Overkligt men sant
Samtalet med R var helt underbart, det går inte att beskriva känslan och magin som var i telefonen. Vist kan jag ha fel men det känns inte så, jag hörde hans glädje av att höra min röst, jag hörde hur mycket jag betyder, har jag fel så har jag men han lät faktiskt väldigt, väldigt glad av att höra min röst. Om inte han tycker om mig så vet jag inte vad?!
När jag hörde hans röst försvann alla tvivel, allt kändes så rätt. Det som har varit har varit, jag kände inget av det, jag kände bara värme, kärlek och hopp. Allt var så rätt.
Han är mannen i mitt liv.
Jag har inte hört hans röst sedan 29 mars 2010, ändå kändes det som igår. Det var som om tiden stått still, han var precis som jag mindes, jag hörde hans nervositet, hans kärlek, hans pirr och hans leende. Tiden stod still, vi sa inte mycket vi bara va.
Jag viste inte vad jag skulle säga, alla ord bara försvann, jag ville skrika att jag älskar honom, jag ville åka och hämta honom, ville ha honom hos mig på en gång.
Tankarna snurrar, jag njuter av att fått höra hans röst, att veta att han tänker på mig.
Jag tror mer och mer att han är på nåt hem, att han blev påkommen med att prata i telefonen fast han inte får, att han inte kan ringa när som helst och inte komma åt internet.
Jag vet att han tänker på mig och jag vet att han kommer höra av sig igen, men jag vet inte när.
Tankarna snurrar, jag vaknade i natt (idag eftersom jag jobbar natt) flera gånger och trodde jag hade drömt allt, jag får på minna mig flera gånger att det är sant, att jag pratat med min älskade R. Han har ringt mig två gånger och skickat ett sms. Det är helt otroligt och jag är så lycklig. Han tycker vist om mig, jag finns kvar i hans hjärta! Jag har pratat med honom, han har ringt mig!
Är det nu mitt liv ska vända?
Jag ska aldrig ge upp, jag ska alltid tro på min älskling. Så länge jag andas, hoppas jag!
Sinnesro
När jag hörde hans röst försvann alla tvivel, allt kändes så rätt. Det som har varit har varit, jag kände inget av det, jag kände bara värme, kärlek och hopp. Allt var så rätt.
Han är mannen i mitt liv.
Jag har inte hört hans röst sedan 29 mars 2010, ändå kändes det som igår. Det var som om tiden stått still, han var precis som jag mindes, jag hörde hans nervositet, hans kärlek, hans pirr och hans leende. Tiden stod still, vi sa inte mycket vi bara va.
Jag viste inte vad jag skulle säga, alla ord bara försvann, jag ville skrika att jag älskar honom, jag ville åka och hämta honom, ville ha honom hos mig på en gång.
Tankarna snurrar, jag njuter av att fått höra hans röst, att veta att han tänker på mig.
Jag tror mer och mer att han är på nåt hem, att han blev påkommen med att prata i telefonen fast han inte får, att han inte kan ringa när som helst och inte komma åt internet.
Jag vet att han tänker på mig och jag vet att han kommer höra av sig igen, men jag vet inte när.
Tankarna snurrar, jag vaknade i natt (idag eftersom jag jobbar natt) flera gånger och trodde jag hade drömt allt, jag får på minna mig flera gånger att det är sant, att jag pratat med min älskade R. Han har ringt mig två gånger och skickat ett sms. Det är helt otroligt och jag är så lycklig. Han tycker vist om mig, jag finns kvar i hans hjärta! Jag har pratat med honom, han har ringt mig!
Är det nu mitt liv ska vända?
Jag ska aldrig ge upp, jag ska alltid tro på min älskling. Så länge jag andas, hoppas jag!
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
