Blandade känslor.
Kan inte riktigt få grepp på allt. Känner mig skapligt stark trots allt men ändå lite rastlös och nere.
Kan inte sluta analysera.
Först när jag ser att han varit på facebook blir alldeles varm och hjärtat slår, jag får nästan en känsla av rädsla, vet inte vad jag blir så rädd över men förmodligen blir jag rädd för att se något jag inte vill se, så första känslan blir rädsla när jag ser att han varit inne på facebook.
Sen blir jag glad att han lever.
Efter ett tag blir jag lite besviken att han inte hört av sig till mig om han nu har haft tillgång till internet, sen kommer alla frågor. Vart är har? Varför lägger han upp en video på klacken bara? Betyder det nåt? och har han sett mina meddelanden?
Efter mycket analysering, kommer jag att fram till att han behöver ju inte varit inne på facebook utan kanske satt han och tittade på Hammarby videos och sen ville spara en länk och då är ju facebook bäst, om man inte har en egen dator att spara det på. Så kanske satt han inte i en sådan situation då han kunde höra av sig till mig, kanske får han inte höra av sig till mig eller kanske är det jobbigt för honom att höra av sig till mig av flera skäl? Vad vet jag?!
När jag pratade med en tjejkompis så säger hon direkt att han har haft tillgång till internet och valt att inte kontakta dig, det kan bara betyda att han inte vill ha kontakt med mig.
När jag pratar med en killkompis så skrattar han bara, en kille tänker inte så, han kanske sitter med en kompis och tittar på fotbollslänkar och lägger upp en länk, tanken att höra av sig till mig mitt i allt bara för han kan komma åt internet en stund, tänker han förmodligen inte ens på. Allt är inte alltid så personligt mot mig. Jag måste sluta analysera och ta allt så personligt och negativt. Att han är ute på internet och inte skriver till mig betyder inget. Kan finnas miljoner förklaringar till det.
Han kan vara på ett behandlingshem och de har fått tillstånd att titta lite på nätet eller vad som helst. Det är ju egentligen ingen stor grej han har lagt upp en videofilm på Hammarbyklacken , det är allt.
Jag tar allt så stort och personligt.
R har addat mig på facebook i mitten av januari och sen veckan efter gillade han min status, sen gick det nästan två veckor och sen ringde han mig och nu har det varit tyst i fyra veckor. Det är mer än vad han gjort och vad som hänt på 9 månader tidigare och allt detta har hänt på ca 2 månader. Något betyder det ju. Jag betyder något för honom, men kanske är han inte redo för mer just nu, kanske är han rädd eller kanske sitter han i en väldigt dålig situation. Vad vet jag? Jag kan bara vänta och se vad framtiden har att ge. Men mina känslor är blandade och förvirrade, jag är rädd men jag har mer hopp nu är jag hade förr. Om jag ändå inte analyserade allt i minsta detalj och tog allt så personligt mot mig.
Idag fick jag ett meddelande av L. Ganska gulligt och sött, med massa pussar och allt. Han är så söt och go. Men ingen antydning till att han vill ses. Bara allmänt om vädret och om jag har planer inför sommaren osv. Men han hör av sig än iaf. Han är lite speciell för mig. Men han har en tuff droghistoria bakom sig och tog som sagt ett återfall som höll på att kosta honom livet i november så jag försöker hålla mig borta ett tag till….. men om R sviker mig igen så kommer jag inte klara av att hålla mig borta längre. Det är R som får mig att hålla mig i skinnet.
Hur kommer det sig att det finns tre killar i mitt liv, en alkoholist, en heroinist och en mördare?! Men J hör inte av sig längre, inte ett ljud sedan januari. Så det är bara L och R som håller hoppet uppe hos mig. Ingen annan ringer eller skriver… Så vi får väl se vad som sker.
Försöker låta livet ge vad livet har att ge, ta dagen som den kommer och försöka att inte tänka så mycket, men det är svårt.
Skulle köpa träningskort idag men eftersom det är sportlov nu så var det ingen mening med att ens försöka ta sig in. Jag väntar tills efter sportlovet tror jag.
Sinnesro
