Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Blir snart galen, ingenting händer!
Kan inte R ge mig ett livstecken? Kan inte det hända något i mitt liv?
Tack gode gud att jag har Ullareds resan att se fram emot.

Jag är så frustrerar och uttråkad, livet suger och ingenting händer. Inte ett spår av R.
L skriver inget och J får jag ingen respons av även fast jag kommenterat han på facebook vid flera tillfällen. 
Mitt liv är så odramatiskt och tråkigt, det händer ingenting.
Om R ändå kunde ringa igen. Det är snart två månader sedan han ringde, vart tog han vägen?
Vad fan hände?

Försöker hålla mina vänner på lagom avstånd, blir bara besviken och sårad när jag släpper in dom för nära har jag upptäckt. Jag drar mig lite undan för jag orkar inte bli mera besviken. Det är ett fåtal som jag törs släppa in numera men även dom jag litar på har jag märkt att jag inte berättar allt för.
Mina två killkompisar A och F är underbara, de är fan de som lyssnar och förstår bäst. A träffar jag ju på jobbet och kollegorna har nog börjat undra, men det bjuder jag på.

Han är iaf väldigt snygg och luktar så gott att det blir farligt.
Han älskar en annan och jag älskar ju R så det är ju inget mellan oss, men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken ibland.
Jag  saknar ju sex enormt mycket. Nu är det ju snart tre månader sedan jag fick sex och innan dess va det ju ännu längre sedan. Det är idag exakt 1 år sedan jag hade sex med R senast.
Måste tänka på annat. Min kropp skriker efter närhet och sex.
Det blir ännu värre när man har pms, det är sjukt men jag tänker sex hela tiden när jag har pms.
Jag älskar sex, det är så underbart att få vara med någon man tycker om och bara njuta och släppa allt och bara ha tok skönt sex, det finns inget bättre.

Får träna istället.
Bokat in två Body Pump pass, och bokningen är bindande så nu finns det ingen återvändo.
Skulle vilja träna något i morgon också men hittade inget pass och jag har ännu inte vågat gå loss på gymmet ensam. En sak i taget, kanske är det lättare efter man har haft sin instruktör och fått allt beskrivet och en ordentlig genomgång av allt, just nu känner jag mig bara dum och vilsen på gymmet.

Ska iaf köpa lite snygga träningsgrejer i Ullared så kanske det blir lite kul. Även om jag går på en kommunal simhall och tränar och det är alla typer av människor där så är jag nog den som klär mig slappast. Jag har ett par gråa stora träningsmjukis byxor med ordentligt gällivarehäng, ett blått linne och en vanlig bh. Så nu måste jag iaf köpa en bra tränings bh och sen skulle jag behöva ett par tränings handskar för jag får valkar i händerna redan, kan ju bero på att jag tränar med ringarna på men jag tar aldrig av mig min mammas ringar. Aldrig.

Livet går, jag gråter inte varje dag längre, jag överlever en dag i taget, men sakanden är så satans jobbig. Ett år utan R och ändå minns jag hans kyssar och hans röst som om det vore igår.

Sinnesro