Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Känner att jag börjar tappa hoppet, börjar ge upp nu. Känner tomhet och rädsla. Börjar tappa hoppet om att du vill ha mig, att du kommer tillbaka.
Du hör inte av dig. Jag vet ingenting om dig. Din telefon är avstängd och du har itne skrivit till mig sedan augusti. Jag börjar tappa hoppet om att blir bra.
Men varför tycker du inte om mig? Vad hände? Varför? När?
Tror inte du läst mitt senaste meddelande som jag efter mycket om och men vågade skicka iväg i söndagskväll vid 20.00 tiden.
Vet inte om du varit inne på facebook, jag ser inget iaf, men orkar inte spionera i timmar längre, tittar bara igenom några få av dina vänner. Men jag orkar inte längre leta info. Orkar inte längre hoppas och tro, börjar ge upp allt nu.

Hoppet är det sista som överger människan, men vad händer när hoppet försvinner?

Jag har tappat lusten att leva nu. Ingeting har någon betydelse. Jag gör allt jag ska göra, men jag gör det bara för att jag måste.
Mina katter är nu den enda anledningen till att jag lever. När dom försvinner kan även jag försvinna. Jag gör ingen nytta här och jag är helt betydelselös.
Ingen älskar mig och ingen behöver mig mera.

Min bror och hans familj vill inte veta av mig för att jag älskar dig antar jag men jag vet inte. Det spelar ju ingen roll för dom vem jag älskar, men de vill inte ha med mig att göra när jag mår dåligt och jag mår dåligt. Jävligt dåligt.
Mina vänner vill springa på krogen och jag förväntas vara glad och hålla låda. Om jag inte är den pigga o glada som ställer upp jämt, så är jag inte så intressant.

Ingen förstår mig, bara du förstod och nu är du borta.

Många säger att jag ska glömma dig och skaffa barn på egen hand. Men så lätt är det inte. Jag kan inte glömma dig och man kan inte köpa barn och lycka på postorder.

Trött på allt och alla, vill inte leva, vill ingenting.

Jag börjar ge upp nu, du tycker inte heller om mig, även du försvann utan att säga hej då.
Varför försvinner folk bara? Varför älskar ingen mig?

Det blir ingen familj för mig och jag blir inte älskad. Vad är då vitsen med detta jordeliv?
Vill jag leva ensam? Kan jag leva med denna ensamhet och tomhet? Är det någon mening med livet om man bara jobbar och sover samt glor på tv ensam jämt?
Jag hatar mitt liv utan dig och jag hatar att ingen fattar hur fin och speciell du är.

Jag fyller 37 år om några veckor. Jag ska ha en fest. Jag ska bjuda mina vänner och min familj och dom som kommer, kommer och dom som inte kommer, kommer inte. Jag bryr mig inte.
Men jag ska försöka le en sista kväll för deras skull.

Inga killar tittar på mig eller ens försöker kontakta mig, ingen uppvaktar mig som du gjorde. Ingen bryr sig, börjar tro att jag är osynlig eller så ful så de inte vågar.
Kanske ska man operera sig och färga håret vitt så man ser ut som en bimbo. Alla bimbos verkar ju bli älskade….nåja. Skit samma…

Killar har aldrig varit intresserade av mig, men du va verkligen kär i mig, Du tyckte jag va skit snygg och den bästa tjejen man kan ha, du sa att jag var bäst på allt och att du inte hittade ett enda fel på mig. Du är den första som sagt det, du var så kär i mig, hur ska någon kunna vara lika kär i mig som du va?

När jag va ”lyckligt singel” sa allt att anledningen till att ingen raggade på mig var för att jag såg för desperat ut och nu säger alla att ingen raggar på mig för att jag inte är mottaglig.

Är det inte så att jag är för ful, värdelös och för betydelselös kanske?

Äh, fan vad jag självömkar.  Skit samma….. ingen bryr sig ju så då får jag väl göra det själv!

Du vill inte ha mig och ingen annan heller och det är fakta, vad det beror på är väl oväsentligt.  Men nu börjar jag tappa hoppet om att du kommer tillbaka…Nu börjar jag tappa hoppet om allt. Nu skiter jag snart i allt. Jag börjar ge upp nu….orkar inte mera.

Sinnesro