Väntar, hoppas.

Kan inte låta bli, men jag väntar på att telefonen ska ringa. Kan inte låta bli men jag längtar och jag väntar.
Vågar inte ringa honom, vågar inte skicka sms, han verkar ju sitta lite tight, orsak oklart, men han verkar ju inte kunna ringa eller komma åt internet när han vill precis.

Skrev till han på facebook att jag inte vågar ringa eftersom han verkar sitta tight till så att han får ringa eller skriva när han får möjlighet igen.
Vet inte när och om han ser detta meddelande men nu har jag sänt det iaf.

Fan vad underbart det var att höra hans röst.
Det går inte att beskriva med ord. Tiden stod still, jag kände med hela min kropp att jag älskar honom och kan vänta i evigheter på honom.
Hur mycket kan man älska någon? Jag vill bara vara med honom, känna hans armar runt mig igen. Pussa honom, känna hans doft och höra hans skratt.
Det finns ingen som han. Jag kan kanske älska igen och kanske hitta en ny, men ingen kommer kunna ersätta honom, ingen kan ge mig det han ger mig. Han är mannen i mitt liv och jag älskar honom med hela mitt hjärta fortfarande.
All sorg, alla tårar, all smärta, allt var som bortblåst när jag hörde hans röst. Det kändes som om jag skulle kunna älska honom resten av mitt liv vad som än sker.

Jag vet att folk kommer ha massa åsikter men det skiter jag i, jag skulle kunna vara utan alla om jag bara hade R hos mig. R, jag och mina katter är allt jag behöver. Jag skiter i vad folk säger och tycker, R är mannen i mitt liv.
Jag har inte berättat för alla än, kommer inte berätta för alla heller. Men de som frågar får svaret att vi har kontakt. Men nästan ingen frågar så vad spelar det för roll.
Jag älskar den jag älskar och jag är beredd att slåss för oss om det skulle behövas.

Jag kan inte låta bli att le, jag känner en sådan värme och glädje efter detta samtal, det var inte många minuter, men de finaste kärleksfullaste och underbaraste minuter jag upplevt.
Om  inte han är kär i mig så vet i fan vad.
Vi bara njöt av att höra varandras röster, att ha varandra i telefonen igen efter så lång tid.

En dag i taget, så får vi se vad som sker, men tålamodet är svårt för mig. Även om jag är envis och hoppas in i det sista och uppenbarligen kan vänta på R hur länge som helst utan att ge upp hoppet så väntar jag otåligt och får nästan panik av längtan i mellan åt.
Jag vill skrika rakt ut, leta upp honom, hämta honom, rymma med honom, jag får panik av att bara sitta här och vänta på att telefonen skall ringa.

Trots att ekonomin brakat efter att ha bokat tatueringstid och klipptid samma månad så beställde jag ett par skor idag bara för att jag behövde skingra tankarna och shopping hjälper mig mot det. Sen var det halva priset också.
Hopplöst, men jag var bara tvungen att ha något att se fram emot förutom att han ska höra av sig igen.

J har helt dissat mig, inte för att det spelar så stor roll nu när R äntligen hört av sig och jag bara vill ha honom, men J gav mig lite styrka och kraft i all väntan och det är ändå trist att han inte ens svarar på mitt meddelande. Vi kan väl iaf vara vänner, vi har ju ändå haft sex och hade kul ihop. Men okej, skit samma, vill han inte ha kontakt så, vad ska jag göra. Jag har gjort mitt iaf.

 Jag hoppas verkligen att R menar något med allt detta för nu är jag galet kär igen. Jag har aldrig kommit över R och jag har absolut inte slutat älska honom, men kärleken hade svalnat och jag hade börjat ge upp. Men nu är jag kärare än någonsin. Skulle absolut kunnat gifta mig med honom och rymma med honom idag om han bad mig.

Jag kan inte se in i framtiden, jag kan inte veta vad som ska ske, men jag hörde i hans röst att jag betyder mycket för honom, att han va lika pirrig som jag.
Han skulle aldrig kontaktat mig om han inte kände nåt, jag vet ju att han har känslor för mig, varför ens analysera, jag vet ju. Något inom mig har gjort att jag inte kunnat släppa honom, det måste betyda något.
Nu gäller det att vänta, andas, hoppas och finna sinnesro i all kärleks pirr.

Sinnesro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0