Raggning pågår?
Trodde aldrig jag skulle säga detta men jag har stött på en kille som jag bara måste få träffa, tror jag, eller kanske inte?
Av en slump såg jag honom igår på en dejtning sida. Något i hans ögon gjorde att jag var tvungen att gå in och kika på hans profil. Han dricker inte stod det och då var jag bara tvungen att skriva, en kille som inte festar, wow. Vi började prata och han är super trevlig och jätte go. Han minns redan namnet på min katt och han frågar massor och är super go.
Han bor dock norr om Uppsala och den staden har jag ju lite för fina minnen i. Vill inte besöka Uppsala igen för då kommer alla minnen med R tillbaka och då kommer jag aldrig kunna bli kär igen.
Men jag antar att jag måste prova kärleken torts allt.
Han är ny separerad och bor i hus men jobbar inte där han bor utan jobbar på distans. Han är bara så trevlig och så snygg. Jag bara måste få träffa honom., kände jag sen kom självklart det negativa. Av 4 kort är han fin på 3 och på ett kort ser han inte klok ut alls, ser ut som en ny nazist eller nåt . Sen är det komplicerat mellan han och hans x och sen har de en son ihop. Fler och fler saker som skrämmer mig dyker upp och jag backar lite. Lika bra att kolla upp först vad det är för någon innan jag börjar hoppas på kärleken igen.
Ärligt, ska jag verkligen våga dejta igen? Ska jag våga släppa in någon ny i mitt liv?
Chattat med ett par killar på nätet denna vecka men denna A som han heter är betydligt mer intressant än de andra. A och en kille som heter G men A är han jag fastnat mest för, iaf just nu. Han är fin och super trevlig. Men fler och fler ”fel” dyker upp.
Den där G är också jätte trevlig, grymma tatueringar och grymt stor, tränar minst 8 gånger i veckan och bor ganska när där jag bor, han vill ha barn och han har inga. Så kanske är han något? Men korten på honom är jättesvåra att se hur han ser ut så det är svårt att se om han är min stil, men han är iaf ingen rasse eftersom han är halv italienare och han dricker nästan inget eftersom han tränar så mycket.
I är ändå den finaste och bästa killen, önskar att han skulle våga bli kär igen och att det är i mig han skulle bli kär i, vi skulle kunna ha så bra tror jag.
På måndag kommer J hem till mig, ska bli så mysigt att få träffa honom innan han åker iväg till Thailand igen. Blir nog ett par filmer och spagetti och köttfärssås skulle jag tro. Ska iaf bli kul att se honom igen. Han är en riktigt fin kille som jag tycker om. Men vi är bara vänner.
R bara super och super och jag börjar tveka på att han någonsin blir nykter och kommer tillbaka, jag börjar ge upp nu.
I fredags kom brevet jag väntat på i 13 veckor.
Snart ska jag få veta om jag bär på Brca2 genen eller ej. Dessvärre kom brevet en fredag och så kan man inte ringa och boka tid, så på måndag får jag ringa och boka en tid så jag kan få komma och få svaret. Troligtvis får jag alltså veta nästa vecka om jag bär på BRCA2 genen.
Konstigt nog så känner jag inget. Jag tror inte jag bär genen av någon anledning.
Kanske har jag väntat så länge att jag liksom glömt bort allt och att det inte gäller mig eller nåt.
Snart vet jag iaf. På gott och ont så vet jag snart om det blir akutoperation eller ej.
Sinnesro
