Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Inget nytt om R, han har inte varit inne på facebook, jag är så nyfiken på framtiden att jag nästan spricker men försöker att inte ha för mycket förväntningar.

Pratade med J idag på chatten en stund, han är gullig och lätt att prata med men när han ska iväg och vi ska avsluta så jag avslutar jag med orden ”tänker på dig ska du veta och puss” och då får jag svaret” Ha det!” Så jag vet inte riktigt vart han står. Känns inte som han vill hålla lågan uppe precis, men kanske gör han så för att det är enklast för oss bägge att ingen får känslor och väntar på den andre, utan att vi lever och ser vad som sker när han kommer hem.
Men det kan ju vara så att han inte är ett dugg intresserad, men då borde han ju ta mer avstånd mot mig, men vem vet. Karlar är ju som de är.

J är den som kan få mig att glömma R. Men jag hoppas att jag inte ska behöva glömma R.
Låter det surrigt? Ja mitt liv är aldrig lätt precis. Men jag hoppas så att R kommer tillbaka, men gör han inte det så är J den som kan få mig att glömma.
Ingen av killarna kommer kanske göra mina vänner och familj överlyckliga men det skiter jag i, för det är jag som ska leva med dom i så fall. Inte dom.

Var på middag hos några bekanta som faktiskt jobbat inom kriminalvården och dom två förstod och stöttade mig mest av alla. Helt otroligt, de lyssnade och accepterade J bäst av alla. Så skönt att vara folk som liksom förstod och blev glada för min skull. De fick höra hela sanningen med både J och R och de dömde inte och de blev inte rädda och de liksom bara var så goa mot mig och för en gång skull kunde jag prata öppet och vi kunde prata om allt. Det var så skönt och jag blev så glad.
Det är jobbigt att inte kunna få prata med någon om J och R. Att bära allt inom sig ensam.
Men dom var helt underbara.

Nu är det bara att vänta och se vad som sker i mitt liv, kommer R höra av sig eller försvinner han igen? Kommer J och jag höras av när han kommer hem eller inte? Jag vet att jag inte borde men jag väntar, på dom bägge. R är den jag väntar mest på, jag älskar ju honom,  men om han inte kommer tillbaka så är J den som kan få mig glömma smärtan.

Mitt i all väntan och förhoppning så här mitt x av sig från Turkiet och vill att jag ska komma ner till honom. Han vill träffa mig och försöka igen. Han har nu insett att han aldrig kan få en så bra tjej som mig och att han saknar mig och behöver mig. Hm….ja han har väl tråkigt nu när ingen finns där. Va kanske inte så kul att vara singel trots allt, efter ett nästan två år.
 Jag sa att jag gått vidare i mitt liv det är ju över 1 ½ år sedan och att jag ser bara honom som en vän nu. Men han ville att jag skulle komma ner i april och se om inte vi kunde falla för varandra igen, jag behövde bara köpa flygbiljett för jag kunde bo och äta hos honom.
Jag tror inte jag skulle fall för honom igen, han sårade mig och jag har efter mycket tårar och efter att kämpat väldigt länge för att få honom älska mig igen så har jag gått vidare och jag vill inte tillbaka till det. Jag vill ha så mycket mera än vad han gav mig. Mina krav har ökat, jag vill ha mera.
Efter att ha träffat R och känt hur man kan bli behandlad och känna sig omtyckt så vill jag ha mera. R lärde mig att se hur det kan vara i ett bra förhållande. Aldrig mer vill känna mig så ensam och sviken som han fick mig känna mig. Han är en god vän och jag tycker om honom, men jag tror inte att han och jag kan bli ett par igen. Jag är så över honom!

Men om livet sugar helt och hållet i april, maj och ingenting har hänt med R eller J så varför inte en veckas semester i värmen?! Men jag vet inte om jag vill åka ensam…..

Sinnesro