Dubbelpass
Verkar som bloggstrulet är över nu, hoppas det fungerar som det ska igen. Vi gör ett försök.
Nu är armarna skakiga, tränat som f-n idag.
Först 1 timme afrikans dans och sen 1 timme Body pump. Sen tok stressa hem till duschen innan jag skulle till jobbet. Nu 9 timmars jobb sen hem till ledigheten.
Så skön att gjort ett så bra träningspass, att riktigt ta ut sig och vara mör i musklerna.
Vill få platt mage och det är fan inte lätt, benen är okej och på armarna börjar man nu se musklerna, men hur fan får man en platt mage? Måste förbränna mera och äta mindre antar jag.
L hör av sig igen, men jag förstår mig inte på honom, han verkar inte alls minnas att han avböjde förra dejten eftersom han hade massa saker i sitt liv som störde honom som han ville ta tag i. Nu vill han träffas igen och mys busa och att bollen är hos mig. Jag skrev att jag gärna träffar honom om han nu känner sig redo, men eftersom han ska åka på semester i slutet av maj så får vi ta det när han kommer hem och då får vi planera in nåt.
Men jag känner mig lite klyven när han säger mysa och busa. Vill han bara att vi ska vara vänner eller vill han bara ha sex eller vill han om det funkar ha en relation? Vad är tnaken?
Jag är rädd för att det blir komplicerat om han inte är klar med allt, men samtidigt nyfiken på om det skulle klicka mellan oss.
Vet inte om jag vågar träffa honom, kanske blir allt bara fel. Eller inte.
Han gör mig så förvirrad när han först är på och sen drar sig undan och sen på igen och sen inte verkar komma ihåg att han faktiskt avböjde när jag skulle komma till honom.
Han gör mig osäker och förvirrad. Men kanske ska jag åka ner och se vad det är för kille?!
Jag kan ju inte bara vänta på R, eller kanske är det just det jag ska.
D och jag skulle ses i morgon, men nu har han blivit av med körkortet och lät ju inte allt för sugen på att åka kommunalt. Vi skulle höras idag men han har inte hört av sig så jag fick skicka ett sms nu och fråga hur det blir i morgon, känns inte så kul att jag ska behöva fråga, men jag antar att jag också får tjata lite. Får se om han svarar, annars vet jag inte hur det blir i morgon.
Pratat en del med en kanadensisk kille, vi är ganska lika och vi pratar mycket och ganska djupt, han fångade mitt intresse och han verkar vara intresserad av mig med, men dessvärre är han super allergisk mot katter så det är nog ingen mening med att vi ses. Han kan dö av andnöd av just katter och jag har ju alltid katthår på mig eftersom jag har två långhåriga katter.
Just nu är jag så trött på killar, de är så luddiga och konstiga och jag förstår inte det här dejting grejen tror jag.
Dessutom känner jag hela tiden den här sex-pressen på mig, det är så satans jobbigt och jag är hela tiden på min vakt. Vågar liksom inte ens kyssa dom för jag vet inte om jag vill gå hela vägen med dom och jag är så rädd att de inte ska acceptera mitt nej. Har för många dåliga erfarenheter av sånt.
Vi behöver inte gå in på det så mycket nu men killar tidigare i mitt liv har inte acceptera ett nej om man kysst dom eller visat intresse, vilket gör att jag är ganska spänd och rädd.
Jag vill ha sex och jag tycker om att ha sex, men jag måste vara nästan kär för att kunna ha sex.
J var väl den killen jag haft bra sex med utan att vara jättekär. Men J kände jag mig trygg och mådde bra utan att vara alltför förälskad.
Ska försöka träffa N iaf, han är gullig och inte missbrukare och inte kriminell. Han är förvisso så ung så folk skulle storkna men jag tror vi kan ha kul ihop.
Vet inte vad jag vill och vem jag kan lita på. Men jag försöker så gott jag kan och i morgon ska jag träffa jugoslaven D. Om han nu hör av sig.
Jag får helt enkelt öva på att säga nej och våga ta chansen. Blir jag våldtagen så blir jag, jag kan inte gå omkring och vara rädd för folk. Jag är vuxen nu, kanske är killarna också annorlunda nu? Jag måste väl ge dem en chans.
Jag har bara känt mig 100% trygg en kille de senaste 17 åren och det var med R. Sen kände jag mig ganska trygg och mådde bra med J. Men jag kan inte minnas att jag varit trygg med någon innan, utan det var nog med den killen jag bodde ihop med för 17 år sedan som jag var trygg med innan dess. Om jag ens var det med honom.
Om bara killar viste vilka ärr de sätter när de utsätter en tjej för sexuella brått.
Ja bara av att bli sura när de får ett nej eller tjata sig till ett ja. De förstör ens frihet för hela livet. Något inom mig tog dessa killar ifrån mig, tilliten, tryggheten och känslan av att min kropp är min.
Jag känner press och skuld, som om jag ska ha sex med dom för att det ska vara så. Att jag är skyldig dom det. Det är svårt att förklara känslan, men jag vågar inte träffa killar där de finns möjlighet att de kräver sex.
Jag vill inte vara ensam och jag vill ha sex, men jag vill ha det på mina villkor. Jag vill känna mig trygg och omtyckt.
Kanske ska jag sluta dejta och vänta på R. Han var trygg och han förstod mig. Kanske kommer han tillbaka och allt kan bli som förr igen. Kanske finns det en chans för oss två igen.
Sinnesro
