Årsdagen
Idag skulle jag och R firat 1 år. Idag för ett år sedan var den lyckligaste dagen i mitt liv, allt var perfekt. Livet lekte och vi hade all framtid tillsammans framför oss.
Han var mannen i mitt liv, jag kände det från denna dag. Jag sparade tom dagstidningen från denna dag för jag kände att detta datum skulle förbli magiskt.
Mycket har hänt sedan dess, men datumet är fortfarande magiskt och jag hoppas än att han åter igen ska bli mannen i mitt liv.
Sände ett meddelande till honom på facebook idag, sände kortet på oss och skrev: Idag är det exakt 1 år sedan detta kort togs, tänker på dig massor hoppas få höra din röst snart igen. PoK
Han verkar inte kunna komma åt facebook så ofta så jag har ingen aning om när han ser detta, men jag vet ju inte om jag kan och bör ringa på telefonnumret han ringde ifrån. Lät ju inte som om han kan prata i telefonen så lätt. Bättre han ringer när han kan prata.
Livrädd att han inte ska höra av sig, men varför skulle han inte göra det? Det var ju han som hörde av sig sist och om han inte ville ha med mig att göra skulle han väl inte ringt och varit så go och glad över att höra min röst.
Jag älskar honom med hela mitt hjärta, kan inte glömma, kan inte sluta sakna och längta. Han är mannen i mitt liv.
Vill ha honom hos mig nu. Hur länge ska jag behöva vänta? Jag längtar ihjäl mig efter honom.
Annars rullar dagarna på som vanligt, ganska uttråkad på det mesta, bara saknar och längtar och hoppas dagarna ska gå tills R ringer igen. Men efter att ha varit och gjort mina naglar och pratat med en av mina nagelteknologer så mår jag mycket bättre. Hon är bättre än alla psykologer, hon förstod så klockrent och hon har precis som jag gått och älskat och inte kommit över en kille på över 1 år. Hon är min vikarie nagelteknolog och jag är så tacksam att jag fick henne som vikarie för hon ger mig kraft. Hon förstår och hon tror verkligen på R och mig. Hon fick mig att inse hur jävla lycklig jag borde vara över detta telefonsamtal. Jag finns i hans hjärta och det är det viktigaste.
Fan vad hon gav mig styrka, känns som om jag kan vänta i evigheter, för han är värd varje sekund. Även om jag längtar ihjäl mig efter honom.
Idag är det våran dag. 7 Feb går alla tankar bara till min älskade R
Sinnesro
Han var mannen i mitt liv, jag kände det från denna dag. Jag sparade tom dagstidningen från denna dag för jag kände att detta datum skulle förbli magiskt.
Mycket har hänt sedan dess, men datumet är fortfarande magiskt och jag hoppas än att han åter igen ska bli mannen i mitt liv.
Sände ett meddelande till honom på facebook idag, sände kortet på oss och skrev: Idag är det exakt 1 år sedan detta kort togs, tänker på dig massor hoppas få höra din röst snart igen. PoK
Han verkar inte kunna komma åt facebook så ofta så jag har ingen aning om när han ser detta, men jag vet ju inte om jag kan och bör ringa på telefonnumret han ringde ifrån. Lät ju inte som om han kan prata i telefonen så lätt. Bättre han ringer när han kan prata.
Livrädd att han inte ska höra av sig, men varför skulle han inte göra det? Det var ju han som hörde av sig sist och om han inte ville ha med mig att göra skulle han väl inte ringt och varit så go och glad över att höra min röst.
Jag älskar honom med hela mitt hjärta, kan inte glömma, kan inte sluta sakna och längta. Han är mannen i mitt liv.
Vill ha honom hos mig nu. Hur länge ska jag behöva vänta? Jag längtar ihjäl mig efter honom.
Annars rullar dagarna på som vanligt, ganska uttråkad på det mesta, bara saknar och längtar och hoppas dagarna ska gå tills R ringer igen. Men efter att ha varit och gjort mina naglar och pratat med en av mina nagelteknologer så mår jag mycket bättre. Hon är bättre än alla psykologer, hon förstod så klockrent och hon har precis som jag gått och älskat och inte kommit över en kille på över 1 år. Hon är min vikarie nagelteknolog och jag är så tacksam att jag fick henne som vikarie för hon ger mig kraft. Hon förstår och hon tror verkligen på R och mig. Hon fick mig att inse hur jävla lycklig jag borde vara över detta telefonsamtal. Jag finns i hans hjärta och det är det viktigaste.
Fan vad hon gav mig styrka, känns som om jag kan vänta i evigheter, för han är värd varje sekund. Även om jag längtar ihjäl mig efter honom.
Idag är det våran dag. 7 Feb går alla tankar bara till min älskade R
Sinnesro
Kommentarer
Postat av: lovisa
sv: men tack så jättemkt vad glad jag blir:)
Trackback
