktigt.
Min barnlöshet är också jobbig, jag har inte valt att leva ensam utan barn och jag kämpar på så gott jag kan.
Sen kritiken att jag är en dålig vän och pratar emot mig själv, vad är det jag har sagt och gjort?

Jag kräver inte att folk ska tycka synd om mig, det är absolut inte min mening med min blogg, jag vill bara skriva av mig mina känslor och jag vill att folk som upplever samma känsla som jag inte ska behöva känna sig ensamma med sina mörka tankar.
Min blogg är ju mina innersta tankar, så det är ju inget jag delar med alla mina vänner hela tiden. Det hoppas jag att ni förstår. I denna blogg skriver jag av mig allt. Men det betyder inte att jag springer omkring och pratar om allt detta med alla på min fritid och bland folk.
Jag är faktiskt en pigg och glad tjej som faktiskt är ganska kul och har ett stort hjärta med massa humor och självironi.

Läsaren vill att jag ska sluta älta min skit, som hon/han utrycker det. Men min såkallade ”skit” är mitt liv och min blogg handlar om mitt liv och mina känslor, mina innersta tankar och känslor.

Sinnesro